Hej alla smarta och insiktfulla här på forumet!

Jag har av min psykiater efter sk. PILA-utredning genomförd av FK och
SRC. (=Sophiahemmet Rehab Center AB (SRC) arbetar med arbetslivsinriktade utredningar, försäkringsmedicin, personskador och krisstöd.)
Hon på SRC rekommenderade och förordade; KBT för mig (har Asperger diagnostiserad), samt anti-depressiv medicinering (psykofarmaka).

Jag skall nu denna kommande vecka till en helt för mig ny psykiater (en ny behandlande läkare för min del) och jag skall då visa den skriftliga utredningen från SRC till henne med bl.a. noll-åtgärder för sk. arbetsinriktad rehabilitering samt rekommendation att jag behöver KBT (och även kontakt med vuxen HABILITERINGEN - vilket jag redan fått och har!

MEN tyvärr så är jag dock väldigt ambivalent; ifråga om den verkliga NYTTAN av just nu helpopulära KBT-behandlingen framför alla andra behandlingar, för mig som Aspie!(neuropsykiatrisk diagnos med en hjärna som fungerar/arbetar på ett lite annorlunda sätt en som för en neurotypisk persons hjärna arbetar!)
- MEN - vad anser alla mina kloka forum medlemmar om detta med KBT vs Asperger?

Vidare undrar jag varför FK vill nu med en kallelse till ett möte hos dem plötsligt RE-HABILITERA mig TROTS att PILA-utredningen medicinskt säger att jag har NOLL-CHANSER till ARBETSINRIKTAD RE-HABILITERING och FK säger sig vilja stödja mig att återgå i arbete - som om jag inte hade precis blivit sjuk (stress-överkänslig) på grund av ett ARBETE som jag aldrig klarade av att sköta som en neurotypisk skulle gjort och att jag har kämpat i konstant motvind hela mitt arbets-liv att klara av någt som jag eg. inte hade förutsättningar att klara av.

Jag kommer att hos denna psykiater be att hon utfärdar ett läkarutlåtande om hälsotillstånd där det bör framgå att jag i dagens läge inte har en tillräcklig ARBETSFÖRMÅGA att jag på vilket arbete som helst - skulle kunna FÖRSÖRJA MIG HELT SJÄLV - dvs. att jag skulle ha en arbetsförmåga MINST 25 % av heltid.
Jag kanske har en arbetsförmåga om 25 % kanske åtta dagar per månad om det vill sig väl...men jag är ändå rätt säker att jag kommer att "frisk-skrivas" av FK i och med Alliansregeringens goda minne att försämra för alla som ÄR sjuka!
Vad har ni forum medlemmar för erfarenheter av dessa två fenomen - 1.KBT för Asperger/autisteroch
vad gäller för att får styrkt att du är berättigad från den Allmänna sjukförsäkringen ersättning enligt:
2. varaktig sjukersättning när du har en arbetsförmåga som inte når upp till ens 25 % för överskådlig framtid?
undrar den fortfarande "tenderly" fast kännande mig som om jag vore the Elephant-brain-man haha

Tackar ödmjukast för era kommentarer tankar och filosoferanden!

T

Lite granna bakgrunds FAKTA

Sjukersättning (tidigare förtidspension)
Tidsbegränsad sjukersättning
avskaffades den 1 juli.
85 000 personer berörs av
det. Deras ersättning kan
dock förlängas i ytterligare
perioder, dock sammanlagt i
18 månader och längst till
och med 2012.
Sjukersättning ska i övrigt i
fortsättningen endast ges om
arbetsförmågan är »stadigvarande
nedsatt« på grund av
»kroniska sjukdomar och irreversibla
skador« och där
rehabilitering inte bedöms
kunna förbättra eller återge
arbetsförmågan. Kraven blir
strängare än tidigare. Arbetsförmågan
bedöms utan hänsyn
till personens ålder, utbildning,
bosättning osv.


Arbetsförmåga
Arbetsförmågeutredningen,
ledd av Anna Hedborg, lämnade
sitt första delbetänkande
den 18 juni, SOU 2008:66.
Utredningen har inventerat
metoder i Sverige och andra
länder. Utredningen ska senare
lämna ett förslag på metod
eller instrument för hur
bedömning av arbetsförmåga
i förhållande till hela arbetsmarknaden
ska gå till.


