Om jag har förstått saken rätt så är det vanligt att barn till Aspergare ärver autismliknande symptom från sina föräldrar, men hur vanligt är det egentligen? Eller mera konkret;

1. Hur sannolikt är det att barn till en AS och en NT ärver symptomen?
2. Hur stor är denna sannolikhet då BÅDA föräldrarna har AS?
3. Kan man FÖRVÄRVA AS? Och i så fall – vet man vad som kan utlösa det?
4. Ser ärftlighetsfaktorn likadan ut inom hela autism-spektrumet?
5. Vet man ifall AS kan också ”hoppa över” flera generationer?

Det finns säkert svar på dessa frågor också ute på nätet – om man bara går igenom en massa annat material först... Tar tacksamt emot ev. länkar till platser med samlad information om ärftlighetsfaktorer.

För dem som har inte läst min korta presentation under tråden ”Nybörjarfrågor” vill jag berätta att jag är själv diagnosticerad som NT men att jag har ett frivilligt uppdrag som kontaktperson för en AS-kille.

Erik

Jag antar att det är svårt eller kanske till och med omöjligt att hitta några svar på sådana frågor? Betvivlar att de finns. Om en eller två generationer så kanske, men inte idag. Vi som är föräldrargenerationen idag är själva inte utredda, har inte haft "handikappstillhörighet" utan bara ansetts vara "egensinniga" "annorlunda" "asociala" "besitta spetskompetens" "nördiga" "svåra" "intensiva" "aggressiva" "kriminella" "impulsiva" "kreativa" "konstnärliga" "överintelligenta" "korkade" "enstöringar" etc, etc, etc, U name it. Tidigare så har man inte diagnosticerat egenheter på samma sätt som vi gör idag.

För tio år sedan åhörde jag kommentarer som:
-"ha, nu har de diagnosticerade den killen, det är inget fel på honom, han har bara hopplösa föräldrar, se där, han har aldrig fått lära sig vanligt vett eller normala gränser".

Antingen är/var han en produkt av sin uppväxt eller så ser uppväxten ut som den har gjort för att föräldrarna har samma problematik. Hönan eller ägget?

... Tänkte just lägga "lata, bortskämda, arbetsskygga, lindrigt efterblivna, rigida, orimliga, kört envisa, enerverande petimetrar, förtrampade stackars kamrerstyper [osv.]" till Kikarns utmärkta lista.

Det här med arv osv. finns flera gamla trådar om, men jag minns inte vad någon hette.

Eftersom oftast flera gener samverkar, så tycks det vara svårt att beräkna sannolikheten för nedärvning. Här står lite mer:
http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/orsaker/prenatal_kromosomer/index.html

EriX skrev:Om jag har förstått saken rätt så är det vanligt att barn till Aspergare ärver autismliknande symptom från sina föräldrar, men hur vanligt är det egentligen? Eller mera konkret;

1. Hur sannolikt är det att barn till en AS och en NT ärver symptomen?
2. Hur stor är denna sannolikhet då BÅDA föräldrarna har AS?
3. Kan man FÖRVÄRVA AS? Och i så fall – vet man vad som kan utlösa det?
4. Ser ärftlighetsfaktorn likadan ut inom hela autism-spektrumet?
5. Vet man ifall AS kan också ”hoppa över” flera generationer?

Det finns säkert svar på dessa frågor också ute på nätet – om man bara går igenom en massa annat material först... Tar tacksamt emot ev. länkar till platser med samlad information om ärftlighetsfaktorer.

För dem som har inte läst min korta presentation under tråden ”Nybörjarfrågor” vill jag berätta att jag är själv diagnosticerad som NT men att jag har ett frivilligt uppdrag som kontaktperson för en AS-kille.

Erik

Det beror väl på om generna är dominanta eller recessiva? Och om det är frågan om många eller i varje fall flera gener kan det bli litet komplicerat. Mig veterligen är det inte utrett, varför man inte kan uttala sig särskilt säkert om saken.

På fråga tre svarar vi: Nej!

