Nima föräldrar skaffade en anteckningsbok där de skrev upp vem som suttit hur många gånger i framsätet och ibland påpekade de att det faktiskt var deras bil och om de ville kunde de ju bestämma att de själva skulle sitta där fram om så skulle behövas.

Vi är 3 syskon, 5 och 6 år mellan oss, dvs 11 mellan mig och yngsta syskonet.
Föräldrarna ser det som en fördel att vi inte är för tätt inpå varandra.
Det gick alldeles utmärkt för dem o säga "men du är faktist 6 år äldre, du borde klara det bättre" eller "ja men han är 6 år äldre än dig också, när du blir lika gammal får du också såga med cirkelsågen"

På vilket sätt blir det mindre daltande om hon får sitta fram?

Vad spelar det för roll var man sitter, det är same shit.

Kan de inte komma överens så får de väl använda shotgun regeln.

bise006 skrev:Har ni inte tänkt på att det kanske är så att dottern till "narran" är orolig för sin mor? Kanske ser att hon mår dåligt?

Varför inte orolig för sin bror? Om han tatuerar in ett hakkors i pannan så lär han inte må så bra. Visserligen så är det ganska stor risk att han fått TS att tro det bara.

Sonen har tack och lov lugnat sig med tatueringen i pannan som tur var var inte kompisen som har en tatueringsaparat hemma medan han var arg. Den killen är borta tills på söndag så till dess borde det gå att få sonen att fatta att hakkorsplanerna inte är så bra.

Tyvärr har inte so´nen någon annan än mig och syokonsulenten på skolan som han har förtoende för. Och nu hör han tyvärr inte till den skolan längre. Vi ska dock till lss på onsdag nästa vecka och träffa en kille som han ska få som kontaktperson. Jag hoppas att personkemin funkar.

Det är ju så det som utlöser utbrott i en konflikt med sonen är om man skriker eller låter irriterad på rösten det lockar alltid och ofelbart fram hans sämsta sidor. Och hans syster tar minst sagt på sig ett mästrande och irriterande tonläge i rösten när hon försöker tala honom till rätta.

Men det är och andra sidan det som hans syster anser är fel att anpassa sig efter honom i.

Hej!

Det låter otroligt att din 27-åriga dotter håller på så mot 16-åringen. Det låter nästan som om hon har en släng av dn envishet som är så vanlig vid ADHD, även om hon inte har ADHD.

Har inte mycket att säga, förutom det som redan är sagt i tråden. Försök att prata med din dotter, går inte det så försök se till så att de inte kan träffas eller kan ha kontakt via sms, telefonsamtal, mejl etc.

Hälsningar

Lilla Gumman

bise006 skrev:Har ni inte tänkt på att det kanske är så att dottern till "narran" är orolig för sin mor? Kanske ser att hon mår dåligt?

Det kan vara så innerst inne och i fall det är så är det ju bra om man ser igenom det för det kan underlätta för alla inblandade. Det svåra är att ta upp det med henne. MEN oavsett så få hon ändå inte bete sig illa mot någon.

Parvlon skrev:

bise006 skrev:Har ni inte tänkt på att det kanske är så att dottern till "narran" är orolig för sin mor? Kanske ser att hon mår dåligt?

Varför inte orolig för sin bror? Om han tatuerar in ett hakkors i pannan så lär han inte må så bra. Visserligen så är det ganska stor risk att han fått TS att tro det bara.

Det kan hon vara det med och då säger jag samma sak; det är bra om man kan genomskåda det och tillägger att det är bra om någon vågar fråga systern om detta.

narran skrev:
Det är ju så det som utlöser utbrott i en konflikt med sonen är om man skriker eller låter irriterad på rösten det lockar alltid och ofelbart fram hans sämsta sidor. Och hans syster tar minst sagt på sig ett mästrande och irriterande tonläge i rösten när hon försöker tala honom till rätta.

Men det är och andra sidan det som hans syster anser är fel att anpassa sig efter honom i.

Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Så sker hos de flesta oavsett diagnos eller ej men som bekant sker det lättare för personer inom autismspektrat. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Sedan kan det ligga konkurrens undertill syskon emellan. Man måste klart vara konsekvent för det mesta inte minst mot hos inom autismspektrat men ibland måste man förstå att ge efter och ingen orkar vara konsekvent jämt och att ge efter ibland skadar nog inte, snarare tvärtom.

