Daycatcher lät mig höra en fin av Eddie Meduza.
"Ska vi knulla eller vill du känna på kniven?"
Eller nåt sånt.

Ett par i verkligheten som senast jag mötte dem
bodde tillsammans träffades på en Finlandsbåt.
Killen frågade tjejen: "Har du nypit dig i bröstvårtorna
eller är du bara glad att se mig?"
Eller nåt sånt.

Själv föredrar jag att bli uppraggad på viss tråd
i detta forum. På dödligt allvar.

manne skrev:Är bättre att vara trevlig mott okända människor .
Det är bara idioter och dumhuvuden som raggar på folk de inte känner tex på Bussen eller ute på stan..!!

Bättre att lära känna personen först och sedan se vart de leder..

typiskt sådan dära Don Juan smöriga Fake syd-läningar italienare/spanjorer att springa runt och tönta sig och ragga på okända kvinnor ute på stan sickna jävla idioter.

Håller med om att det är bättre att lära känna folk först. Men inte att det bara är äkta el falska "sydlänningar" som försöker ragga upp tjejer på stan. Tvärtom är det väl just sånt som en PUA ska kunna.

Töntiga raggningsrepliker. Fast är killen charmig går det väl bra ändå:

- Jag visste inte att änglar kunde flyta så lågt
- Har du en karta, jag är vilse i dina ögon
- Rösterna i mitt huvud säger att du ska gå ut med mig
- Kan du hjärt-lungmetoden, jag tror att mitt hjärta precis har stannat

nallen skrev:Det finns ju inget jag KAN göra, eftersom det tydligen inte finns några algoritmer för det jag vill göra. Ska jag ta det igen?

Jag tror att det här är lite av ett problem för flera av oss med Aspergers syndrom. Vi vill hitta en lösning på ett problem. Problemet består i att få våra drifter tillgodosedda. Vi vill inte att känslor ska vara inblandade, för det kan leda till oförutsägbara situationer och oförutsägbara situationer leder till nederlag.

Eller är det kanske tvärtom: vi vill undvika nederlag och oförutsägbara situationer, för då finns det risk att vi inte klarar av att uttrycka våra känslor?

nallen skrev:Ju mindre känslor det är inblandat i nåt desto mindre risk för krångel.

Jag tror att känslor är något som vi människor utvecklar, ungefär på samma sätt som vi utvecklar intellektet. Det som är viktigt är att lära sig att avkoda sina egna känslor och hitta uttrycksformer som gör dessa rättvisa. Till skillnad från drifter och instinkter så är ju faktiskt känslor något som vi själva kan utveckla och förfina.

nallen skrev:

Alien skrev:Låter inte som det är mycket att diskutera, utan mer som att Den Som Vet föreläser för de andra.

Det är mer givande att diskutera om det inte finns något uppenbart "rätt" svar. T ex ens olika värderingar och erfarenheter el olika betydelser av vissa ord och uttryck och hur språket förändras.

Det är skälingen meningslöst att tjafsa om nåt om det ändå inte går att avgöra vad som faktiskt är korrekt. Samtidigt är det, precis som du skrier, även meningslöst att diskutera nåt om det är uppenbart vad som är sant.

Vetenskapen går framåt så det som är rätt idag kan vara fel imorgon. Och man kan diskutera utan att ha som mål att slå andra i huvudet med vem som har rätt. Finns det ett oomtvistat "rätt" när det gäller filosofi?

nallen skrev:

Alien skrev:... jag menar bara att kvinnorna går på känslan. Att det känns rätt att gå i säng just då betyder inte att det känns rätt att fortsätta med det efteråt; alltså kan man inte "sluta avtal" redan då.

*suck* varför ska det vara så djävla omöjligt att först bestämma sig och sen stå för det?

Alien skrev:Ibland känns det som man är cool om man inte är intresserad, och ocool och svag om man visar känslor. Fast att vilja ha kärlek är ju något naturligt, inget man ska skämmas för egentligen.

Ju mindre känslor det är inblandat i nåt desto mindre risk för krångel.

