Andra kan svara bättre, men...

opteron skrev:I länsrätten satte det även nämndemän som var privatpersoner, mina föräldrar ansåg själva att de inte kunde ta hand om mig varken ekonomiskt eller att hjälpa mig bli bättre med dessa problem att vara osocial, dålig dygnsrytm

Jag hoppas någon har talat om för dig att båda de sakerna (eller vad andra ser som "osocial" och "dålig dygnsrytm") är typiska AS-drag? Ingetdera går att "bota" och båda kan vi finna egna metoder för att hantera - om vi får prova själva eller får rätt sorts hjälp.

opteron skrev:Kommer jag ut från Institutionen när jag blir 18 så hade jag tänkt ansöka om kontaktperson och LSS-stöd, speciellt med ledsagare och liknande.

Kan man bo i egen lägenhet på sitt egna namn om man har LSS eller måste det vara sånt behandlingshem där de bevakar folk?

Så vitt jag vet: LSS har ingenting att göra med ens medborgerliga fri- och rättigheter. Du har alla friheter som andra människor har. Den som påstår annat ljuger.

Man betalar väl med lss-pengen till bostad?

Jag har inte hört talas om någon LSS-peng? Kan man inte arbeta så ska man kunna få ett eller annat bidrag att leva på (som byter namn varje vecka typ) och kanske bostadsbidrag.

Ansöker jag inte om LSS så blir det LVU/Institution så det är bara att välja.

Socialen ser mycket allvarligt på det så därför måste man lyssna, speciellt när de fått igenom ett LVU, sånt betyder att de har stor makt.

Givetvis kanske de beslutar för att släppa, om jag väljer LSS men väljer jag bort det så blir det tillbaka till LVU så jag tänker lyssna och följa vad de säger om de befriar mig som sagt.

Vad har de för rätt till det ? Utpressning tycker jag det låter som.
Det är också en av de saker som för mig helt uppenbart låter som att de inte kan ett jota om Asperger.

*******************************************************

Kikarn skrev:

Zombie skrev:
Mig tycks att du, i allt du uppenbarligen kan, har en litet naiv tilltro till soc:s, hemmens och systemets kompetens i npf.

Jag har iofs inte uttalat mig alls om hemmens eller systemets kompetens i npf.

Nej då. Bara det att jag inte ser att du har tagit hänsyn till den möjligheten i dina svar till opteron. Vilket jag föreställer mig att en som har stött på de här problemen skulle ha gjort - särskilt när man annars är så insatt som du verkar vara.

Jag är iofs väldigt förvånad över att en §12-sis-instans har såpass frihet även om det är en öppen avdelning, att unga kan använda datorn mitt i natten? Har ni verkligen inga regler eller läggtider, eller tider då det skall vara släckt och tyst, Ts?

Detta är ett ställe för kriminella, de anser att hålla någon inlåst och att ha koll på någon är viktigare än vilka tider de somnar.

Så länge man håller sig till avdelningen är det inga problem med vad man gör under tiden man är här.

Det finns massor av regler, men att man vid 23:00 på vardagar respektive 24:00 är på sitt rum.

Det finns 1mbit uppkoppling draget inne till sovrummet, så att man kan använda internet om man vill.

Finns ju öppna fängelser med internet också i fångarnas cell.

Men här finns dock rätt liten frihet rent psykologiskt. Att känna sig fri är viktigare än om man har internet i sin fånge-cell eller om man har värsta sköna sängen, iaf för mig.

Jag har t.ex blivit puttad av personal då de ville kolla rummet om det finns knark, även om jag inte pusslar med sånt.

Att vara inlåst är att vara inlåst och utlämnad till andras välvilja. Punktum. Jag klarade det inte när jag var barn och jag vet inte om jag skulle klara det bättre i vuxen ålder. Antagligen sämre. Men.....det har sin egen logik. Det gäller att hitta den logiken och göra det bästa av situationen och veta att man fortfarande har ett eget inflytande på när man kommer ut eller inte.

Det är naturligtvis ett övergrepp och inget annat, det de gör mot dig. Det är viktigt att du inte gör som Kikarn skriver och börjar bli som de vill att du ska vara. Du har rätt att få hjälp med det du själv ser som problem, utan att de ska lägga sig i mer än så. Om en NT-ungdom inte vill gå gymnasiet blir de knappast bortrövade med LVU, så det är egentligen dina AS-drag de är ute efter att "behandla". Alla dina praktiska problem med att tvätta, städa, sova etc. är sånt som går att lösa utan inlåsning.

