Läste ett inlägg på ett annat forum där en som inte har AS påstod att hon på en kurs lärt sig att de som har AS har en högre stresströskel än NT.

Någon som vet mer om detta. Jag har googlat och försökt hitta ett svar men hittar inget alls om AS och hög stresströskel

Jag trodde alla med npf inkl AS hade låg stresströskel



Moderator atoms - modifierade rubriken.

Större uthållighet och viljestyrka eller om man vill kalla tjurskallighet, det skriver jag under på, men inte stresströskel. Inte jag och inte mina ungar iaf. Men det ena kan ju tas för det andra...

Har Aspergare högre stresströskel än NT???

Det betvivlar jag, så känns det inte. Av det jag läst och uppfattat hos er andra är det motsatsen som är korrekt. Sen kan det naturligtvis finnas de som avviker från massan. *Tittar sig runt omkring*

Edit: Däremot kan det nog vara så att vi har det enklare att byta om och fokusera på det viktiga under stress. Till skillnad från min moder så kan jag vara snabb och komma ihåg allt jag skall ha med när tiden är knapp. Men hon kom nyss underfull med att hon troligtvis har ADHD, jag fnissa och sa: Jag visste det! Ibland är jag okänslig.

Så här skrev personen som säger att de med AS har högre stresströskel än NT. Inte för att jag begriper allt men det kanske ni gör?

AS personer har ju en mycket högre stresströskel än icke AS personer. Det betyder att man kan driva sig mycket längre än de flesta.

De har högre stresströskel och simultankapacitet än andra. Andra sorterar ett intryck i taget medan en AS person bombaderas men kan fortfarande klara av att göra samma saker som icke AS personer gör.

En del AS går långsammare vid stress och en del bryter ihop helt.

Svårt att förklara på litet utrymme.

Fick lära mig det på en kurs som AS-förbundet, tror jag det heter, höll. Södersjukhuset tror jag det var på.

Som jag kort skrev ovan lider de av stress för att de gör 200 saker samtidigt eftersom de inte kan gallra intryck. Den 201 saken blir för mycket.

En "normal" person gör kanske bara 5 saker samtidigt och håller sig därigenom stressfri. De klarar att begränsa sig till det som är relevant.

edit: korsade EF:s förtydligande ovan.

Vilka i helvete är det som prånglar ut sånt? Säg åt dem och se dessutom till att de har så litet som möjligt med aspergare att göra tills de har läst på.

Själv har jag inte läst på (!) just det här. Men det jag har märkt är väl kanske att folk med AS dels befinner sig närmare båda extremerna oftare än andra i det här som i så många andra avseenden, dels genomgående är ömtåligare än andra - alltså även att stresströskeln hos dem som från början har en hög är skörare. Vilket alltså gör en sådan person på många sätt sårbarare under livets lopp än en vars sårbarhet syns från början.

Samt att alla otaliga "tilläggsproblem" vi kan ha till det som för närvarande klassas under AS (som ADD, ADHD, OCD... ...) kan ställa till det mycket mer för just stresströskeln, i komplexa samverkningar.

Själv har jag haft en extremt låg stresströskel så länge jag hade någon alls. Men den har nötts bort av ett liv i oförståelse, om inte annat. Numera kanske jag har en ränna där tröskeln låg.

Mhm, tappa bort "hyperfokuset" (som är en form av mental blockering av enskilda sinnen) ute i bullrig, rörig, stojjig, vibrerande industri eller ett köpcentrum är fan inge kul alls. Vill mest bara gå till ett rum och gråta när det händer.

Det kan stämma på så vis att det blir en tvärtomeffekt. Tack vare oförmågan att sortera ut väsentligheter i omgivning så är det så att säga imponerande att klara av att dra igenom så mycket i medveten sortering. Det innebär per automatik att personen ifråga blir svagare.

Högre eller lägre stresströskel?

