Jag har funderat lite på det här, jag menar varför testar vissa läkare ens begåvningsprofil på utredningar om de är säkra på att man är normalbegåvad.

Det märks ju ganska fort på personen om hon/han har en normalbegåvning och har man det så utesluter det ju oftast klassisk autism. Är läkaren däremot osäker på om personen i fråga är normalbegåvad och misstänker att personen kan vara mindre begåvad då är det ju bra med test, men annars ser jag inte varför man ska testa normalbegåvade personer? Vad spelar det för roll om man är hög intelligent på ett område och har en normal IQ på ett annat, varför ska man veta det, som om vetskapen gör saker och ting lättare för en?

En ojämn begåvningsprofil säger egentligen inte heller så mycket, tänker jag, om man har asperger eller inte. NTs kan också ha ojämn profil. Och personer med AS kan ha en jämn.

Vad tror ni, säger verkligen en ojämn begåvningsprofil så mycket om Asperger?

Usch jag skriver så dåligt ibland, men ha förståelse, flerspråkig som man är (kan man skylla på det?)

Suzz, jag har funderat i samma riktning som du. Jag berättade förresten om WAIS-testerna för en närstående, som reagerade med "varför ska de veta folks IQ för?".

Att ha en ojämn begåvningsfrofil är ett starkt tecken på NPF, så jag tror det är viktigt utredningsmässigt. Sedan visar dina svagheter och styrkor på just vad du är bra och sämre på, så du inte behöver slå dig blodig för du tror du har samma jämna nivå som andra, att du faktiskt kan vara jättebra på Natur och urdålig på matte. Det hjälper en förstå sig själv. Sedan kan jag tänka mig att provresultaten ibland används inom forskning.

Jag vet inte, jag tror inte det är så viktigt, egentligen, med IQ test på normalbegåvade personer när det kommer till utredning om asperger.

Om ens sämsta resultat på ett test hamnar inom normalintervallet så har jag svårt att tro man "slår sig blodig" på att inte fatta i första taget, då fungerar man ju trotsallt normalt även på det sämre området, och kan utvecklas, lösa problem, och man borde inte ha problem att förstå att man inte behöver vara bra på allt, att man faktiskt kan vara lite bättre på vissa men sämre på andra saker och man borde även kunna dra slutsatsen själv vad man är bra och mindre bra på.

Fast ligger man och pendlar där på 85-90 sträcket på IQ skalan på sin svagaste del så kan jag inte uttala mig om hur mycket det det förstör för en. Jag är ingen expert. Men då kanske det är bra med att göra ett omfattande IQ test för att få mer förståelse om sig själv. Men jag tror inte den ojämna kurvan har så mycket med asperger att göra.

Generellt antas att om man är x bra på en sak, så är man x bra på en annan sak. Om man inte är det, så kommer man anklagas för att vara lat, ofokuserad exv i skolan, vilket jag har råkat ut för. Hade jag haft papper hade jag sluppit flera år av nedvärderande kommentarer och dåligt självförtroende.

Vad jag förstår, så är ojämn begåvningsprofil MYCKET vanligare hos NPF:are än hos NT.

Speciellt då som just det sociala (ToM o.s.v.) är en del av profilen.

Däremot kan den bli felaktig då varje del kan delas in i mindre delar, eller att man är ojämn enligt en annan indelning (tänk: medel på en del där man är super i en bit men kass i en annan = medel på hela delen).

Kanske hade det varit intressantare att dela in profilen i automatiskt, mekaniskt, medvetet, omedvetet, vilka sinnen man använder för olika saker, hur man lär sig bäst/sämst o.s.v. Alltså mer hur man verkligen fungerar än vilket "IQ" man har i olika delar.

Om man misstänker låg begåvning (begåvningshandikapp) eller något liknande, så är det ju förstås viktigt att kartlägga problemet.