Lita aldrig på myndighetspersoner, även om skulle verka sympatiska. De kommer att försöka få ditt förtroende för att sedan förråda dig, som de gjorde angående egen lägenhet. Så gör kuratorer, psykologer och läkare också. De låtsas vara hjälpsamma, men är i samförstånd med socialen och polisen. Du kan förhoppningsvis lita på din advokat (jag antar att du har en? Du har rätt att få korrespondera med denne utan att institutionen får öppna dina brev eller avlyssna dig) men läkarsekretessen är i praktiken så gott som obefintlig, så läkare ska man vara försiktig med. För att inte tala om soc-kärringar.

Det är inte för din egen skull du sitter på SIS-hem, utan för myndigheternas. Dessa placeringar sker främst av politiska skäl och inte av ekonomiska eller sociala skäl, precis som tvångssteriliseringarna man tidigare använde för att råda bot på samma "problem".

Det är viktigt att du vet, att du inte har någon som helst moralisk förpliktelse att göra som socialen eller personalen säger, eller att följa lagen. Du måste dock fundera igenom konsekvenserna av att bryta mot regler innan du gör det, men kom ihåg att det inte är det minsta omoraliskt. Det är det myndigheterna gör mot dig som är omoraliskt.

Du har rätt och de har fel, oavsett vem som har lagen på sin sida. Du är förmodligen den som har lagen på din sida i det här fallet och då ska du använda dig av det, men socialens handlande hade varit lika fel även om det varit lagligt. Det är helt rätt att du inte accepterar det de gör, ge inte upp och tro aldrig på soc-packets och dess sympatisörers skitsnack.

Ansöker jag inte om LSS så blir det LVU/Institution så det är bara att välja.

Socialen ser mycket allvarligt på det så därför måste man lyssna, speciellt när de fått igenom ett LVU, sånt betyder att de har stor makt.

Detta är naturligtvis lagvidrigt, att inte söka LSS är ingen grund för fortsatt LVU. Tyvärr ska du nog inte vänta dig inte att få rätt mot dem i domstol när du lyckats ta dig ur det nuvarande eländet. Det är omöjligt att få rätt mot en myndighet om man är en privatperson. Men det borde inte vara så farligt att ha LSS några år, det är ju ingen tvångslagstiftning så det handlar väl snarare om att du måste träffa en kontaktperson ibland och låta andra städa hos dig. Så du gör rätt som koncentrerar dig på att komma bort från LVU.

Socialen och Avdelningens resonemang är att jag inte skall leva på bidrag, och det är i grund och botten därför de vill att jag skall ha denna vården.

Förblir jag osocial så är det mitt fel, det är i alla fall inte samhällets fel och inte föräldrarna eller statens och därför får jag skylla mig själv i princip.

Min behandlingsassistent sade till mig, eller skrek på mig, ingen har hjälpt mig här i livet, jag har gjort allting själv, jag har köpt mina böcker i skolan och gått igenom skolan och fixat arbete och jag har utfört allt detta på egen hand, du kan inte ens laga mat och du anser att du tillför något till samhället?

Eftersom att du inte tillför något till samhället så är vi inte i behov av dig, vi tänker inte försörja dig och du skall i framtiden bli inlåst i en psykavdelning vare sig du är grovt psykiskt störd eller ej, detta för att vi inte kommer ha resurser för sådana som du.

Säger min behandlingsassistent.

Den förfärlige snömannen skrev:Det är naturligtvis ett övergrepp och inget annat, det de gör mot dig. Det är viktigt att du inte gör som Kikarn skriver och börjar bli som de vill att du ska vara.

Jag har försökt att bli som de vill att jag skall vara, dock har jag misslyckats. Jag har faktiskt försökt, det jag har lärt mig är dock att laga mat, diska, och tvätta kläder, dock är det lika enkelt att göra de sakerna som att sova det är naturligt, mina föräldrar hade kunnat lära mig dem men de ville göra dom grejerna åt mig vilket är inte mitt fel.

