Genitiv
13 inlägg
• Sida 1 av 1
Genitiv
Det finns säkert fler inte helt solklara fall av genitiv så jag inleder en ny tråd med det här exemplet:
Är "små och svaga" att räkna som ett ord, grammatiskt sett - eller heter det "smås och svagas skafferi" istället för "små och svagas skafferi"?
Jag lutar mot det sistnämnda och det är vad jag säger i talspråk.
Är "små och svaga" att räkna som ett ord, grammatiskt sett - eller heter det "smås och svagas skafferi" istället för "små och svagas skafferi"?
Jag lutar mot det sistnämnda och det är vad jag säger i talspråk.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 20:01:12, redigerad totalt 1 gång.
Re: Genitiv
jonsch skrev:Det finns säkert fler inte helt solklara fall av genitiv så jag inleder en ny tråd med det här exemplet:
Är "små och svaga" att räkna som ett ord, grammatiskt sett - eller heter det "smås och svagas skafferi" istället för "små och svagas skafferi"?
Jag lutar mot det sistnämnda och det är vad jag säger i talspråk.
Spontant tycker jag att det känns bäst att låta hela ordgruppen små och svaga få ett enda gemensamt genitiv-s. Fast ingen kontext har ju presenterats. Vilkendera möjligheten som är att föredra beror väl lite grann på hur nära de samordnade leden betydelsemässigt hör samman. Rör det sig t.ex. om individer som alla är både små och svaga eller dels om sådana som är små, dels om sådana som är svaga?
Ett liknande exempel är vars och ens (ensak) kontra det nyare var och ens. Där tolkar man numera gärna var och en som ett stående uttryck där genitiven bara behöver anges sist i ordgruppen. Det är för övrigt det gamla kasussystemets upplösning som har möjliggjort den så kallade gruppgenitiven. I äldre tider måste inte bara genitiven anges i varje led i en samordning, utan dessutom stod förutom huvudordet även bestämningar som adjektiv och pronomen i genitiv. Det hette t.ex. inte som nu en brun hunds (svans) utan ens bruns hunds. Ännu idag kan man ibland i arkaiserande stil hitta dubbla genitiver som vars mans (i vars mans ägo etc). På det i språkligt avseende konservativa Island omtalas vidare Fredrik Reinfeldts regering som ríkisstjórn Fredriks Reinfeldts, alltså med både för- och efternamnet i genitiv.
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 20:01:12, redigerad totalt 1 gång.
Re: Genitiv
Tänka sig, jag letade efter en tråd om genitiv och vems är den första som blicken fastnar på?
Kanske HJG:s svar på förra funderingen är applicerbart på dennas också, dessutom, låt mig se. Jag funderar idag på dubbelgenitiv.
Det heter min hunds ben, Hans' hunds ben och hans hunds men hur gör man när vi blandar in också Lisas hunds ben? Hur markerar man vems hunds som benet är när det inte är Lisas hunds utan...
mins?
Hans''?
hanss?
Man brukar ju lösa det genom att uttrycka och skriva ut endast ett genitiv. Att man gör så kanske man förklara likadant som HGJ förklarade det förra jag funderade på? Men oavsett, känns det egentligen rätt? Har vi inte ett rätt lättåtgärdat logiskt fel här, i språket? Jag skulle i alla fall gärna använda en möjlighet att skilja enkelt och dubbelt genitiv åt, när jag hade huvudet med mig. Fast de flesta tycker kanske att det vore löjligt språksnobberi.
Kanske HJG:s svar på förra funderingen är applicerbart på dennas också, dessutom, låt mig se. Jag funderar idag på dubbelgenitiv.
Det heter min hunds ben, Hans' hunds ben och hans hunds men hur gör man när vi blandar in också Lisas hunds ben? Hur markerar man vems hunds som benet är när det inte är Lisas hunds utan...
mins?
Hans''?
hanss?
Man brukar ju lösa det genom att uttrycka och skriva ut endast ett genitiv. Att man gör så kanske man förklara likadant som HGJ förklarade det förra jag funderade på? Men oavsett, känns det egentligen rätt? Har vi inte ett rätt lättåtgärdat logiskt fel här, i språket? Jag skulle i alla fall gärna använda en möjlighet att skilja enkelt och dubbelt genitiv åt, när jag hade huvudet med mig. Fast de flesta tycker kanske att det vore löjligt språksnobberi.
Genitiv
Bump!
Jag irriterar mig på att man skriver t ex i födelseannonser:
"Vi välkomnar William och Emmas lillebror"
Det ska stå Williams och Emmas lillebror, tycker jag.
Annars låter det som "Vi välkomnar William (vår son och) Emmas lillebror". Iaf i mina urmodiga ögon och öron.
Jag är säker på att det är en anglicism också. Jag antar att argumentet (om ett sådant funnes) vore att "William och Emma" är ett stående uttryck i dagligt tal. Ja, i dagligt tal ja, men i en annons borde det vara helt korrekt. Men när något blivit tillräckligt vanligt så anses det ju korrekt, *suck*.
Jag irriterar mig på att man skriver t ex i födelseannonser:
"Vi välkomnar William och Emmas lillebror"
Det ska stå Williams och Emmas lillebror, tycker jag.
Annars låter det som "Vi välkomnar William (vår son och) Emmas lillebror". Iaf i mina urmodiga ögon och öron.
Jag är säker på att det är en anglicism också. Jag antar att argumentet (om ett sådant funnes) vore att "William och Emma" är ett stående uttryck i dagligt tal. Ja, i dagligt tal ja, men i en annons borde det vara helt korrekt. Men när något blivit tillräckligt vanligt så anses det ju korrekt, *suck*.
