clivia skrev:
Dock kan affärerna gå mindre bra när personen är så insatt i sitt arbete att personen glömmer/ignorerar personlig hygien (både dusch, tandborstning, städning av bostad, tvätt mm) även också ta mediciner mm.
Det gör att det drabbar så småningom firman.
Observera att jobbet i sig behöver inte alls vara ansträngande, bara att aspien inte kan hålla igång båda. Det blir bryta rutin eller nåt.

En NT då, kan troligast balansera det där bättre. En NT kan bli stressad och också drabbas av samma/liknande problem men det är inte pga en medfödd handikapp.

Alltså tror jag att en aspie har fördelen att kunna hantera en egen firma rätt bra om denne får bra stöd, tex bättre än NT.
Medans NT behöver inte den extra stödet och kan ha högre krav på sig att "skärpa" till sig och VÄLJA att avsätta nödvändig tid för tex egen vård.
Hänger du med?

Nej . ärligt talat förstår jag inte vad du är ute efter. Jag har inga problem att hålla isär företaget och det privata. Jag har heller inte några som helst problem med hygien eller städning. Känner inte igen mig alls i det du skriver. Kan du komma med mer konkreta frågor ?

Selma, min poäng är, det finns många sätt hur As påverkar någons liv.
För vissa är det väldigt handikappande, för andra inte alls.
Om man skulle bara utgå från diagnoskriterierna och se från det och sen prata egen företagsamhet, skulle inte det då ifrågesättas om det skulle verkligen funka?

Så i ditt fall funkar allt, bra väl det.
Jag vet inte hur jag kan vara mer tydligt i dessa frågor.

Selma skrev:

clivia skrev:
Dock kan affärerna gå mindre bra när personen är så insatt i sitt arbete att personen glömmer/ignorerar personlig hygien (både dusch, tandborstning, städning av bostad, tvätt mm) även också ta mediciner mm.
Det gör att det drabbar så småningom firman.
Observera att jobbet i sig behöver inte alls vara ansträngande, bara att aspien inte kan hålla igång båda. Det blir bryta rutin eller nåt.

En NT då, kan troligast balansera det där bättre. En NT kan bli stressad och också drabbas av samma/liknande problem men det är inte pga en medfödd handikapp.

Alltså tror jag att en aspie har fördelen att kunna hantera en egen firma rätt bra om denne får bra stöd, tex bättre än NT.
Medans NT behöver inte den extra stödet och kan ha högre krav på sig att "skärpa" till sig och VÄLJA att avsätta nödvändig tid för tex egen vård.
Hänger du med?

Nej . ärligt talat förstår jag inte vad du är ute efter. Jag har inga problem att hålla isär företaget och det privata. Jag har heller inte några som helst problem med hygien eller städning. Känner inte igen mig alls i det du skriver. Kan du komma med mer konkreta frågor ?

Jag får hänga på Selma här, ser det också som fullständigt separata ting.

Men i mitt fall ser det ut så att jag aldrig som ensamstående kunnat sköta om mig själv och mitt hem som de flesta andra. Det ser ut som något ur tv-programmet "Rent hus" hemma hos mig, så jag är konstant i det där tillståndet du nog funderar på om man riskerar att hamna i som as.

Sådan här var jag innan jag startade firman, under tiden jag hade den, och jag är sådan fortfarande. Det är först nu när jag äntligen är under utredning som jag har börjat fundera över hur jag ska hantera den sidan hos mig själv.

Men jag ser fortfarande mitt aspiga privatliv och mitt sätt att kunna bedriva en enskild firma som två helt separata ting. Men jag kan ju bara tala för mig själv!

clivia skrev:Selma, min poäng är, det finns många sätt hur As påverkar någons liv.
För vissa är det väldigt handikappande, för andra inte alls.
Om man skulle bara utgå från diagnoskriterierna och se från det och sen prata egen företagsamhet, skulle inte det då ifrågesättas om det skulle verkligen funka?

