Jag fick LVU för sex månader sedan, jag har haft LVU nu i hela år 2009, socialen ansåg att mina föräldrar inte kunde ge mig den struktur som behövdes här är den problematik jag har:

Jag la mig sent på nätterna/morgonen och vaknade på kvällen.

T.ex la jag mig 10 på morgonen och vaknade klockan 18:00.

Jag var väldigt osocial, var helst med mig själv när jag var ute, folk såg mig som konstig.

Jag visste inte hur man lagade mat, diska, tvätta kläder.

Jag har diverse tvångstankar, t.ex gillar jag inte röra vid smutsiga grejer, eller liknande men det har blivit bättre nu.


Jag var 17 år gammal när jag fick LVU
När jag fick LVU så blev jag tagen med polisen till en låst SIS-institution, men jag tänkte vafan? Jag är inte kriminell?

SIS-institution är väl för kriminella? Dom på SIS-institution säger att de hjälper både kriminella och psykiskt sjuka som jag och därför måste jag stanna.

Jag var 17 och ett halvt när jag fick LVU och är snart 18 år i juni.

Jag har lärt mig att:

Diska, Laga mat, Tvätta kläder, Mindre tvång, Bättre socialt, men det är ett par grejer kvar som de vill lära mig och detta kan ta 6 månader till.

Jag vill gärna ha en egen lägenhet när jag blir 18 år, då socialen inte vill att jag kommer hem igen, mina föräldrar ansåg de inte kunde gränssätta mig och bestämma vad jag skulle göra t.ex städa, laga mat och sånt ville jag inte göra.

Socialen säger att de inte tror att jag klarar av att sköta en egen lägenhet, även fast jagag har lärt mig att, Diska, Laga mat, Tvätta kläder.

Dessutom anser de att mina föräldrar inte har rätt att ta mig hem heller, så vad skall jag göra? Jag vill ha ett värdigt liv, jag vill inte bo bland kriminella, drogmissbrukare i HVB-hem eller SIS-institutioner.

Jag är villig att förändras men socialen tror mig inte.

Dom lovade mig en lägenhet och det innan jag fick LVU, men nu när de fick igenom LVU ändrade de sig:

Du har ju LVU, varför skall du bo i egen lägenhet?

Även om jag är villig till förändring så vill de inte fria mig från behandlingshemmet.

Jag fick diagnosen asperger här på institutionen.

Jag har detta:

2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).

OCH på 3 § (på paragraf 3 ansåg socialen att jag har socialt nedbrytande beteende)

Edit:

Vad de vill lära mig under 6 månader till är massor av grejer säger de, men de vill inte säga vad.

Kan man inte ha LSS istället för LVU och det i egen lägenhet på mitt namn? Jag vill gärna ha lite mer frihet än hur det är nu.

Varför rymmer du inte?

Parvlon skrev:Varför rymmer du inte?

Jo dels för att jag fått detta svar från länsrätten:

Att överklaga ditt LVU till Kammarrätten i detta läge är ingen idé eftersom det gått för lång tid sedan länsrättens dom.

Istället kan du hos socialnämnden begära att vården skall upphöra nu när du fyller 18 i sommar. Det är först om nämnden avslår en sådan begäran (genom ett avslagsbeslut) och du sedan överklagar det beslutet, som länsrätten gör en ”omprövning” av vården.

Jag blir alltså myndig och vuxen nu i juni, men de tar det inte seriöst bara för att jag har Asperger och tvång så är jag inte vuxen i deras ögon.

Dessutom så har jag jag sagt att jag tänker rymma eller ta självmord, men de vet att jag bara luras/skojar med självmord för jag är inte självmordsbenägen och har aldrig varit så de skrattar åt det och det är sant att jag aldrig skulle klara av det.

Hade jag rymt så är ju frågan hur jag skall ta vägen med 0 kronor i fickan och ingenting mer bortsett från det jag har på mig?

Är det verkligen lämpligt att ha någon inlåst bara för att de inte kan laga mat, diska, tvätta, osv även om jag nu kan det då jag gjort det till rutin.

Men vad fan? Är det så det fungerar, och de vill att jag skall bli ultra social innan de skickar mig härifrån.

Ok, kanske var en dum ide.
Om du inte är omyndigförklarad så kan LVU knappast gälla dig efter du fyllt 18, eller?