Ingen människa är 100% rationell. Vill du ha med kvinnor att göra (i synnerhet NT-kvinnor) får du acceptera att de är känslomänniskor.

För övrigt, om kvinnor vore rationella skulle de inte ha ONS alls. What's in it for her - jämfört med riskerna. Träffa en främling som kan råna, misshandla, våldta (kvinnan kan som sagt ändra sig) etc. Vem skulle överlämna sin plånbok och bankbok till en främling man träffat på krogen? Men sin kropp lämnar man till en främlings godtycke? Hon kan inte ens veta om det blir tillfredsställande rent sexuellt.

Inte alla knaprar p-piller heller. En kille berättade belåtet att han aldrig uppgav sitt riktiga namn till sina ONS. Skulle det bli barn, så tänkte han sannerligen inte ta sitt ansvar.

Sex kan ju kvinnan få om hon i stället för att följa en man hem lämnar sitt telefonnummer för senare dejter.

Du är inte heller rationell. I så fall skulle du ändra din teori - att du måste veta exakt vad svaret kan bli innan du frågar. Om kartan inte överensstämmer med verkligheten, så är det inte kartan (teorin) som gäller.

Du kan inte veta i förväg om en kvinna vill gå till sängs med dig. Men det kan inte hon veta om dig heller. Om ingen vill göra bort sig så blir det ingenting, fast båda kanske ville.

Och tycker en kvinna att du är tilldragande nog att gå hem med, så kan hon också utveckla känslor för dig. Vill du absolut undvika krångel, måste du undvika kvinnor.

Alien skrev:Vetenskapen går framåt så det som är rätt idag kan vara fel imorgon.

Nej, egentligen inte. Däremot kan man ju upptäcka att det man beskrev "idag" inte var hela sanningen eller ett specialfall. Men då har man ju ändrat förutsättningarna, inte sanningsvärdet för den ursprungliga utsagan (i fullt utvecklad form).

Alien skrev:Och man kan diskutera utan att ha som mål att slå andra i huvudet med vem som har rätt.

Varför då?

Alien skrev:Finns det ett oomtvistat "rätt" när det gäller filosofi?

I den gren av filosofi jag är intresserad av (logik) definierar man vilka steg man kan ta för att ta sig från en sann utsaga till en annan. Det går att bevisa att man inte kan nå alla sanna utsagor (i tillräckligt komplicerade system) den vägen och det går också att visa att man inte ens kan uttrycka alla sanna utsagor i något väldefinierat system där inga osanningar kan härledas (fortfarande förutsatt att systemet är tillräckligt komplext).
När man väl enats om förutsättningarna, det vill säga systemets axiom och slutledningsregler, så finns inget att tvista om.

Alien skrev:Du är inte heller rationell. I så fall skulle du ändra din teori - att du måste veta exakt vad svaret kan bli innan du frågar. Om kartan inte överensstämmer med verkligheten, så är det inte kartan (teorin) som gäller.

Det är egentligen inte teori, det är bara så jag fungerar. Man skulle kanske kunna säga att det är ett axiom i min teori.

Faktum kvarstår; jag klarar inte av vare sig att inte få nåt eller att riskera att få nej.

Flera roliga (inte läst alla här), men den där första tar säkert priset kan jag tänka mig...
Jag har då aldrig sett något liknande.

mondo beyondo skrev:Oh no no. Tråkigt det är när det står. "Jag vet inte vad jag ska skriva, så fråga om du blir nyfiken."

Aa, håller med men den är också kul samtidigt..

Kikarn skrev:

nallen skrev:Tänk att det ska vara så djävla omöjligt att först bestämma sig, sen tala klarspråk och slutligen stå för det.

Jag kan egentligen bara hålla med dig. Problemet som tjej/kvinna/tant är att man har en jättekoloss emot sig, nämligen hela den västerländska och kristna värderingen som vi trots att vi påstår annat, fortfarande dömer kvinnor efter hur de förhåller sig sexuellt. En man som lägrar ett halvt dussin tjejjer på en månad är en jäkel till karl, en kvinna som gör samma sak är något helt annat.