Intressant iaktagelse: cirka 20% av tjejer med ätstörningar är diasgnosticerade med AS. Och 45-50% av de tjejerna har personer med AST i den närmaste familjen.

Kikarn skrev:Jag antar att det är svårt eller kanske till och med omöjligt att hitta några svar på sådana frågor? Betvivlar att de finns. Om en eller två generationer så kanske, men inte idag. Vi som är föräldrargenerationen idag är själva inte utredda, har inte haft "handikappstillhörighet" utan bara ansetts vara "egensinniga" "annorlunda" "asociala" "besitta spetskompetens" "nördiga" "svåra" "intensiva" "aggressiva" "kriminella" "impulsiva" "kreativa" "konstnärliga" "överintelligenta" "korkade" "enstöringar" etc, etc, etc, U name it. Tidigare så har man inte diagnosticerat egenheter på samma sätt som vi gör idag.

Jaha… Jag insåg inte att forskningen på det här området var så ny.

Alien skrev:Eftersom oftast flera gener samverkar, så tycks det vara svårt att beräkna sannolikheten för nedärvning. Här står lite mer:
http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/orsaker/prenatal_kromosomer/index.html

Tack! En bit på vägen i alla fall.
Det känns så frustrerande när Internet inte kan ge svar på ALLA ens frågor! Det tror man ju ibland...

Zombie skrev:... Tänkte just lägga "lata, bortskämda, arbetsskygga, lindrigt efterblivna, rigida, orimliga, kört envisa, enerverande petimetrar, förtrampade stackars kamrerstyper [osv.]" till Kikarns utmärkta lista.

Det här med arv osv. finns flera gamla trådar om, men jag minns inte vad någon hette.

Nåja, en eller annan passade säkert in på beskrivningen - utan att AS var inblandat…

Ganesh skrev:
På fråga tre svarar vi: Nej!

Hur kan man vara så säker på det, när forskning saknas?

Här är något som ofta återkommer. Minns inte vad jag hade för åsikt och orkar inte läsa om den, så du får själv bilda dig en uppfattning:

http://www.wired.com/wired/archive/9.12 ... rs_pr.html

Helt ovetenskapligt men bevis nog för mig:

Min pappa har Aspergers, jag har Aspergers, min äldsta dotter har Aspergers. Mina barns pappa har med största sannolikhet ADHD, min minsta tjej likaså. Min lillebror är i processen att förvärva en ADD diagnos.

Ärftlighet? Absolut. Och helt ärligt tror jag ärftligheten kommer att visa sig vara hög.

EriX skrev:

Zombie skrev:... Tänkte just lägga "lata, bortskämda, arbetsskygga, lindrigt efterblivna, rigida, orimliga, kört envisa, enerverande petimetrar, förtrampade stackars kamrerstyper [osv.]" till Kikarns utmärkta lista.

Det här med arv osv. finns flera gamla trådar om, men jag minns inte vad någon hette.

Nåja, en eller annan passade säkert in på beskrivningen - utan att AS var inblandat…

He-he.. javisst säkert. Och hur vet man att as/adhd inte är inblandat om man inte har gjort utredning??

tahlia skrev:Helt ovetenskapligt men bevis nog för mig:

Min pappa har Aspergers, jag har Aspergers, min äldsta dotter har Aspergers. Mina barns pappa har med största sannolikhet ADHD, min minsta tjej likaså. Min lillebror är i processen att förvärva en ADD diagnos.

Ärftlighet? Absolut. Och helt ärligt tror jag ärftligheten kommer att visa sig vara hög.

Jag har två barn med diagnos. Och tre "normala" -not. Två har ingen diagnos för att de inte är utredda. Ett barn är mer osäkert än så länge.

De har BARA NT föräldrar. Dvs. Ingen utredd. Dessa föräldrar har i sin tur BARA NT föräldrar. Dvs, ingen utredd. Och ser vi längre tillbaka så är det förstås bara "NT" personer. Vi skulle säkert en vacker dag kunna komma fram till hur det ser ut framöver i leden på de två barn som är utredda, de outredda barnen kommer att förbli oupptäckta. Men kan man någonsin bevisa eller påvisa var anlaget härstammar ifrån??