LT (Läkar Tidningen)

läs mer Proposition
2007/08:136 »En reformerad sjukskrivningsprocess
för ökad återgång
i arbete«, på regeringen.se.
Läkarförbundet är kritiskt till rehabkedjan,
se ledare i LT nr
8/2008 sidan 503.


----

Förkränkningskassan
Sjukskrivna kan alla bli men att som nolltaxerad hos FK och få ersättning går inte. Då är det socialbidrag som gäller. Men först måste du göra dig av med allt av värde. Trots att en regel säger att man måste stå till arbetsmarknadens förfogande för att få socialbidrag så är det allt fler sjukskrivna som inte får någon annan möjlighet att försörja sig.
Har inte FK ansvaret för ALLA sjuka som är svenska medborgare och är bosatta i Sverige liksom arbetsförmedlingen har ansvar för ALLA arbetslösa. Socialtjänsten ska inte överta FK,s eller AF,s roll!


--------


Sjukskrivna sorteras ut, arbetsrätten urholkas och allt ansvar läggs på den enskilde. När riksdagens socialförsäkringsutskott igår höll en öppen utfrågning om de nya reglerna i sjukförsäkringen var det inte mycket som fick godkänt.

– Jag blir starkt oroad över att människor som behöver vara sjukskrivna inte kan vara det. På sikt kan det bli en risk för folk¬hälsan, förklarade Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial medicin, en av flera kritiker.

Han talade till och med om ”försäkringssjälvmord”, att psykiskt instabila personer som blir felbedömda tar sina liv.

– Det är klart att risken för självmord finns i de fallen. Det är inget konstigt med det, förklarade han i efterhand.

Mycket av gårdagens hårda kritik levererades redan när promemorian om den så kallade rehabiliteringskedjan remissbehandlades i februari.

– Det är en stor och komplex reform som leder till mycket oro. Men jag har hittills inte hört ¬någon som säger att vi ska ha kvar det gamla systemet. Alla säger att det inte har fungerat, försvarade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) sitt förslag.

Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg konstaterade:

– Förändringen som sker nu är den största på 15 år.

Men han underströk att Försäkringskassan i grunden är positiv till omläggningen. Enligt färska prognoser från myndigheten leder de nya reglerna till att antalet sjukskrivningar och förtidspensioner sjunker i snabbare takt än om det nuvarande systemet hade fått vara kvar.

I dag får cirka 550000 svenskar förtidspension (sjukersättning). 2011 kommer denna grupp att ha sjunkit med 90000. Det så kallade ohälsotalet, antalet sjukskrivningsdagar, rör sig också raskt ned mot 30 dagar från dagens 37. Curt Malmborg underströk dock att prognoserna är mycket preliminära och socialförsäkrings¬ministern ville därför inte kommentera siffrorna.

Baksidan av myntet är det ökade socialbidragsberoende som blir följden av att sjukskrivna nu kan bli utförsäkrade efter ett år. Nya siffror från Sveriges kommuner och landsting, som presenterades igår, visar att antalet socialbidragstagare kommer att öka med 12 procent. Notan för kommunernas beräknas bli en halv miljard kronor.

För att minska överströmningen till kommunernas socialtjänst inför regeringen emellertid en statlig jobb- och utvecklingsgaranti. Där ska den som inte klarar av ett arbete men inte heller har rätt till mer sjukförsäkring kunna få sysselsättning. Hur många garantin ska omfatta är dock oklart.


