Men det är ju ännu värre när folk man litade på och trodde var ens vänner säger taskiga saker till en! Klart man blir lite vingklippt av sånt och inte vet vem man ska lita på sen.

Ordet 'mobbare' använde jag i vidaste bemärkelse, kan ju vara vem som helst som tryckt till en, inkl familj, 'vänner', bekanta, grannar, arbetskamrater. Finns flera här som råkat ut för sånt, det är verligen inte roligt.

Inger skrev:Men det är ju ännu värre när folk man litade på och trodde var ens vänner säger taskiga saker till en! Klart man blir lite vingklippt av sånt och inte vet vem man ska lita på sen.

Ordet 'mobbare' använde jag i vidaste bemärkelse, kan ju vara vem som helst som tryckt till en, inkl familj, 'vänner', bekanta, grannar, arbetskamrater. Finns flera här som råkat ut för sånt, det är verligen inte roligt.

Ja, och så fattade jag också Inger när jag höll med.

Du verkar inte ha haft det lätt, regnif. Ha fått kämpa mycket ensam i en obegriplig värld alldeles för tidigt i livet, utan den hjälp vi alla behöver, men i synnerhet vi med AS.

Att inte veta var man ska göra av sin förtvivlan (eller andra saker - och så inte ens den), få mothugg eller att det på annat sätt blir fel hur man än vänder sig.

Bli sviken av folk som ska föreställa ens vänner! Få saker kan göra så ont som det, och du hade inte ens någon trygghet i bakgrunden att falla tillbaka på.

Att man blir misstolkad och tagen för ond hör till det klassiska för oss med AS.

Jag känner igen allt det här från mig själv och mitt liv, och det eller nära nog tror jag många här gör.

Jag skulle nog inte bli så glad om någon analyserade mig utan mitt medgivande. Man har sett en hel del sånt på det här forumet, inte så konstigt iofs eftersom aspergare i regel har nytta av att vara pålästa när det gäller psykologi osv.

regnif skrev:Jag uppskattar dock att man säger till om mitt martyrskap och så men har aldrig lärt mig något annat men jag hade nog velat det. Jag tror att chanserna jag trodde jag hade, hade jag inte egentligen, in i samhället. Är väl ingen ursäkt men är väl inte i bästa livsstadiet just nu.

Har nu funderat under dagen (samtidigt som jag varit upptagen med annat) över om jag har några "personliga skäl" att gå igång på inlägget som jag gjorde, och jag kan inte känna att jag har några som helst triggar mer än frustration över något som närmast liknar det där som du tar upp ovan Regnif.

Det glädjer mig att mina inlägg inte har sopat bort mattan under fötterna på dig, det var absolut inte min avsikt på något vis, utan tvärtom så hoppades jag att det var precis såhär som du beskriver ovan att det skulle landa. Jag hade däremot varit uppriktigt ledsen om jag hade skadat dig eller dina känslor, för det hade absolut inte varit min avsikt. Vad andra tycker eller tolkar in eller anser om mina uttalanden är inte särskilt viktigt för mig egentligen, utan det viktiga för mig Regnif, är hur DU tolkar det hela och det jag har sparat i citatet ovan glädjer mig mycket!

I sakfråga om att väcka känslor hos andra så står jag för det jag har skrivit, ochså för att jag tycker att du är en trevlig prick att skriva med och att du väcker känslor hos mig som person med dina inlägg som är positiva och som får mig att vilja svara på inlägg från dig.

Jag tror på dig regnif och på din förmåga att bemöta andra och dina chanser till social samvaro med andra! Kan vi/jag på något sätt stötta dig i att återfå tron på det själv?

Inger skrev:Men vaffan? Vi har haft den här diskssionen hur många gånger som helst - inkl sen du blev medlem.

Tar det en gång till då. Såhär brukar det gå till:

1. Person A klämmer oprovocerat till person B eller kläcker ur sig något som de flesta anser ytterst olämpligt / potentiellt sårande.

2. Person C anmäler och person D reagerar och säger ifrån. För att markera vad man tycker är acceptabelt så håller person E t o m K med. Ev resulterar anmälan i en varning.

3. Då kommer person L och tycker att person A blir mobbad. Person M och N håller med L eftersom de själva blivit varnade och har en gammal vendetta med ledningen och/eller med person C eller D. A passar också på att ösa invektiv över C och D för att de la sig i.