Har mött det där några gånger att en man verkar helt tagen av en tjej tills hon "ger med sig" och sen är ointressant för att det var för lätt. Så hur skall man förhålla sig?

Mkt intressanta saker i den här tråden. Kan hålla med om fleras inlägg här.
Och speciellt ville jag svara på Kikarns första stycke i detta inlägget.
Jag undrar om de inte förstår vilket stort samhällsHAT/förakt man kan ge någon efter att den där synen kommer fram. Vilken skygghet/aggression de kan få fram med det.
Har tänkt något på detta fenomen innan kan jag ju säga.

(Jag kan inte lägga in det här i något tidigare inlägg då det gått för lång tid. Tänkte skriva medans jag kommer på det nu, så det är några inlägg på raken..)

regnif skrev:

Kikarn skrev:

nallen skrev:Tänk att det ska vara så djävla omöjligt att först bestämma sig, sen tala klarspråk och slutligen stå för det.

Jag kan egentligen bara hålla med dig. Problemet som tjej/kvinna/tant är att man har en jättekoloss emot sig, nämligen hela den västerländska och kristna värderingen som vi trots att vi påstår annat, fortfarande dömer kvinnor efter hur de förhåller sig sexuellt. En man som lägrar ett halvt dussin tjejjer på en månad är en jäkel till karl, en kvinna som gör samma sak är något helt annat.

Har mött det där några gånger att en man verkar helt tagen av en tjej tills hon "ger med sig" och sen är ointressant för att det var för lätt. Så hur skall man förhålla sig?

Mkt intressanta saker i den här tråden. Kan hålla med om fleras inlägg här.
Och speciellt ville jag svara på Kikarns första stycke i detta inlägget.
Jag undrar om de inte förstår vilket stort samhällsHAT/förakt man kan ge någon efter att den där synen kommer fram. Vilken skygghet/aggression de kan få fram med det.
Har tänkt något på detta fenomen innan kan jag ju säga.

(Jag kan inte lägga in det här i något tidigare inlägg då det gått för lång tid. Tänkte skriva medans jag kommer på det nu, så det är några inlägg på raken..)

Att kvinnor inte får vara lika promiskuösa som män är inget speciellt västerländskt el kristet. Det har varit likadant i alla religioner och kulturer. Bakgrunden till att männen velat gifta sig med oskulder, som sedan är trogna i äktenskapet, är att de vill vara säkra på att de barn de försörjer ska vara deras egna biologiska barn. En kysk och tillbakadragen kvinna var den bästa försäkringen. Alltså låg det i kvinnans intresse att vara sådan, annars blev hon inte gift och fick ingen hjälp med att försörja barnen. Eller åtminstone att låtsas vara sådan.

Och dessa värderingar finns i viss mån kvar, även fast vi nu har preventivmedel, barnbidrag och daghem och kvinnor kan klara sig själva och sina barn, även utan "familjeförsörjare"/äkta män.

Det moderna och västerländska, det är att kvinnor precis som män kan skilja på sex och kärlek och leva ut sin sexualitet som de vill.

Men det är inte alla kvinnor som har så bra självförtroende att de kan strunta i dubbelmoralen. Det finns fortfarande killar som nojar över att vara "buksvågrar" med alla andra i gänget. (Kvinnor tycks inte bry sig om hur många "buksvägerskor" de har.)

Vill man behålla NT-mannens intresse längre, så gäller det alltså att låta honom "jaga". Ger hon efter för snabbt, så blir han bedragen på "jaktens tjusning" + att han ser henne som "lätt på foten" (alltså inte "flickvänsmaterial"). Drar flickan ut på det så kanske det sexuella intresset utökas till förälskelse = win-win för båda.

Visst förstår man att man vill vara säker på att det är deras barn, men då vet ju kvinnan det själv ju och kan berätta det sådär bara, eller? Man går ju inte och berättar till fel jävla person liksom att "Hej, det här är Dina ungar!" istället för nån annan. Sånt vet man väl bäst själv vem det är...? Så isåfall är det hennes ansvar, men jag tänkte kanske mer de som inte vill ha barn då...

