Tack Miche, det där tål nog att kollas upp.

Suzz86 skrev:Skrev förra inlägget pga av föregående talare som skrev typ att de som tidigt lyckas kompensera sina svårigheter, kan ha med intelligens att göra.

Jag menade inte att intelligens är avgörande, utan att sannolikheten att smälta in i mängden borde vara högre för de med måttligt hög IQ än för de med låg (t.ex. 70-90) eller mycket hög (t.ex. 140 och över.) Hög IQ är dock knappast det enda man behöver för att lära sig spela NT. Jag är inte så bra på det så jag kan inte ge så många tips på hur man ska göra. Prata om vädret, håll med dem även om det är en meningslös diskussion och säg inget konstigt. Ta varje tillfälle att se upptagen ut så du slipper prata. Det beror mycket på vilken arbetsplats eller skola man har, hur mycket AS-beteende som kan accepteras.

Där jag bor är ojämn begåvning på waistest en förutsättning för att få remiss för en utredning om ev AS.
När min son testades som 11 åring växlade han mellan en 6 årings och en 18 årings nivå på de olika deltesterna.
Dvs hans ojämna begåvnings profil var en av de största indikationerna på att han hade AS

Kanske lite offtopic, men när jag gjorde det där testet, så förutsatte jag själv att jag var urdålig på en testdel, (att sätta samman likadana figurer av klossar). Men de påstod att jag var jättesnabb.... Sedan skulle de köra matte, o de som tror att man ska ha ojämn begåvningsprofil för att vara Asperger säger "Eftersom du klarat det andra så bra, börjar vi på en lite högre nivå på matten), och jag säger "Nej, börja från början, jag kan inte matte". Men de börjar högt o tror att jag i huvudet ska räkna typ 1729+6382 och 839*63. Hon blev jättechockad över att jag knappt kunde plussa tvåsiffriga tal.

Samma här, deadpoet. Jag anser att mina matte kunskaper ligger på samma nivå som hos en sjätteklassare. Många tal och uträkningar som jag lyckas med av den mer avancerade sorten är bara de som jag har lagt på minnet. Med andra ord, jag räknar aldrig ut dem utan hämtar dem från minnet.

Har man ett specialintressse som jag om flyg där mattekunskaper är viktigt, då ställer det till med problem. Man kan nå till en viss nivå, men sedan sitter man fast.

deadpoet skrev:... (att sätta samman likadana figurer av klossar). Men de påstod att jag var jättesnabb.... Sedan skulle de köra matte, o de som tror att man ska ha ojämn begåvningsprofil för att vara Asperger säger "Eftersom du klarat det andra så bra, börjar vi på en lite högre nivå på matten), och jag säger "Nej, börja från början, jag kan inte matte". Men de börjar högt o tror att jag i huvudet ska räkna typ 1729+6382 och 839*63. Hon blev jättechockad över att jag knappt kunde plussa tvåsiffriga tal.

Det var precis likadant för mig!

Viggen skrev: Har ingen aning om vad testerna kallas, det var allt från att rita streck mellan bokstäver i alfabetisk ordning till att pussla ihop enfärgade bitar till en form av elefant, fjäril eller liknande. Beskriva vad för detaljer som fattas i bilder mm.

Jag fick också göra detta. Jag hade jättesvårt med pusslena trots att det bara var 4-5 stycken bitar i varje, vilket talar för As och jag fick diagnos i slutändan. Minns att det var några bl.a. en elefant med. Endast ett av dem klarade jag i stort sett direkt och ett kunde jag inte klara alls, totalt var det uppskattningsvis 4-5 pussel. Jag kunde beskriva detaljer i bilder men hon som testade var nog inte riktigt nöjd från början för hon frågade mer och mer om bilderna = följdfrågor. Jag fick även bilder där jag skulle beskriva händelseförloppet i rätt ordning mfl. tester.
Obs! Min fetmarkering.

Ojoj... nu orkade jag inte läsa de allra längsta inläggen (alldeles för lite luft i dem och med forumets irriterande font så blev det bara jobbigt).