4. Person O och P håller på A och tycker det ska vara fritt fram att klämma till andra när man har lust, eftersom de också gillar att göra det ibland, och tar tillfället i akt att ännu en gång rasa mot ledningen för inskränkningar i den friheten.

osv....

Vem skapade då den här situationen? A, B, C eller D?

Är det rimligt att B förutom att bli tillklämd utan orsak också ska få skulden för folks reaktioner mot A? (Vilka naturligtvis inte hade uteblivit även om inte självmord el dyl nämnts! I Skitungedebatten sa 'offret' ö h t ingenting och folk reagerade ändå.)

Ska C och D ge fan i att anmäla eller säga ifrån och låta B klara sig bäst den kan, fastän man hade kunnat göra eller säga något?

Ska E t o m K låta bli att markera vad de tycker är oacceptabelt och bara tiga och vända ryggen till såsom folk brukar göra annars när nån blir utsatt för övergrepp?

Du får ursäkta men jag tappar bort mig själv efter punkt 2 någon gång och jag förstår inte alls vad det är du förklarar eller vill ha fram. Jag är nog trögfattad.

TK skrev:Vad är det för marknadstänkande? Har du inga alternativa utgångspunkter för ditt sätt att vara morsa? Jag reagerar som du märker rätt häftigt på ditt torgförande av dina analyser av hur människor reagerar i olika situationer och av vad som styr detta. Hade du utifrån ett sådant tänkande gjort en bättre marknadsundersökning hade du kanske förstått att marknaden redan är mättad. Tillika hade du fått reda på att ingen här (hur mycket morsa eller farsa man än anser sig vara och ha rätt att agera som) kan räkna med att inte få någon annan på sig som i sin tur anser sig inte bara ha rättigheten utan även skyldigheten att tillrättavisa en.

Men som jag skrivit i en annan tråd: "Om vi ställer alltför hårda krav, så tenderar vi också att vara rätt ogenerösa inte bara mot andra utan även mot oss själva. Vi är ju trots allt inte så perfekta." (Om du minns?)

Jag landade i sista stycken. Sorry, this is me. Jag lär få lov att skaffa mig jäkligt hård hud jag med här på det här forumet, tills jag lärt mig att inte skriva vad jag tänker och att inte låta mig beröras av saker som jag läser, att inte säga bu eller bä i förhållande till vad jag tycker och tänker. Etc, etc, etc. Jag kan tillägga att det inte har ett skvatt att göra med att jag är morsa i det här sammananget utan såhär fungerar jag rätt och slätt. Jag har svårt för att inte kasta mig in i reflektioner eller dialog eller utbyte eller utlägg eller vad fasen som helst. Jag sitter inte på några fingrar när jag läser på internet, trots att jag kanske borde.

Någon marknad i det här avseendet har jag inte intresse av att undersöka.

Ang mitt eget agerande, så har jag altså kommit fram till att det förmodligen vore lättare att bestämma sig för att växa en halvmeter på längden -vilket varit kul- än att lova saker som att jag inte kommer att upprepa mig, att jag inte kommer att reagera på inlägg, inte kommer att tycka och tänka om något eller dra några paralleller eller annat. Sorry, jag är ju inte perfekt, trots allt och jag skriver på ren impuls.

Nu har jag varit självkritisk och kommit fram till min ståndpunkt, ang min eventuella analysirritationsförmåga och liknande, som jag iofs gärna kallar reflektion istället för analys; men det är kanske snarare en smaksak.

Men här råkar inte finnas fler som ägnar sig åt analyser eller reflektioner i sammanhanget???

Såå... Fy fasiken vilket underbart intro jag gjort till en låt, det är så fint att jag vill gråta. *Mjukar upp sig*

Skämt åsido. (Klassfrågan!)

För mig handlar det inte om att jag tål mer. Jag sysslar med musik och älskar vackra ord, jag är en drömmare. Om det är något jag är så är det känslig för tuffa ord, hårda bedömningar osv. Men det känns som att vi många gånger försöker vrida ur vattnet från en redan torr handduk. Poäng, Zombie?

Inger skrev:Kikarn, det scenario med person A - P blir nog klarare för dem som varit här längre, eftersom det brukar vara samma mönster som upprepar sig, och ungefär samma personer som gör 1, 2, 3 och 4. I det här fallet hoppade du in och tog du rollen av L vilket annars andra brukar göra, medan M och N för ovanlighets skull inte lade sig i. Ville bara illustrera att det tilltaget inte var något nytt utan standard i såna här situationer. Och med mina mer eller mindre retoriska frågor ville jag illustrera vad jag tycker om att B får skulden för nåt A gjort.