Jag tror på ärftlighet inte minst för att jag ser att alla "NT" individer inte är så jädrans "friska" när allt kommer omkring, och man börjar nyansera vad som är "normalt" och vad som är "egenskaper" och vad som är funktionshinder.

Jag börjar mer och mer övergå till att tro att vi sätter diagnos på egenskaper som egentligen inte hade behövts om inte systemet hade skapat behovet. Men å andra sidan så tror jag att många många människor som tror att de är "nt" i själva verket har npf.

Och jag börjar också mer och mer luta åt att de som anstränger sig för att förstå har en egen problematik eller igenkänningsfaktor annars hade de inte intresserat sig från första början.

pH skrev:Här är något som ofta återkommer. Minns inte vad jag hade för åsikt och orkar inte läsa om den, så du får själv bilda dig en uppfattning:

http://www.wired.com/wired/archive/9.12 ... rs_pr.html

En mycket intressant artikel!

Kikarn skrev:

tahlia skrev:Helt ovetenskapligt men bevis nog för mig:

Min pappa har Aspergers, jag har Aspergers, min äldsta dotter har Aspergers. Mina barns pappa har med största sannolikhet ADHD, min minsta tjej likaså. Min lillebror är i processen att förvärva en ADD diagnos.

Ärftlighet? Absolut. Och helt ärligt tror jag ärftligheten kommer att visa sig vara hög.

Jag har två barn med diagnos. Och tre "normala" -not. Två har ingen diagnos för att de inte är utredda. Ett barn är mer osäkert än så länge.

De har BARA NT föräldrar. Dvs. Ingen utredd. Dessa föräldrar har i sin tur BARA NT föräldrar. Dvs, ingen utredd. Och ser vi längre tillbaka så är det förstås bara "NT" personer. Vi skulle säkert en vacker dag kunna komma fram till hur det ser ut framöver i leden på de två barn som är utredda, de outredda barnen kommer att förbli oupptäckta. Men kan man någonsin bevisa eller påvisa var anlaget härstammar ifrån??

Jag tror på ärftlighet inte minst för att jag ser att alla "NT" individer inte är så jädrans "friska" när allt kommer omkring, och man börjar nyansera vad som är "normalt" och vad som är "egenskaper" och vad som är funktionshinder.

Jag börjar mer och mer övergå till att tro att vi sätter diagnos på egenskaper som egentligen inte hade behövts om inte systemet hade skapat behovet. Men å andra sidan så tror jag att många många människor som tror att de är "nt" i själva verket har npf.

Och jag börjar också mer och mer luta åt att de som anstränger sig för att förstå har en egen problematik eller igenkänningsfaktor annars hade de inte intresserat sig från första början.

Jag undrar ifall du med ”inte utredd” avser alla som SAKNAR symptom, eller att man ”formellt” inte ska betraktas som AS förrän en diagnos har ställts. En del kan ju gå länge med kända symptom innan de hamnar på utredning.

Att barnen visar symptom, men inte föräldrarna (?) eller andra i släkten, kan jag bara tolka på två sätt; antingen så har anlaget legat latent i släkten ett antal generationer, eller så har barnen förvärvat AS. I det första fallet kan genen ha varit av reccesiv karaktär och aktiverats av att båda föräldrarna bär på anlaget. Det andra får man ändå betrakta som ganska osannolik?

Diagnosen på AS/Autism kommer säkert att revideras i framtiden, men jag är inte riktigt med på ditt sista påstående. Det stämmer i vart fall inte in på MIG.

Kikarn skrev:

tahlia skrev:Helt ovetenskapligt men bevis nog för mig:

Min pappa har Aspergers, jag har Aspergers, min äldsta dotter har Aspergers. Mina barns pappa har med största sannolikhet ADHD, min minsta tjej likaså. Min lillebror är i processen att förvärva en ADD diagnos.

Ärftlighet? Absolut. Och helt ärligt tror jag ärftligheten kommer att visa sig vara hög.

