Tjena hallå. Kommer inte på något specifikt jag vill ta upp eller diskutera men tänkte i alla fall ge er läsare här på Aspergerforum en kort presenation av mig. Webbmästarna här får gärna flytta inlägget till någon annan sektion de anser bättre stämmer överens med dess innehåll.

Har väl egentligen alltid förstått att jag varit annorlunda än de flesta i min omgivning, på ett eller annat sätt, men det är först nu jag hittat ett namn att definiera mitt sätt att vara. Har sedan ett par månader tillbaka haft möten med en terapeuft som gett mig feedback kring asperger och mycket verkar peka mot att jag har det. Har dock ännu inte fått det diagnoserat. I redan tidiga barndomsår älskade jag allt som hade med teknik att göra. Allt som snurrade, lät, lyste och var gjort av metall eller plast tyckte jag om att leka med och plocka isär och plocka ihop till nya innovationer; inte alltid fungerande sådana dock. Där andra barn ville ha varma, mjuka gosedjur med sig i sängen ville jag ha kalla och hårda leksaksbilar. Hade ett stort musikintresse även på den tiden och brukade banda svensktoppen regelbundet och ”spelade sönder” alla lp skivor och kasseter jag kom över. Musikstilen spelade ingen roll. Kanske är det därför inte så konstigt att jag gått en högskole utbildning som legat väldigt nära ovan nämnda passioner men egentligen handlade det nog mera av en tillfällighet.

För problemet med mig är att jag är grymt passiv och initiavlös när det kommer till saker som har med mig och min egen tillvaro och framtid att göra. De gångerna jag känner mig riktigt lycklig och meningsfull är oftast då jag fyller en funktion i sammanhang och har bestämda uppgifter att utföra, problem att lösa. Det är också det egentliga enda sättet för mig att kunna umgås med andra; genom samarbete. Eller genom delat specialintresse. Tycker av den anledning om att arbeta ideellt med andra människor då det för mig är ett enkelt sätt att uttrycka vänskap; genom att vara någon eller många behjälplig och vara en god samarbetspartner. Min närvaro är där inte enbart för egen vinning. Så fort vårt gemensamma mål och intresse för stunden är över känner jag mig tom och förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Blir av den anledningen sällan mer än ytliga relationer mellan mig och folk då jag inte vet hur jag ska gå tillväga därefter. Talesättet ”var bara dig själv” funkar inte riktigt med mig, folk blir mest avskräckta eller tror jag vill dem illa. Får spela en roll och göra mig till i många situationer för att passa in. Är för övrigt generellt bättre på att ”umgås” med folk så länge jag slipper göra det face-to-face, dvs helst i skriftlig form.

På min studieort hade jag en handfull människor jag klassade som nära vänner eller, åtminstone, nära stående kamrater. Folk jag trivdes med och inte kände mig social pressad när vi var tillsammans, åtminstone så länge vi uppgicks i gruppen. Men drar mig nu för att kontakta dem även fast jag vet att jag borde emellanåt. Vet inte vad jag ska säga. Har inget vettigt att berätta om mig själv, kommer inte på något i mina ögon intressant nog. Känner inte behovet av det. Utan dem i min närhet ger jag inte mycket utlopp för mina intressen, orkar inte engagera mig. Maten blir lättlagad och torflig. Kreativa utövningar blir få. Fysiska utövningar ännu färre. Det mesta kretsar kring måsten, saker "jag-borde-göra" och i viss mån intellektuella saker i min ensamhet. Blir mest ledsen och känner mig än mer ensam av att höra allt roligt kamraterna hittar på. Kanske är detta något som hör till vuxenlivet; att gå vidare, skaffa ett bra jobb och familj. Inte längre ha så mycket tid för sina vänner men just nu har jag ingetdera. Borde väl försöka skapa nya kontakter genom föreningar och dylikt men hatar liksom "pracka på mig själv" mot folk utan att ha en stark anledning till det. Inte mycket för fester då jag fort känner mig mentalt utmattad och inte förmår längre vara social; att spela den rollen. Storstaden är också tröttande i sig med alla människor. Flyttade hit för att göra praktik och karriär inom yrkesområdet men med all den sociala kontakten jobbet verkar innebära är jag ganska orolig för framtiden. Arbetskamrater går väl an; fler än mig verkar vara åtminstone något udda inom det här yrket. Men resten?

Nå, det var lite om mig. Kanske någon här som känner igen sig? Jag känner iaf i många fall igen mig i många av era inlägg. Andra typiska aspergerdrag som faller in på mig är en del tics samt ett dåligt till uruselt lokalsinne.

Finns det tics i asbergerskriterierna? Det var nytt för mig, jag tänker snarare tourettes när jag tänker tics.

Annars känner jag igen mig en del, men vi är en familj med dubbel/trippelproblematik så jag kan ha lite svårt att reda ut vad som är vad, då det finns adhd samt aspergers-diagnoser och misstänkta (skall utredas) add och tourettes.

Mja... tics i egentlig mening... mjaäejj.... den beskrivning av vad tics är i diagnoskriterierna för Tourettes syndrom ingår inte alls bland kriterierna för Asperger.

Visst kan man ha tics som aspergare också, men det är inget kriterium eller något i sig utmärkande för diagnosen...

Tourettes syndrom
DSM-kod: 307.23
ICD-kod: F95.2

A. Såväl flera motoriska som ett eller flera vokala tics har förekommit under en tid, men inte nödvändigtvis samtidigt. (Tics är plötsliga, snabba, återkommande, ickerytmiska, stereotypa motoriska rörelser eller röstuttryck.)

B. Ticsen förekommer många gånger under dagen (vanligtvis i perioder) så gott som varje dag, eller då och då under mer än ett års tid. Under denna tid har ingen ticsfri period varat längre än tre månader.

C. Störningen debuterar före 18 års ålder.

D. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. stimulantia) eller av somatisk sjukdom/skada (t.ex. Huntingtons sjukdom eller följdtillstånd efter virusencefalit).

Diagnoskriterierna för Asperger
A. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:

1) påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
2) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
3) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
4) brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
1) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
2) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
3) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
3) enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

Välkommen hit, ISOKA!

Kände igen mig mycket i ditt inlägg.

Ja, jag ska instämma med Barrauber. Where are my manners? Välkommen, ISOKA!!

Kikarn, Premer: My mistake. Tics ligger mycket riktigt närmare Tourettes syndrom men då såväl Tourettes som Asperger är neuropsykiatriskt betingat, såväl som ADHD exempelvis, är det ganska vanligt att man har drag av fler än ett neuropsykiatriskt syndrom, or so I've heard.

Premer, Barracuber: Tackar!

HISOKA skrev:Kikarn, Premer: My mistake. Tics ligger mycket riktigt närmare Tourettes syndrom men då såväl Tourettes som Asperger är neuropsykiatriskt betingat, såväl som ADHD exempelvis, är det ganska vanligt att man har drag av fler än ett neuropsykiatriskt syndrom, or so I've heard.

Premer, Barracuber: Tackar!

Åhnej, jag menade inte att peka ut det som ett misstag utan ville mest höra just för att jag har en yngre son (som inte har as) som skall utredas just för sina tics.

Glömde det viktigaste i mitt inlägg, välkommen! Är själv ganska ny här och måste säga att det är lätt att fastna i forumet! (tar en ängslig titt på min korta period som medlem och antal inlägg lagda under perioden....).

Daijoubu desu. Och tack så mycket!