En artikel nedan ur Smålandsposten (Smp) skriven av en distrikt läkare som är kritisk till de nya sjukskrivning reglerna!
Smp har haft en artikelserie om de nya sjukskrivningsreglerna och Försäkringskassans (Fk) roll. Många sjuka far illa och behandlas illa när Fk ska praktisera den nya lagstiftningen. Serien gav en bra belysning av problemen men saknade två perspektiv; hur läkarna upplevt förändringarna och vem som slutligen är ansvarig för att människor slås ut, mister sin anställning och inte får hjälp med rehabilitering i det arbete de har.
I de flesta fall som jag handlägger är det bästa att patienten efter sjukskrivning återgår till sin kända arbetsplats och sina kamrater, kanske efter omplacering eller förändringar i arbetsuppgifterna. Den nya lagstiftningen har emellertid tagit bort mycket av ansvaret hos arbetsgivaren, minskat påtryckningsmöjligheterna från Fk och fackliga organisationer och givit arbetsgivaren rätt att avskeda folk till följd av sjukdom. Jag ser att även trotjänare, som ställt sitt mentala engagemang och sin kropp till arbetsgivarens förfogande, hjärtlöst sparkas ut efter ett halvt års sjukskrivning. Och det märkliga är att Fk många gånger hellre ser att människor blir arbetslösa eller får söka socialbidrag i stället för att fortsätta på sin arbetsplats i en deltidssjukskrivning, t ex 50%.

Om Fk anser att det finns en arbetsförmåga i något jobb, någon stans i Sverige – ja, då är personen enligt den nya lagstiftningen inte berättigad till sjukskrivning! Om t ex den sjukskrivna, sönderstressade sjuksköterskan inte är tillbaka i jobbet efter 6 månader kan hon söka ett städ- eller tillsynsjobbjobb - som kan finnas rent teoretiskt. Den nya lagstiftningen tar inte hänsyn till yrkeskompetens, inte till effekterna mänskligt och ekonomiskt av sönderslaget familjeliv eller till att rehabilitering för stress-, smärt- och psykiska tillstånd - de stora grupperna som idag är sjukskrivna - ofta tar längre tid än 6 månader. I själva verket försämras många patienter tidigt i rehabiliteringsprocessen av Fk:s hot om indragen sjukpenning och att de, bland alla friska arbetslösa, får söka nytt jobb eller gå till socialbyrån när de blir uppsagda.

Fk laborerar med fiktiva jobb. Det var fantasijobb redan under högkonjunkturen. Nu är det bara ett grymt spel för gallerierna, en konsekvens av den politiska elitens missuppfattning - den offentliga lögnen - att de ökade sjukskrivningarna i början av 2000-talet och arbetslösheten beror på människors bristande vilja att arbeta och söka jobb. Den myten har länge spritts på ledarsidor och av opinionsbildare för att motivera försämringarna i välfärdssystemet.

De nya reglerna har inneburit att sjuka nu ofta går tillbaka i arbeten som de absolut inte borde vara på ur medicinsk synpunkt. Men vad gör man när försörjningen och familjens trygghet hotas? Till och med efter olyckor och arbetsskador, ser jag att sjuka tvingas tillbaka i samma jobb som skadat dem, detta inför Fk:s hot och arbetsgivarens nya rätt att säga upp dem. Det går kanske ett tag men genom detta grundläggs en kommande sjukskrivningsbomb och dyra medicinska komplikationer. Men regering och lagstiftare har varit ointresserade av att ens skatta kostnaderna för olika former av sjuknärvaro.

Smp:s artiklar ställde Fk i skottgluggen och denna myndighet har mycket att svara för. Det är påfallande att Fk, liksom många landsting och kommuner, präglas av ett falskt tjänstemannaideal – att bara lyda systemets regler och politiska order. Sjukvården har haft sina skandaler men också många modiga medarbetare, framför allt undersköterskor, som med risk för sitt eget personliga skinn avslöjat missförhållanden. Varför har Fk inte fått någon Sara, Lex Sara?
Men den grundläggande frågan kvarstår! Vem har Fk varit ombud för? Hur kunde vi medborgare tillåta att ett samhällsproblem, de höga sjukskrivningskostnaderna, gjordes om till en individuell fråga om attityder och moral hos sjuka och arbetslösa?

Bengt Järhult
Distriktsläkare, Ryd
FAKTA
Distriktsläkaren Bengt Järhult ser att försäkringslagstiftningen tvingar sjuka att ta arbeten de absolut inte borde ta, under hot om avsked. Lagstiftningen menar han är en konsekvens av en offentlig lögn att de ökade sjukskrivningarna och arbetslösheten beror på bristande vilja att arbeta.

Ditt inlägg var lite för "maniskt" och långt för att jag skulle orka läsa hela noga, med detta menar jag inget ont, utan försöker bara förklara.

