Jag har sedan augusti 2008 varit bekant med en NT person i skolan. Vi har jobbat tillsammans i grupparbeten några gånger och det har gått bra. Under ett grupparbete fick jag hennes MSN och vi har chattat några gånger.

På rasterna har vi nästan inte pratat med varann. Hon har några gånger sagt att jag gärna får komma med med hennes kompisar när vi chattat på MSN. Hon umgås med ganska många och jag vågar inte gå med eftersom jag inte känner någon annan i gänget.

För någon vecka sen fick jag veta att jag kanske har AS och skrev det på MSN åt henne. Hon var glad att jag berättade det och förståd också varför jag inte kommit med i kompisgänget.

För någon dag sedan chatta vi igen och som jag förståd det vill hon hålla kontakten under sommarlovet. Det jag inte fattar är varför hon gav intryck av att vara upptagen/borta på veckorna och borta på veckosluten samtidigt. Någon som kan förklara?

Låter som att hon säger en sak men tycker något helt annat. Om folk alltid hittar på ursäkter för att slippa träffas betyder det att de inte vill träffas.

Sen är det väl inte direkt ovanligt att folk ofta låtsas vara vänliga och gilla en.

Eller också kanske hon vill träffas men är förlägen inför sina kompisar?

Eller känner sig orolig eller osäker för att du inte ska passa ihop med dem, eftersom du verkar så osäker inför dem?

Det bästa är nog att avvakta och se om hon hör av sig. Gör hon det inte vet du hur landet ligger.

Meppe skrev:Det jag inte fattar är varför hon gav intryck av att vara upptagen/borta på veckorna och borta på veckosluten samtidigt. Någon som kan förklara?

1. Personen är väldigt upptagen som person
eller
2. Det som Krigarsjäl skrev.
eller
3. Du misstolkar. Hon är kåt på dig.
alternativt
4. Det som Bjäbbmonstret skrev. (låter lite tråkigt att vara kompis med en som inte vill vara kompis med en själv dock)

Hon är inte kåt på mig. Hon har en pojkvän, och jag är också en tjej.

Hon har inte varit inne på MSN sen vi chatta senast, så jag har inte kunnat fråga. Jag hoppas bara att hon inte väntar på att jag ska ringa, tycker inte om att prata i telefon. Just nu kan jag inte göra mycket annat än avvakta...

Hon vill umgås med dig men är bekymrad över allt annat som hon vill eller måste? Oroar sig över att inte hinna/kunna allt hon vill...

Fråga hur hon menar när nåt e oklart istället för att gå omkring och undra. Våga fråga.

Meppe skrev:För någon dag sedan chatta vi igen och som jag förståd det vill hon hålla kontakten under sommarlovet. Det jag inte fattar är varför hon gav intryck av att vara upptagen/borta på veckorna och borta på veckosluten samtidigt. Någon som kan förklara?

Hon kanske ville det hon sa: Hålla kontakten under sommaren. Andra saker som du tycker att hon "gav intryck av" kanske inte var avsedda på det sättet.

Om du är intresserad av fortsatt kontakt så måste ni ju vara två om att hålla kommunikationen igång. Det är inte ens ansvar att hålla kanalerna igång och öppna. Inte bara ditt och inte bara hennes. Det är ett gemensamt ansvar.

Mitt råd (for what it's worth) gör det du kan för att hålla kontakten, men träng dig inte på.

I second that, men jag tror hon gärna har med dig att göra, annars hade hon nog inte sagt så från början.
Alla är inte likadana, hon kanske kan sniffa sig till intelligenta människor eller något.
Kanske det var därför hon gärna har kontakt med dig, oro kan iofs vara frånstötande för en hel del människor, iaf om någon ofta är oroad.
Samtidigt som det kan vara helt underbart o kunna trösta denne.
Kanske hon har gott om ytliga vänner men få med den inteliligens hon kanske ser i dig.
Kanske hon är sådan som gärna ser till att alla är med
Tror inte hon vill råka trampa dig på tårna och kanske försöker hålla avstånd pga det och att hon inte vet hur hon ska hantera dig.

En tanke i så fall är nog att berätta några sätt som du funkar på så hon inte behöver oroa sig för o hantera dig fel.
Typ att du sällan räknar med att folk gör subtila skämt om det inte är väldigt uppenbart, men självklart förstår så fort det är uppenbart att det är ett skämt.
Kanske också att du är logiskt orienterad eller hur du nu funkar.
Hon har antagligen väldigt dålig koll på vad AS är och har nog bara det hon tycker sig ha fått höra om AS.
En bild av det tror jag hon har men min erfarenhet är att den ofta är felaktig, och det som står om AS i böckerna är såvitt jag förstått ur perspektiv från en psykitrikers uppfattning om AS.
Inte vad en AS person faktiskt upplever, den ofta diskuterade empatin tex uppfattar jag som mer lagd åt hållet avhjälpa felet än för att trösta.

Jag tycker mig se ett klart mönster ett klart mönster - något jag själv råkat ut ibland för när jag sökt vänner som vuxen och har ett svagt minne av att det även skedde för mig ibland under uppväxten.

Hon drar sig undan för hon vet inte hur hon ska bete sig/hantera att du har As. men är för feg för att säga det, vilket är väldig skitaktigt. Dessutom kan det vara som Bjäbbmonstret skrev; hon känner sig förlägen inför kompisarna. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka efter att ha funderat ett tag. Ligg lågt ett tag.

Jag hade aldrig berättat på så tidigt stadium att jag har As. för folk vet ofta inte hur de ska hantera det och kontakten blir konstlad. Dock skäms jag inte för min diagnos. Jag berättar inte om min As. för mina nya kompisar och vissa andra.

Det är väl ändå inte av elakhet denne inte frågar om det nu är det som är bekymret.
Det är nog snarare för att inte vilja såra och just vilja vara juste och kanske tror det är mer synd om TS än det verkligen är.

TS är nog likt många av oss bara annorlunda i något avseende.
Få inser nog att AS fås som diagnos under förutsättning att man är minst normalbegåvad.
Men man blir ju antagligen dumförklarad om man går o sägera att man är intelligent, det har jag iaf sett andra råka ut för oavsett hur smarta de är.
Däremot kan man låta folk upptäcka det själva, då blir det inte så att folk ser det som skryt (mycket bättre när någon annan säger att man är smart än när man påstår det själv).
Intelligens i kombination med någon sorts bufflighet är verkligen inte klädsamt.