Jag har två barn med diagnos. Och tre "normala" -not. Två har ingen diagnos för att de inte är utredda. Ett barn är mer osäkert än så länge.

De har BARA NT föräldrar. Dvs. Ingen utredd. Dessa föräldrar har i sin tur BARA NT föräldrar. Dvs, ingen utredd. Och ser vi längre tillbaka så är det förstås bara "NT" personer. Vi skulle säkert en vacker dag kunna komma fram till hur det ser ut framöver i leden på de två barn som är utredda, de outredda barnen kommer att förbli oupptäckta. Men kan man någonsin bevisa eller påvisa var anlaget härstammar ifrån??

Jag tror på ärftlighet inte minst för att jag ser att alla "NT" individer inte är så jädrans "friska" när allt kommer omkring, och man börjar nyansera vad som är "normalt" och vad som är "egenskaper" och vad som är funktionshinder.

Jag börjar mer och mer övergå till att tro att vi sätter diagnos på egenskaper som egentligen inte hade behövts om inte systemet hade skapat behovet. Men å andra sidan så tror jag att många många människor som tror att de är "nt" i själva verket har npf.

Och jag börjar också mer och mer luta åt att de som anstränger sig för att förstå har en egen problematik eller igenkänningsfaktor annars hade de inte intresserat sig från första början.

Det verkar råda viss enighet bland forskarna om att det finns en avgörande ärftlighetsfaktor bakom AS, medan andra talar om pre- och postnatala trauman, maten, mediciner och annat i vår miljö – antingen som orsak eller som utlösande faktor hos dem som redan bär på ”lämpliga” anlag.

Det finns en intressant artikel om autism och AS (på Engelska) som ”pH” länkar till här ovanför (Tack pH!), där yenkarna står frågande inför en ”oförklarlig” ökning av antalet autism/AS fall i Kalifornien, och då speciellt i Silicon Valley. Artikeln är klart läsvärd också av andra skäl.

EriX skrev:1. Hur sannolikt är det att barn till en AS och en NT ärver symptomen?
2. Hur stor är denna sannolikhet då BÅDA föräldrarna har AS?
3. Kan man FÖRVÄRVA AS? Och i så fall – vet man vad som kan utlösa det?
4. Ser ärftlighetsfaktorn likadan ut inom hela autism-spektrumet?
5. Vet man ifall AS kan också ”hoppa över” flera generationer?

1. Mycket. Siffrorna varierar men de är höga. Inte att man ärver AS från förälder till barn bara, utan mer att man ärver en fallenhet för nåt neuropsykiatriskt, som AS, ADHD, Tourettes, dyslexi, SID (perceptionsstörningar).

2. Större, så klart. Eller, det förefaller självklart för mig.

3. Ja, via skador i fosterlivet (mamman röker eller dricker mängder eller är sjuk i nån infektion) eller senare, genom t ex olycksfall och skador mot huvudet. Skulle tippa att det är en mindre del, men har inga siffror i huvudet.

4. Inte en susning, men med tanke på att det inte är så att autister får barn med Kanners syndrom och aspisar får barn med AS utan man ärver en större chans/risk att få nåt ur spektrat så kanske frågan är ovidkommande.

5. Flera generationer vet jag inte, men det talas om en generations hopp iaf.

kom det inte en undersökning som visade att risken för att ett barn får autism av något slag ökar om pappan är över 30 och att även risken ökar för andra psykiska sjukdomar och tillstånd.

EriX skrev:Jag undrar ifall du med ”inte utredd” avser alla som SAKNAR symptom, eller att man ”formellt” inte ska betraktas som AS förrän en diagnos har ställts. En del kan ju gå länge med kända symptom innan de hamnar på utredning.

Att barnen visar symptom, men inte föräldrarna (?) eller andra i släkten, kan jag bara tolka på två sätt; antingen så har anlaget legat latent i släkten ett antal generationer, eller så har barnen förvärvat AS. I det första fallet kan genen ha varit av reccesiv karaktär och aktiverats av att båda föräldrarna bär på anlaget. Det andra får man ändå betrakta som ganska osannolik?