I vilket fall: jag har Aspergers syndrom, och går i KBT. Tycker att det är bra, MEN...då jag tidigare haft terapeuter som ej vetat hur personer med AS funkar, så kan jag lägga till att för att KBT ska kunna funka, så måste terapeuten ha kunskap om hur autismspektrumstörningar yttrar sig, för att den drabbade ska kunna ha nytta av terapin.

Vad är alternativet/alternativen till KBT (<a target="_blank" href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi">Wikipedia</a>) idag?

Fler och fler verkar åtminstone anse att den klassiska "Freud-terapin" psykodynamisk psykoterapi (<a target="_blank" href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykodynamisk_psykoterapi">Wikipedia</a>) är dött idag.

När det gäller Asperger skulle ett argument för det ovanstående vara att för många psykologer inom den psykodynamiska skolan har alldeles för dåliga kunskaper om Autismspektrumstörningar (AST).

Det kan man läsa om i <a target="_blank" href="http://minosa.wordpress.com/2008/08/15/farsk-bok-om-subklinisk-aspergers-syndrom/">Karin Stadlers bok</a>. Karin Stadler började som psykodynamiker och har på äldre dagar glidit in på AST, efter att hennes traditionella metoder helt enkelt inte bitit på många av hennes patienter, vilket boken handlar om. Du kan säkert hitta den på bibblot.

Utan att vara inläst på KBT tycker jag man kan sammanfatta det i mångt och mycket med "sunt förnuft". Om det är rätt medicin för aspergare kanske den här tråden kan ge svar på.....

Hej kära Tenderly, det var länge sen!

Har tyvärr ingen erfarenhet av KBT men de saxade artiklarna var mycket intressanta! Och skrämmande.

För mycket och intensiv text, inte heller jag orkar läsa ens hälften. KBT är bra med som Alexandra säger så är det viktigaste att terapeuten känner till asperger. Kombinationen är bra. För att kunna ha nytta av KBT måste man känna till lite hur saker byggs upp, där förll jag. Men prova och se det är den vetenskapligt bästa terapin.

Jag skulle jättegärna gå i KBT, men uteslutande om det var hos nån med REJÄL kunskap om npf! Annars skulle jag få översätta det jag säger, det den säger och så få tala om att vanliga råd man ger till folk i allmänhet inte bara är meningslösa för mig, de kan vara rent ut farliga.

T ex sägs det ofta till deprimerade/utbrända människor att de ska aktivera sig och träffa folk (förutom vila, sova, äta bra och det vanliga), men för mig är det rena döden i grytan att aktivera mig och träffa folk. Jag behöver tystnad, ensamhet och att INTE engagera mig i andras angelägenheter.

Det har jag iofs gemensamt med andra (även såna utan npf) som använder aktivitet som ångestdämpare och avledning och gärna råddar med andras problem för att slippa ta tag i sina egna, men jag har dessutom en massa perceptionsstörningar och blir helt slut av att t ex sitta på lokal eller vara ute på en vanlig gata, om jag i botten är trött den dagen t ex.

En icke-npf-kunnig terapeut är för mig mer meningslöst än en npf-kunnig och klok kompis vilken som helst. Faktiskt. Och jag tror det gäller fler än mig.

Så ska man ha KBT med nån med extra bokstäver gäller kunskap och rätt attityd och förhållningssätt också, inget jävla daltande med stackars handikappade X, vi är framförallt individer.

Det viktiga är inte vilket funktionshinder vi har utan vem det är som har funktionshindret, som jag läste i en bok nyss.

De brottstycken jag hittills har orkat läsa bekräftar min uppfattning att vår folkvalda överhet går in för att köra sönder folk. Säkert kommer den att hitta på ett sätt att neka dem allmosor heller när de sönderkörda börjar bli många. Det projektet behöver onekligen mer uppmärksamhet än all det kan få, men om KBT mot aspergerrelaterade saker kan jag inte skriva mer än att jag undrar själv.

Jag tror at KBT-aren måste ha enorm kunskap för att inte skada.

Min hävdade att jag skulle "verklighetspröva", att folk inte alls mobbade mig eller undvek mig. Som aspergare vet de flesta att man kan bli behandlad annorlunda än andra. men hon körde bara på vad hon lärt sig. Att detta bara var en overklig känsla som inte hade något med verkligheten att göra. Hon fick mig nästan att tro att jag inte var utsatt, senare samma dag var det någon som mentalt hoppade på mig för att jag är annorlunda. Det var extremt plågsamt, eftersom hon fått mig att sänka garden.