Skitsnack rent ut sagt. Stresströskeln är individuell, inte diagnosbetingad. Vissa människor löper en större risk att bränna ut sig, och gör det ofta också, helt oavsett vad de har för diagnos.

Zombie, Jag begriper inte heller det uttalandet. Själv har jag ju inte utretts ännu men ligger på en skyhög stressnivå enligt läkare och jag vet att även min dotter har en mycket låg stresströskel. Hon har AS och ADHD.

Får jag kopiera alla era svar och ge till denna person som påstår motsatsen?

Mitt får du gärna sprida (utan nick). Och lycka till!!

**********************************************************

H*n på det andra forumet ser ut att ha förväxlat definitionerna av "hög" och "låg" stresströskel och simultankapacitet och missförstått sambanden mellan dem och hur den där typiska föreläsningsmallen till AS-person kan göra, tycker jag det verkar som.

Zombie skrev:Mitt får du gärna sprida (utan nick). Och lycka till!!

Tack Zombie, jag ska inte avslöja någons nick alls. Inte ens vilket forum detta kommer ifrån om jag får tillåtelse av de andra oxå förstås?

Sen kan det kanske bero på om man är stressad för att man är på väg till jobbet, har en älskade som inte hört av sig på ett tag och verkar distanserad, skall hämta barnen i god tid, har räkningar att betala och samtidigt få matpengarna att gå ihop o s v.

Det kan vara så att vi i hög stress ser allt som kan gå fel samtidigt som vi skall göra allt rätt? Mmm.

Jag är i regel ganska långsam. När jag äter, sätter på mig kläder, städar, tar beslut och sånt. Står det någon som t ex hela tiden är på mig så blir jag naturligtvis vansinnig för att personen inte skall ta ut sin stress på mig. Jag blir klar när jag blir klar, gå ut och vänta, jag kommer.

Och är någon stressad i affären suckar jag högt och går ur kön. Där stress finns, där går jag ifrån.

Men visst har jag klarat helt osannolika situationer i stress.

Kommer ihåg när jag sprang 800 meter mot mina klasskamrater i åttan. Jag vann med 11 sekunder före tvåan, på ren vilja. Det svartna för mina ögon men det brydde jag mig inte om.

Det var inte så tydligt uttryckt det där tycker jag, så jag förstod inte riktigt vad som menades.
Men jag tror det ligger nåt i den där. Jag tror det beror på hur man ser på det.
Om man tänker på att vi med AS utsätts ju för så extremt mycket mer stress än NT-människor, då vi inte kan solla bort intryck.
Så man skulle kunna uttrycka det som att vi klarar mer stress, även fast det verkar som vi är extremt stresskänsliga.
Då vi kollapsar av stress har vi kanske utsatts för enormt mycket mer stress än en NT har när den blir utbränd.
Men det går ju inte att veta.
Så det beror på hur man ser på det, och så är det förstås olika för olika människor också.

Aspergare har bla en förhöjd risk för psykoser pga att de är mer känsliga för stress än NT.

Däremot kanske man kan se det så, att AS får stå ut med egentlig högre stress hela tiden, eftersom det är en NT-värld? Kanske visar AS inte hellre utåt stressnivån heller.

Har någon ett bra tips på var man kan ta reda på fakta om detta. Håller ju på att läsa Attwoods senaste, kanske jag råkar hitta svaret där? Andra tips tas gärna emot.

Jag har då knappast högre stresströskel, snarare tvärtom.

Att jag är extremt envis och mentalt uthållig när det gäller mina specialintressen är en helt annan sak.

Fysiskt/emotionellt klarar jag ingen stress alls. Det är därför jag sällan klarar av att få ut det jag skapare eller upptäcker under mina hyperfokusperioder. För att all kontakt med omvärlden är mer stressande än jag normalt är villig eller kapabel att utsätta mig för.

