Om min allmänna stresströskel är högre eller lägre vet jag inte, men den är annorlunda. Går jag tillsammans med andra i ett köpcenter känner jag mig stressad, börjar det brinna är jag kolugn. Kamphundar, kriminella gäng och sena nätter på stan stressar inte upp mig - men släpp in mig på en societetsmiddag där alla kallpratar om ingenting!
Där stannar jag inte länge kan jag tala om.

Jag tycker inte jag har någon simultankapacitet alls, snackar du med mig när jag skär lök lär jag skära mig i fingret om jag svarar.

Perceptionsproblem skapar stress

Alltså mycket som inte besvärar andra (buller t ex) kan skapa stress hos oss.

I många år hade jag ingen aning om att jag var stresskänsligare än andra. Jag visste ju inte hur andra kände. Fast ibland undrade jag. Varför var jag alldeles slut efter att ha handlat på stormarknaden och ville bara gå och lägga mig? Då förväntades man inte bara att plocka upp alla varorna utan också laga mat. Ingen visade någon förståelse för min trötthet. Jag tänkte att det berodde på att jag var extremt otränad och därför inte klarade av allt gående och stående.

På jobbet var jag "en klippa", och nästan aldrig sjuk. Men alltid slut när jag kom hem. Så var det väl för andra också, trodde jag. Att de orkade mer på fritiden berodde väl på att de hade större viljestyrka än jag och flera att umgås med.

När kraven ökade på snabbhet, flexibilitet och social kompetens, så hade de andra marginaler att ta av. Det hade inte jag och hur länge jag än försökte tvinga mig, t ex genom att jobba på helgerna också, så brast det till slut.

Sen tror jag att det finns saker som AS-personer klarar lättare. T ex kunde jag klara av missnöjda personer, så länge jag kände att jag inte gjort något fel och att min chef stod på min sida. När jag i stället kände att "kunden har alltid rätt" (och jag följaktligen alltid hade fel) så blev det en outhärdlig stress. Rädsla och ångest är verkligt stressande.

Ljud kan öka min stress till maximal kraft. Det kan den även göra om det är för många som står nära mig. Att sitta på en middag är ingen häftig tid. Det räcker med att jag hör mig själv tugga.

alfapetsmamma skrev:

EF skrev:Så här skrev personen som säger att de med AS har högre stresströskel än NT. Inte för att jag begriper allt men det kanske ni gör?

AS personer har ju en mycket högre stresströskel än icke AS personer. Det betyder att man kan driva sig mycket längre än de flesta.

De har högre stresströskel och simultankapacitet än andra. Andra sorterar ett intryck i taget medan en AS person bombaderas men kan fortfarande klara av att göra samma saker som icke AS personer gör.

En del AS går långsammare vid stress och en del bryter ihop helt.

Svårt att förklara på litet utrymme.

Fick lära mig det på en kurs som AS-förbundet, tror jag det heter, höll. Södersjukhuset tror jag det var på.

Som jag kort skrev ovan lider de av stress för att de gör 200 saker samtidigt eftersom de inte kan gallra intryck. Den 201 saken blir för mycket.

En "normal" person gör kanske bara 5 saker samtidigt och håller sig därigenom stressfri. De klarar att begränsa sig till det som är relevant.

Högre simultankapacitet är iaf helt åt fanders enligt det mesta jag läst. Många med AS har ju också ADHD, och då kan deras aspiga rigiditet kamoufleras av det ADHD-iga draget att göra förton saker samtidigt, för att man är lättdistraherad eller funkar bäst med kniven på strupen (det väcker dopaminet) osv, men standard-aspie, om man nu får uttrycka det så, sägs iaf vara klart bättre på att göra en sak i taget, eller t o m ganska oförmögen till nåt annat än det. T o m så att om man blir avbruten måste man börja om från början.

Det där du citerade låter tämligen taget ur luften och svamligt. Vem är det som säger det sa du? AS-förbundet? Inget jag nånsin hört talas om.. Berätta gärna mer!

Och angående källor och info om stresskänslighet och AS så tror jag det går att googla på just det och få fram en hel massa som man sen får sålla ifrån, så man tar bort de värsta hemmasnickrade hemsidorna med jidder utan referens...

Det var en annan kvinna på ett annat forum som hade lärt sig detta på en kurs eller liknande som AS förbundet hade säger hon. Mer vet jag inte.
Tyckte inte det stämde alls med den bilden jag fått av AS så därför frågade jag här.

Jag har googlat på AS och stress och det enda jag hittade var på autismforumet där en tjej hade skrivit om AS och stress

http://habilitering.se/autismforum/leva ... rs-syndrom

earlydayminer skrev:Ljud kan öka min stress till maximal kraft. Det kan den även göra om det är för många som står nära mig. Att sitta på en middag är ingen häftig tid. Det räcker med att jag hör mig själv tugga.

