TK skrev:

alfapetsmamma skrev:Och nu har jag rotat fram den. Men det är en pdf, och jag har inte en susning om hur jag ska få in det här...

Du menar att du inte har länken till var pdf-filen finns på nätet?

Den finns inte på nätet, jag fick den via mejl. Annars hade jag ju såklart länk...

alfapetsmamma skrev:

TK skrev:

alfapetsmamma skrev:Och nu har jag rotat fram den. Men det är en pdf, och jag har inte en susning om hur jag ska få in det här...

Du menar att du inte har länken till var pdf-filen finns på nätet?

Den finns inte på nätet, jag fick den via mejl. Annars hade jag ju såklart länk...

Du är säker på att den inte finns på nätet? Har du gjort en Internetsökning på den utifrån titel, författare etc? Det kan ju hända att den finns utlagd någonstans på nätet, djupt ner i något dokumentarkiv.

Om den inte finns på någon sajt, så är ju frågan om det med upphovsrättsinnehavarens medgivande finns någon möjlighet att lägga upp den på nätet någonstans.

alfapetsmamma skrev:

TK skrev:

alfapetsmamma skrev:Och nu har jag rotat fram den. Men det är en pdf, och jag har inte en susning om hur jag ska få in det här...

Du menar att du inte har länken till var pdf-filen finns på nätet?

Den finns inte på nätet, jag fick den via mejl. Annars hade jag ju såklart länk...

TK skrev:
Du är säker på att den inte finns på nätet? Har du gjort en Internetsökning på den utifrån titel, författare etc? Det kan ju hända att den finns utlagd någonstans på nätet, djupt ner i något dokumentarkiv.

Om den inte finns på någon sajt, så är ju frågan om det med upphovsrättsinnehavarens medgivande finns någon möjlighet att lägga upp den på nätet någonstans.

Jag har googlat på hennes namn (Helene Tranquist), på stress, på npf, på pdf, på autism osv. Jag får bara upp anmälningsblanketter för att gå på hennes kurser och sånt.

Jag tror inte på någon generell tålighet mot stress hos oss. Den mängd energi jag lägger ner på att inte visa några reaktioner på yttre stimuli är helt enkelt enorm (inlärt sedan barndomen; då jag tvingades till passivitet).

hektiske hektor skrev:AS? tja han var blyg och inåtvänd, vet egentligen inte mer. Ska precis börja läsa en biografi över honom.

Mm, vilken då; Room Full Of Mirrors?

atoms skrev:Jag tror inte på någon generell tålighet mot stress hos oss. Den mängd energi jag lägger ner på att inte visa några reaktioner på yttre stimuli är helt enkelt enorm (inlärt sedan barndomen; då jag tvingades till passivitet).

hektiske hektor skrev:AS? tja han var blyg och inåtvänd, vet egentligen inte mer. Ska precis börja läsa en biografi över honom.

Mm, vilken då; Room Full Of Mirrors?

Nej, "Jimi Hendrix - Mannen, Magin, Sanningen" av Frank Sharon Lawrence (the Man, the Myth, the Truth). Riktigt kass titel. Sensationslystet och klyschigt så det förslår. Hon umgicks en del med honom och tycks ha gillat honom mycket. Det luktar glorifiering om detta lång väg. Inte för att jag tvivlar på att han var en nice guy, men vänskapliga förhållanden känns inte som någon lyckad grogrund för intressant läsning.

Nej biografier bör nog skrivas av en neutral utomstående men som haft inblick och vett nog att vara saklig i sin porträttering.

alfapetsmamma skrev:Jag har googlat på hennes namn (Helene Tranquist), på stress, på npf, på pdf, på autism osv. Jag får bara upp anmälningsblanketter för att gå på hennes kurser och sånt.

Ibland hjälper det faktiskt att skriva ut hela titeln på pdf:en ordagrant och inom "situationstecken" Finns den på nätet så kan den komma upp då, fast den inte gör det när man bara googlar på namnet eller del av titeln.

Jag har nog tänkt på samma sak som trémula.
Även samma som MsTibbs.

Inte läst allas nu men tänkte att det har jag tänkt också.

Jag har i ett år råkat ut för olika åkommor först skadade jag menisken och fick inte mycket gjort på ett år.
Nu har jag varit förkyld ett bra tag.
Har nu mycket att ta igen både viktiga och roliga saker.
Upplever att jag är stressad och fått ångest att jag måste ta itu med så mycket.

