Jag har fått en hittills lös förfrågan om att föreläsa tillsammans med min psykolog på Vuxenhabiliteringen. Detta är tänkt att ske eventuellt i december (åtminstone inte jättesnart) så jag har tid på mig att förbereda mig. Tanken är att hon skall tala om asperger som fakta och jag tala om hur asperger är "inifrån" alltså mina egna erfarenheter och sådant jag tex erfarit här från forumet. Jag behöver er hjälp!

1. Vad är intressant för folk att höra? Jag tror det är personal av olika slag som primärt skall lyssna.

2. Vilka frågor bör jag som aspergare lyfta fram, som personal bör känna till? Jag tror det finns en tråd med lite förslag som jag inte hittat.


EXEMPELÄMNEN:
- Asperger är ingen katastrof som endel föräldrar upplever det som.
- Jag vill inte bli "botad".
- Jag lekte ofta med en och en kompis samtidigt.

Mina första spontana tankar:

-att vi tjejer med AS existerar, men är underdiagnostiserade
-att det verkligen är ett spektrum, med alla nyanser (dvs. man kan framstå som normal, men ändå ha svåra problem.)
-att man ofta har tilläggsproblematik i form av ADHD och/eller psykisk problematik

Men det är nog grejer du själv redan tänkt på.

Jättekul, detta, Tibbs! Kör hårt

Asperger ofta ställda frågor och OA har bra punkter om jag får sno dem. Jag kommer också kalla mig "aspergare" inte "person med aspergers syndrom".

* Självförtroende vs självkänsla

* Drunkna i panik

* Man lär sig framstå som normal

Och viktig brasklapp: Se till att du får betalt... föreläsande är ett arbete och inget dåligt sådant heller, det ställer höga krav på den som ska göra det. Så det ska ersättas som arbete, och att utnyttjas för det gratis devalverar värdet av hela företeelsen föreläsningar och innebär att professionella föreläsare som försöker försörja sig på detta sitt arbete i förlängningen trängs undan av utnyttjande av gratisföreläsare.

MsTibbs skrev:EXEMPELÄMNEN:
- Asperger är ingen katastrof som endel föräldrar upplever det som.
- Jag lekte ofta med en och en kompis samtidigt.

Om det är vuxenhabiliteringen du ska tala för tycker jag du ska fokusera på vuxenfrågor.

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:EXEMPELÄMNEN:
- Asperger är ingen katastrof som endel föräldrar upplever det som.
- Jag lekte ofta med en och en kompis samtidigt.

Om det är vuxenhabiliteringen du ska tala för tycker jag du ska fokusera på vuxenfrågor.

Visst, men hela mitt liv ska med.

Pemer skrev:Och viktig brasklapp: Se till att du får betalt... föreläsande är ett arbete och inget dåligt sådant heller, det ställer höga krav på den som ska göra det. Så det ska ersättas som arbete, och att utnyttjas för det gratis devalverar värdet av hela företeelsen föreläsningar och innebär att professionella föreläsare som försöker försörja sig på detta sitt arbete i förlängningen trängs undan av utnyttjande av gratisföreläsare.

Den biten är körd.

Alexandra skrev:Mina första spontana tankar:

-att vi tjejer med AS existerar, men är underdiagnostiserade
-att det verkligen är ett spektrum, med alla nyanser (dvs. man kan framstå som normal, men ändå ha svåra problem.)
-att man ofta har tilläggsproblematik i form av ADHD och/eller psykisk problematik

- att tilläggsproblematik dels kan finnas för att det är lättare att utveckla när man är eljest i sig, men att det är väldigt väldigt mycket som är följden av bristande acceptans och förståelse för annat än majoritetens normer.

Som Gunilla Gerland sa så bra, normalitet är inte samma sak som livskvalitet. Om nån inte är olycklig över att t ex vara hemma och läsa när det är soligt ute, låt bli att plantera tanken att den BORDE vara ledsen över att inte ha en massa kompisar att bada och grilla med, bara som ett jönsigt exempel.

Heja dig Tibbsan!

Grattis Tibbs!

Kommer inte på nåt just nu. Återkommer i så fall.

Jättebra initiativ! Det finns flera saker jag kan tänka mig att allehanda personal missuppfattar och behöver veta.

Beskrivningar på svårigheter att automatisera, konkreta exempel på hur vardgassituationer kräver ett visst mått övervakning och vad som händer när man blir avbruten.