Det säger väl väldigt mycket om man har väldigt ojämn begåvningsprofil, oavsett om alla variationer ligger inom normalspektrat? Det är ju så man bättre förstår varför det är så lätt med somligt och så svårt med annat. Det handlar ju inte bara om IQ utan om hur man lär sig, hur man fokuserar, hur man hittar alternativa strategier, hur man löser problem osv.

Det finns säkert aspisar och adhd-isar och andra med npf som har jämn(are) begåvningsprofil och NTisar med sågtandad, men det vanligaste är nog iaf att vi med extra bokstäver är väldigt ojämna, vilket också är en av de stora svårigheterna. Man blir ju svår att förstå, för sig själv och för andra.

Min utredningsläkare sa iaf att det fanns två saker som fick honom att misstänka npf hos patienter. Det ena var just det här och det andra var att ha hög begåvning men ändå inte "komma nån vart". Det säger ju lite om hur mycket ojämnhet spelar in, tycker jag.

Glömde en sak. I en bok jag läste* sa författaren att om man hade mer än 15 poängs skillnad på performance-IQ och verbal IQ så kunde man räkna det som inlärningssvårigheter, även om man låg väldigt högt på respektive kvot. Så viktigt var det enligt honom att man var så ojämn.

*Kids in the syndrome mix av M. Kutscher

Var går egentligen gränsen, när kan man säga att man är ojämnt begåvad? Vid 10, 15, 20, 25+ poäng?
Jag har 15 poängs skillnad (eller mer, säkerligen) mellan performance och verbal- IQ men jag har aldrig haft problem med att lära mig saker. Har aldrig behövt stödundervisning, har haft det lätt i skolan trots att jag knappt pluggat över huvudtaget, helst hade jag velat skita i skolan helt men har fått mycket beröm och pepp vilket har gjort mig någorlunda motiverad, klart att jag inte är skitbra på allt, men G har jag aldrig haft problem med att få. Har inga större problem med att förstå instruktioner heller (dock svårt att hålla kvar koncentrationen på människor, men behövs det så tvingar jag mig själv ). Så nej, det behöver inte stämma att man har inlärningssvårigheter för att man har 15+ poängs skillnad på testen.

Jag anar också att ganska många människor överhuvudtaget kan ha en 10-15 poängs skillnad på sin begåvningskurva eller kanske mer. Få är väl vad man kan kalla ”jämt” begåvade, bara de med NPF kanske testas lite oftare och därför syns mer.

Det jag ville säga är att jag tror inte det är nödvändigt att IQ testa alla personer som genomgår en Asperger utredning. Nej jag tror inte det, jag struntar i vad den allmänna uppfattningen är . Jag tycker det är onödigt att IQ testa alla normalbegåvade personer och referera till de när man sätter en diagnos. För som sagt, NTs kan ha ojämn, AS kan ha jämn profil, alltså behöver inte resultatet på IQ testet säga att du kanske har AS, eller att din AS beror på din ojämna begåvningsprofil eller att den alls har någonting med AS att göra.

Är det kanske inte så att de med dubbeldiagnoser har mer ojämn profil än de med bara AS? Jag har i alla fall hört att de med dubbeldiagnoser ofta har fler svårigheter.


Är väldigt spekulativ idag, ja.

En ojämn begåvningsprofil behöver inte innebära att man är dålig på någon del. Somliga ligger långt över genomsnittet på samtliga, men ligger ändå markant olika långt över snittet på delarna. Då är begåvningsprofilen fortfarande ojämn även om den överlag är hög.

alfapetsmamma skrev:Det säger väl väldigt mycket om man har väldigt ojämn begåvningsprofil, oavsett om alla variationer ligger inom normalspektrat? Det är ju så man bättre förstår varför det är så lätt med somligt och så svårt med annat.

Om man är ojämn enligt rådande indelning ja.
Inte om man klarar vissa saker mekaniskt och vid full fokus, men inte i vardagen om man samtidigt ska promenera typ.
Sådant märks inte alls så tydligt på de där testen.
Inte ens motoriktestet behöver vara särskilt överensstämmande med hur man fungerar IRL.