Och inte blir det bättre med åren. Visserligen är det färre saker som stressar mig nu (jag är t ex inte lika förvirrad, okunnig och rädd längre), men de saker som stressar mig, stressar mig desto mer. Och jag har färre marginaler att klara av det med, jämfört med när jag var yngre.

En klar majoritet av alla NPF:are jag träffat har så vitt jag kunnat uppfatta varit extra stresskänsliga, det är väl en av orsakerna till att många av oss har svårt att ha vanliga jobb som vanligen innehåller massor av sinnesintryck, sociala kontakter, krav och deadlines.

Prova att göra en enkät om du vill veta hur det är just här.

Inger skrev:Jag har då knappast högre stresströskel, snarare tvärtom.

Att jag är extremt envis och mentalt uthållig när det gäller mina specialintressen är en helt annan sak.

Fysiskt/emotionellt klarar jag ingen stress alls. Det är därför jag sällan klarar av att få ut det jag skapare eller upptäcker under mina hyperfokusperioder. För att all kontakt med omvärlden är mer stressande än jag normalt är villig eller kapabel att utsätta mig för.

Och inte blir det bättre med åren. Visserligen är det färre saker som stressar mig nu (jag är t ex inte lika förvirrad, okunnig och rädd längre), men de saker som stressar mig, stressar mig desto mer. Och jag har färre marginaler att klara av det med, jämfört med när jag var yngre.

En klar majoritet av alla NPF:are jag träffat har så vitt jag kunnat uppfatta varit extra stresskänsliga, det är väl en av orsakerna till att många av oss har svårt att ha vanliga jobb som vanligen innehåller massor av sinnesintryck, sociala kontakter, krav och deadlines.

Prova att göra en enkät om du vill veta hur det är just här.

Menar du en sån där frågeställning med staplar som jag sett någonstans? Är det lätt att göra en så då?

Du menar att om du hade endast en sak kvar som stressar dig, så tar den hela den stress som flera olika stressfaktorer gör nu? Vad jag menar att säga är att du alltså har exakt samma känslighet då som nu, men de blir mindre fast tar upp de delar som flera förut delade på?

EF skrev:Menar du en sån där frågeställning med staplar som jag sett någonstans? Är det lätt att göra en så då?

Ja, det är en baggis!

När du klickat på Nytt inlägg och skrivit några förklarande rader i rutan, kolla längst ned, under rutan, där ska det finnas 2 tomma rader.

På den första skriver du frågan, på nästa skriver du det första svarsalternativet. Klicka sen på knappen Lägg till svarsalternativ. Då kommer det upp en rad till, där skriver du nästa svarsalternativ och klickar på Lägg till.. (man kan ha max 10 alternativ).

Sen är det bara att klicka på Skicka som vanligt och vips har du skapat en omröstning.

earlydayminer skrev:Du menar att om du hade endast en sak kvar som stressar dig, så tar den hela den stress som flera olika stressfaktorer gör nu? Vad jag menar att säga är att du alltså har exakt samma känslighet då som nu, men de blir mindre fast tar upp de delar som flera förut delade på?

Eh, det där blev för komplicerat för min sömnbristtrötta hjärna.

Jag tror att jag var mer psykiskt känslig förut och blev mer stressad av allt möjligt för att jag var så osäker och förvirrad. Hade dessutom en massa fobier och nojor som jag inte har idag. Men samtidigt hade jag mer fysisk energi och tålde på något sätt att leva i närmast konstant stress under flera år, även om jag fick vissa fysiska symtom.

Nu är jag inte vare sig särskilt osäker eller nervös längre och är mer cool i de flesta situationer, så det är färre saker som kan stressa mig, men har nu vant mig vid att leva total utan stress under över ett decennium och istället utvecklat en fysisk känslighet som gör att jag inte tål någon stress ö h t. Är inte heller villig att utsätta mig för någon frivilligt om det inte är alldeles nödvändigt.

Tror inte jag kan förklara det bättre än så.

Jooooråå!! Det kan du, neeeeerrå ba' skoja!