Ur en KBT-bok : " Blunda och smek dig själv lätt över kinderna ungefär en minut.
Känn efter vilka tankar och känslor du får. Öppna sedan ögonen , titta på en punkt någon meter fram.
Slå näven hårt i bordet. Känn efter vilka tankar och känslor du får ".


http://www.dn.se/opinion/debatt/inget-s ... d-1.890971

deadpoet skrev:Jag tror at KBT-aren måste ha enorm kunskap för att inte skada.

Min hävdade att jag skulle "verklighetspröva", att folk inte alls mobbade mig eller undvek mig. Som aspergare vet de flesta att man kan bli behandlad annorlunda än andra. men hon körde bara på vad hon lärt sig. Att detta bara var en overklig känsla som inte hade något med verkligheten att göra. Hon fick mig nästan att tro att jag inte var utsatt, senare samma dag var det någon som mentalt hoppade på mig för att jag är annorlunda. Det var extremt plågsamt, eftersom hon fått mig att sänka garden.

Men, så rysligt!

Iofs en vettig tanke i botten eftersom många har en tendens att förstora upp sina tillkortakommanden, begränsningar och problem, vad andra tycker etc. Men när dessa faktiskt är verkliga så blir det ju ännu värre om man får dessa ifrågasatta och dessutom uppmuntras att ifrågasätta ens egna konkreta upplevelser. Man kan ju bli schizo för mindre!

Påminner om andra terapeuter och goda-råd-givare som sagt att "det och det borde du göra, det kommer vara jättebra för dig, om du känner motstånd så är det bara dina rädslor och mönster och såna är alltid bra att utmana", och så har man litat mer på deras omdöme än på sin egen magkänsla där män känt att det inte alls kommer vara bra för en - bara för att senare få det bekräftat.

Därmed inte sagt att de alltid har fel, men alltför ofta förmår de inte vara tillräckligt lyhörda för ens individuella begränsningar utan kör bara på med det som brukar funka.

KBT är bra för mycket men ....

Först o främst:
VAD ska behandlas? För det är ju en behandlingsform.

Second:
VILKEN form/metod inom KBT? För det finns snart hur många former/metoder som helst som används för olika ändamål.

Så de här två frågorna måste först besvaras innan man kan säga nåt mer om KBT öht och om det kan passa Ts.

Sen är det ju en självklarhet att den ev terapeuten ska besitta den kunskap som behövs för att genomföra en terapi med en person som har ett funktionshinder som gör att personen tänker och reagerar annorlunda än många andra; som alla terpiformer ju utarbetats för!

Jag fick den stora äran att genomgå KBT. Värre skit har jag inte varit med om. Det är dock min högst personliga åsikt.
Vissa saker utgick från att förändra mitt sätt att tänka, vilket visade sig vara en omöjlighet.
Jag har vissa destruktiva tankar, men de försvinner inte eller förändras inte för att jag tvingar mig till ett falskt tankemönster. Att tänka på ett sätt som jag varken tror på eller känner. Det var bl.a sådant som gjorde det hela till en omöjlighet. Jag blir inte "bättre" av att ljuga för mig själv, snarare tvärt om.

Vad gäller sjukersättning blev jag beviljad permanent sjukersättning (eller tillsvidare som det nu heter tydligen) enligt de nya reglerna och detta rakt av. Inga förfrågningar om kompletteringar eller annat krångel.

Jag gick i kognitiv terapi innan det spekulerades om AS för min del. Jag har haft skitmycket nytta av att gå i det. Fast jag är ju rätt neurotisk och mådde skitdåligt och det var inriktat på att må bättre och inte att bekämpa AS.