Parvlon skrev:Ok, kanske var en dum ide.
Om du inte är omyndigförklarad så kan LVU knappast gälla dig efter du fyllt 18, eller?

3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Vård skall också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte löpa sådan risk som avses i första stycket. Lag (2006:896).

Enligt förarbetena (prop. 1989/90:28 s. 109) menas med socialt nedbrytande beteende att den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Exempel på detta är att den unge begår något eller några enstaka allvarliga brott utan att man för den sakens skull kan tala om brottslig verksamhet. Vidare kan det vara fråga om att den unge vistas - annat än tillfälligt - i en så kallad knarkarkvart eller någon annan missbruksmiljö eller att den unge prostituerar sig eller uppträder på en sexklubb. Det bör dock framhållas att beteendet även skall innebära en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling.

Vård som har beslutats med stöd av 2 § skall upphöra senast när
den unge fyller 18 år.

Vård som har beslutats med stöd av 3 § skall upphöra senast när
den unge fyller 21 år. Lag (2003:406).

Så den skall egentligen upphöra när jag fyller 18, men de kan förlänga den då de tog med "Socialt Nedbrytande Beteende" dock förstår jag inte vad i mitt problem är Socialt Nedbrytande Beteende, att jag lägger mig sent?

Det är inte alltid det lättaste att "få igenom" ett lvu. Jag antar att du på något sätt uppfattas som fara för dig själv eller din omgivning? Verkar lite långsökt om det enda skälet är din dygnsrytm eller att du inte kan diska och liknande?

Att rymma är inget gott sätt att få ett lvu-beslut hävt, risken är större att man förlänger det i sista ändan i stället När skall det upp till omprövning?

Man behöver inte vara kriminell för att hamna på en sis-avdelning. Är du på låst?

Det som jag reagerade mest på var det här.

opteron skrev:Dom på SIS-institution säger att de hjälper både kriminella och psykiskt sjuka som jag och därför måste jag stanna.

Har dom bara diagnostiserat dig med Asperger eller finns det andra diagnoser också ? Om dom anser att Asperger är en psykisk sjukdom och har det som enda skäl till att du är där så verkar dom inte veta en enda sak om syndromet och det borde inte finnas något logiskt skäl till att du ska vara där alls.

Det är väl känt att man sätter ungar/unga på SiS-institution fast de varken är kriminella, självskadande eller missbrukande, om man inte kan hantera dem på annat håll. Har man inte haft diagnos, eller råkar hamna hos en soc-sekreterare som inget kan om npf, så är det lätt hänt att man tolkar viss problematik som uteslutande en social problematik, som man oftast tänker sig beror på föräldrarna. Jag vet allt för mycket om det...

Kan du inte bo på nåt bra LSS-ställe där det finns möjlighet till egen lägenhet? ALLA ställen är ju inte dåliga? Orkar inte riktigt läsa allt allt allt du skrivit, för jag blir så ledsen, men jag önskar dig verkligen lycka till!

opteron skrev:Jag fick diagnosen asperger här på institutionen.

Vad menar du med att du fick as-diagnosen på institutionen? Har de egna befogenheter för att genomföra utredning och diagnosticering?

Du har rätt att begära omprövning av lvu socialnämnden ska göra det minst en gång i halvåret ta kontakt med en advokat. När du begärt omprövning börjar det hela om igen med prövning först i socialnömnden du har rätt att vara med på mötet själv med ditt biträde. Vägrar de att upphäva går du vidare till länsrätt kammarrätten osv. Institutionsplatser är dyra kommunerna har ont om pengar du har stor chans att få politikerna i nämnden på din sida.

Sitter du på låst?

Manar skrev:Det som jag reagerade mest på var det här.

opteron skrev:Dom på SIS-institution säger att de hjälper både kriminella och psykiskt sjuka som jag och därför måste jag stanna.

Har dom bara diagnostiserat dig med Asperger eller finns det andra diagnoser också ? Om dom anser att Asperger är en psykisk sjukdom och har det som enda skäl till att du är där så verkar dom inte veta en enda sak om syndromet och det borde inte finnas något logiskt skäl till att du ska vara där alls.

Jag har ju OCD och tvångstankar? Är inte det är psykiskt sjukdom?

Vad jag fått höra är det. vad vet jag. Jag anser att jag är "normal".

Kikarn skrev:Sitter du på låst?

Jag satt där i 2 månader men fick böna och be socialen om att bli förflyttad till öppnare ställe så jag fick komma till deras hus som ligger precis utanför den låsta.