Varför skulle man utifrån diagnoskriterierna ifrågasätta företagande ?
Ex :
- nedsatt förmåga till kontakt med jämnåriga
- likgiltighet ifråga om kontakt med jämnåriga
- nedsatt förmåga att uppfatta sociala umgängessignaler
- monomana , snäva intressen
- tvingande behov att utföra rutiner och intressen
- egendomlig röstmelodi
- sen talutveckling
- formellt pedantiskt språk
- begränsad användning av gester
- mimikfattigdom
- avvikande ansiktsuttryck
- dåligt resultat vid utvecklingsneurologisk undersökning

Inget av ovanstående ser jag som något hinder.

Som jag skrev ett antal gånger:
As uppdagar ju sig olika från person till person och framför allt så handlar det mycket om hur man själv ser på det.

Av Selmas exempel(listan) så kan jag mycket väl tänka mig att tex tvingande behov att utföra rutiner och intressen skulle medför problem vid eget företagande och vilken annan av det som listat och inte listat.

Alexis säger att privat och företagande är två skilda saker, visst visst, tänk om livet var så enkelt att As skulle bara uppstå som tillgång/hinder bara i det privata livet. I want that!

Många aspisar klarar att jobba, andra inte, hur som helst till skillnad från NT, skulle vi troligast inte kunna hantera vilket jobb som helst.
Om NT säger "jag kan inte alls jobba med det" så kan det mycket väl ofta handla om självvalda kriterier men de skulle kunna jobba med det om de blev tvingade, knappast att det skulle medföra samma av typ av problem om man skulle sätta en aspie i "fel" miljö.
På samma sätt ser jag eget företagande.
Man skulle ju bedriva något man är intresserad av och sköter nog det bra, är ansvarig och allt det.
Livet handlar dock inte bara om vara duktig på jobbet utan sköta annat också.
Till skillnad när man har anställning så finns det mycket stöd man kan få på ett eller annat sätt, som egen företagare så kan det mycket lätt svepas över det privata.

Tex
Säg dig Alexis, som du beskriver du har det hemma hos dig, säg att du skulle bedriva en affärsverksamhet hemifrån....
...menar du då att det inte skulle påverka ditt företag att du har ditt hem som du har det?

Då det är mest Selma som svarat, svarar jag så här:
Det funkar för dig och din verksamhet, du har hittat det som fungerar för dig, men det framgår inte i svaren, snarare att "det är väl inte annorlunda än för NT's"--det är väl ju det som är målet eller hur?
Att kunna leva ett liv på så icke-handikappande som möjligt men om handikappet, om den personligheten är av sådan art att det är ett hinder för vilken verksamhet det än är som just den personen vill starta, ska man då råda : "gör som alla andra" ?

Var väl inte grunden till man fått diagnosen As att man INTe var som alla andra? Att man på ett eller annat sätt var annorlunda?

Så flera säger: "nä det är ingen skillnad" andra blir rädda att ens berätta öppet pga risk för bli dömd av andra och det kanske kan drabba ens verksamhet....
...jag skulle faktiskt vilja påstå att, är inte det ett hinder?
Inte för det är konstigt, många döljer sin sexualitet av olika skäl och detta borde väl inte anses så mycket annorlunda, men ...

Och förstår ni fortfarande inte vet jag inte hur jag ska förklara vidare, får väl fråga på annat håll

nano skrev:Jag har försökt o krashat flera ggr.
Det som varit bekymret har varit framförallt bokföring, har numera insett att det ska jag låta någon som kan göra, klarar att undersöka någon annas bokförande men inte att göra den.
Säljande har jag inte varit direkt lysande i så den funktionen behöver jag hålla mig borta ifrån mestadels.

Det jag fått för mig att jag gör bra är att komma på hur saker kan göras och se saker som skulle behövas, produktutvekling och injektion av ideer när de vettiga sådana kommer.

Många entrepenörer är inte alltid jätte bra på bokföringen och det är vanligt att det är där många fastnar på men grundade ditt bekymmer allmänt brist av kunskap/intresse/ork om ämnet eller skulle du säga det skulle ha grunden i As eller annan diagnos?