Det är ju samma princip oavsett om man har AS eller är NT. Att lägga märke till hur ens sätt att tänka påverkar hur man mår och kolla om det finns alternativa sätt att se på saker. Det är ju asmycket det inte hjälper emot. Men det har hjälpt mot en hel del och har fungerat ganska mycket som att ha installerat någon slags tanke/känslo-övervakningsprogram i hjärnan. Även om det aldrig handlade om NPF så är jag betydligt bättre på att uppmärksamma vad som är mina NPF:iga problem. Om saker skiter sig så kan jag istället för som förut känna att allt är skit tydligare se nyanser av hur mycket skit allt är, varför och på vilket sätt. Det är faktiskt en bra grej även fast det inte låter så.

antikropp skrev:Om saker skiter sig så kan jag istället för som förut känna att allt är skit tydligare se nyanser av hur mycket skit allt är, varför och på vilket sätt. Det är faktiskt en bra grej även fast det inte låter så.

Låter inte alls dumt när du beskriver det så!

Jag har "ofta" läst att psykodynamik är farligt för aspergare, men KBT är så bra.

Själv tycker jag inte om någon ytterlighet.
I mina kontakter med psykologer m.fl. så har jag upplevt att när man behöver bearbeta något som har hänt, så ska man gå vidare och tänka KBT, men när man behöver ändra ett felmönster, så vill de älta i vad som kan ha orsakat detta (och börjar efterkonstruera hej vilt).

Det har inte handlat om besök hos samma psykolog, utan var och en har verkat tro på en sak och då är det rätt i alla lägen och för alla

Jag har mer och mer förstått att man inte kan hylla en skola på det där viset. Det finns helt enkelt inte några sådana enkla lösningar.

Och det handlar inte om att planlöst plocka metoder lite här och där och se om de passar, utan det finns ett underliggande mönster, vilket gör att man faktiskt kan se en helhet och plocka fram bra metoder/de bäst fungerande metoderna för varje individ.

Jag upplever att det inte finns många som är tillräckligt intresserade av människor, mest av sin egen övertygelse (eller av att behålla sin inkomst och få fikapaus).

Å, om man kunde få dem att fatta detta! Att man ibland behöver det ena och ibland det andra! Och att man måste skilja mellan saker är medfödda/konstitutionella och sånt som går att göra något åt.

Svårigheter och problem kan ju bero antingen på ens ev annorlunda nervsystem, perception, temperament, energinivå, stresskänslighet och inlärningsstil (vilka i stort sett är som de är); eller på uppväxt & plågsamma erfarenheter (vilka kan gå att bearbeta); eller på mönster, föreställningar och inställning (vilka ev kan gå att ändra eller modifiera); eller på något i ens livsituation: allt från hur man bor, jobb, ekonomi, diet, sömn etc, till relationer och hur man blir behandlad av omgivningen; eller på valfri kombination av ovanstående, och hur dessa faktorer då samverkar.

Har man inte ens den helhetsbilden från början utan snöar in på en enda aspekt och behandlingsform och tror att just den ska lösa allt de andra så är ju chansen att lyckas gansla minimal - om det nu inte av ren flax råkar vara just det man har mest problem med.

Ovanstående två inlägg borde klistras så kanske vi kan börja diskutera med verkligheten som utgångspunkt någon gång i stället för att bara varje gång på nytt måsta gendriva dessa svartvita grovrastriga enskolebilder av den...

Jag har oxo haft psykodynamisk terapi. Kan säga att för mig var den direkt skadlig. Jag var redan ute lite på gungfly och den ryckte marken undan typ... Jag var då stark i mig själv och trodde inte på vad de sa, men själva känslan att kanske ha fel om precis allt blev kvar. Kändes som jag skulle bli psykotisk. Allt som var common sense bara sattes åt sidan. Allt man gjorde, berodde på en inre mystisk kraft. Altt var symboler. Alla handlingar var symboliska. Om jag sa att jag tyckte bra om någon så var det beviset för att jag hatade denne. Känns lite som 1984, krig är fred.

KBT tror jag kan funka om man har en bra terapeut och ett avgränsat problem. Eller ännu hellre beteendeterapi för vissa saker. Utan att bara sitta och tänka. Faktiskt göra istället. Att terapeuten hänger med och stöttar en i det man har svårt med. Att bara sitta och prata, hjälper inte mig, jag behöver vägen om handlig, och det är där jag behöver insatsen, inte få det som hemläxa.

