Kikarn skrev:Först och främst kunde inget ske innan augusti.
och hans föreslagna praktikplats kunde inte alls komma på fråga eftersom det inte finns utsikt till anställning.

Orkar inte kommentera allt nu, men när jag fick ny praktik nu i Juni så var det ok med en praktikplats där jag inte kan få anställning, detta med tanke på att AF har fått en massa nya pengar OCH jag hävdade att jag mådde dåligt av att gå hemma.

Praktikplatsen är hos en kompis som har företag och behöver diverse hjälp med datorer, hemsidor mm.

Hmm...vet inte vad jag ska säga om detta. Är totalt desillusionerad vad allt som har med arbetsförnedringen att göra beträffar. Snackade med min läkare idag, som tyckte att man nu när jag fått AS-diagnos borde ta reda på vad jag kunde få för "jobbsökar-åtgärder" via LSS, men jag känner att det liksom inte är nån idé. För många trista erfarenheter.

*skickar virtuell sympati till Kikarn*

Alexandra skrev:Hmm...vet inte vad jag ska säga om detta. Är totalt desillusionerad vad allt som har med arbetsförnedringen att göra beträffar. Snackade med min läkare idag, som tyckte att man nu när jag fått AS-diagnos borde ta reda på vad jag kunde få för "jobbsökar-åtgärder" via LSS, men jag känner att det liksom inte är nån idé. För många trista erfarenheter.

*skickar virtuell sympati till Kikarn*

Tack så hjärtligt.
Prussiluskan ringde upp mig igen förrästen, efter att jag hade lagt mitt inlägg och jag kan väl säga att det inte är ofta jag tänder till eller hamnar i ett läge där jag tycker att jag visar irritation eller ilska, men det gjorde jag den här gången, och jag var INTE trevlig att prata med.

Vet inte om hon ville göra allt rätt, men människan hade lyckats att ringa runt till flera helt ovidkommande personer och diskutera min son... jag var inte nådig, och jag begriper inte ett skvatt om vad hon har sysslat med egentligen. Men summasumarum så hälsade hon till mig, som för att förringa mina påstånden; från min sons förra rektor att jag var välkommen att ringa henne, och vaddå? Jag VET att jag är välkommen att ringa henne när som helst, det har jag aldrig tvekat på?? (När jag väl ringer rektorn, så visar det sig dessutom att prussiluskan inte förmedlat rätt hälsning och inte framfört varken sitt ärende eller de förutsättningar jag har uppgett korrekt. Varför hon naturligtvis har fått ett helt annat svar på sina frågor än hon hade fått i andra fall....)

Är det riktigt klokt när jag måste sätta mig ner och informera en handläggare på arbetsförmedlingen att det är Stiftelsen Hantverk & Utbildning som ansvarar för Gesäll & Mästarbrevshanteringen för hela Sverige? Inte någon gymnasieskola som man är överårig för att få lov att gå på, och att G&M dessutom har en lärlingsutbildning där man kan väga in de förkunskaper och timmar, han redan har för att skapa förutsättningarna han behöver för att bli färdig som vuxen??

Nu mina vänner vidtog jag nästa steg och det var faktiskt att ringa försäkringskassan och förhöra mig om deras system. Tack gode gud för att man INTE måste tillhöra arbetsförmedlingen för att ha aktivitetsersättning.

Men vi tar rond två med. Prussiluskan ville träffa mig på onsdag förmiddag. Det här kan bli underhållning på hög nivå i sista ändan, ärligt talat...

Nu har vi haft två möten idag.
Ett med lss-handläggaren och jag vill bara lägga mig ner, strö blommor där hon går och tillbedja marken vid hennes fötter. Hon var helt underbar i sitt bemötande och mycket förutsättningslös och berättade i stort vad hon kunde hjälpa till med, hur individuellt man kunde utforma olika stöd och insatser och vad det finns för rättigheter för individen som måste delta och medverka och vara aktiv i utformandet samt identifikation av de behöv som finns. Jag känner verkligen att med en sådan person på en sådan plats så finns det ett mycket gott hopp om att jag kan se att jag framöver kan släppa kontroll och faktiskt skaffa mig en vuxenkontakt med min son som inte innefattar att jag måste bevaka hans rättigheter och möjligheter.