Genitiv
Dagobert skrev:Miche skrev:Skriver man "Kungen av Danmark, bröstkarameller" så behöver man inte tveka...
Nej, då vet man att påsen innehåller både kungen av Danmark och bröstkarameller.
Nej, i så fall skulle det ha varit ett "och", inte ett komma. Den rimliga grammatiska tolkningen är att påsen innehåller "Kungen av Danmark" och mera specifikt undertypen "bröstkarameller".
Genitiv
Alien skrev:Bump!
Jag irriterar mig på att man skriver t ex i födelseannonser:
"Vi välkomnar William och Emmas lillebror"
Det ska stå Williams och Emmas lillebror, tycker jag.
Annars låter det som "Vi välkomnar William (vår son och) Emmas lillebror". Iaf i mina urmodiga ögon och öron.
Jag är säker på att det är en anglicism också. Jag antar att argumentet (om ett sådant funnes) vore att "William och Emma" är ett stående uttryck i dagligt tal. Ja, i dagligt tal ja, men i en annons borde det vara helt korrekt. Men när något blivit tillräckligt vanligt så anses det ju korrekt, *suck*.
Ja, jag retar mig också på det där. Det låter ju som att de välkomnar två ungar, William och en som inte har fått något namn, men som kallas "Emmas lillebror".
Genitiv
SgtArdbeg skrev:"Kungens av Danmark bröstkarameller"
eller
"Kungen av Danmarks bröstkarameller"?
Det där har jag också funderat över. När jag var liten hade jag en bok som hette Pelle Svanslös kokbok (eller något i den stilen) och i den fanns bl.a. rätten "Evas på Järnbrogatan lingon och mjölk". Jag tycker fortfarande att det låter konstigt. Borde inte "Eva på Järnbrogatan" ses som ett slags namn? "Eva på Järnbrogatans lingon och mjölk" låter bättre i mina öron.
Men heter det t.ex. "Den ledsne pojken Johans mamma" eller "Den ledsne pojkens, Johan, mamma"?
Genitiv
Jag tycker att båda varianterna fungerar lika bra. Det beror på hur man betraktar fraserna. Däremot fungerar det inte om en person omnämns med flera namn. Man kan ju inte säga "Annas Larssons bilkyrkogård". Och nej, det fungerar inte att endast låta första substantivet i frasen få ett genitiv-s.
Precis. Men i det sista fallet har du skjutit in namnet som här fungerar som en ny fras och då måste namnet också kongruera. Alltså: "Den ledsne pojkens, Johans, mamma." Vad det kallas grammatiskt vet jag inte - det kanske någon kan upplysa mig om - men om man lägger till fler delar till en substantivfras kan hela frasen betraktas som en enhet, men alla inneboende delar kan också var för sig betraktas som fristående enheter. Inte heller vet jag hur man bör använda skiljetecknen och vad skillnaderna blir. Jag kommer genast att tänka på andra fall som ligger utanför ramen för den här diskussionen, men låt mig i alla fall flyktigt nämna att det kan bli betydelseskillnad mellan kommateringsbruk och tankstrecksbruk. Det kan vara mer än fråga om en stilskillnad.
Det är så jag tänker.
Däremot retar jag mig på att man numera inte använder apostrof när ett egennamn slutar på s. Det är viss skillnad på "Hans' son åt en kola." och "Hans son åt en kola." om man tolkar "Hans" i ett sistnämnda exemplet som ett personligt pronomen istället för ett egennamn. Men kanske är det fortfarande så att det är okej att använda apostrof i sådana här fall då det kan bli tvetydigt.
Kahlokatt skrev:SgtArdbeg skrev:"Kungens av Danmark bröstkarameller"
eller
"Kungen av Danmarks bröstkarameller"?
Det där har jag också funderat över. När jag var liten hade jag en bok som hette Pelle Svanslös kokbok (eller något i den stilen) och i den fanns bl.a. rätten "Evas på Järnbrogatan lingon och mjölk". Jag tycker fortfarande att det låter konstigt. Borde inte "Eva på Järnbrogatan" ses som ett slags namn? "Eva på Järnbrogatans lingon och mjölk" låter bättre i mina öron.
Men heter det t.ex. "Den ledsne pojken Johans mamma" eller "Den ledsne pojkens, Johan, mamma"?
Precis. Men i det sista fallet har du skjutit in namnet som här fungerar som en ny fras och då måste namnet också kongruera. Alltså: "Den ledsne pojkens, Johans, mamma." Vad det kallas grammatiskt vet jag inte - det kanske någon kan upplysa mig om - men om man lägger till fler delar till en substantivfras kan hela frasen betraktas som en enhet, men alla inneboende delar kan också var för sig betraktas som fristående enheter. Inte heller vet jag hur man bör använda skiljetecknen och vad skillnaderna blir. Jag kommer genast att tänka på andra fall som ligger utanför ramen för den här diskussionen, men låt mig i alla fall flyktigt nämna att det kan bli betydelseskillnad mellan kommateringsbruk och tankstrecksbruk. Det kan vara mer än fråga om en stilskillnad.
Det är så jag tänker.
Däremot retar jag mig på att man numera inte använder apostrof när ett egennamn slutar på s. Det är viss skillnad på "Hans' son åt en kola." och "Hans son åt en kola." om man tolkar "Hans" i ett sistnämnda exemplet som ett personligt pronomen istället för ett egennamn. Men kanske är det fortfarande så att det är okej att använda apostrof i sådana här fall då det kan bli tvetydigt.
- Palindromus
- Inlägg: 385
- Anslöt: 2009-09-09