Konsekvenser av att behöva bearbeta information, hur mycket tid det tar, att tidsplaneringen faller om något nytt kommer i vägen. Jag har fått beskrivet för mig av en patient jag träffar att om h-n blir avbruten är det som att stanna en film som h-n inte kan snabbspola förbi. Detta innebär att vissa dagar är h-n efter flera timmar och har stora problem att hinna med allt.

Den energi det kostar att vara "normal", konkreta exempel på hur man behöver tänka för att använda sig av sociala betendestrategier och hur utmattande det är.

Att ingen människa vill vara isolerad även om man kanske inte uppvisar "närmandebeteenden". Många patienter jag träffat har uttryckt oberoende av varandra "jag vill inte vara ensam men jag vill vara ifred". Jag tycker det väl beskriver svårigheterna med samvaro på egna villkor.

Nåt som frågades på en AS föreläsning jag var på var att hur kan man hjälpa, speciellt om personen inte vill ha kontakt med andra? Himla svår fråga.

Att sitta och äta tillsammans kan vara en stor uppoffring för ngn personal medans det sen inte har ngt positivt värde för autisten. Att kunna vara förutsättningslös i sin vilja att hjälpa. Krävs sån oerhörd lyhördhet tror jag.

Hålla det på en personlig nivå. Vad det innebär för Dig är mitt bästa råd. Som det sagts tidigare här på forumet, blir lätt problemorienterat men att det finns styrkor med. Behövs bara anpassning och förståelse för svårigheterna så att man kan fungera optimalt.

Någon som vet vart tråden med föreläsnings-tips tagit vägen?

Hoppas det går bra MsTibbs.

En fråga som de kan behöva veta är:
"Varför behövs en diagnos"

CyberKramar från Jönköping

msitua skrev:Hoppas det går bra MsTibbs.

En fråga som de kan behöva veta är:
"Varför behövs en diagnos"

CyberKramar från Jönköping

Ah bra tips! Tack! Haha!

Det självklara ser man inte...

Prata med självsäkerhet, iofs inget jag tror du skulle ha bekymmer med eftersom du varit i det militära och funderat på att bli polis.

En tanke jag kom på nu gällande mig själv och någon mer på forumet är att jag inte är så fantastiskt intresserad av vem som är president i usa eller danmark, hur stor finanskrisen/högkonjungturen är.
Mer intressant enligt mig är kunskap om hur specifika elektronikchip fungerar eller olika materials hållfasthet.

Jag skulle kunna ge några tips som funkat när jag har talat inför publik, men jag tror att det bara är jag som skulle tycka de tipsen är bra.

Man måste i varje fall vara säker på det man pratar om och ha hittat strategier som passar den egna personen. Att vara förberedd är A och O, det duger inte att stå och svamla när man står där framme.
En lista med stolpar är en grej de flesta använder.

Om jag skulle hålla ett aspergerföredrag (nu blir jag nästan motiverad att verkligen göra det) skulle jag ta upp de myter och fördomar som finns och sedan slå hål på dem. Påtala okunskapen som råder. Inte minst skulle jag kasta lite skit på en del personalkategorier.

Berätta gärna så får vi avgöra, en del kan möjligen göras om till att passa den som läser.
Och man måste ju inte använda det, ingen är ju tvungen

KrigarSjäl skrev:Jag skulle kunna ge några tips som funkat när jag har talat inför publik, men jag tror att det bara är jag som skulle tycka de tipsen är bra.

Gör som du vill, jag är intresserad av det mesta.

KrigarSjäl skrev:Om jag skulle hålla ett aspergerföredrag (nu blir jag nästan motiverad att verkligen göra det) skulle jag ta upp de myter och fördomar som finns och sedan slå hål på dem. Påtala okunskapen som råder. Inte minst skulle jag kasta lite skit på en del personalkategorier.

*vill ha tips om myter och fördomar*

Att det är ett spektrum som sagt (det borde i synnerhet alla som jobba med det veta!).

Kanske en självklarhet., använd PowerPoint, som du även sedan använder som åhörarkopia från din föreläsning. Ha en mailadress som du kan använda så att de kan skicka efter sin åhörarkopia ifrån.

Utgå från ett inifrånperspektiv och i detta fall hur det ser ut för just dig. Det viktiga är att få dem att förstå att AS är en diagnos som kan se ut på många olika sätt och att vi ofta är mer olika varandra som individer, än lika. även om vår grundproblematik är densamma. För en utomstående kan den uppfattas som en likhet och att den är lika för alla.

Och att jakten mot en normalitet, inte har något med livskvalitet att göra.

Se till att du har en tidsmarginal för en frågestund. det är ok att inte kunna svara på alla frågor och man behöver inte heller svara på frågor som man upplever är för personliga.

Lycka till