Min son slappnade -trots att han inte sovit inatt- helt av och kunde till och med såväl möta hennes blick och skämta med henne. När vi åkte därifrån konstaterade han att "hon var bra!". Nästa gång behöver jag inte följa med, det klarar han själv. Hon skulle hjälpa honom med ett andrahandskontrakt på lägenhet. Sen om det tar ett par veckor eller ett par månader, har hon förberett oss på att hon inte kan styra. Men det känns verkligen som om hon tog min son/oss på allvar utifrån de förutsättningar som finns.
Tänk om alla var såhär!!

Sedan åkte vi vidare till arbetsförmedlingen där samma person som mötte min son häromdagen samt en arbetspsykolog fanns på plats.
..... saknar ord...... det var inte ett okomplicerat möte, och det verkade som om deras största intresse till en början låg i att rikta honom mot lss och daglig verksamhet.
Det slutade ärligt talat med att jag blev arg. Riktigt arg. Det slutade i varje fall med att han fick två månaders tillfällig praktik på sin gamla lärlingsplats tills en längre aktivitetsplan är fastställd och han har fått sitt beslut om aktivitetsersättning. Så slutet var gott, men att en organisation kan vara så fyrkantig, det kan jag inte alls förstå. Att man skall vara så envis med att alla måste kunna anpassa sig till deras uppställda "arbetsmarknadsregler" för att passa in, det köper jag bara inte.

Jag vidhåller att 1 jobb av 999 har en flexibilitet och att det gäller att hitta just det tillfället. Men! Det FINNS! Och det skall väl fasen inte vara besökande som talar om för dem att det är så. Det här skall de veta redan innan.... grrr.

Men dagens möten har i varje fall varit bra sammantaget, varav ett superbra och det andra vann vi rond 2.
Nu är det nästa steg som gäller. Skall bara komma på i vilken ordning rästen måste ske.

Bra jobbat och grattis.

Ganesh skrev:Bra jobbat och grattis.

Tack Ganesh!

Vad bra att det blev en bra person som hamnade där

nano skrev:Vad bra att det blev en bra person som hamnade där

Verkar vara ett levande bevis på att allt som rör sig bakom en myndighetsdörr inte behöver vara en prussiluska! Sedan återstår det att se allt eftersom tiden lider, men i nuläget känns det oerhört bra!

Stort grattis till er båda (och till det LSS-kontoret)!

alfapetsmamma skrev:Stort grattis till er båda (och till det LSS-kontoret)!

Tack.

Funderar över vad det är vi egentligen vinner eller söker, båda två? Jag kan ju inte helt avfärda att även jag rider på efterdyningarna av vågarna som bär honom framåt. Egentligen är det en utvecklingsfas vi går igenom nu, som alla barn går igenom så småningom på ett eller annat sätt, övergången från tonåring till vuxen och självständig.

Varför håller jag på såhär och varför blir hans självständighet så viktig för mig att det fungerar? Jag tror helt enkelt att det handlar mycket om normalisering och att hamna på den positionen där man som mamma känner sig "överflödig" behovsmässigt, barnet kunde lämna boet och barnet kunde ta hand om sig själv och alla barn har nog den önskan tills de når tillräcklig misslyckanden som säger att "det här gick inte". Och sen bor de hemma tills de är 65. Det vill jag bara inte vara med om...

Jag vägrar låta någon tala om för honom att han inte klarar det här. För det gör han! Så fort han har en egen dörr att låsa och en egen nyckel till en tvättstuga så kommer jag aldrig någonsin att kolla om han har tvättat eller behöver mat, om jag inte behöver. Blir mycket glad om någon annan kan ta på sig det framöver (om det överhuvudtaget behövs!). Själv tänker jag unna mig möjligheten att ha en helskön relation och bara glida runt i att jag är så jäkla stolt över honom precis som han är!

Dags för en stämpel igen, en stämpel där det står "bra mamma" på trycket

Passar stämpeln bra i pannan?

Otroligt skönt att höra om LSS-handläggaren! Det känns uppriktigt som att det här kommer att bli något bra, man får bara inte låta sig nedslås, även om det är lätt gjort när man möter idioter.

nano skrev:Dags för en stämpel igen, en stämpel där det står "bra mamma" på trycket

Passar stämpeln bra i pannan?

Tack, men får jag "frustrerad mamma" så är jag on! Pannan funkar fint!

Om jag ringer för någon annan än mig själv så presenterar jag mig själv som Henrik Ragnevi, jag ringer som ombud för XX och jag vill boka möte med YY för XX:s räkning.
Möter sällan några problem då.