Är vi som har neuropsykiatriska störningar mer känsliga eller är det individuellt?



Moderator atoms - slog ihop två trådar om ett likartat ämne.

Ja.

Hej!

Vi med NPF är mer känsliga för stress rent generellt. Sen tror jag också att det kan variera beroende på individ, en del är mer stresståliga. Så det kan vara båda delarna.

Hälsningar

Lilla Gumman

Ja.

Fast jag var egentligen oerhört stresstålig som yngre. Kanhända berodde det på att jag inte kunde läsa av mig själv, eftersom det resulterade i kraftig utbrändhet senare.

Jag är nog rätt stresstålig, men väldigt belastningskänslig.

Jag är stresskänslig, tror jag läst att NPF-are, speciellt AST-are ofta är mer stresskänsliga, men det gäller, som alltid, inte för alla.

mikael skrev:Är vi som har neuropsykiatriska störningar mer känsliga eller är det individuellt?

Ja på båda. Och både psykiskt och fysiskt (sistnämnda bl.a. hormon- & signalsubstansbalans, kemisk känslighet, immunförsvar osv.)

Enligt min (vår) erfarenhet; jag har fått intrycket att vård och forskning fortfarande till stor del befinner sig på "avfärda-som-pseudovetenskap"-stadiet, åtminstone i Sverige.

Vilket ju drastiskt ökar vikten av att som aspergare ta hand om sig redan innan man direkt känner att det behövs: har vi väl bränt ut oss står vi antagligen där med både sämre återhämtningskapacitet än de flesta och ingen hjälp att få. Mer än i bästa fall ett hopplock av saker som inte är riktade direkt mot det här problemet - men kanske inte ens det, eftersom det också finns alla möjliga erkända sjukdomstillstånd och obalanser man som aspergare frånkänns förmågan att ha, därför att läkarna inte vet hur de ska skilja dem från problem som aspergern medför direkt.

Kan möjligen finnas någon relevant länk i klistrad metatråd.

Ja, det tror jag.
Själv är jag väldigt stresskänslig, stress leder ofta till ångest för min del.

Jag är också mycket stresskänslig.

Vet inte riktigt om jag blir stressad alls faktiskt. Det beror nog på att jag oftast hinner planera innan, och därför har en plan jag följer. Men om någon skulle säga "Gör klart d.." nä fan jag vet inte om jag skulle bli stressad då heller. Jo lite kanske. Men inte särskilt känslig för det, det tror jag inte.

Ohhh yess...jag e stressad över mycket och har jag inget speciellt att göra så blir jag stressad över det också.

Hittade denna sida igår och inser att det i princip är en beskrivning av mitt liv.

http://www.stressforskning.su.se/stress ... /om-stress

Har ju alltid vetat att jag varit stressad men när jag läser denna sida så inser jag att jag hela livet pendlat mellan de två stressreaktions programmen som beskrivs... Det blev så tydligt när jag läste texten.

Inser vikten av att verkligen göra vad jag kan för att få ned stressnivån, även om jag redan tycker att jag gör det.

För mig känns det i alla fall som jag hittat en av grundbultarna för att jag ska kunna fungera på ett bättre sätt efter att ha tagit till mig detta.. Inget nytt egentligen så, men tydligt och kort beskrivet att det inte försvinner i en massa andra problemområden.
För mig är stressen är en del av allt och har därför för mig varit svår att definiera som ett enskilt problem. Det blev enklare för mig efter att ha läst detta.

Tack till "plåtmonster" som länkade till sidan..



Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

Hej, hej på dig!

Du verkar vara en klok sk. människa, hehe.


Tack för vidarebefordrandet av länken.

Det är intressant att de skriver att det inte finns positiv och negativ stress, utan att det bara rör sig om kroppens sätt att reagera. Till att börja med tog jag det alltför bokstavligt och tänkte "men, halledag! Utan stress hade jag inte fått MVG på Matte C - det hade ju betytt att jag inte var tillräckligt motiverad." Typiskt min hjärna att till en början ta saker så bokstavligt, hehe! De skrev ju inte att stress alltid är dåligt, utan att att stanna kvar i den under en längre tid är skadligt.