Dock är jag fortfarande osocial och har dålig dygnsrytm, detta kommer aldrig ändras, jag vet då jag levt så i flera år.

Ska någon behandlingsassistent som träffat mig några månader veta bättre hur jag fungerar än mig själv?

Behandlingshemmet eller Instutionen heter *censurerat*

H. (min psykolog) och M. (är min behandlingsassistent), vill att jag stannar kvar på Institutionen i flera månader till säger dem, Chefen har inga synpunkter på detta inte alls enligt M.

Det är så samhället fungerar när man ger fel personer rätten att bestämma över andra, för det första så anser jag inte att H. är en dålig person eller M. heller för den delen, men min och Ms personkemi är inte den bästa, inte bra alls överhuvudtaget.

Psykologen säger, visst kan du ju åka tillbaka till Göteborg (där jag bor egentligen), men vi tror inte att du är redo än och vi anser att du skulle behöva lite mer tid här, det är rent ut sagt skitsnack. Det vi gör om dagarna är som sagt:

Lagar mat, Städa, diskar och tvättar kläder, vilket jag lärt mig nu. Dessa grejer hade jag kunnat lära mig av mina föräldrar, och jag kan fortfarande lära mig sådana saker i göteborg, den enda anledningen jag inte gjort det är för att de inte velat lära mig dessa grejer vilket institutionen vägrar förstå eller bry sig om, utan istället skryter med hur bra deras behandlingsmetoder fungerar och hur bra dom är.

*ironi* Titta, vi kan bota en med asperger, han lagar mat nu och tvättar sina kläder, även om vi gör det genom utpressning så har vi lyckats och därför är vi störst bäst och vackrast av alla SIS-Institutioner och vi vill gärna ha fler liknande folk i framtiden till oss då våran Institution expanderas och blir större och bättre, dock vill vi inte att våra egna barn skall genomlida detta, bara andras barn så länge vi tror vi kan lyckas ändra så har vi rätt. *ironi*

Det är som sagt utpressning som vården handlar om, behandlingsassistenten använder utpressning för att genomföra KBT med mig.

Dessutom så har vi dålig personkemi men detta förstår inte cheferna för klarälvsgården, eller någon annan, som sagt är det enkelt för folk att tala hur jag känner när de inte ens lever i min kropp.

Till och med killen som slog mig här på avdelningen hade varit en bättre kontaktperson/behandlingsassistent än M, problemet med behandlingsassistenter är att de inte kan något om psykologi, de är bara sociala och utstrålar av energi som de tycker att de är bäst på att veta allt och detta räcker för att vårda folk enligt dem själva, de är varken snälla eller dumma men oftast rätt naiva och envisa på sin sak. Detta duger tyvärr inte för mig men det vill inte Klarälvsgården inse, givetvis vill de alltså fortsätta denna behandlingsmetod i flera månader till.

Att jag vid tillfället inte klarar av att jobba eller gå i skolan har inte med att jag vill leva på socialen i resten av livet, givetvis skall jag testa arbeta men går det inte så går det inte.

Mina föräldrar vill ha mig hem, de gillar inte det med LVU så vi får se om det kan komma upp någon rättegång, sedan gäller att åtminstone försöka prova det med LSS.

Alien
Tagit bort personnamnen och namn på och länk till behandlingshemmet enligt opterons önskan.

Hej opteron!

Jag har följt inläggen i tråden.

Eftersom du har AS har du två möjligheter. Plugga och skaffa jobb eller skaffa dig aktivitetsersättning från försäkringskassan.

Om du kan tänka dig att jobba i framtiden får du kämpa dig igenom gymnasium och högskola.

Om du inte tror att du kan jobba av olika orsaker kan du försöka ansöka om aktivitetsersättning (en slags förtidspension för alla under 30 år). Om du vill, kan du sedan undersöka vad det finns för daglig verksamhet i just din kommun. Det finns olika grupper som till exempel snickeri, handarbete, hantverk med mera. Ibland kan det finnas grupper för personer med Asperger syndrom. Man kan också ha praktik ute på ett företag, men vara knuten till daglig verksamhet.

Du kan flytta till vilken lägenhet du vill. Om du tycker att du behöver hjälp, kan du ansöka om boendestöd enligt LSS. De kommer hem till dig och ska fungera som en slags igångsättare. De kan hjälpa till att skriva scheman. Om du inte alls klarar av att städa kan du ansöka om hemtjänst enligt Socialtjänstlagen. Då kommer det en eller två tanter och städar din lägenhet en gång i veckan (eller varannan vecka) och så får du betala en slant för det.