Att starta och störta skulle ha att göra med det men det kan mycket väl också ha att göra med vad så många andra får genomlida med egenföretagsamhet: ens verksamhet inte riktigt hållit i längden och man fått inse att det inte går och lägga ner.

Har inget minne av att en person svarat på alla frågor samtidigt utan det har blivit mer diskussion.
Själv har jag ingen diagnos så den kan ju inte vara ivägen men likaväl har jag bekymret med hur jag känner inför pappersjobb typ bokföring, jag är orolig att göra fel, inte hitta, och fler fel blir det, det blir en ond spiral tror jag.
Föredrar att lämna bort bokföringen o bara kontrollera, har tagit massor med år att inse det.

Det som jag ser idag och förstår bättre om varför egen företagsamhet skulle bli en fälla för mig är just att starta något och snöa sig in för mycket i något, bli inflexibel. Kanske bli för petig med något, kanske bli för ostrukturerad och sen stressad av det, inte kunna interagera med andra.
För inte tala om också att tappa intresse och snäva in mig på någon offtrack någonstans mitt i och inte fullfölja, dyrt.

Skulle gälla såväl en social såsom en icke-social verksamhet.
Sen har vi det där med privatlivet och företaget, oj oj oj vad det skulle nog kunna bli en soppa.
Första åren inte kunna ha kontor och jobba på resande fot eller genom hemmet...
...då känner jag mig genast handikappad och ledsen att tänka att min begränsning går vid att bara kunna sköta en sak i taget, alltså, antingen sköter jag mitt privata eller det yrkesmässiga.
Inte på per definition en NT-vis utan pga jag inte ens skulle fatta det förrän sent.
Finns så många saker som jag kan se idag bättre som jag inte kunde innan som jag alltid eftersträvade att "fixa" och inte förstod när det inte gick.
Hur högfungerande jag än är så finns det en gräns. Det är dessa gränser, dessa olikheter som skapat bekymmer under lång tid som nu fått ett samlingsnamn, AS.

Annan situation är ramar.
Någon vill starta en restaurang men behöver ramar. startande och bedrivande av egen verksamhet kan hur mycket man än själv vill strukturera det bli väldigt ostrukturerad.
En lösning vore att starta ett franschise verksamhet, där det finns en del ramar men också frihet.
Det blir eget men ändå inte.
Starta restaurang (detta är bara ett av många verksamheter som det kan handla sig om) kostar ju mycket pengar ändå men man kanske kunde starta i en aningen mindre skala och inte låta det bli så påkostat.
Men problemet kvarstår med ramar.
Billigt=kaos
Dyrt=mindre kaos
Man har kanske inte råd med franschise fast det kanske är bästa lösningen för den personen och personen kanske avstår från att starta verksamhet pga det inte skulle passa ens "hälsa" så att säga.

Med något stöd (mentor, kontaktperson, whatever) som kan om både företagsamhet OCH AS (i den här frågan) skulle de kanske kunna komma fram till någon lösning så att As-negativa aspekter blev positiva och ge personen en viss yrkesfeedback kring detta.
Kanske någon slags handikapsanpassad starta-eget-hjälp.

Men jag förmodar att ingen förstår

Det finns folk som gärna ställer upp som mentorer, visseligen tror jag de ofta tar betalt men båda brukar vilja att det leder någonstans annars avslutar man mentorskapet.

Det brukar finnas lite halvorganiserat vid företagsinkubatorerna, tex entreprenörcenter (minns att det finns ett flertal i Stockholm, har en lista någonstans som jag och några andra gjorde, ska se om jag hittar den i mailen).
Så rekomenderar jag som vanligt nyföretagarcentrum eftersom jag har bra erfarenhet av dem, jag har kommit med många korkade frågor där men de har stått ut med mig

Tror inte någon har något handikapperspektiv men det är väldigt mycket udda/ovanliga människor i den miljön.
En aspie är ingen ovanlighet men man brukar fokusera på det som man gör bra och lyckas lösa resten

