Big Trouble var ju ashäftig och en aning mystisk minns jag att jag tyckte. När jag såg om den i vuxen ålder kunde jag bara konstatera att jag blivit vuxen. Det är otroligt vilken impact filmer hade på en när man var barn egentligen.

Solaris är en gammal (1972) rysk film som jag gillar. Den är baserad på Stanislaw Lems bok med samma namn.

Stalker (1979) är också bra. Jag begriper ingenting av den men det är nog det som är meningen. Mystisk, "snygg" och flummig är de bästa ord jag kan komma på för att beskriva den.

Fight club är en senare favorit som jag såg första gången för några månader sedan. Det som jag gillar med den är att den förmedlar en känsla av frustration över att leva i ett samhälle som inte är anpassat efter hur människan är utan hur den "borde" vara. Att vårt samhälle är meningslöst, eller att det inte är vårt utan någon annans (chefens, den äldre generationens.)

En mer lättsam film är equilibrium (även kallad cubic). Den är väldigt snygg men inget vidare i övrigt. Men man kan ju se den bara för de snygga striderna.

Terminator 2 är en av de mer intelligenta actionfilmerna, den har jag sett många gånger. Linda Hamilton är perfekt som hjältinna, det här är en av få amerikanska filmer som förmedlar ett sunt kvinnoideal. Sarah Connor påminner om en björnhona som försvarar sina ungar.

Män som hatar kvinnor har den hittills bästa skildringen av AS som jag har sett på film.

Några fler:

Ghost in the shell
Cube
Bladerunner
Stargate
A beautiful mind
Det mesta av Quentin Tarantino

Jag tänkte just tipsa om samma film, tur att jag sökte först för det fanns ju redan en tråd! Jag måste säga att jag blev paff när i trailern han sa "I have this thing called Asperger's syndrome..."

OBS! Filmen är inte verklighetstrogen. Bara romantisk. (Men ibland behöver vi såna här filmer, vi romantiker)

"I'm not forest gump you know" - LOL

Edit: Jepp. Sådana här filmer blir väldigt romantiserade.

Vi tittade på "Lars and the real girl" i helgen.
Ett sanslöst triangeldrama, och jag kan inte helt låta bli att få aspieskänning mellan raderna.

Baksidan talar om att Lars är nöjd med sin flickvän tills han får känslor för en kollega; men om någon har sett filmen; jag tror snarare att den articifiella relationen var vägen till att hitta nycklarna för att våga sig på en riktig?? Jag fick inte känslan av att han avslutade med sin flickvän för att kunna inleda en bekantskap med kollegan, utan det var omöjligt att inleda bekantskap med kollegan utan att gå en relationsomväg som trots allt var den som bröt isolation från andra människor....

Jag tyckte om den väldigt mycket men kan inte instämma i kritiken den har fått.
Jag ser den inte som:
sällsynt orginell och gripande, en lyckad kombination av kompik och tragik, en frisk liten pärla, eller att den är fylld till bredden av orginalitet och humor.
Jag håller med om alla duttar och prickar och kryss men som sagt inte om sättet att beskriva den på.

För mig var den inte alls orealistisk eller komisk, utan tvärtom en beskrivning av ett livstillstånd och som en beskrivning på att man måste hitta sina egna vägar ur sina egna bojjar. Vad det än kräver...Tyvärr tror jag inte att alla sociala nätverk är så toleranta som Lars nätverk och omgivning trots allt är.

earlydayminer skrev:"I'm not forest gump you know" - LOL

Edit: Jepp. Sådana här filmer blir väldigt romantiserade.

Jag måste bara se den trots allt, oavsett om den är romantiserad eller ej. Fick genast ett måste-se-Adam-filmen-tvångssyndrom

Kikarn skrev:

earlydayminer skrev:"I'm not forest gump you know" - LOL

Edit: Jepp. Sådana här filmer blir väldigt romantiserade.