Men som jag fattat det (som de på St Görans sade) så är det inte bara det att majoriteten av de som har AS har en ojämn begåvningsprofil, utan det måste vara en väldigt stor skillnad mellan toppar och dalar.
Förlåt, jag störde mig lite. "Ojämn" låter som att det bara är väldigt lite skillnad mellan den bästa presteringen och den sämsta.

Jag vet inte om det var det här som imperativ menade... det beror ju också på vad man definierar som "extrem ojämnhet". Men min psykolog på St:Görans sade att det vanligaste är att den högsta toppen ligger på säg... 140 och den lägsta på 85-90 kanske. Att det oftast är så extrema skillnader.

Sedan kan det ju vara precis som Tibbsan (tror jag) sade, att det kan vara bra för individen att veta vad ens svagheter och styrkor är så att man slutar slå sig själv, fysiskt eller mentalt, för att man "inte klarar något".

En annan sak kan ju också vara att det utan IQ-testet skulle vara svårt att diagnostisera vissa äldre tonåringar eller vuxna: de som redan hunnit lära sig kompensera och kan verka vara "normala" under kortare stunder. Det kan vara så att utredarna funderar på att sätta extrem DAMP eller någon personlighetsstörning eller tvångssyndrom på patienten, men vill försöka täcka alla möjligheter och därför gör IQ-testet som en slags indikation med målet "de flesta med AS har en väldigt ojämn begåvningsprofil, men vissa är bättre på att kompensera för det än andra och vice versa".

sommar skrev:

Viggen skrev: Har ingen aning om vad testerna kallas, det var allt från att rita streck mellan bokstäver i alfabetisk ordning till att pussla ihop enfärgade bitar till en form av elefant, fjäril eller liknande. Beskriva vad för detaljer som fattas i bilder mm.

Jag fick också göra detta. Jag hade jättesvårt med pusslena trots att det bara var 4-5 stycken bitar i varje, vilket talar för As och jag fick diagnos i slutändan. Minns att det var några bl.a. en elefant med. Endast ett av dem klarade jag i stort sett direkt och ett kunde jag inte klara alls, totalt var det uppskattningsvis 4-5 pussel. Jag kunde beskriva detaljer i bilder men hon som testade var nog inte riktigt nöjd från början för hon frågade mer och mer om bilderna = följdfrågor. Jag fick även bilder där jag skulle beskriva händelseförloppet i rätt ordning mfl. tester.
Obs! Min fetmarkering.

Var det där den visuospatiala biten?

Jag tror jag fick högst resultat inom det området, iaf om det var den biten där man satte ihop en eller två-färgade block till figurer/mönster och letade reda på vilken symbol som inte passade i följden...

Fast jag kan inte förklara händelseförlopp för mitt liv. Hon fortsatte ställa följdfrågor och jag fortsatte att desperat peka på bilderna. ("Men du ser ju att hunden är där! jag vet inte VARFÖR den gör så men den gör det! ... JAG VET INTE!! DEN ÄR OLOGISK!")

Men om allt det där ligger inom den visuospatiala delen undrar jag hur sjutton jag lyckades få ett så högt resultat... >.<

Fast mitt allra sämsta resultat var nog när man skulle förklara vad idiomer och talspråk egentligen betydde. Hade någon annan problem med det?

Tomtenissa skrev:Fast mitt allra sämsta resultat var nog när man skulle förklara vad idiomer och talspråk egentligen betydde. Hade någon annan problem med det?

Det enda de frågade mig i detta, var vad "liten tuva stjälper ofta stort lass" betyder. Det enklaste ordspråket för min del.

Annars hade jag bäst på att sätta ihop rödvita kuber till mönster.

Tomtenissa skrev:Men min psykolog på St:Görans sade att det vanligaste är att den högsta toppen ligger på säg... 140 och den lägsta på 85-90 kanske. Att det oftast är så extrema skillnader.

Mina mätte på ett sätt där 9 var max och 1 min.
När jag nyligen frågade om de siffror som du beskriver, visste de inte vad jag menade.
I alla fall så hade jag 9 på visuospatial och 2 på ToM-grejer.
Resten var ojämnt men inte så mycket som dessa. Jag hade väldigt högt på ett IQ-test också (eller tja, man kunde inte mäta högre än 130 och jag fick alla rätt utom ett uppenbart slarvfel med en av de enklaste första uppgifterna), men det ingick inte i WAIS.