Diagnosen på AS/Autism kommer säkert att revideras i framtiden, men jag är inte riktigt med på ditt sista påstående. Det stämmer i vart fall inte in på MIG.

Mig veterligen räknas man inte som AS formellt om man saknar diagnos, oavsett vilka symtom man har? Saknar man symtom så behöver man förstås inte ifrågasätta om det saknas en diagnos eller ej. Skall jag gå till mig själv så hade jag absolut inga symtom för några år sedan. Jag var ju bara mig "själv"? Lite lagom ointresserad av social samvaro med andra irl på min fritid (fick nog av folk dagtid), hade haft knepiga perioder, men "vem har inte det"´, hade svårt att återhämta mig efter en arbetsdag "såå slut, såå jobbig dag, skall diska sen" etc, etc, etc.

Kikarn skrev:

EriX skrev:Jag undrar ifall du med ”inte utredd” avser alla som SAKNAR symptom, eller att man ”formellt” inte ska betraktas som AS förrän en diagnos har ställts. En del kan ju gå länge med kända symptom innan de hamnar på utredning.

Att barnen visar symptom, men inte föräldrarna (?) eller andra i släkten, kan jag bara tolka på två sätt; antingen så har anlaget legat latent i släkten ett antal generationer, eller så har barnen förvärvat AS. I det första fallet kan genen ha varit av reccesiv karaktär och aktiverats av att båda föräldrarna bär på anlaget. Det andra får man ändå betrakta som ganska osannolik?

Diagnosen på AS/Autism kommer säkert att revideras i framtiden, men jag är inte riktigt med på ditt sista påstående. Det stämmer i vart fall inte in på MIG.

Mig veterligen räknas man inte som AS formellt om man saknar diagnos, oavsett vilka symtom man har? Saknar man symtom så behöver man förstås inte ifrågasätta om det saknas en diagnos eller ej. Skall jag gå till mig själv så hade jag absolut inga symtom för några år sedan. Jag var ju bara mig "själv"? Lite lagom ointresserad av social samvaro med andra irl på min fritid (fick nog av folk dagtid), hade haft knepiga perioder, men "vem har inte det"´, hade svårt att återhämta mig efter en arbetsdag "såå slut, såå jobbig dag, skall diska sen" etc, etc, etc.

Nej, formellt räknas man inte som AS innan man har fått ett diagnos, men eftersom symptomen uppkommer i regel redan INNAN man blir utredd (varför skulle man annars utredas?!) så kan det finnas folk som DE FACTO lever med AS under lång tid, innan diagnosen kommer. Dvs – i åratal. Tillräckligt länge för att hinna skaffa fem barn till och med…?

Och nu till poängen… Om ett eller flera av dessa barn utreds och får diagnosen AS – kan man då påstå att de är födda till NT-föräldrar? Svaret får en helt avgörande betydelse när man försöker analysera ärvd AS vs. förvärvad AS i denna familj, eller hur?

Men ärligt talat så får jag inte riktigt ihop din story. Dels säger du att *DU* har fem barn vars *BÅDA* föräldrar är klart NT (”dvs, inte utredda” – som du utrycker det) för att sedan antyda att du faktiskt *ÄR* Aspie…

Kan du rätta ut den här knorren så jag kan sova lite bättre…?

narran skrev:kom det inte en undersökning som visade att risken för att ett barn får autism av något slag ökar om pappan är över 30 och att även risken ökar för andra psykiska sjukdomar och tillstånd.

Japp, det är inte enbart mammans ålder som spelar in, utan även pappans. Påverkar risken för såväl autismspektrumstörningar som för bipolär sjukdom och schizofreni. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1649467.svd Märkligt att inte detta uppmärksammas ännu mer, det känns ibland som att unga människor - särskilt killar - tror att de är odödliga, och kan få barn när de är supergamla. Det borde informeras mer om riskerna med att bli förälder på äldre dar.

De flesta skadorna beror väl ändå på vad kärringen gör?
Ofta folk blir scizofrena..
Tycker att det är konstigt att myndigheterna inte belyser problemet med alkoholbadande foster mer än vad de gör.