Då har jag två frågor.
Vilken roll tog du själv och hur var det med analyserandet; är det någon mer än jag som står för det??

Kikarn skrev:

Inger skrev:Kikarn, det scenario med person A - P blir nog klarare för dem som varit här längre, eftersom det brukar vara samma mönster som upprepar sig, och ungefär samma personer som gör 1, 2, 3 och 4. I det här fallet hoppade du in och tog du rollen av L vilket annars andra brukar göra, medan M och N för ovanlighets skull inte lade sig i. Ville bara illustrera att det tilltaget inte var något nytt utan standard i såna här situationer. Och med mina mer eller mindre retoriska frågor ville jag illustrera vad jag tycker om att B får skulden för nåt A gjort.

Då har jag två frågor.
Vilken roll tog du själv och hur var det med analyserandet; är det någon mer än jag som står för det??

1. Jag tog väl rollen som D, vilket inte är ovanligt att jag gör utan snarare förutsägbart som ett brev på.. eh.. närmaste utlämningsställe. Typiskt mitt mönster.

2. Jag försöker analysera situationen. Jag har aldrig sagt att jag inte analyserar den, vore ju komiskt att göra en analys och sen inte stå för att man gjort den. Däremot försöker jag unvika att analysera dem som uttryckligen undanbett sig.

Och det jag skrev om de olika rollerna var ingen kritik mot dig, det är väl jättebra att någon tar rollen som L och säger till när den tycker det börjar likna en potentiell mobbsituation.

Bara slogs av hur samma mönster upprepas gång på gång, även om det ibland är olika aktörer som tar de olika rollerna. Typiskt aspig pattern-spotting.

regnif skrev:Man blir förresten emo om man mister sina chanser. Om man blir skadad av nåt psykiskt. Fast jag förstår det själv. Önskar jag fått någon chans tidigare bland folk. Jag vet inte om det är försent nu jag tror nästan det.

Regnif: Jag missade att svara på det här första gången.

Det finns massor av chanser kvar framöver och det är inte för sent. Om du vill ha chanser så finns de där! Det går inte på räls, det är inte lätt men det går; kanske med små små steg i taget. Och man kan och FÅR vara någons lillunge och ÄNDÅ ha en fullt tillfredsställande tillvaro där man upplever att man har egen kontroll över det man behöver utifrån sina egna villkor.

Även om människor vill betrakta dig som liten eller svag så är det du som sätter nivån, om du bara hittar vägen till att se/känna att du har möjligheten att göra det!

Kikarn skrev:Det som egentligen stör mig just nu, är att jag upplever att jag blir kritiserad för att jag analyserar av personer som förefaller att ha gjort egna analyser av situationen, och det vet jag inte riktigt hur jag skall förhålla mig till, än. Analys av det personliga läget pågår för fullt

D v s mig? Har jag i min skissartade översikt över situationen på ett kränkande sätt analyserat någons karaktär? Det hoppas jag inte. Säg till i så fall om nån känner sig kränkt.

Medan du gjorde en väldigt personlig och potentiellt kränkande analys av regnif som person utifrån hennes reaktion, trots att du inte känner henne och vad jag vet aldrig träffat henne. Säkert i all vänlighet. Om det sen var så lämpligt när någon redan är labil och tenderar att ta på sig skulden för allting, eller om det var till någon hjälp, kan väl bara regnif själv avgöra. Jag tyckte inte det var så lämpligt och inte Zombie heller. Betyder inte att jag eller han har "tolkningsföreträde" utan vi uttryckte vår åsikt, precis som du uttryckte din. De enda som har verkligt tolkningsföreträde här är admin & moderatorerna.

Sen uttryckte jag åsikten att jag tyckte debatten började gå på tomgång och att det blev lite väl mycket hackande på Krigis när han faktiskt bett om ursäkt. Men tydligen var det inget som störde honom och tydligen hade fler behov av att fortsätta, så sen dess har jag inte lagt mig i det.

Edit: OK, jag föreslog visst låsning av tråden, det kanske var att ta i men jag trodde just då verkligen att saken var överstånden och såg inte poängen i att fortsätta. Nu är jag dock ingen moderator så det var återigen bara en åsikt. Var inte min mening att vilja censurera någon eller kapa debatten om fler finner ett värde i att fortsätta. Ber om ursäkt om jag uttryckte mig lite drastiskt där.