Så nej, du behöver inte alls flytta in på gruppboende eller liknande. Och även där kan man ha en egen lägenhet i ett trapphus, och man behöver bara ta emot den hjälp man behöver och kan välja i vilken utsträckning man vill umgås med de andra.

Hälsningar

Lilla Gumman

LVU kan man väl få på grund av brister i omsorgen och/eller pga det egna beteendet. Om du kan få fram att du skulle klara dig i eget boende, kanske med viss hjälp, via LSS, så borde det inte vara omöjligt att få LVUet lyft.

Om du har AS så ska du som sagt vara med folk som har nån kunskap om det, som jag sagt flera gånger nu, om du nu ska bo med andra öht (det säger jag inget om, för jag vet inte tillräckligt mycket om dig och situationen).

Man skulle inte säga om en blind som snubblar på trösklar att den är si och så och förklara det den gör pga sitt funktionshinder i termer som har med vilja eller personlighet att göra.

Jag skulle ta kontakt med LSS, eller be mina föräldrar göra det åt mig. Det finns massor med olika åtgärder och resurser du kan be om, det behöver inte vara gruppboende eller nåt annat som känns skevt.

Och så berätta om det här för nån utomstående, om du nu inte vill tala med nån höjdare på SiS, som jag föreslog. Annars är jag mycket för att gå till chefer istället för att tala med folk "på golvet", som ofta är outbildade och mest har en massa "tyckande" för sig.

Nu ska jag inte upprepa det här en gång till, jag har redan sagt samma sak flera gånger.

Jo, en sak till, om du nu måste vara på ett SiS-ställe så vore det väl bättre med ett med npf-kunskap, som Långanäs t ex? (Inte för att jag vet mer om det än just att de påstår sig ha just den specialiteten. Vet inget om om de är bra.) Det finns ett annat med den (påstådda) kompetensen vet jag, men jag minns inte namnet just nu och hinner inte googla.

Lycka till!!

Kan även säga att jag varit inlagd på BUP för samma skäl, på BUP är man lite striktare där säger man att det inte går att lägga in folk på tvång hur som helst bara för att de är osociala.

Jag fick LVU tidigare i år 2008 och var LVU:ad i två veckor, inte mycket framsteg gjordes enligt socialen, även fast de själva inte ville ge några direktiv eller hjälp och därför blev det LVU igen.

BUP håller däremot lite striktare på reglerna, speciellt det med tvångsvård, man kan inte bara tvångsvårda folk hur som helst anser de.

Men doktorerna som skickade mig till BUP med tvång har ju kontakt med socialtjänst och med lite påtryckningar får ju socialen igenom ett tvångsvård hos BUP, men det håller inte hos BUP och deras chefsläkare håller inte alltid med Socialen.

Kommer jag ut igen kan jag väl ändå pröva LSS, iaf försöka, det är bättre än LVU anser jag och det är bättre man tar något smidigare än något obekvämt och som inte passar.

Detta samhälle är förövrigt riktigt oprofessionellt, man kan tänja på regler så länge man får en klapp på axeln från sina lagkamrater, och man kan testa saker med folk så länge det inte handlar om folk man är släkt med eller känner så kan vad som helst hända dem och bryr sig det gör man inte, inte mitt fel att han där aspergaren med tvångssyndrom blev slagen på institution, jo det är visst ditt fel, det är ditt fel och du har orsakat det genom att placera LVU på någon oskyldig och genom att lägga dem på en SIS-institution där du vet att det inte är så lugnt men det vill inte du förstå.

Kikarn skrev:Ts: OM jag förstår det hela rätt så verkar dina föräldrar ha varit medverkande till att du fick ett lvu och blev placerad?

Mina föräldrar kunde inte sätta struktur för mig enligt socialen.

De kunde inte få mig att lägga mig tidigt.
De kunde inte få mig att laga min egna mat.
De kunde inte få mig att tvätta mina kläder.
De kunde inte få mig att gå ut och träffa släktingar (detta gjorde jag dock efter första LVU:n blev avklarad)
De kunde inte få mig att ta medicin mot tvångstankar (detta fick göras med tvång) det hjälpte inte med enbart medicin men jag testade iaf.
De kunde inte få mig att gå till skolan.