Att få prata om sina upplevelser kan vara jättviktigt. Men jag tror att man behöver ett nyktert synsätt då, inget flum som psykodynamisk terapi. Här måste terapeuten oxo vara bra, stark i sig själv, varm, insiktsfull.

Men terapeuterna köper bara en metod, sedan kör de på med den. Den bästa stödpersonen jag har haft, hade bara utbildning i själavård, uatn dessa bihang av skolor. De tycks bara göra det svårare för terapeuten att se vad som är vettigt.

Min specialpedagog har oxo varit bra och fått lyssna när det var meningen att vi skulle jobba.

deadpoet skrev:Jag har oxo haft psykodynamisk terapi. Kan säga att för mig var den direkt skadlig. Jag var redan ute lite på gungfly och den ryckte marken undan typ... Jag var då stark i mig själv och trodde inte på vad de sa, men själva känslan att kanske ha fel om precis allt blev kvar. Kändes som jag skulle bli psykotisk. Allt som var common sense bara sattes åt sidan.

Ack! Gunilla Gerland beskrev något liknande för länge sen (finns inte kvar på nätet längre). Man kan ju bli knäck fört mindre!

Allt man gjorde, berodde på en inre mystisk kraft. Allt var symboler. Alla handlingar var symboliska. Om jag sa att jag tyckte bra om någon så var det beviset för att jag hatade denne. Känns lite som 1984, krig är fred.

Sjukt! Påminner om filmen Miracle on 34th Street, där en som blivit kompis med Kris Kringle (jultomten) blev skickad till företagspsykologen. "She said I hated my father. I didn't know I hated my father."

Men obs: det finns gott om dålig "psykodynamik", och att döma den som är bra efter det är lika vrickat som att förneka behovet av soc , FK osv. bara för att de ofta missköter sig.

Alexandra skrev:Ditt inlägg var lite för "maniskt" och långt för att jag skulle orka läsa hela noga, med detta menar jag inget ont, utan försöker bara förklara.

I vilket fall: jag har Aspergers syndrom, och går i KBT. Tycker att det är bra, MEN...då jag tidigare haft terapeuter som ej vetat hur personer med AS funkar, så kan jag lägga till att för att KBT ska kunna funka, så måste terapeuten ha kunskap om hur autismspektrumstörningar yttrar sig, för att den drabbade ska kunna ha nytta av terapin.

Just detta har jag letat efter och funnit en men han kanske inte har plats att ta in mig. obs! Min fetmarkering.

A skrev:KBT är bra för mycket men ....

Först o främst:
VAD ska behandlas? För det är ju en behandlingsform.

Second:
VILKEN form/metod inom KBT? För det finns snart hur många former/metoder som helst som används för olika ändamål.

Så de här två frågorna måste först besvaras innan man kan säga nåt mer om KBT öht och om det kan passa Ts.

Sen är det ju en självklarhet att den ev terapeuten ska besitta den kunskap som behövs för att genomföra en terapi med en person som har ett funktionshinder som gör att personen tänker och reagerar annorlunda än många andra; som alla terpiformer ju utarbetats för!

Mycket klokt! Han som jag kontaktade som kan både As. och KBT besvarade på första frågan utan att jag ens hunnit tänka så långt. Han sa; As kan vi inte träna/ ta bort, så det får bli social färdighetsträning eftersom jag behöver och vill träna på socialt samspel/social interaktion. Så sa han att jag måste be min läkare skriva en remiss där det står social färdighetsträning och inte As, så kanske jag får komma till.

Fråga två har jag inte ens tänkt på trots att jag vet att det finns många former men kommer jag till litar jag på att han kan hitta det rätta och det är ju viktigast att man utgår från individen och i KBT lägger terapeut och klient i regel upp en plan tillsammans.

En viktig sak är att KBT kan kanske ändra beteenden som man själv har en grund till... att man tar fram ngt man har inom sig. Svagheten är att det inte kan lägga till beteenden o kunskap speciellt lätt.

Har inte läst särskilt mycket trådar om det här med KBT förr, men fått anledning att sätta mig in i det på senare tid.

Har konfronterats med ett fall av en psykolog med uppenbart mycket grumliga kunskaper om Asperger, verksam vid en tvångsvårdande institution som tvångsvårdar ditkommenderade aspergare med KBT...

Kan det bli mycket värre?