Inger skrev:Medan du gjorde en väldigt personlig och potentiellt kränkande analys av regnif som person

Det är det här jag är otroligt frågande till, egentligen.
Ang. Analys:
Jag upplever att det finns olika hänsynstaganden beroende på person och att det i sig bygger på olika analyser? Den och den får tåla det för den är stark, och vice versa.

Må så vara att den här situationen (självfallet) bygger på MIN tolkning/eller för att använda det förhatade ordet analys här på forumet, men uppfattningen att det skulle kunna få konsekvenser måste ochså bygga på någon sorts analys?

Jag kan ta till mig att jag kan ha gjort en otillbörlig analys eller tolkning av en persons tillstånd. Men att tillståndet är labilt eller att en person är för känslig är också en tolkning eller analys.

Ang KRÄNKNING:
Jag hoppas att REGNIFS tolkning av mina inlägg inte är att det är en personlig kränkning, för då har jag verkligen varit otydlig på alla sätt och vis jag bara kan vara, och då har jag glömt vad jag själv har skrivit eller har skrivit så att det kan tolkas helt fel: för då har jag haft huvudet under armen rejält. Då har jag verkligen gjort bort mig och ber tusenfalt om ursäkt till dig Regnif!

Jag har försökt peka ut ett beteende som jag tycker är hänsynslöst (fast jag tror inte att det var avsikten med det!), och det står jag för att jag tycker att det är. Så fort någon börjar prata om att göra sig själv illa, eller att man är värdelös -INGEN är värdelös i min värld- så blir det väldigt märkliga processer utav det hos alla inblandade.

Kikarn skrev:Jag har försökt peka ut ett beteende som jag tycker är hänsynslöst (fast jag tror inte att det var avsikten med det!),

Tack för det klargörandet! Fast jag kan ha missat att du redan tydligt har sagt det.

Kikarn skrev:och det står jag för att jag tycker att det är. Så fort någon börjar prata om att göra sig själv illa, eller att man är värdelös -INGEN är värdelös i min värld- så blir det väldigt märkliga processer utav det hos alla inblandade.

Visst blir det det. Ofta. Men det beror också på medvetenheten hos övriga inblandade. Låt vara att så hög medvetenhet som behövs här är en bristvara.

Men vad jag undrar om du tog med i din kalkyl är att det kan (obs.) vara det enda kommunikationssätt en redan förtvivlad människa har till sitt förfogande i ett visst läge. Rent av i rätt många lägen. Också, om så är, fast man har social erfarenhet nog att vara medveten om risken att det tolkas som manipulation.
Och inte av något märkvärdigt skäl alls, utan för att det är det som är ärligt och de krafter man skulle behövt till att ljuga liksom redan är upptagna.

Jag har varit där. Hade du sagt till mig då vad du sade här hade du stjälpt mig ytterligare.

Senare lärde jag mig hålla tyst istället. Så långt under isen vill ingen vara, det lovar jag dig.

Zombie skrev:Jag har varit där. Hade du sagt till mig då vad du sade här hade du stjälpt mig ytterligare.

Jag vet inte var du har varit eller var någon annan befinner sig så det kan jag inte relatera till. Jag kan inte heller avgöra om du har varit i samma läge som någon annan eller ej. Så det lämnar jag därhän.

Men om jag säger något till dig som du tolkar personligt på något sätt: Innebär det att jag tar ifrån dig ditt personliga ansvar och att det blir mitt?

Jag försöker förvisso att lära mig att jag inte alltid behöver springa runt och tro att människor irl vill höra mina sanningar eller att de bryr sig, men även när jag trampar över kanten så kan jag inte ta på mig att någon annans reaktion är mitt ansvar? Om jag blir förbannad på dig för att du kallar mig idiot, så är det fortfarande ett val jag gör om jag slår dig på käften, och jag får ta ansvaret för smällen oavsett hur mycket du har provocerat mig; enligt min livsuppfattning.

Det var därför jag skrev

Zombie skrev:vad jag undrar om du tog med i din kalkyl

och

Zombie skrev:är att det kan (obs.) vara det enda kommunikationssätt [...]

.

Med "kalkyl" menade jag "försök att bedöma hur den andra kan tänkas reagera på det man skriver".