Jag känner mig ständigt pressad. Och pressen kommer innifrån, inte utifrån. Det är mina egna reaktioner inombords som är problemet. Men vad jag skall göra åt saken, vet jag inte. Vad har du för strategier?

Liksom för väldigt många andra med denna diagnos så är det att vara understimulerad som leder till stressen. Detta missförstår ständigt människor i omgivningen som tror att det är för mycket omkring och råder en att varva ner, vilket leder till ännu mer stress! Jag tänker på när jag flyttade hit till Helsingborg för några månader sedan. Under några dagar var det i princip saker jag var tvungen att göra dygnet runt. Visst var det lite jobbigt och lite stressigt, men DÅ levde jag ju! DÅ kände jag att jag fanns! Har sällan mått så bra. Visst kan det vara stressande att ha för mycket att göra, men stressen som kommer utav att ha för lite att göra, att inte klara av att ta itu med saker, utan ständigt fasta i än det ena än det andra, älta, grubbla osv. är långt värre! Det händer ingenting!! Jag vill det skall hända saker jämt och ha folk omkring mig jämt! Behöver hela tiden någon att prata med, men det finns sällan någon "tillgänglig". DET skapar en oerhörd frustration.

Jag känner igen en hel del av det som står i artikeln, men framför allt "Känslor – irritation, aggressivitet, rädsla, ångest, panikångest" För mig handlar mina svårigheter just om svårigheter att hantera tankar och känslor. För mig innebär avkoppling att fly från mina problem och kanske se på en dokumentär på YouTube, trots att jag är rastlös och har enormt massa energi inom mig som behöver ut. Detta leder såklart till ännu mera stress, ännu mera ångest och snart till värdelöshetskänslor, självmordstankar och känslor av hopplöshet och nedstämdhet; att jag inte har någon kontroll över mitt sinne själv, inte över min egen kropp och att ingen alls egentligen förstår vad dessa svårigheter innebär innerst inne.

gissar att det inte är bra då alla punkter stämmer in, även spela död delen

rapchic skrev:gissar att det inte är bra då alla punkter stämmer in, även spela död delen

Nej, inte bra. Men man får ju tänka på att saker kan ha sina speciella orsaker om man har den här diagnosen. Att man fastnar i passivitet t.ex. Jag tror det är oerhört viktigt för de flesta att man hittar förklaringar som känns tillräckliga och tillräckligt tillfredsställande för en själv. ... för att man skall kunna söka vägar som fungerar för en själv och nå dithän man vill.

Palindromus skrev:Hej, hej på dig!

Du verkar vara en klok sk. människa, hehe.


Tack för vidarebefordrandet av länken.

Det är intressant att de skriver att det inte finns positiv och negativ stress, utan att det bara rör sig om kroppens sätt att reagera. Till att börja med tog jag det alltför bokstavligt och tänkte "men, halledag! Utan stress hade jag inte fått MVG på Matte C - det hade ju betytt att jag inte var tillräckligt motiverad." Typiskt min hjärna att till en början ta saker så bokstavligt, hehe! De skrev ju inte att stress alltid är dåligt, utan att att stanna kvar i den under en längre tid är skadligt.

Jag känner mig ständigt pressad. Och pressen kommer innifrån, inte utifrån. Det är mina egna reaktioner inombords som är problemet. Men vad jag skall göra åt saken, vet jag inte. Vad har du för strategier?

Liksom för väldigt många andra med denna diagnos så är det att vara understimulerad som leder till stressen. Detta missförstår ständigt människor i omgivningen som tror att det är för mycket omkring och råder en att varva ner, vilket leder till ännu mer stress! Jag tänker på när jag flyttade hit till Helsingborg för några månader sedan. Under några dagar var det i princip saker jag var tvungen att göra dygnet runt. Visst var det lite jobbigt och lite stressigt, men DÅ levde jag ju! DÅ kände jag att jag fanns! Har sällan mått så bra. Visst kan det vara stressande att ha för mycket att göra, men stressen som kommer utav att ha för lite att göra, att inte klara av att ta itu med saker, utan ständigt fasta i än det ena än det andra, älta, grubbla osv. är långt värre! Det händer ingenting!! Jag vill det skall hända saker jämt och ha folk omkring mig jämt! Behöver hela tiden någon att prata med, men det finns sällan någon "tillgänglig". DET skapar en oerhörd frustration.