Samma här. Blir så äckligt stressad av olika ljud. som t.ex på en middag med en massa kacklande människor som pratar om helt ointressanta saker. Eller basdunk genom väggarna eller från en bil utanför. Eller om någon slaskar tuggummi bakom mig på bussen. m.m

KrigarSjäl skrev:Om min allmänna stresströskel är högre eller lägre vet jag inte, men den är annorlunda. Går jag tillsammans med andra i ett köpcenter känner jag mig stressad, börjar det brinna är jag kolugn. Kamphundar, kriminella gäng och sena nätter på stan stressar inte upp mig - men släpp in mig på en societetsmiddag där alla kallpratar om ingenting!
Där stannar jag inte länge kan jag tala om.

Jag tycker inte jag har någon simultankapacitet alls, snackar du med mig när jag skär lök lär jag skära mig i fingret om jag svarar.

Det där känner jag igen mig i. Alltså att bli stressad av andra saker än NT:ar.

Hur min simultankapacitet egentligen är, vet jag inte dock.

Inger skrev:HH, Betyder det att du klarar av att vara hektisk?

Knappast. Men jag blir inte hektiske hektor enbart för att jag har för många bollar i luften. Det fungerar även likadant omvänt. Inaktivitet och tristess är outhärdligt. Tur man har sina intressen. Fast när de övergår till manier blir det ofta ett rent helvete av stress.

EF skrev:

earlydayminer skrev:Ljud kan öka min stress till maximal kraft. Det kan den även göra om det är för många som står nära mig. Att sitta på en middag är ingen häftig tid. Det räcker med att jag hör mig själv tugga.

Samma här. Blir så äckligt stressad av olika ljud. som t.ex på en middag med en massa kacklande människor som pratar om helt ointressanta saker. Eller basdunk genom väggarna eller från en bil utanför. Eller om någon slaskar tuggummi bakom mig på bussen. m.m

Basdunk utanför rumsfönstret är helt sjukt jobbigt.

Jag tror det är väldigt individuellt, och dessutom väldigt svårt att reda ut om kollektivet som sådant har högre, lägre eller likadan/annorlunda stresskänslighet. Speciellt som låg stresströskel lär öka risken för att få diagnosen.

Jag vill dock bestämt säga att jag har mycket högre stresströskel än de flesta. Dessutom är jag som KS beskriver, speciellt i farliga situationer. I tråkiga kallpratsituationer stänger jag bara av.

Det var något nytt att personer med As. skulle klara stress bättre än Nt:s. Jag tror och har hört och läst precis tvärtom genrellt sett men jag vet inte om det verkligen är så och det handlar även om personlighet. Hursomhelst har jag svårt att klara stress, särskilt när mycket ska göras och/eller det är rörigt omkring mig och det sistnämnda är As-relatearat och jag saknar nästan helt simultankapacitet trots att jag tillhör det kvinnliga könet.

Däremot är jag oerhört viljestark, envis på gott och, väldigt uthållig i en del lägen och driftig/drivkraftig (kan uppenbarligen kallas tjurskallighet av en del i vissa lägen) och här tror jag mi nAs. spelar in, på ett positivt sätt dessutom. Generellt sett tror jag att personer med As. kan ha mer av detta än NT:s.

KrigarSjäl skrev:Jag tycker inte jag har någon simultankapacitet alls, snackar du med mig när jag skär lök lär jag skära mig i fingret om jag svarar.

Samma här. Mina fingrar är fulla av ärr efter såna försök att "multitaska". Dessutom kan en kastrull bränna vid medan jag står och rör i den bredvid.

Har väldigt svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget och avskyr att bli avbruten av t ex ett telefonsamtal när jag sitter och gör något annat.

Är man en passionerad gitarrist gör man klokt i att inte röra guran alls under matlagning. På tal om vidbränning.

Hendrix lär ha fixat det. Fast han hade väl inte AS då...

Nja, tvivlar nog på det. Han och hans Stratocaster var mer eller mindre oskiljaktiga vad jag har förstått. Verkar inte inte heller som om han lade så mycket krut på matlagningen. Det skötte hans flickvänner eller så gick han på restaurang.

Lite spekulation från min sida. Spela kunde han i alla fall, som ingen annan. Och sjunga.

AS? tja han var blyg och inåtvänd, vet egentligen inte mer. Ska precis börja läsa en biografi över honom.

Nu seglade det visst ut i ot rejält.

hektiske hektor skrev:
Nja, tvivlar nog på det. Han och hans Stratocaster var mer eller mindre oskiljaktiga vad jag har förstått. Verkar inte inte heller som om han lade så mycket krut på matlagningen. Det skötte hans flickvänner eller så gick han på restaurang.

Lite spekulation från min sida. Spela kunde han i alla fall, som ingen annan. Och sjunga.

AS? tja han var blyg och inåtvänd, vet egentligen inte mer. Ska precis börja läsa en biografi över honom.

Nu seglade det visst ut i ot rejält.

Intressant tanke ändå. Om nu Hendrix och hans gitarr var oskiljaktiga och han var ju en av de bästa lirarna. Gitarren och musiken var ju kanske hans specialintresse. Sen att han drogade kan ju ha varit för att dämpa sin AS relaterade ångest.