Speciellt är det lite jobbigt när folk tror saker om andra utan att ens ha frågat eller pratat med dem. Det är sådant jag kan bli riktigt ilsken på. Sådant kan få folk att må jättedåligt.

Jag tänkte också att det inte bara är västerländskt, men jag visste inte hur uttrycka det så det inte blir fel.

Buksvåger? Hm, tala från magen och alla de är "släkt"/hör ihop?

Buksvågrar = män som vid olika tillfällen har haft sex med samma kvinna.

Jag är alltså buksvåger med de män som någon gång haft sex med någon av de kvinnor jag har haft sex med.

(Jag har känt en som var buksvåger med H M Knug Cal Gustf.)

Höh, det där inom parentesen var ju lite märkligt...
Men tack för infot. Jag trodde det var något med buktalare att göra..att hitta på det man säger eller ta i genom hårda ord. Hitta på lite för mycket, tillsammans med de andra i gänget. Alltså genom historier.

Mats skrev:
Jag var gift i 14 år med en NT-kvinna. Jag tyckte om henne. Jag beundrade henne. Och jag var stolt över henne. Men jag kunde inte visa det - inte på rätt sätt. Därför höll det inte. Därför tröttnade hon.

Jag vet inte hur jag skulle ha gjort. Det som hade krävts av mig låg bortom min förmåga. Jag räckte inte till. Synd.

Utan att veta något om ditt ex, så vill jag påpeka att många förhållanden spricker för att den ena el bägge anser att det gått Slentrian i förhållandet och drömmer om Romantik och Passion. Typ gräset är alltid grönare på andra sidan staketet. Jag tror det en orsak till att många förhållanden spricker.

Alltså behöver det inte varit något annat "fel" på dig än att du inte var ny och spännande längre.

Många NT-kvinnor har också en (orealistisk) dröm om en man som är såväl spännande och passionerad som trygg och pålitlig. It ain't gonna happen.

Aha, men är man AS så är det realistiskt då alltså?
För att en AS är mer idérik...ok jag skall nog stoppa här.

Jag gillar din tankegång där

^^

regnif skrev:Visst förstår man att man vill vara säker på att det är deras barn, men då vet ju kvinnan det själv ju och kan berätta det sådär bara, eller? Man går ju inte och berättar till fel jävla person liksom att "Hej, det här är Dina ungar!" istället för nån annan. Sånt vet man väl bäst själv vem det är...? Så isåfall är det hennes ansvar, men jag tänkte kanske mer de som inte vill ha barn då...

Speciellt är det lite jobbigt när folk tror saker om andra utan att ens ha frågat eller pratat med dem. Det är sådant jag kan bli riktigt ilsken på. Sådant kan få folk att må jättedåligt.

Jag tänkte också att det inte bara är västerländskt, men jag visste inte hur uttrycka det så det inte blir fel.

Det är förstås så att kvinnan varit ihop med en annan man före el under äktenskapet. Men eftersom det är mer fördelaktigt att hylla tyst, berättar hon inte om det. Därför lär 10% av alla barn ha en helt annan biologisk far än vad de (och pappan) tror. Det är lättare att undvika graviditeter nuförtiden, men jag tror inte folk är trognare än förr, snarare tvärtom.

Sen så ändras inte moralen i takt med andra förändringar, därav fortfarande dubbelmoralen som säger att det är ok för killen att bete sig slampigt men inte för tjejen. Men den sakliga grunden är att kvinnan alltid vet att det är hennes barn, men det gör inte mannen, han får bara lita på henne.

Enligt en genetiker jag var och lyssnade på så är ca 15 % av våra släktträd felaktiga:)

Alien skrev:

regnif skrev:Visst förstår man att man vill vara säker på att det är deras barn, men då vet ju kvinnan det själv ju och kan berätta det sådär bara, eller? Man går ju inte och berättar till fel jävla person liksom att "Hej, det här är Dina ungar!" istället för nån annan. Sånt vet man väl bäst själv vem det är...? Så isåfall är det hennes ansvar, men jag tänkte kanske mer de som inte vill ha barn då...