Bror Duktig skrev:

alfapetsmamma skrev:Det säger väl väldigt mycket om man har väldigt ojämn begåvningsprofil, oavsett om alla variationer ligger inom normalspektrat? Det är ju så man bättre förstår varför det är så lätt med somligt och så svårt med annat.

Om man är ojämn enligt rådande indelning ja.
Inte om man klarar vissa saker mekaniskt och vid full fokus, men inte i vardagen om man samtidigt ska promenera typ.
Sådant märks inte alls så tydligt på de där testen.
Inte ens motoriktestet behöver vara särskilt överensstämmande med hur man fungerar IRL.

Det har du alldeles rätt i.

Exempel extrem ojämnhet, är ganska sällsynt gissar jag:
Skitbra i logik, skitdålig på matematik, jätteuthållig hjärna, socialt missfoster, asbra på att skriva, skitdålig på tänka i nya banor, skitlätt för att lära sig fakta, jättedåligt korttidsminne, snäll mot djur, likgiltig mot människor.. etc etc (exemplet är jag f.ö)

Det finns ingen "jämn" människa. Vad det hela handlar om är att det genom studier visat sig att de i autismspektrummet är ofta väldigt ojämna. Att de har extrema skillnader mellan bra egenskaper och dåliga egenskaper.

Jag har en helt jämn begåvningsprofil. Tror inte AS är förknippat med hur jämn eller ojämn begåvning man har.

Däremot har läkare, specialister, pedagoger och lärare en tendens att helt ignorera saker som inte passar in på stereotypisk AS. Det är som om de spelar ett tärningsspel och fortsätter slå om tills de får det resultat de vill ha, bara för att det ska passa den förbestämda mallen.

Ojämn begåvning är starkt relaterat till AS. Det är en konsekvens av definitionerna av begåvning och av AS. NT har jämn begåvningsprofil endast därför att de i egenskap av majoritet är normen man utgår ifrån när man bedömer vad som är ojämnt. IQ är, oavsett vilket test man använder, ett relativt mått.

Aspergare har förmodligen avsevärt högre medelintelligens än NT, eftersom diagnoskriterierna utesluter de med låg IQ. Medel-IQ för AST-gruppen som helhet är omöjligt att veta, framförallt på grund av problem med gränsdragningen mellan AS och ovanligt aspig NT. WAIS och WISC är dessutom extremt kulturberoende och kan därmed tänkas missgynna AS-gruppen. Ravens matriser och liknande tester är inte lika kulturberoende (de är gjorda för att vara kulturneutrala till skillnad från WAIS) men mäter bara ett slags tänkande, så de säger inget om begåvningsprofilen.

Man kan också tänka sig att variationen i IQ mellan individer är en annan för AST-gruppen än för NT, det skulle kunna förklara att AST-gruppen har långt fler lågbegåvade (nära 20% av de diagnosticerade har jag för mig?), men samtidigt verkar ha långt fler högbegåvade (spekulation utifrån min egen erfarenhet), än man kan förvänta sig med normal intelligensfördelning. Så vitt jag vet har detta dock aldrig undersökts, och en undersökning skulle kanske vara svår att tolka eftersom man inte diagnosticerar de som tidigt utvecklar tillräckligt med kompensationsfärdigheter för att gå som NT i samhället. Detta torde ju vara intelligensrelaterat, bland annat.

Angående inlärning så medför en ojämn begåvning att man sannolikt har en annan inlärningsstil än andra, men inte sämre inlärningsförmåga så länge man lär sig vilken stil som fungerar bra för en själv. När man diskuterar inlärningsförmåga så är det också viktigt att tänka på att någon som studerar sitt specialintresse har en inlärningsförmåga långt över vad man kunde förvänta sig med hänsyn till endast IQ, och tvärtom när det gäller ointressanta ämnen. Detta tycks vara obegripligt för skolan som förutsätter att man lär sig för att lärarna säger åt en snarare än för att man är intresserad. Försäkringskassans syn på heltidsstudier som likvärdigt med arbete beror också på oförmåga eller ovilja att förstå detta.