Fast samma regler gäller som i den låsta, bara att man har lite mer frihet här.

Jag gillar det dock ändå inte, har blivit hotad, slagen och fått skor kastat på mig av andra personer.

Angående att de saker ovan var det enda, nja jag hade dessutom ingen sysselsättning, socialen ville att jag skulle gå till gymnasiet men jag vägrade på grund av att jag inte klarade av det socialt, de sade:

Du vill alltså leva på socialbidrag, du måste fan gå till gymnasiet även om det är frivilligt,

Jag ville inte och de lade LVU.

Nu är jag villig att ändra på mig dock, men de tror inte. Jag fick ta den hårda vägen och det ångrar jag.

Dock har jag lärt mig laga mat, diska, tvätta, få se om jag kan begära att bli utskriven på något sätt, mina föräldrar vill ha mig tillbaka hem i alla fall.


Jag är inte särskilt bra på att slåss heller och det gör det hela värre, speciellt när man blir hotad av smågrejer, så fort man stör någon så kommer de och börjar hotas och/eller slåss.

Det är bättre att lyda socialen egentligen, men jag visste inte att de hade så stor makt.

Kikarn skrev:

opteron skrev:Jag fick diagnosen asperger här på institutionen.

Vad menar du med att du fick as-diagnosen på institutionen? Har de egna befogenheter för att genomföra utredning och diagnosticering?

Dom har psykologer, som utför neuropsykologiska tester.

Låter inte som att du har att göra med folk som vet särskilt mycket om Asperger och är utbildade i att bemöta en aspergare. Där finns ännu en uppgift vi måste nå ut med i samhället...

Om du inte klarar av det sociala i vanliga klasser, så finns det aspergerklasser på gymnasiet. Det finns också aspergerlinjer på folkhögskola. Men vill du göra det el känner du dig bara tvingad av de sociala myndigheterna?

Har du AS, borde du kunna vara inskriven på Habiliteringen och få hjälp av en kurator med diverse praktiska problem. Du skulle också kunna begära LSS-insater, t ex gruppbostad och daglig verksamhet. Likaså boendestöd enligt Socialtjänstlagen. Alltså någon som ser till att du kommer igång med att städa, betala räkningar etc.

Är det din OCD och dina tvångstankar som ska "åtgärdas" innan du slipper ifrån den där institutionen?

Det låter som ett bedrövligt omhändertagande. Får du ringa ut till myndigheter? Jag skulle råda dig att tala med t ex chefspsykologen på Statens institutionsstyrelse. Kan du inte ringa så borde du ju kunna mejla, när du ändå är inne på nätet (som när du skrivit här).

Det är bara när det gäller det rent medicinska omhändertagandet, alltså vad läkare och sjuksystrar gör som det är Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet har man sagt mig.

OM det nu är så att du har nåt autismspektrumtillstånd så har du rätt att bli behandlad med rätt kompetens och rätt förhållningssätt. AS är ju ett medicinskt diagnostiserbart tillstånd, även om det inte är en sjukdom, men man skulle ju inte sätta en blind eller döv ungdom på ett ställe som inte anpassar verksamheten efter ungdomens funktionshinder.

Beter man sig fel så skapar man ju konflikter och missförstånd som inte skulle behöva uppstå. Alltså är det jätteviktigt att du får vara åtminstone med personal som kan nånting om hur du kan tänkas funka och tänka osv.

Angående gymnasiet skulle du kunna gå i en AS-klass eller i en vanlig klass fast med stöd, som möjlighet att gå ifrån till avskilt ställe om det blir för stissigt, mer skriftliga instruktioner, mer tid på tentor och annat aspie-säkrat.

Jag undrar förresten om en psykolog får sätta diagnos utan läkare, men det råder olika uppfattningar om det, så jag kan ha fel.

Jaja, lycka till hursomhelst!!

Moderator Alien:
Tagit bort alltför privat information.

Jag klarar alltså knappt att läsa det du skriver, opteron, av rädsla för ett autistiskt utbrott + nervöst sammanbrott. Så orimligt inkompetent och som ett fängelsestraff verkar det som om de behandlar dig.

... Och att inte ens hålla en aspergare de själva har diagnosticerat underrättad om det som angår h*n** själv...

Inte ens i balanserat tillstånd är jag särskilt bra på praktiska tips, tyvärr, men jag instämmer i Aliens och alfapetsmammas.