Jag måste bara se den trots allt, oavsett om den är romantiserad eller ej. Fick genast ett måste-se-Adam-filmen-tvångssyndrom

Jag har svårt att se hur filmen kan spegla hur underlig en situation verkligen kan bli. Men jag skall också se den! Den verkar trots allt ganska rolig.

earlydayminer skrev:Den verkar trots allt ganska rolig.

Det var precis den här känslan jag fick.

valkyria väldigt bra film

Knowing

http://www.imdb.com/title/tt0448011/


Skön mystisk Scifi-film, gjord av samme kille osm regiserade Dark City.

Nicolas Cage spelar en kille som får en lista på profetior ifrån en tidskapsel som några skolungar gjorde för 50 år sen. Profetiorna listar massa katastrofer som ägt rum under dessa 50 år, som 9/11 etc. På listan är det 3 st som ännu inte ägt rum och huvudpersonen varker ha nåt att göra med dessa katastrofer.

Filmen har plockat influensen från Mothman Prophecies, Final Destination, kankse lite Närkontakt av tredje graden, och kanske en liten gnutta Last Mimzy.

Nice att det kommer nån scifi-film av den här typen ibland.


Det är inget mästerverk men klart bättre än genomsnittet och mycket sevärd.

valkyra väldigt bra film

The Etinity såg jag nyligen och DET, lite äldre rysare. Rekommenderas

Den verkar vettigare än "Mozart and the Wale" och "Ben X" även om den verkar lite väl pluttenuttig. Manuset tycks mer träffsäkert.

Varken SF, Sture, Zita eller Folkets Bio har den i sina listor över kommande film...
Ska man bli tvungen att vänta på DVD'n?

när harry potter och halvblod prinsen kommer på bio gå och se den läste boken va så jävla bra

Dokumentären "King of Kong" går f.n. på Canal+ och även om man inte har någon förkunskap i de spel som det handlar om (jag hade inte en susning om vad filmen handlade om; tänkte ev. King Kong, eller nått) så är det en intressant skildring av människor som är besatta av spel.

Quite a few aspies in those woods...

KrigarSjäl skrev:http://aspergerkontakt.mylava.net/

Och? Eller måste man logga in för att se?

atoms skrev:

KrigarSjäl skrev:http://aspergerkontakt.mylava.net/

Och? Eller måste man logga in för att se?

Jag är ganska säker på att det var menat som en kommentar på ett tidigare inlägg.

I filmen "Adam" spelar Hugh Dancy en ung man med AS som förälskar sig i grannflickan Beth (spelad av Rose Byrne).

In many ways Adam is simply another story about the challenges of making a romantic relationship work.

But what distinguishes it from the tide of twenty- and thirtysomething film romances is that the male half of the couple has Asperger syndrome. Director Max Mayer handles the symptoms and limitations of the syndrome with sensitivity and intelligence. He doesn't make it a big issue — this is no weepy disease-of-the-week movie — but it is certainly essential to the story's arc, and in no way downplayed.

Adam is not disabled, nor is he merely eccentric. We're informed early on that those diagnosed with Asperger's find it difficult to discern such subtle verbal cues as sarcasm or innuendo. As a result, Adam is disarmingly, sometimes off-puttingly, honest.

Läs mer i USA Today

På Salon hävdar en skribent att aspergare är de nya svarta, dvs den nya minoriteten, som därför behandlas extra snällt av Hollywood:

Autistic and Asperger's characters in movies are only beginning to move beyond the "Sidney Poitier phase," in which members of previously despised or misunderstood minorities are presented as symbols, saints or seers -- whose most important function is to provide other, more relatable and "normal" characters with the opportunity for moral and spiritual growth. African-Americans, gays and American Indians have already enjoyed this dubious cinematic-shaman role, which is undeniably superior to old-fashioned bigotry but a long way short of actual equality.

Asperger's: Hollywood's new black?

En utmärkt och skärskådande artikel, Alien.

Denna har kanske också nämnts förut men eftersom jag inte vet tipsar jag om den ändå. En av mina favoriter, Sideways med Paul Giamatti (som är en potentiell AS'are i filmen). Har du inte sett den så gör det. Skitrolig!

http://www.youtube.com/watch?v=YS9ocP6FNvM