Jag gör alla tabbar man kan så jag har inga goda råd att komma med, mer än att:
Se över din ekonomi innan du börjar.
Offra inte mer än du har råd att förlora.
Har du ingen annan inkomst så se till att du ställer om din ekonomi på något sätt till att behöva ingen inkost första året/åren.
Har du inkomst så gör upp en plan för hur mycket du kan tänkas avvara av detta för att backa upp företagets utgifter.
Skall du sälja tjänst, så sälj dig inte billigt, gör en hållbar kostnadsplan för hur mycket du verkligen behöver ta ut per timme, och tänk inte per "timme" egentligen, utan försök vara realistisk. "Om företagets kostnader uppgår till 1500:- per vardag, och jag jobbar ca tre timmar om dagen, hur mycket behöver jag ta ut för att det skall bekosta sig självt/kontra kostnad per vecka och beräknat antal timmar arbete vecka".
Vad tar mina konkurrenter? Vill jag priskonkurrera eller kvalitetskonkurrera?

Många väljer att lägga lågt pris för att attrahera kunder, problemet är ibland att de som vill betala bra för varan för att de vill ha kvalitet har lärt sig att "man får vad man betalar för".

Att värdera det jag gör, säljer eller kan är det som ändå är svårast oavsett hur det här med dagliga rutiner fungerar.
Men jag behöver se över mina rutiner måste jag väl säga, jag har låtit allt för mycket förfalla en längre tid.

Det brukar sägas att det tar några år för ett företag att täcka sina egna utgifter, och ytterligare några år innan man kan ta lön. Allt annat är en bonus och inte alla förunnade.

Är man beroende av att ha starta-eget-bidrag i början, så gäller det nog att tänka en extra gång. Månad sju är där fortare än man tror och man skall leva även efter det.

Jag missar ofta att tänka in moms och ta ut lön, vad är det?? (sociala avgifter och skatt?? Scheisse.). Är du arbetssökande så kolla upp arbetsförmedlingens starta-eget-kurser. Tyvärr verkar de ofta tendera att man inte startar eget företag just för att berget är stort; det är inte bara att starta och att våga tro att man kammar hem loppet.

Guuu vad pessimistisk jag är. Men det finns fördelar med att ha eget företag, när det flyter och funkar.

Kan ju hända att man behöver inse att man inte tar ut för mycket av sina kunder om man tar ut X antal kr per timme, jobbar jag per timme en längre tid tar jag sällan mindre än 600-800 kr i timmen.
Och då dyker jag bar upp som jag är utan varken datorer eller licencer, det står kunden för.
Har du saker du behöver göra som du inte kan ta betalt för så får du ju räkna in det i timpriset du tar ut.

clivia skrev:Säg dig Alexis, som du beskriver du har det hemma hos dig, säg att du skulle bedriva en affärsverksamhet hemifrån....
...menar du då att det inte skulle påverka ditt företag att du har ditt hem som du har det?

Som jag sagt så kan företagande se väldigt olika ut. Det skulle naturligtvis aldrig falla mig in att ta emot kunder i mitt hem - men det skulle jag inte göra om jag hade det snyggt städat heller. Jag var aningen hemma hos folk eller hyrde in mig på lokal på sta'n. Däremot skötte jag all bokföring hemma.

Någon direkt påverkan på min verksamhet hade det i mitt fall alltså inte. Det har inte heller någon påverkan på mitt övriga arbetsliv heller för den delen.

Jag förstår nog inte riktigt vad du är ute efter - men jag är van vid att inte förstå vad andra menar, så det har säkert inte med dig att göra.
Jag tror inte att jag har något mer att tillägga här.

clivia,

har du svårt att hålla isär privatlivet och "jobbet"? Om du tänker som så att man kan inte vara perfekt och hinna med allt. När du jobbar är det det som gäller, när du är ledig är det det som gäller. Är du med på min tanke? Jag pratar om fokusering (tror jag). När du jobbar jobbar du, när du är ledig är du ledig. Jag påstår inte att detta är enkelt, tvärtom. Dåligt samvete ingår i vår stressiga nutid. Men du behöver nog sänka kraven på dig själv, låter det för mig som. Fråga dig själv: vad är det i mitt privatliv som stressar mig så mycket och ger mig dåligt samvete? Innan du kommer fram tilldet kan du knappast räkna med att kunna dra runt ett företag. Som egen företagare måste man vara hyfsat harmonisk, det är såpass krävande, liksom ett vanligt jobb också är för övrigt.