Och för detta ansåg de att mina föräldrar var olämpliga föräldrar. Även fast jag har bättre föräldrar än vad mina behandlingsassistenter har haft och de har inte ens blivit fängslade.

Hej!

opteron skrev:

Kikarn skrev:Ts: OM jag förstår det hela rätt så verkar dina föräldrar ha varit medverkande till att du fick ett lvu och blev placerad?

Mina föräldrar kunde inte sätta struktur för mig enligt socialen.

De kunde inte få mig att lägga mig tidigt.
De kunde inte få mig att laga min egna mat.
De kunde inte få mig att tvätta mina kläder.
De kunde inte få mig att gå ut och träffa släktingar (detta gjorde jag dock efter första LVU:n blev avklarad)
De kunde inte få mig att ta medicin mot tvångstankar (detta fick göras med tvång) det hjälpte inte med enbart medicin men jag testade iaf.
De kunde inte få mig att gå till skolan.

Och för detta ansåg de att mina föräldrar var olämpliga föräldrar. Även fast jag har bättre föräldrar än vad mina behandlingsassistenter har haft och de har inte ens blivit fängslade.

Detta är horribelt! När jag bodde hemma lagade jag inte min egen mat, tvättade inte mina kläder och hade knappt några kompisar. Släkten träffade jag typ när mamma och/eller pappa skjutsade mig dit. Där är vi nog rätt lika, opteron. Hade de bara gått på det, hade jag också blivit LVU:ad.

I övrigt var jag väldigt lydig. Tog bussen till gymnasieskolan i ur och skur. När klockan passerade åtta på kvällen kunde min pappa eller min lillebror titta på klockan ge en antydan om att det var dags att lägga sig. Och då gick jag för det mesta och lade mig.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hade jag gått till skolan så hade jag inte fått LVU, det var misstaget.

Socialen hotade mig men jag tog det inte på allvar, jag visste inte att de hade dessa resurser, jag visste t.om inte ens vad socialen var för något.

Jag gick till skolan tills jag blev 17 år, hade jobbigt i skolan så slutade, gick dit för att få CSN bidrag och mat på bordet, mina föräldrar har inte mycket med pengar.

Alla i min familj lägger sig sent dock, min äldre bror lägger sig typ 03-04 00, ibland 6 på natten.

Mina föräldrar lägger sig 2 på natten, min äldre bror är också rätt osocial men han är cirka 26 år gammal, han bor fortfarande hemma och min behandlingsassistent säger att de gett upp på min bror, alltså mina föräldrar min bror kommer inte lyckas i livet enligt denna assistent.

Min bror gick genom gymnasiet, detta gjorde inte jag, och därför blev det samtal och återigen samtal om mitt beteende.

Det kan vara så att min bror också har asperger, men han har inte fått någon diagnos än, han skolkade i skolan men gick klart så det blev aldrig någon kontakt med socialen förens han blev 18 och behövde hjälp av dem med pengar.

Undrar om ordförande i Organiserade Aspergare skulle våga försöka sig på en kontakt om det här och stillsamt fråga någon ansvarig vad för kunskaper och insikter om Aspergers syndrom man grundar den här behandlingen av en aspergare på...

De sitter och grundar idéer om tvångsvård på typiskt Aspergerrelaterade beteendemönster... det är ganska aggressiva signaler att sända ut till "Aspergerkollektivet", och otroligt naivt att inte ha insett att aspergare kommunicerar inbördes och att information om detta skulle kunna sippra ut inom detta "Aspergerkollektiv".

Pemer skrev:De sitter och grundar idéer om tvångsvård på typiskt Aspergerrelaterade beteendemönster

Ja, där var orden jag sökte.

Det här måste bli klarlagt och få ett slut. Enligt opterons beskrivning är det, som alfapetsmamma i princip har påpekat, detsamma som att tvångsvårda en benlös för att den vägrar lära sig gå eller en blind för att den vägrar lära sig se.

Kämpa, opteron!

Önskar jag kunde säga att jag skulle hjälpa till, men jag har häcken full tyvärr. Hoppas andra kan...