Det hela brukar sluta med att vi inte pratar med varandra och inte ses på ett tag (vilket även är sunt), jag ber om ursäkt för mina fula tillmälen och det rullar på en tid också bråkar vi igen, blir sams och så håller det på. Tiden + att jag ev. ska börja i Kbt (= ytterligare terapi av lika anledningar) kan göra det bättre + att hon förhoppningsvis förstår att lyssna på mina föräldrar och slutar skrika åt mig. Lite mer information om As. hade nog också varit bra för henne. Numera bråkar vi mer sällan än förut. Bland annat hennes 11 månader gamla dotter bidrar positivt till detta.

En person som mamma känner jobbar som pedagog hos lågfungerande autistiska barn. En gång sade hon om en (autistisk) pojke i lågstadiet; det vore förödande att skälla på honom. Varför hon sa det vet jag inte. Det hade kanske hänt att någon av hennes kollegor gjort det.

sommar skrev:
Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

Det jag funderar över är följande:

Behöver inte ungdomar m AS följande= rutiner,regler,konsekventa handlingar?
Annars i denna känsliga ålder,hemmiljön gå "över styr".???


Vad jag har uppfattat så ville dottern besöka sin mamma,utan bråk,men konflikt startar utan anledning,från vilken part?

tahlia skrev:

sommar skrev:
Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

What? Det gör jag INTE men som du kanske vet, så kan man inte alltid stoppa sin frustration och ännu mindre när man ahr As.

Jag skrev faktiskt att jag också måste försöka.

Ser fortfarande koppling mellan mig och narrans son och du ansåg inte han gömma sig bakom sin diagnos.

Jag ber dig att inte bara kommentera negativt utan låt det då hellre passera. Du har en gång sagt att vi inte ska tjafsa för då hamnar i i ekorrhjul. Du förstår säkert klart att jag inte låter detta vara. Du valde att sätta igång igen liksom Ford.

ploppen09 skrev:Det jag funderar över är följande:

Behöver inte ungdomar m AS följande= rutiner,regler,konsekventa handlingar?
Annars i denna känsliga ålder,hemmiljön gå "över styr".???

Jo, det är ofta viktigare än för andra människor.

Håller med sommars förra inlägg. För att man har problem betyder det inte att man gömmer sig bakom sin diagnos. Om det inte märktes att man har AS/ man inte märkte att man är annorlunda skulle det väl inte finnas någon diagnos

Edit: 2 inlägg sen, jag skrev för långsamt

tahlia skrev:

sommar skrev:
Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

Tror att vissa ungdomar utnyttjar sin "diagnos" för att styra o ställa i omgivningen....Så var det hemma hos en släkring till mej,dottern var som en diktator i hemmet,mamman-min kusin blev ett "vrak",o fick gå på tå....Det e väl inte riktigt så man hjälper sitt barn???

ploppen09 skrev:

tahlia skrev:

sommar skrev:
Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

Tror att vissa ungdomar utnyttjar sin "diagnos" för att styra o ställa i omgivningen....Så var det hemma hos en släkring till mej,dottern var som en diktator i hemmet,mamman-min kusin blev ett "vrak",o fick gå på tå....Det e väl inte riktigt så man hjälper sitt barn???

Det förekommer säkert men så brukar dock inte jag göra även om vissa i tråden tror det. Jag känner mig nästan kränkt när vissa i tråden här antar att jag gör något sådant.

Tycker också det låter som att dottern beter sig väldigt barnsligt. Hon borde kunna behärska sig och inte flippa ut som den värsta tonåringen,

Ta tillbaka katten! Var inte hennes man allergisk,?
dessutom så är det inte hennes jobb att uppfostra sin lillebror, det är förälderns jobb, Jag tycker du bara ska säga åt henne att hon inte har någon rätt att lägga sig i hur du uppfostrar din son. Hallå! Vad är hennes problem??

sommar skrev:

ploppen09 skrev:

tahlia skrev:[quote="sommar"]

Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

Tror att vissa ungdomar utnyttjar sin "diagnos" för att styra o ställa i omgivningen....Så var det hemma hos en släkring till mej,dottern var som en diktator i hemmet,mamman-min kusin blev ett "vrak",o fick gå på tå....Det e väl inte riktigt så man hjälper sitt barn???