Någon regel att psykologer inte får det, tror jag inte finns, även om många brukar verka ha hört något sådant. Jag är utredd av en psykolog från början.

Fast sex år senare var det ju förstås en läkare som defintivt angav att jag inte har PDD-NOS utan Asperger...

Att sitta på ett §12 är på många sätt likvärdigt eller till och med värre än att sitta i fängelse, då det egentligen är minst lika inskränkande för individen och inte ens tidsbestämt trots att man många gånger inte har gjort något som kan anses lagstridigt eller liknande.

Men option.
Du bör ha en behandlingsplan, annars kan du be dina kontaktmän att de är behjälpliga med att upprätta en sådan.
Det finns tyvärr bara ett sätt att komma ur det här systemet och det är att vara tillräckligt motiverad, ha gjort tillräckliga framsteg och att få insikten om vad som är bäst för en själv på sikt, och tyvärr är det inte riktigt säkert att det är detsamma som du själv tycker är det bästa. Eller att fylla 21. Och dit kanske det är ett bra tag kvar?

Ett sätt att visa att du verkligen har nått insikt, motivation och förståelse är att börja fundera på framtiden och vad du vill med den och hur du skall ta dig dit. En bra början är som sagt att du tillsammans med dina kontaktmän, jag antar att du har ett kontaktteam? (Eller åtminstone en kontaktman).
Jag antar också att de har konferenser varje vecka där det diskuteras hur motivationsarbete och liknande framskrider med alla på avdelningen. Skit i de andra tjejjerna; så som de uppför sig så garanterar de bara sig själva en lång placeringstid. Däremot är det personalens ansvar att se till att du är tryggad och inte blir utsatt för våld och övergrepp och klarar de inte det här, så se till att få lov att ringa din ass på förvaltningen i din hemkommun.
Har din ass på soc besökt dig under placeringen? Har du en behandlingsplan upprättat med henne? Ochså något du kan ta tag i. Desto mer du visar att du själv kommer fram till att du vill något, desto mindre skäl får de att behålla ett lvu i längden.

kontakta din adokat var du över 15 måste du ju haft en egen advokat när du blev omhändertagen. Om du absolut inte vill gå i skolan förklara bara att skolplikt har vi till 16 års ålder sen kan ingen tvingas även fast de i de alldra flesta fall ändå är bäst att gå i skolan

I länsrätten satte det även nämndemän som var privatpersoner, mina föräldrar ansåg själva att de inte kunde ta hand om mig varken ekonomiskt eller att hjälpa mig bli bättre med dessa problem att vara osocial, dålig dygnsrytm osv men mina föräldrarhar ändrat sig nu då de ansåg att LVU är för fängslande och för fyrkantigt, det är fyrkantiga individer som tar hand om mig, mina föräldrar älskar mig och de tar hand om mig bättre även om de inte hade insikt i att jag har asperger eller förstod det, de fattade inte vad felet var på mig och varför jag var den individ jag var.

Så nämndemän lade inte så stor vikt vid att det är lagligt att inte gå till skolan vid min ålder, de tyckte dock det var fel att jag inte hade någon sysselsättning.

Kommunen har pengar att spendera, annars hade de inte placerat LVU, det kostar cirka 4500kr om dagen så råd har de, det kommer överklagas till länsrätten igen, förhoppningsvis får vi en dommare med empati och om de blir nämndemän skall de kunna sätta sig in i lagen innan de dömmer och tänka noggrant vad för effekter detta gör psykologiskt mot folk som hamnar på dessa ställen.

Kommer jag ut från Institutionen när jag blir 18 så hade jag tänkt ansöka om kontaktperson och LSS-stöd, speciellt med ledsagare och liknande.

Kan man bo i egen lägenhet på sitt egna namn om man har LSS eller måste det vara sånt behandlingshem där de bevakar folk?

Man betalar väl med lss-pengen till bostad?

Ansöker jag inte om LSS så blir det LVU/Institution så det är bara att välja.

Socialen ser mycket allvarligt på det så därför måste man lyssna, speciellt när de fått igenom ett LVU, sånt betyder att de har stor makt.

Givetvis kanske de beslutar för att släppa, om jag väljer LSS men väljer jag bort det så blir det tillbaka till LVU så jag tänker lyssna och följa vad de säger om de befriar mig som sagt.