Och mig själv drog jag in eftersom det är det mest närliggande belägg jag har för att det jag skrev kan förekomma i verkligheten - inte för att lägga något irrelevant ansvar på dig.

Kikarn skrev:Det som egentligen stör mig just nu, är att jag upplever att jag blir kritiserad för att jag analyserar av personer som förefaller att ha gjort egna analyser av situationen, och det vet jag inte riktigt hur jag skall förhålla mig till, än. Analys av det personliga läget pågår för fullt

Om det här syftar på mig, så vill jag säga att jag inte på något sätt kritiserat dig för att göra analyser eller komma med reflektioner.

Jag medger att jag ifrågasatte själva analysen som sådan och den (eventuellt endast språkliga) marknads- och utbytesram inom vilken den som jag uppfattade det genomfördes. I det samhälle vi lever har vi alltför lätt att relatera allehanda personliga och samhälleliga företeelser med hjälp av ett språk och ett tänkesätt, som låter sig färgas av det förhärskande ekonomiska systemet. Jag kunde uttryckt mig med större försiktighet och känslighet. Alla kan vi göra bruk av sådant språk, helt oavsett vilka grunder vi egentligen har för våra analyser. Jag försökte få fram detta genom att själv formulera mig i sådana termer - förmodligen en alldeles för subtil brasklapp.

Jag medger även att min anspelning på dig som morsa (med motsvarigheten för min egen del, farsa) nog var onödig. Den gjordes i ett läge av visst känslomässigt engagemang från min sida. Hade jag klarat av att vänta ett tag med postandet av inlägget och att gå över det en gång till, är det mycket troligt att jag rensat bort den anspelningen.

Jag medger också att det jag tog upp i övrigt inte är så lättolkat och att det kanske kan tas för en mer djupgående kritik, som det är svårt att förhålla sig till. Jag vill då här klargöra att jag inte har några färdiga mallar för hur jag själv ska agera i sådana här situationer. Än mindre har jag det för andra, och även om jag haft det skulle väl knappast någon ha brytt sig om det, eftersom vi nu alla försöker agera efter eget förstånd och utifrån egna erfarenheter.

Men jag tycker att jag i likhet med andra kan ha viss rätt att uttrycka hur jag reagerar på andras reaktioner i en viss situation. Så jag uttryckte min förvåning för hur du gick in i diskussionen, särskilt vad gäller det regnif sagt i den aktuella tråden. Jag framförde uppfattningen att sådana synpunkter hellre kunde tagits upp och diskuterats via PM. Den bedömningen var alltså min och gick tillbaka på vad jag förstått av läget.

Slutligen rörande den återkoppling jag gjorde till en oavslutad vidare frågeställning som du Kikarn och jag berört i helt annan tråd, så var det ett försök att förmedla min respekt för hur svårt det här är för åtminstone somliga personer, oss inbegripet om jag fattat det riktigt.

Jag skriver detta i tråden, även om vi lika väl skulle ha kunnat rett ut detta genom PM, eftersom nu andra också reagerat på citerade stycke. Hoppas att jag med detta kunnat få bort åtminstone vissa av oklarheterna rörande mitt första inlägg med adress till dig i denna tråd.

Kikarn skrev:

Zombie skrev:Jag har varit där. Hade du sagt till mig då vad du sade här hade du stjälpt mig ytterligare.

Jag vet inte var du har varit eller var någon annan befinner sig så det kan jag inte relatera till. Jag kan inte heller avgöra om du har varit i samma läge som någon annan eller ej. Så det lämnar jag därhän.

Ursäkta om jag lägger mig i men "har varit där" är ett uttryck man brukar använda om man varit i en situation som man bedömer som tillräckligt likartad för att veta hur det kan kännas. Inte att bokstavstolkas, då två människors erfarenheter eller upplevelser naturligtvis aldrig är exakt desamma.

Men om jag säger något till dig som du tolkar personligt på något sätt: Innebär det att jag tar ifrån dig ditt personliga ansvar och att det blir mitt?

Beror väl lite på. Om du säger något helt neutralt som råkar trigga ett obehagligt minne i någon, så är det förstås inget du kunde förutse.

Om du däremot säger något väldigt personligt om/till någon du inte känner så har du förstås ett större ansvar att försöka vara så finkänslig du kan, om du prompt måste säga något alls, särskilt om personen just då redan signalerat att den befinner sig i ett utsatt läge - vilket jag f ö hoppas att du också skulle göra om du skulle må dåligt av något som skrivits till dig, eller av annan orsak, så att de som vill och förmår kan försöka visa lite extra hänsyn.