Speciellt är det lite jobbigt när folk tror saker om andra utan att ens ha frågat eller pratat med dem. Det är sådant jag kan bli riktigt ilsken på. Sådant kan få folk att må jättedåligt.

Jag tänkte också att det inte bara är västerländskt, men jag visste inte hur uttrycka det så det inte blir fel.

Det är förstås så att kvinnan varit ihop med en annan man före el under äktenskapet. Men eftersom det är mer fördelaktigt att hylla tyst, berättar hon inte om det. Därför lär 10% av alla barn ha en helt annan biologisk far än vad de (och pappan) tror. Det är lättare att undvika graviditeter nuförtiden, men jag tror inte folk är trognare än förr, snarare tvärtom.

Sen så ändras inte moralen i takt med andra förändringar, därav fortfarande dubbelmoralen som säger att det är ok för killen att bete sig slampigt men inte för tjejen. Men den sakliga grunden är att kvinnan alltid vet att det är hennes barn, men det gör inte mannen, han får bara lita på henne.

Förstår att det blir lättare att hålla tyst kanske.
Hm, men man märker ju direkt om man är med barn? Man tar ju ett test varje gång då? Kan ju iofs va svårt om man haft fler än en på samma dag eller något då. Men då tycker jag att man kan ta ansvaret och testa sig då om man är oskyddad ändå. Man vet ju vad som brukar hända då om man är det.

Tex. när jag var yngre trodde jag att det blir barn varenda gång. Jag tycker folk är lite väl sådär att de tror att: "Inget händer väl nu, inte på mig. Hur kunde Jag bli gravid? Det händer bara andra..", men jag tycker man skall vara försiktig med sådant. Är man i fertil ålder och kvinna så kan man bli med barn, punkt slut. Man borde ju alltid märka om nåt konstigt sker i kroppen och då tycker jag att man skall testa sig isåfall. Han har ju då också rätten att veta om han är pappan eller inte, även om kvinnan får stå ut med mycket så att säga ändå. Jag tycker att båda har rätten att veta. Inte bara hon. Som ju då redan vet. Iallafall att det är hon som är mamman..
Och skulle skydden inte fungera så som sagt märker man ju om nåt händer i kroppen med en? Då har man ett ansvar att säga vem det är egentligen tycker jag, men men. Hon vet ju alltid själv vem/vilka hon har varit med ju...? Om hon inte varit drogad eller psykotisk eller annat att hon inte vet själv.

Och om folk skall vara lössläppta eller vad det skall kallas, så tycker jag att de kan tänka på att det kan bli barn också. Undrar hur folk tror att oskyddat går bra, sen ojjar man sig hur man kan vara gravid?

Alien skrev:Det är förstås så att kvinnan varit ihop med en annan man före el under äktenskapet. Men eftersom det är mer fördelaktigt att hylla tyst, berättar hon inte om det. Därför lär 10% av alla barn ha en helt annan biologisk far än vad de (och pappan) tror. Det är lättare att undvika graviditeter nuförtiden, men jag tror inte folk är trognare än förr, snarare tvärtom.

Sen så ändras inte moralen i takt med andra förändringar, därav fortfarande dubbelmoralen som säger att det är ok för killen att bete sig slampigt men inte för tjejen. Men den sakliga grunden är att kvinnan alltid vet att det är hennes barn, men det gör inte mannen, han får bara lita på henne.

... och vad det har kostat och kostar kvinnan. Och indirekt mannen och hela vår etiska utveckling.

..sa du nog lite kortare än jag.

regnif skrev:Aha, men är man AS så är det realistiskt då alltså?
För att en AS är mer idérik...ok jag skall nog stoppa här.

Ja, det var ju en positiv tolkning! Men jag tror snarare att aspiekvinnor är mer realistiska, inte så känslostyrda. Fast det kanske bara är en fråga om mognad, och en del mognar aldrig. Aspergare sägs ju vara väldigt rutinbundna, med "love of sameness".