EriX skrev:Nej, formellt räknas man inte som AS innan man har fått ett diagnos, men eftersom symptomen uppkommer i regel redan INNAN man blir utredd (varför skulle man annars utredas?!) så kan det finnas folk som DE FACTO lever med AS under lång tid, innan diagnosen kommer. Dvs – i åratal. Tillräckligt länge för att hinna skaffa fem barn till och med…?

Och nu till poängen… Om ett eller flera av dessa barn utreds och får diagnosen AS – kan man då påstå att de är födda till NT-föräldrar? Svaret får en helt avgörande betydelse när man försöker analysera ärvd AS vs. förvärvad AS i denna familj, eller hur?

Men ärligt talat så får jag inte riktigt ihop din story. Dels säger du att *DU* har fem barn vars *BÅDA* föräldrar är klart NT (”dvs, inte utredda” – som du utrycker det) för att sedan antyda att du faktiskt *ÄR* Aspie…

Kan du rätta ut den här knorren så jag kan sova lite bättre…?

Jag ironiserar lite i mitt svar, dock inte över dina frågor utan över det faktum att vi idag har ett system som innebär att vi diagnosticerar barn på grund av personliga tillkortakommanden och egenskaper som tidigare var "tillräckligt normala" för att man skulle klara av en tillvaro ändå på något sätt.
Jag är väldigt dubbel till diagnosticeringar eftersom jag tror att stigmatisering och omvärldens uppfattning av individen trots allt påverkas på sikt.

Poängne du kommer fram till är den jag vill uttrycka; jag tror inte att man idag kan komma fram till några siffror just för att mörkertalet är så stort som det är. Anta att man skulle försöka komma fram till att barn med npf har en ärftlig komponent och föräldrar inte är utredda. Med mindre man gör en utredning för att komma fram till svaret så torde det officiella svaret bli "nej"? Oavsett hur det egentligen ser ut? Jag inbillar mig att det är stört omöjligt i dagens läge att uttala sig om frekvens och ärftlighet, inte minst för att kriterierna togs med i ICD-10 och DSM-IV väldigt sent?

"Resultaten var inte kända för en bredare icke tyskspråkig krets förrän 1981, då Lorna Wing publicerade en serie fallstudier som visade liknande symptom och som hon kallade "Aspergers syndrom."[3] Wings skrifter publicerades och populariserades i stor omfattning. 1992 togs AS med i den tionde upplagan av Världshälsoorganisationens diagnosmanual och International Classification of Diseases (ICD-10), vilket gjorde det till en distinkt diagnos.[4] Senare, 1994, tillades AS även i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) och American Psychiatric Associations diagnostiska referensbok.[5]"
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

För närvarande verkar dock AS vara en diagnos man använder nästan godtyckligt ex i england (enligt en föreläsning jag var på för någon vecka sedan, och det var en engelsk aktör som uttalade det, som arbetade med målgruppen) för alla sorters asocialt eller svårförklarligt/problematiskt beteende, och frågan är hur det ser ut här idag?

(Jag är inte utredd. Altså är jag NT? Oavsett hur jag själv uppfattar det, så har jag inte as innan jag är utredd. Jag ställer mig frågan egentligen; vilka är det systemet utreder? Den som har symtomen eller det barn vars omgivning har problem/vuxen som själv uppfattar att den har problem i sitt vardagliga liv.
Jag tror egentligen att massor av barn och unga utreds mer för att omgivningen har behovet än för att individen själv har det.
Sedan finns det säkerligen ett stort antal individer som inte har mer svårigheter i livsföringen än att man i det stora hela får bedöma att man har en god livskvalitet och som därför inte utreds?
Jag tror att många här inne kan vittna om att man inte har ifrågasatt sig själv innan man i vuxen ålder bränner ut sig, kanske efter utbildning och ett längre yrkesliv. Och det är först när man börjar se tillbaka ur ett nytt perspektiv som man inser att många perioder varit "si-och-så" (berg-och-dalbana-struktur) eller att man har haft ett mönster med sig som kan förstås ur aspekten npf av något slag.