Men jag hade större ojämnhet mellan enskilda övningar än mellan kategorierna som räknas ut i slutgrafen. Vilket påpekas i anteckningar under utredningens gång, men tyvärr ej i de slutanteckningar som LSS-handläggare använder.

Tomtenissa skrev:En annan sak kan ju också vara att det utan IQ-testet skulle vara svårt att diagnostisera vissa äldre tonåringar eller vuxna: de som redan hunnit lära sig kompensera och kan verka vara "normala" under kortare stunder.

Jag tycker att det är viktigt att intervjua ordentligt med sådana personer.
Det är även så att många kan göra helt annat ifrån sig på tester än när samma egenskap ska användas IRL.
Vissa moment kan visa antingen mycket bättre eller mycket sämre än hur det fungerar IRL.

T.ex. så har jag IRL MYCKET svårare för det som beskrivs som visuospatialt när man googlar på det. Där spelar nog motorik, arbetsminne och avståndsbedömning in. Samt att min förmåga är mer medveten än undermedveten och automatisk = blir svårt när jag ska tänka på annat än just det, eller om det blir för mycket information och irrelevant kringinformation.

Tomtenissa skrev:Ojoj... nu orkade jag inte läsa de allra längsta inläggen (alldeles för lite luft i dem och med forumets irriterande font så blev det bara jobbigt).

Admin:

Lite OT här men det brukar gå att ändra i din webbläsare.

Vaf*n?!? Jag skrev ett långt inlägg här, men det är bara borta.
Kom det aldrig ens fram? *fattar noll, men känner mig #¤%&"/*

Tomtenissa skrev:

sommar skrev:

Viggen skrev: Har ingen aning om vad testerna kallas, det var allt från att rita streck mellan bokstäver i alfabetisk ordning till att pussla ihop enfärgade bitar till en form av elefant, fjäril eller liknande. Beskriva vad för detaljer som fattas i bilder mm.

Jag fick också göra detta. Jag hade jättesvårt med pusslena trots att det bara var 4-5 stycken bitar i varje, vilket talar för As och jag fick diagnos i slutändan. Minns att det var några bl.a. en elefant med. Endast ett av dem klarade jag i stort sett direkt och ett kunde jag inte klara alls, totalt var det uppskattningsvis 4-5 pussel. Jag kunde beskriva detaljer i bilder men hon som testade var nog inte riktigt nöjd från början för hon frågade mer och mer om bilderna = följdfrågor. Jag fick även bilder där jag skulle beskriva händelseförloppet i rätt ordning mfl. tester.
Obs! Min fetmarkering.

Var det där den visuospatiala biten?

Jag tror jag fick högst resultat inom det området, iaf om det var den biten där man satte ihop en eller två-färgade block till figurer/mönster och letade reda på vilken symbol som inte passade i följden...

Fast jag kan inte förklara händelseförlopp för mitt liv. Hon fortsatte ställa följdfrågor och jag fortsatte att desperat peka på bilderna. ("Men du ser ju att hunden är där! jag vet inte VARFÖR den gör så men den gör det! ... JAG VET INTE!! DEN ÄR OLOGISK!")

Men om allt det där ligger inom den visuospatiala delen undrar jag hur sjutton jag lyckades få ett så högt resultat... >.<

Fast mitt allra sämsta resultat var nog när man skulle förklara vad idiomer och talspråk egentligen betydde. Hade någon annan problem med det?

Årligt talat vet jag inte exakt vad visuospatiala betyder , så jag kan inte svara dig.

Det enda som både du och jag fått göra verkar vara beskriva händelseförlopp. Hon jag hade var lugn och bra. Hon stressade mig inte och allra sist satt vi och pratade om min livssituation en stund, så hon skulle få bättre grepp om mig.

På datorn fick jag göra ett test med symboler (cirklar, kvadrater, osv) där jag skulle finna ett logiskt mönster. Så fort jag tyckte jag funnit det byttes det eller så hade jag fattat fel. Jättesvårt. En av de sakerna jag har svårast med; att se helheter, sammanhang och även konsekvenser.