Det förekommer säkert men så brukar dock inte jag göra även om vissa i tråden tror det. Jag känner mig nästan kränkt när vissa i tråden här antar att jag gör något sådant.[/quote]


Nej ,nej..jag menar inget personligt,utan söker bara kunskap!!!
Om du uppfattat MINA inlägg som stötande,ber jag om ursäkt!
Vill kunna förstå bara.....

ploppen09 skrev:Behöver inte ungdomar m AS följande= rutiner,regler,konsekventa handlingar?
Annars i denna känsliga ålder,hemmiljön gå "över styr".???

Det brukar man skylla på ja.

Parvlon skrev:

ploppen09 skrev:Behöver inte ungdomar m AS följande= rutiner,regler,konsekventa handlingar?
Annars i denna känsliga ålder,hemmiljön gå "över styr".???

Det brukar man skylla på ja.

Skylla på? Det är ett (extra) behov som personer med As. har som de inte rår för. En del av oss hade kanske velat slippa från det rentutav.

Sedan förekommer det nog att vissa utnyttjar detta för att slippa saker det inte vill göra och/eller vara med på men hade klarat av.

narran skrev:Sonen har tack och lov lugnat sig med tatueringen i pannan som tur var var inte kompisen som har en tatueringsaparat hemma medan han var arg. Den killen är borta tills på söndag så till dess borde det gå att få sonen att fatta att hakkorsplanerna inte är så bra.

Tyvärr har inte so´nen någon annan än mig och syokonsulenten på skolan som han har förtoende för. Och nu hör han tyvärr inte till den skolan längre. Vi ska dock till lss på onsdag nästa vecka och träffa en kille som han ska få som kontaktperson. Jag hoppas att personkemin funkar.

Det är ju så det som utlöser utbrott i en konflikt med sonen är om man skriker eller låter irriterad på rösten det lockar alltid och ofelbart fram hans sämsta sidor. Och hans syster tar minst sagt på sig ett mästrande och irriterande tonläge i rösten när hon försöker tala honom till rätta.

Men det är och andra sidan det som hans syster anser är fel att anpassa sig efter honom i.

Har din son regler,rutiner,ansvar under frihet?
För som jag har uppfattat det så är DET det viktigaste,o att man inte låter en tonåring gå över gränsen,att utnyttja sin diagnos.Kan det vara så?

Sommar, ok prata för dig själv.

ploppen09 skrev:

sommar skrev:

ploppen09 skrev:[quote="tahlia"][quote="sommar"]

Exakt samma som hos mig. Som bekant har jag också As. Min syster gör också fel ibland genom att skrika och spänna ögonen i mig. Mamma säger åt henne för det mesta och pappa ibland men hon fortsätter och säger då ; hon ska inte alltid få sin vilja fram. Som väl är biter hon ihop ibland och låter det vara och tillåter mig ha mycket mer kontakt med föräldrarna eftersom jag har det behovet men hon måste sluta skrika åt mig och jag måste försöka sluta skrika inte minst åt hennes dotter, vilket tyvärr hänt men hon borde oftare ha lättare att stoppa för hon har inte det minsta As. och inga andra problem heller.

Är det bara jag, eller framstår hela det här stycket som ett typiskt exempel på att gömma sig bakom sin diagnos?

Tror att vissa ungdomar utnyttjar sin "diagnos" för att styra o ställa i omgivningen....Så var det hemma hos en släkring till mej,dottern var som en diktator i hemmet,mamman-min kusin blev ett "vrak",o fick gå på tå....Det e väl inte riktigt så man hjälper sitt barn???

Det förekommer säkert men så brukar dock inte jag göra även om vissa i tråden tror det. Jag känner mig nästan kränkt när vissa i tråden här antar att jag gör något sådant.[/quote]


Nej ,nej..jag menar inget personligt,utan söker bara kunskap!!!
Om du uppfattat MINA inlägg som stötande,ber jag om ursäkt!
Vill kunna förstå bara.....[/quote]

Okej Jag godtar din ursäkt men tyckte du uttryckte dig klumpigt men det är jute inte alltid så lätt iofs.

Parvlon skrev:Sommar, ok prata för dig själv.

Detsamma Skriv inte skylla på. Många med As. skyller inte på utan har ett behov av rutiner, osv. Däribland jag.

sommar skrev:

Parvlon skrev:Sommar, ok prata för dig själv.

Detsamma Skriv inte skylla på. Många med As. skyller inte på utan har ett behov av rutiner, osv. Däribland jag.

Skriver det jag känner för. Alla friska människor mår bra av rutiner. Det är inget "extra behov".