Jag är mycket bra på att ge ett normalt intryck men har svårt att etablera kamratrelationer som är av djupare nivå, då man behöver mycket av den emotionella biten också. Hur satan ska man lära sig det? Hur ska man lära sig det på en djupare nivå om den biten fattas ?
Lite offtopic men jag har sagt mitt i denna tråd.
Jag vet att inte alla med AS har detta problem vilket man tydligt kan se i diagnoskriterierna, några av oss har det däremot.

Ni som har haft det problemet, har ni lärt er hur man gör? HUR har ni gjort?

O tänk inte att jag är korkad som inte lär mig, har en hög IQ, inget test var under medel direkt.

Skrev förra inlägget pga av föregående talare som skrev typ att de som tidigt lyckas kompensera sina svårigheter, kan ha med intelligens att göra.

Något IQ test utfördes aldrig på mig så vitt jag minns. Andra tester visst, som visade att jag hade en ojämn begåvningsprofil.

Själv har jag svårt med den sociala biten, några få (men goda) kamrater och svårt att skaffa nya. Ett sätt jag har försökt att ändra på detta, är genom att titta på hur mina vänner beter sig vid nya kontakter och sedan att härma dem. Brukar funka ok i grupp men inte om jag är helt ensam.

Viggen: så är för mig med! jag har några få riktigt goda vänner, dock har jag känt dem i många, många år, har mycket svårt att skaffa nya. I grupp fungerar jag också mycket bättre!

Vad var det för andra tester som visade att du hade en ojämn begåvningsprofil?

Same here. De goda vänner jag har är alla kamrater jag har växt upp med.

Har ingen aning om vad testerna kallas, det var allt från att rita streck mellan bokstäver i alfabetisk ordning till att pussla ihop enfärgade bitar till en form av elefant, fjäril eller liknande. Beskriva vad för detaljer som fattas i bilder mm.

Jag kan säga så här att det var mycket och intensivt testande under detta år. Min psykolog misstänkte asperger i början av året och jag fick den diagnosen denna månad.

Sånt har jag inte fått göra, min läkare som är specialist inom NPF sa att det inte var nödvändigt, jag är ju ung vuxen och har alltid haft bra betyg i skolan tex, då tyckte de att det var onödigt för mig att göra alla de där extra testerna, då det jag verkligen har svårt för är att få kamrater och tala normalt utan att behöva öva in skiten (jag kan tala men behöver en mental bild över situationen).

Men är man 30+ och ska ha en diagnos kanske det är nödvändigt.. vad vet jag.
Frågan jag undrar då, har du problem med vissa saker i vardagen eftersom du fick en diagnos?
Om jag förstått rätt så ger man inte diagnos till de som klarat sig bra i livet och är liite äldre.

Jupp, jag isolerar mig från omvärlden ibland. Har svårt med hela den sociala biten. Jag inga problem med tal och skrift, däremot har jag ett jätteproblem med matematiken. Får inte det att funka hur mycket jag än har försökt. Villket ofta har lett till att räkningar har fått lida. Jag har ju även väldigt svårt att slappna av och har en väldigt låg stresströskel.

Sedan har man ju sina speciell rutiner, som jag inte tänkte på förren detta med Aspergers togs upp och vi talade om symptom osv.

Läkare och psykolog förhörde båda mina föräldrar om min barndom och själva födseln. De var ju även oroliga att om det inte var aspergers, att de då kunde handla om en mild form av hjärnskada då jag har dragit i huvudet ordentligt som barn fler gånger än jag minns.

Viggen
Din beskrivning tyder på att du lider av [WikiSve]dyskalkyli[/WikiSve], de finns utredningar för det i Stockholm (Danderyd med mer än ett års väntetid) och i Malmö (MAS, 1-2 månaders väntetid), vet inte om utredning görs på fler ställen!