Jag försöker förvisso att lära mig att jag inte alltid behöver springa runt och tro att människor irl vill höra mina sanningar eller att de bryr sig, men även när jag trampar över kanten så kan jag inte ta på mig att någon annans reaktion är mitt ansvar? Om jag blir förbannad på dig för att du kallar mig idiot, så är det fortfarande ett val jag gör om jag slår dig på käften, och jag får ta ansvaret för smällen oavsett hur mycket du har provocerat mig; enligt min livsuppfattning.

Men säger du inte emot dig själv lite nu? Du tyckte ju att det regnif skrev triggade saker "i andra" (särskilt dig, verkar det som) och ville att hon skulle ta ansvar för andras reaktioner och tänka sig för hur hon uttryckte sig (trots att det var i en situation när man kanske inte precis tänker klart)? Dessutom har inte regnif "slagit någon på käften" som reaktion utan började bara hacka på sig själv istället - vilket är vanligt/normalt att man gör som introvert.

TK skrev:Om det här syftar på mig, så vill jag säga att jag inte på något sätt kritiserat dig för att göra analyser eller komma med reflektioner.

Jag syftar inte på någon speciell och jag har inte upplevt personlig kränkning, det missade jag att påpeka, jag känner inte heller mig kränkt mer än att jag uppfattar det som trist att bli anklagad för att ha kränkt någon annan.

I nuläget har jag ett meningutbyte och inte någon personlig vendetta.

Inger skrev:Men säger du inte emot dig själv lite nu? Du tyckte ju att det regnif skrev triggade saker "i andra" (särskilt dig, verkar det som) och ville att hon skulle ta ansvar för andras reaktioner och tänka sig för hur hon uttryckte sig (trots att det var i en situation när man kanske inte precis tänker klart)? Dessutom har inte regnif "slagit någon på käften" som reaktion utan började bara hacka på sig själv istället - vilket är vanligt/normalt att man gör som introvert.

Jag vet inte om jag säger emot mig själv? Det måste jag nog fundera lite extra på. Ta ex situationen ett gift par, där hon vill skiljas men han uttalar att om hon går så tar han livet av sig. Vem skall ta ansvar för vad? Och vems är ansvaret om han tar livet av sig?

Hur stor är skillnaden mellan att slå någon på käften och att säga saker för att trigga igång en reaktion? Kan inte bägge delar skada en annan person?

Jag triggar nog snarare på offermentalitet, som bidrar till att man förringar sig själv: och inte på självmord i sig, eller hot därom.

Inger skrev: (särskilt dig, verkar det som)

Är det här en analys? Jag tycker exempelvis att det verkar som att du bland annat har triggat igång på det och reagerar med omsorg, försvar och hänsynstagande?

Kikarn skrev:

Inger skrev: (särskilt dig, verkar det som)

Är det här en analys?

Nä, du skrev att du reagerade.

Jag tycker exempelvis att det verkar som att du bland annat har triggat igång på det och reagerar med omsorg, försvar och hänsynstagande?

Visst, det har jag ju också redan konstaterat själv. (Det är liksom inte för inte som Krigis brukar kalla mig för skolfröken och FN. ) Men det är helt mitt eget val, som jag tar fullt ansvar för, inte för att jag känner mig utpressad till det eller blir provocerad.

Det enda jag blev lite provocerad av var ditt starka sätt att uttrycka dig mot en person som just då redan var utsatt, även om kanske minns att jag också tyckte att du hade vissa poänger rent generellt.

Inger skrev:Nä, du skrev att du reagerade.

Åki!

Inger skrev:Det enda jag blev lite provocerad av var ditt starka sätt att uttrycka dig mot en person som just då redan var utsatt, även om kanske minns att jag också tyckte att du hade vissa poänger rent generellt.

Tack! Både för att du berättar att du triggade igång/blev provocerad, och för att du tyckte att jag trots allt hade poänger.

Moderator:

Tråd avknoppad från:
varfor-har- ... 10476.html

Moderator:

Låser upp tråden igen, då den har ett visst värde: nämligen vem som kan analysera och hur det kan få ta sej uttryck. Uppmanar dock till att INTE sitta och kasta pajer på varandra utan att försöka resonera sakligt!