Jag testades aldrig på idiomer och talspråk, inte vad jag minns i alla fall. Troligen hade de upptäckt innan då vi pratade allihopa (läkare, osv.) att det är något jag behärskar. Jag är väldigt bra på det och har hört att har man As på så förstår man det väldigt bra eller inte alls med undantag kanske. Något mitt emellan verkar inte finnas. Måste ta ett roligt exempel.

En jag känner känner en 12 årig kille med As. Han och hans föräldrar kom på besök till henne jag känner och hennes man. Pojken och hans föräldrar skulle ut och vandra men äta frukost först. Han ville inte och satt och petade i frukosten. Då sa mamman; du kan väl ta en smörgås. Du måste ju bottna med något. Då säger pojken; jag kan väl inte ha smörgåsen i skorna? Han missade betydelsen och tog det bokstavligt.

Bror Duktig skrev:Vaf*n?!? Jag skrev ett långt inlägg här, men det är bara borta.

Kom det aldrig ens fram? *fattar noll, men känner mig #¤%&"/*

Det har hänt mig också (och säkert fler) fast det var länge sedan men visst är det störigt. Ursäkta

sommar skrev:Årligt talat vet jag inte exakt vad visuospatiala betyder , så jag kan inte svara dig.

Det enda som både du och jag fått göra verkar vara beskriva händelseförlopp. Hon jag hade var lugn och bra. Hon stressade mig inte och allra sist satt vi och pratade om min livssituation en stund, så hon skulle få bättre grepp om mig.

(...)

Jag testades aldrig på idiomer och talspråk, inte vad jag minns i alla fall. Troligen hade de upptäckt innan då vi pratade allihopa (läkare, osv.) att det är något jag behärskar. Jag är väldigt bra på det och har hört att har man As på så förstår man det väldigt bra eller inte alls med undantag kanske. Något mitt emellan verkar inte finnas. Måste ta ett roligt exempel.

En jag känner känner en 12 årig kille med As. Han och hans föräldrar kom på besök till henne jag känner och hennes man. Pojken och hans föräldrar skulle ut och vandra men äta frukost först. Han ville inte och satt och petade i frukosten. Då sa mamman; du kan väl ta en smörgås. Du måste ju bottna med något. Då säger pojken; jag kan väl inte ha smörgåsen i skorna? Han missade betydelsen och tog det bokstavligt.

Um... i WAIS så tror jag att det är inom Performance IQ och är väl antagligen det "perceptual organization index"... jag vet inte om "processing speed index" räknas till det i den svenska varianten? Troligtvis inte...

Jag kan använda idiomer och talspråk felfritt, men det hindrar inte mig ifrån att samtidigt som att jag använder dem haja till och tänka "vaddå, vilken hund?" (för att ta den mest uppenbara idiomen) ... så jag antar att den förmågan har kommit gradvis under flera år. Jag tar oftast saker väldigt bokstavligt men har lärt mig att tänka om en gång till för att se ifall det finns någon annan mening.

EDIT:
Jag tycker inte att min psykolog stressade mig, det var snarare så att jag blev så frustrerad över att jag inte kunde se saker som helt tydligt (om man skulle gå efter hennes frågor) skulle vara där.

sommar skrev: Jag fick även bilder där jag skulle beskriva händelseförloppet i rätt ordning mfl. tester.
Obs! Min fetmarkering.

Sådana tester fick jag göra i ettan. Var klart skitkass på det men så brydde jag inte mig om dem heller så jag kan knappast fått många poäng på den delen. Tur att jag fick leka memory med kärringjävulen så att de inte kunde skicka mig på särskola.
Så långt tänkte jag aldrig dock, vi var ett par stycken som fick gå till den kärringen.
Uppenbarligen enbart för tester och ev. forskning, och så kallar de sig pedagoger. Borde vara nackskott på sånt!

Parvlon skrev:(...)och så kallar de sig pedagoger. Borde vara nackskott på sånt!

Nja, det är väl lite väl våldsamt. Men eftersom vuxna människor som testar och/eller undervisar sjuåringar ofta måste böja sig ned, så kan du nog iallafall hoppas på ryggskott.