Jag känner igen en hel del av det som står i artikeln, men framför allt "Känslor – irritation, aggressivitet, rädsla, ångest, panikångest" För mig handlar mina svårigheter just om svårigheter att hantera tankar och känslor. För mig innebär avkoppling att fly från mina problem och kanske se på en dokumentär på YouTube, trots att jag är rastlös och har enormt massa energi inom mig som behöver ut. Detta leder såklart till ännu mera stress, ännu mera ångest och snart till värdelöshetskänslor, självmordstankar och känslor av hopplöshet och nedstämdhet; att jag inte har någon kontroll över mitt sinne själv, inte över min egen kropp och att ingen alls egentligen förstår vad dessa svårigheter innebär innerst inne.

För min del så blev de här definitionerna ett klarläggande att jag levt hela mitt liv ständigt stressad. För att klara av tillvaron har jag varit tvungen att hitta vissa saker som lindrar stressen...

Så jag skulle vilja kalla det överlevnadsinstinkt mer än klokhet...

Eftersom jag aldrig fått någon hjälp med detta eller riktigt förstått vad jag gjort så har det mycket gått ut på att sysselsätta hjärnan med de få aktiviteter som inte är stressande, men som sysselsätter hjärnan så inte alla stresstankar snurrar igång... Vad dessa aktiviteter har varit har varierat genom åren. Men golf är en av de som för mig fungerat bäst. Golfen kräver att jag är så pass koncentrerad så jag klarar av att träffa bollhelv.... Fungerar med varierande framgång. Men eftersom jag ändå lyckas få iväg bollen ibland så lyckas jag motivera mig själv att fortsätta försöka...
Numera tillåter inte ekonomin något golfspelade vilket kanske är en bidragande orsak till att den är ganska obegränsad...

Stresshantering verkar vara något av läkarnas favorit ämne, de talar gärna om att jag måste lära mig koppla av. Då frågar jag givetvis hur det ska gå till.

Då brukar läkaren se överraskad ut och svara med sitt patenterade psykläkar svar "Vad tror du?" Då svarar jag att jag inte har en aning och att jag trodde det var något som de kanske skulle ha någon ide om. Då går de i försvarsställning och säger "Vad tycker du då att vi ska göra? Det är ju du som är stressad."

Sen avrundar de med att det nog är bra om jag inte stressar upp mig så mycket över onödiga saker. Med onödiga saker menar de i allmänhet att de inte kan bidra med minsta lilla ide om hur jag ska minska stressen, utöver då att låta bli att bli stressad över det...........

Moment 22, stress, ångest och depressioner, det är min livslott tydligen. De läkare jag haft verkar se fram emot mina besök lika mycket som vinterkräksjukan...

Men de ser ju till att remittera mig till någon kollega när det börjar snurra på andra tredje varvet med samma svar... Så får någon annan sitta och ställa samma frågor ett tag innan de ger upp och jag blir remitterad till nästa läkare. Den som gav upp nu till nyår satte rekord med över ett och ett halvt år. Annars brukar de stå ut mindre än ett år...

Vanligen sammanfaller detta med att jag efter ca. ett halvår brukar tycka att de borde ha någon form av ide angående behandlingsplan eller liknande. Då brukar det bli svårt att få tid, sen kommer det brev att jag blivit remitterad...

Så det verkar inte som stresshantering är något favorit ämne bland läkarna om de själva ska komma med några förslag till lösningar, utan de verkar anta att jag ska sluta stressa för att de säger att jag ska göra det. Och när jag har fräckheten att inte göra som de säger, hur ska de då kunna hjälpa mig?

Palindromus skrev:

rapchic skrev:gissar att det inte är bra då alla punkter stämmer in, även spela död delen

Nej, inte bra. Men man får ju tänka på att saker kan ha sina speciella orsaker om man har den här diagnosen. Att man fastnar i passivitet t.ex. Jag tror det är oerhört viktigt för de flesta att man hittar förklaringar som känns tillräckliga och tillräckligt tillfredsställande för en själv. ... för att man skall kunna söka vägar som fungerar för en själv och nå dithän man vill.

Problemet blir mer svårhanterligt när den energi man har går åt till att försöka se till att orka komma ihåg att äta... Det finns inte så mycket energi över då till att aktivt föröka lösa den oändliga högen av problem som skapar den mesta stressen.....