Pemer skrev:Undrar om ordförande i Organiserade Aspergare skulle våga försöka sig på en kontakt om det här och stillsamt fråga någon ansvarig vad för kunskaper och insikter om Aspergers syndrom man grundar den här behandlingen av en aspergare på...

Jag kan ge ut mejladressen till Chefen på avdelningen, eventuellt min Socialsekreterare om ni har något bra sätt att förklara för jag kan verkligen inte det, har förklarat mitt bästa att jag fungerar som jag gör och att jag inte kan ändra på det men detta håller varken socialen, behandlingsassistenten på institutionen eller psykologen där med om.

Dessutom känns det som att jag är en 14 åring, och att dom vet allt i världen bara för att de är äldre än mig och har jobb och betalar skatt så har de rätt, känns det som i alla fall enligt behandlingsassistenten utsagor.

Lilla Gumman skrev:Hej!

opteron skrev:

Kikarn skrev:Ts: OM jag förstår det hela rätt så verkar dina föräldrar ha varit medverkande till att du fick ett lvu och blev placerad?

Mina föräldrar kunde inte sätta struktur för mig enligt socialen.

De kunde inte få mig att lägga mig tidigt.
De kunde inte få mig att laga min egna mat.
De kunde inte få mig att tvätta mina kläder.
De kunde inte få mig att gå ut och träffa släktingar (detta gjorde jag dock efter första LVU:n blev avklarad)
De kunde inte få mig att ta medicin mot tvångstankar (detta fick göras med tvång) det hjälpte inte med enbart medicin men jag testade iaf.
De kunde inte få mig att gå till skolan.

Och för detta ansåg de att mina föräldrar var olämpliga föräldrar. Även fast jag har bättre föräldrar än vad mina behandlingsassistenter har haft och de har inte ens blivit fängslade.

Detta är horribelt! När jag bodde hemma lagade jag inte min egen mat, tvättade inte mina kläder och hade knappt några kompisar. Släkten träffade jag typ när mamma och/eller pappa skjutsade mig dit. Där är vi nog rätt lika, opteron. Hade de bara gått på det, hade jag också blivit LVU:ad.

I övrigt var jag väldigt lydig. Tog bussen till gymnasieskolan i ur och skur.

Så var det för mig också. Mamma fixade det mesta och jag var inte på långa vägar mogen att ta mer ansvar just då så det är jag extremt tacksam för. Men sen när hon hjälpte mig att med egen lägenhet hade jag inga problem att snabbt lära mig sköta hem och ekonomi efter instruktioner från mamma. OK, tvätten tog ett tag att lära mig så där hjälpt hon nåt år efter att jag flyttat hemifrån men när jag fick egen tvättmaskin upptäckte jag att det ju inte var så svårt. (Och efter att ha tvättat yllegrejer i 90 grader och viskos i 60 grader så märker man själv vad som inte funkar... ).

I vilket fall som helst så är det ju helt sjukt att man kan bli omhändertagen bara av såna skäl, som om man vore livegen och staten rätt att bestämma när man ska sova o dyl. Och ännu värre att det skylls på föräldrarna, när somliga faktiskt inte är gjorda för att anpassa sig. Det är ju knappast kriminellt att inte vilja hälsa på släktingar, laga mat etc. Bara att skolvägra, vilket också är helt sjukt. Man skadar ju ingen annnan utan försöker bara skydda sig själv från att tråkas ihjäl.

Visst är det så, Inger.

Utom:

Inger skrev:Bara [kriminellt] att skolvägra

Inte ens det i det här fallet. Det gällde gymnasiet.

Inger skrev:Bara att skolvägra, vilket också är helt sjukt. Man skadar ju ingen annnan utan försöker bara skydda sig själv från att tråkas ihjäl.

Det som blev tråkigt var att man inte fick arbetsro och att det var mycket mobbning i skolan, man kunde inte fokusera på arbetet.

Jag vet inte om jag har haft asperger i hela livet, men jag har haft dålig dygnsrytm i hela livet, har alltid lagt mig sent, iaf somnat sent.

Antingen somnar jag för sent eller för tidigt, med för tidigt menar jag att jag somnar vid klockan 16:00 på dagen eller vid 10:00 på morgonen eller någonstans i mitten, så har det alltid varit.