Nåja, nu till ämnet. En sak som jag har upplevt bland mina med- och motmänniskor är hur mycket en småskolelärarinnas ord etsar sig fast i de f.d. elevernas minne. Jag behöver från tid till annan vistas på sjukhus. Eftersom jag oftast blir där under ett par månader, träffar jag en hel del andra patienter. Det är sorgligt nog en stor majoritet av patienterna, som anser sig dumma, oförmögna att förstå enklare ting eller som helt enkelt inte tror att de är kapabla att uträtta någonting av vikt i livet. Och allt det här p.g.a. att de under skoltiden har haft tretton på dussinet av vuxna som förklarat hur dåliga de är inom ett visst ämne, istället för att också peka på allt det som är bra. En del har t.o.m. blivit utredda för förståndshandikapp, istället för att få rätt hjälp med att tackla dyslexi, dyskalkyli och andra problem som kan höra ihop med neuropsykiatriska tillstånd eller sjukdomen de ligger på sjukhus för.

De här patienterna har oftast familj, barn, arbete och vänner. Men p.g.a. att sjukdomen i perioder gör det svårt eller omöjligt att prestera, så har de dömts ut som medborgare, och därmed också som personer. Jag blir så förbannad på den här typen av misskötsel, som pågår under nio år, och sedan påverkar de resterande 70 åren av en människas liv.

I mitt fall gjorde min höga logiska intelligens att alla mina andra problem sopades under mattan. Jag fick ingen hjälp med att lära mig socialt samspel, att förstå mina introverta drag och varför jag ibland sluter in mig i mig själv. Varför det för mig är viktigare vad man säger, än hur man säger det, och varför jag kunde få (och fortfarande får) tuppjuck när någonting "blir fel" symmetriskt, logiskt eller annorledes.

Jag tror (efter att ha utförst en snabb studie på mig själv alldeles i den stund som jag skriver det här), att en ojämn begåvningsprofil alltid är svår att handskas med, särskilt om skillnaderna mellan t.ex. logik och känsla är mycket stor. Som barn kan man inte se det, men de är ta mig tusan vuxenvärldens förbannade plikt att göra det, utreda det och avhjälpa det med så öppna ögon och så stort hjärta som möjligt.

Alexis skrev:

deadpoet skrev:... (att sätta samman likadana figurer av klossar). Men de påstod att jag var jättesnabb.... Sedan skulle de köra matte, o de som tror att man ska ha ojämn begåvningsprofil för att vara Asperger säger "Eftersom du klarat det andra så bra, börjar vi på en lite högre nivå på matten), och jag säger "Nej, börja från början, jag kan inte matte". Men de börjar högt o tror att jag i huvudet ska räkna typ 1729+6382 och 839*63. Hon blev jättechockad över att jag knappt kunde plussa tvåsiffriga tal.

Det var precis likadant för mig! :lol:

Det där är så dumt. Matte är inte alls samma sak som aritmetik. Aritmetik däremot är en liten delmängd av allt fantastiskt som är matematik.

Aritmetik är jag helt värdelös på. Kan knappt ens fem gånger fem. Men att räkna komplexa talvärden genom att skutta på dem har jag inga problem med. Den största delen av matematiken handlar inte om fem gånger fem eller 1435+67345. Den handlar om landskap, figurer, former och färger, själv ser jag som sagt det komplexa talplanet som en stjärnhimmel och jag löser talen genom att omforma stjärnhimlen tills jag hamnar rätt.

weasley skrev:

Alexis skrev:

deadpoet skrev:... (att sätta samman likadana figurer av klossar). Men de påstod att jag var jättesnabb.... Sedan skulle de köra matte, o de som tror att man ska ha ojämn begåvningsprofil för att vara Asperger säger "Eftersom du klarat det andra så bra, börjar vi på en lite högre nivå på matten), och jag säger "Nej, börja från början, jag kan inte matte". Men de börjar högt o tror att jag i huvudet ska räkna typ 1729+6382 och 839*63. Hon blev jättechockad över att jag knappt kunde plussa tvåsiffriga tal.