Trots det tror jag det ena inte utesluter det andra.
Kan mycket väl vara så att man klarar att driva företaget bättre än privatlivet eller tvärt om.
Bara för att man inte är bra som det ena kan man vara bra på det andra oavsett vad de två olika sakerna må vara.

Alexis skrev:
Jag förstår nog inte riktigt vad du är ute efter - men jag är van vid att inte förstå vad andra menar, så det har säkert inte med dig att göra.
Jag tror inte att jag har något mer att tillägga här.

Instämmer. Jag har läst inläggen om och om igen och börjat misstänka att det är något allvarligt fel på mig eftersom jag inte fattar. Det är väl pga min "grova AS" ?


[img]http://www.postimage.org/templates/images/smiley/confused/10.gif[/img]

Jag tycker att påminnelsen om att hålla isär arbetsliv och privatliv är väldigt viktigt. Jag är själv ett lysande exempel på att det kan gå riktigt illa om man inte tänker på det här.
I två år var mitt jobb mitt heltidsliv, och jag la nästan dygnet runt på det om inte praktiskt så i tanken. Tills det av olika skäl rämnade i skalet, inte minst för att jag hade för höga omkostnader, och egentligen var för lite angelägen om att tjäna pengar- jag ville bara hålla på med något som var kul.

Just nu har jag varken ro att ha arbetsliv eller privatliv men kämpar för att hitta lite av det sista igen. Allt som tillhör mitt privatliv känns motigt att ta i, men det gör baske mig arbete också, och jag sitter mitt i ingenting och företar mig inte hälften av det jag borde och ingen -allra minst jag själv- är nöjd med min egen nuvarande bedrift.

Jag BORDE ha lärt mig att ägna 8 timmar om dagen fem dagar i veckan till arbete, och rästen till mig själv och min familj, (inte minst mig själv), s kanske jag hade hållt när det började bli uppförsbackar också. Nu sitter jag som en velpotta sedan flera månader tillbaka "tänke-tänke-tänk, hur skall jag gå vidare, hur skall jag gå vidare" men några beslut kommer jag bara inte till.
Dygnet har 24 timmar, om du kan så fördela det på:
8 timmar arbete (MAX!)
8 timmar privatliv
8 timmar sömn, så kanske skutan kan hålla tills den går av sig själv.

Men visst, det är oerhört svårt att gränsa sig själv i början och inte lägga 16 timmar på arbete och i bästa fall 5 timmar på sömn. Jag önskar att jag kunde backa bandet och fatta rätt beslut från början. Då hade jag inte suttit här nu, overksammare än en pudel under en ek som inte kan bestämma sig om den skall pinka eller skita i det.

nano skrev:Trots det tror jag det ena inte utesluter det andra.
Kan mycket väl vara så att man klarar att driva företaget bättre än privatlivet eller tvärt om.
Bara för att man inte är bra som det ena kan man vara bra på det andra oavsett vad de två olika sakerna må vara.

Jag personligen tvivlar nog på din tes. Jo, man skulle nog kunna ha ett s.a.s. stökigt privatliv, typ ostädat hemma eller svårt komma ihåg saker, det kan man nog fixa. Det är ju rätt vanligt att man är strukturerad ex i jobbsammanhang och på fritiden "släpper loss", man orkar inte skärpa sig dygnet runt. Jag personligen är inte sån, jag kör ungefär samma stil hela tiden. (jag har definitivt inte världens bästa ordning hemma...)

Tanken har faktiskt slagit mig. Men då jag är ung och outbildad hade jag tänkt att försöka lösa det först. Sen vet jag inte vad mitt eventuella företag skulle syssla med men själv tanken på att ha nåt eget att sköta är lockande.