Min behandlingsassistent klagar på att jag inte vaknar 08:00, detta gjorde jag när jag gick till skolan vilket gjorde det svårt och jobbigt.

Att sitta och skriva eller så är dock inget svårt för mig, dock lärde jag mig rätt mycket kunskap genom datorn som jag hade hemma och satt vid rätt ofta.

Idag somnar jag vid 02:00 och blir väckt av [borttaget namn] imorgon, han heter egentligen Martin Luther King men är adopterad från Liberia och fick det namnet Det hela är rätt ironiskt egentligen, känns lite som att man är i en Kalle Anka värld för tillfället.

Moderator Alien:
Tog bort egennamnet

opteron skrev:Jag vet inte om jag har haft asperger i hela livet

Det har du (om din diagnos är korrekt). Asperger är ingen sjukdom, det är ett sätt att vara skapt. Det föds man med och dör med.

Det är bland annat därför det inte kan "behandlas". Felaktig "behandling" kan däremot knäcka en både psykiskt och energimässigt.

Pemer skrev:Undrar om ordförande i Organiserade Aspergare skulle våga försöka sig på en kontakt om det här och stillsamt fråga någon ansvarig vad för kunskaper och insikter om Aspergers syndrom man grundar den här behandlingen av en aspergare på...

De sitter och grundar idéer om tvångsvård på typiskt Aspergerrelaterade beteendemönster... det är ganska aggressiva signaler att sända ut till "Aspergerkollektivet", och otroligt naivt att inte ha insett att aspergare kommunicerar inbördes och att information om detta skulle kunna sippra ut inom detta "Aspergerkollektiv".

Jag tror att det är bra att personen som kontaktar myndigheterna har en fullmakt från opteron (eller dennes föräldrar eftersom h*n fortfarande är omyndig) innan någon kontakt tas, annars blir man bara utslängd med orden det är sekretessbelagt och det går inte att komma någonstans...

I fullmakten måste det stå att opterons representant ges full insyn i ärendet och har rätt att ta del av alla handlingar angående LVU-beslutet.

Zombie skrev:

Inger skrev:Bara [kriminellt] att skolvägra

Inte ens det i det här fallet. Det gällde gymnasiet.

Nä, lägg av? Det missade jag i min trötthet. Det är ju ännu sjukare! Borde vara anmälningsbart. Blev glad att se att Pemer föreslog att OA skulle engagera sig i detta, för det är ju helt oacceptabelt!

opteron skrev:

Inger skrev:Bara att skolvägra, vilket också är helt sjukt. Man skadar ju ingen annnan utan försöker bara skydda sig själv från att tråkas ihjäl.

Det som blev tråkigt var att man inte fick arbetsro och att det var mycket mobbning i skolan, man kunde inte fokusera på arbetet.

Det är ju MYCKET goda skäl att vägra gå dit!

opteron skrev:Jag vet inte om jag har haft asperger i hela livet, men jag har haft dålig dygnsrytm i hela livet, har alltid lagt mig sent, iaf somnat sent.

Antingen somnar jag för sent eller för tidigt, med för tidigt menar jag att jag somnar vid klockan 16:00 på dagen eller vid 10:00 på morgonen eller någonstans i mitten, så har det alltid varit.

Min behandlingsassistent klagar på att jag inte vaknar 08:00, detta gjorde jag när jag gick till skolan vilket gjorde det svårt och jobbigt.

Det är inte att ha "dålig" dygnsrytm utan att ha annorlunda dygnsrytm.

Kolla på den här sajten: http://www.b-samfundet.se/
B-samfundet är en organisation för att stödja alla med annorlunda dygnsrytm. Det är en medfödd variation och inget som går att rubba med viljan. Dvs man kan ju tvinga sig men då har man som gröt i huvet hela dan vilket blir ett klart handikapp i skolan och en potentiell fara i många yrken.

B-Society skrev:
B-Science
Science has shown that our biological rhythms through “a day” (i.e. “Nychthemeron” = “a day and a night) are regulated by a so-called “clock gene”.

B-persons have a clock gene lasting 25-27 hours, whereas A-persons have one that runs for approximately 23 hours.

Every individual has their own biological rhythm (known as the “Circadian rhythm”), which means we have our very own sense of time and planning of time. There are lots of different kinds of circadian rhythms. Most people are B-persons, which means that their circadian rhythm has a cycle that runs through 25 hours or more..