Det var precis likadant för mig!

Det där är så dumt. Matte är inte alls samma sak som aritmetik. Aritmetik däremot är en liten delmängd av allt fantastiskt som är matematik.

Aritmetik är jag helt värdelös på. Kan knappt ens fem gånger fem. Men att räkna komplexa talvärden genom att skutta på dem har jag inga problem med. Den största delen av matematiken handlar inte om fem gånger fem eller 1435+67345. Den handlar om landskap, figurer, former och färger, själv ser jag som sagt det komplexa talplanet som en stjärnhimmel och jag löser talen genom att omforma stjärnhimlen tills jag hamnar rätt.

Oj, vet du. Du satte precis ord på hur jag själv uppfattar matematik. Jag fick en gång 1+1=7, tro't eller ej, men jag har aldrig haft problem med mer komplexa tal och formler. Fast själv ser jag det som att man ska navigera en båt eller jolle på ett hav enbart genom att titta på hur vinden rör sig på vågorna och hur de större och mindre påverkningarna bildar helheten.

Jag vet inte vad aritmetik betyder (jag är kass på fackord!).

För min del så sammanblandades en mängd egenskaper i matematiktestet under utredningen.
Jag skulle lösa saker i huvudet, och med mitt arbetsminne, så gick det inte alls. Jag behövde ha siffrorna på papper, se dem, för att kunna räkna i huvudet.
Det var också stressande, vilket satte knut på tankebanorna.

Om jag förstår rätt av de senaste två inläggen här, så fungerar ni kanske lite som jag, att man ser hur det fungerar, inte bara lär sig tal?
Huvudräkning var jag helt kass på i grundskolan, trots att jag alltid var bäst på proven och i att förstå vad vi skulle lära oss.
Senare lärde jag mig tricks för huvudräkning, så nu går det mycket bättre Om jag SER talen.
Jag har dock alltid haft lätt för att räkna ut % i huvudet, om det handlar om jämna procent på 5 (5-10-15-20-o.s.v.). Det verkar vanligt folk tycka är jättesvårt. I alla fall säger det de, och säger att de är jätteimponerade när jag räknar det.

Nja alltså... jag vet inte. Jag var bäst i klassen på matte (konstigt nog) i ettan och tvåan, läste till och med treans matte i förväg då. Men så fort vi kom till multiplikation, enkelt bråk, procent och division bara tog det stopp.

Fast det är helt sjukt. Jag vann teknik-åttan i min kommun och har aldrig haft problem med "högre" matte (stoppa in grejer i formler och hålla mig strikt till dem, JIPPI!)... men ändå så är det helt omöjligt att förstå den här bas-matten, eller mellanstadiematten.

Fast det kan ju bero på att man tvingas se på den som TAL och jag förstår mig inte på TAL. Jag har tydligen dyskalkyli kom de fram till, även om det är en ovanligare variant.

Jag fattar inte högre matte alls, men får jag räkna med miniräknare eller på papper går det mycket bättre än bara i huvudet och jag kanske kan sälla mig till 6:eklassarna då, istf 4:eklassarna. Huvudräkning funkar inte, då måste man kunna minnas flera tal samtidigt, och jag har bara ett minne för tal.

Tomtenissa skrev:... har aldrig haft problem med "högre" matte (stoppa in grejer i formler och hålla mig strikt till dem, JIPPI!)... men ändå så är det helt omöjligt att förstå den här bas-matten, eller mellanstadiematten.
Fast det kan ju bero på att man tvingas se på den som TAL och jag förstår mig inte på TAL ...

Ja, det här känner jag också igen! Och jag blev så inspirerad av vad weasley svarade... Jag har på något sätt - som jag inte kan sätta ord på - anat att det ligger något "vackert" bakom det här som i min inskränkta värld klumpas ihop under beteckningen matematik. Men jag vet inte hur jag skulle kunna komma åt det där fantastiska landskapet... Så jag får nöja mig ord i stället.

Det skulle inte förvåna mig om jag skulle kunna få en diskalkylidiagnos. Jag hatade matte när jag gick i grundskolan men nu, på högskolan, är det kul. Man slipper siffror och får tänka istället.