Inger skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag tycker inte jag har någon simultankapacitet alls, snackar du med mig när jag skär lök lär jag skära mig i fingret om jag svarar.

Samma här. Mina fingrar är fulla av ärr efter såna försök att "multitaska". Dessutom kan en kastrull bränna vid medan jag står och rör i den bredvid.

Har väldigt svårt att koncentrera mig på mer än en sak i taget och avskyr att bli avbruten av t ex ett telefonsamtal när jag sitter och gör något annat.

Ja jävlar.
Ha två kastruller igång samtidig går ju inte så bra.
Men att tala samtidigt som jag gör vissa saker, går bra. Dock inte spela piano samtidigt. Jag kan knappt sjunga till den låt jag spelar (inte för att jag vill men...).
Om jag talar när jag gör något annat, så kommer jag lätt av mig om det inte är enkla göromål. Däremot så gillar jag att tala med min AS-vän på telefon, medan jag stryker och viker tvätt. Då blir dessa trista sysslor gjorda utan att man dör av tristess.

Bli avbruten av telefonen = "#¤%&/()(/&%¤#¤%&/()(/&%¤#¤%&/()/&%¤#

Jag undrar om personen ifråga verkligen har förstått budskapet h*n egentligen fick på sin kurs eller om det är en egen sammanfattning av det h*n trodde att h*n förstod? Jag hade kunnat köpa påståendet som underlag för en ev diskussion om vederbörande hade uttryckt att personer med as lever under högre stressnivå än nt-personer gör, men inte att det är något som tåls att leva med, utan kanske tvärtom; att det kan finnas svårigheter med att inte/ klara av att hantera stress?

Men jag inbillar mig att jag tror att många med as upplever mer stress i tillvaron än man gör inom nt-normalvariationen.

Det är så sa*ans stressande att inte uppleva att ha koll på läget liksom.

Bror Duktig skrev:Ja jävlar.
Ha två kastruller igång samtidig går ju inte så bra.
Men att tala samtidigt som jag gör vissa saker, går bra. Dock inte spela piano samtidigt. Jag kan knappt sjunga till den låt jag spelar (inte för att jag vill men...).

Förstår jag precis fast jag inte kan spela själv.

Om jag talar när jag gör något annat, så kommer jag lätt av mig om det inte är enkla göromål. Däremot så gillar jag att tala med min AS-vän på telefon, medan jag stryker och viker tvätt. Då blir dessa trista sysslor gjorda utan att man dör av tristess.

Så är det för mig också. Eller tvärtom. Jag blir lätt rastlös av att tala i telefon länge, och lyssnar bättre om händerna har något att göra under tiden - som inte kräver koncentration eller innefattar köksknivar eller andra vassa föremål...

Inger skrev:

Om jag talar när jag gör något annat, så kommer jag lätt av mig om det inte är enkla göromål. Däremot så gillar jag att tala med min AS-vän på telefon, medan jag stryker och viker tvätt. Då blir dessa trista sysslor gjorda utan att man dör av tristess.

Så är det för mig också. Eller tvärtom. Jag blir lätt rastlös av att tala i telefon länge, och lyssnar bättre om händerna har något att göra under tiden - som inte kräver koncentration eller innefattar köksknivar eller andra vassa föremål...

Ja, kanske är det tvärtom för mig med. Hönan och ägget-grejen... vad ger vad...

Knivar är ju inte så bra, inte heller att spela solitära spel eller läsa samtidigt som man talar i telefon LOL (jag har försökt, men det gick ju inte).

Jag kan inte minnas att jag hade rastlöshetsproblem förr när jag talade i telefon, men å andra sidan så har jag inte så trasiga naglar, nagelband m.m. nu för tiden, däremot vikt tvätt

Nu har jag läst om högre stresskänslighet och lägre stresströskel sida upp och sida ner i Alone together- making Asperger marriage work, av Katrin Bentley. Orkar inte skriva av, men där har du määäängder med exempel, trådstartare.

"Att leva med funktionshindret autism är nästan synonymt med att leva under en konstant hög stressnivå."

http://www.lancefestivalen.se/?q=node/504

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... ar/stress/

Jag letade efter en föreläsning av Tranquist, men hittar den inte nu. Om A kommer in kanske hon kan länka till den, det var hon som skickade mig den nämligen.

Och nu har jag rotat fram den. Men det är en pdf, och jag har inte en susning om hur jag ska få in det här...

Tack, det var intressant att få veta.

EF skrev:Tack, det var intressant att få veta.

Sorry, jag missade att skriva att jag tog citatet från texten i första länken. Läs gärna den! Det är nåt av den vars föreläsnings-pdf jag letat efter på nätet ett tag nu.

alfapetsmamma skrev:Och nu har jag rotat fram den. Men det är en pdf, och jag har inte en susning om hur jag ska få in det här...

Du menar att du inte har länken till var pdf-filen finns på nätet?