B-persons have therefore a tendency to stretch their "nychthemeron”. A B-person finds it easy to stay awake in the evening; but has difficulties waking up in the morning – the time where the A-persons are the most active. Each human being has this so-called inner clock, which is regulated by the clock-gene..

A B-person stays awake until late at night – and goes to bed at 1 or 2 a.m. and sleeps a little longer in the morning..

If a B-person and an A-person go to sleep at the same time and rise early the same time next day, their mornings will be experienced differently, as the body-temperature of the A-person is higher than that of the B-person at this point. The B-person has therefore a very good reason for feeling drowsy, as it is still ”night” (”time for sleep”) for the B-person..

One family has been followed and tested for several years in the USA. They have "FASPS", familial advanced sleep phase syndrome. See, for example, http://www.hhmi.org/news/ptacek2.html. A group of scientists has found out that humans, who are extreme A-persons, have a genetic flaw or disturbance..

15 – 25 percent of the population is made of B-persons, 10 -15 percent are A-persons. The rest of the population are more or less either one or the other, or something in between.

Från: http://www.b-society.org/node/15

Jag har alltid haft avvikande dygnsrytm. När jag somnade på lektionerna i gymnasiet skickade de mig till skolpsykologen, men lyckligtvis hände inget mer.

Visa samfundets sajt för puckona som låst in dig. För mig låter det som en grov kränkning mot dina mänskliga rättigheter.

opteron skrev:Idag somnar jag vid 02:00 och blev väckt av [......]

Man bör inte skriva andras namn här där hela världen kan läsa det. Du kan klicka på utropstecknet bredvid ditt inlägg och be en moderator ta bort namnet.

opteron skrev:Det hela är rätt ironiskt egentligen, känns lite som att man är i en Kalle Anka värld för tillfället.

Välkommen till Ankeborg!

Jag skulle också undra om det var Dolda Kamera om något sådant hänt mig.

I bland undrar man om det inte är dags att avskaffa soc för de verkar helt sakna kompetens. När de griper in för att hjälpa struliga tonåringar verkar de köra samma metoder oavsett vad struligheten beror på. Ungdomsstulighet kan bero på allt från Asperger, adhd, problem med olämpliga föräldrar eller kompisar, depression, mobbing i skolan etc etc. Den vård soc sätter in är väldigt lika i samtliga fall. Lika vansinnigt som om en läkare skulle sätta in samma behandling för huvudvärk oavsett om huvudvärken orsakats av hjärnskakning, hjärntumör, influensa eller migrän.

Kanske inte avskaffa, för soc gör en hel del nytta, men däremot behöver de uppdateras i vad som händer när de sätter in olika former av åtgärder.

De har ett antal paket där LVU är ett, det hemska med LVU (samt något/några andra paket) är att det orsakar nya värre problem istället för att lösa de problem som fanns från början. Tanken med LVU (liksom med de andra paketen) är god, men genomförandet är rena rama katastrofen, dessutom är det vansinnigt dyrt, kostnader som skattebetalarna får bära utan någon som helst möjlighet till påverkan eller insyn.

En stor andel (majoriteten?) av vårdhemmen för LVU är inte ute efter att ge ungdomarna vård eller lösa deras problem, de är ute efter att sno åt sig en del av den ekonomiska kakan, och det är inte lite pengar de tjänar på det, det är som opteron skriver, de tjänar tusenlappar per dag och ungdom, en bra bit över de kostnader som de har, pengarna är tänkta (från myndigheternas sida) att täcka kostnaderna för professionell hjälp, men väldigt många vårdhem anlitar inte den professionella hjälpen för att hjälpa ungdomarna från hemmet, för då blir de ju av med inkomsten.

Det behövs ett helt nytt grepp från myndigheterna för att få stopp på penningkarusellen, varför inte göra en budget för varje individ som ska hjälpas, om vårdhemmet klarar att hjälpa individen inom budgeten får de behålla en procentuell andel av mellanskillnaden, om budgeten behöver överskridas ska de meddela detta i tid och då måste både vårdhemmets metoder undersökas samt undersöka möjligheterna till en annan form av vård för individen.
På så sätt tror jag att man skulle kunna bli av med de oseriösa och få fram en fungerande vård.