Tack för förklaringen, nu förstod jag.

trémula skrev:Jag tror det beror på hur man ser på det.
Om man tänker på att vi med AS utsätts ju för så extremt mycket mer stress än NT-människor, då vi inte kan solla bort intryck.

trémula skrev:Då vi kollapsar av stress har vi kanske utsatts för enormt mycket mer stress än en NT har när den blir utbränd.

En aspekt jag skulle ha tagit med i mitt inlägg om jag hade funnit ord.

trémula skrev:Så man skulle kunna uttrycka det som att vi klarar mer stress, även fast det verkar som vi är extremt stresskänsliga.
[...]
Men det går ju inte att veta.
Så det beror på hur man ser på det, och så är det förstås olika för olika människor också.

Går inte att veta, nej.

Men såpass som jag har lyckats jämföra, skatta, extrapolera och lägga pussel under livets gång, både före och efter diagnos, skulle jag säga dels att det nog är både större känslighet och högre stress som samverkar, dels att det inte spelar någon större praktisk roll vilket eftersom stresskällorna för vår del är så mycket både fler och starkare verkande än för folk utan AS.

En sak som ligger oss i fatet är just också att vi i flera fall än "NT" kan, trots högre stressnivåer och lägre -tolerans, dels signalera dåligt eller inte alls att vi mår illa, dels fortsätta på ren envishet - eller därför att vi helt enkelt inte vet av att det kan vara på något bättre sätt för någon, ingenting har att jämföra med, ingen annan än sig själv att skylla på, så som det var för mig innan jag fick veta vad "AS" var.

Inger skrev:En klar majoritet av alla NPF:are jag träffat har så vitt jag kunnat uppfatta varit extra stresskänsliga, det är väl en av orsakerna till att många av oss har svårt att ha vanliga jobb som vanligen innehåller massor av sinnesintryck, sociala kontakter, krav och deadlines.

Nettoeffekten av ovanstående. En viktig sak som jag förbisåg.

Det är då inte för inte mitt nick är som det är.

HH, Betyder det att du klarar av att vara hektisk?

Zombie din rackare, nu väckte ditt inlägg några tankar som jag måste få ur mig innan jag tupplurar...

1. Kanske vi stresskänsliga egentligen "tål" relativt sett mer stress än andra då vi ju ofta utsätts för mer stress, i kombination med att vara mer stresskänsliga och receptiva och därmed måste bearbeta desto mer av sinnesintryck etc, klara av sociala situationer där vi inte fattar nåt eller blir accepterade, jobba fast vi egentligen inte orkar etc? En "normal" person kanske helt enkelt skulle bli galen av en vecka i våra skor?

2. Jag tror jag också tvingade mig att tåla mer än jag egentligen tålde när jag var yngre för att jag inte heller hade nåt att jämföra med utan trodde det var lika olidligt för alla. Om jag hade fattat galoppen lite tidigare så hade jag kunnat vara mycket mer rädd om mig, och kanske inte bränt ut de reserver jag då hade på att bara försöka stå ut, i vad som för andra säkert var helt normala situationer, men som för mitt nervystem var rena tortyren.

EF skrev:Så här skrev personen som säger att de med AS har högre stresströskel än NT. Inte för att jag begriper allt men det kanske ni gör?

AS personer har ju en mycket högre stresströskel än icke AS personer. Det betyder att man kan driva sig mycket längre än de flesta.

De har högre stresströskel och simultankapacitet än andra. Andra sorterar ett intryck i taget medan en AS person bombaderas men kan fortfarande klara av att göra samma saker som icke AS personer gör.

En del AS går långsammare vid stress och en del bryter ihop helt.

Svårt att förklara på litet utrymme.

Fick lära mig det på en kurs som AS-förbundet, tror jag det heter, höll. Södersjukhuset tror jag det var på.

Som jag kort skrev ovan lider de av stress för att de gör 200 saker samtidigt eftersom de inte kan gallra intryck. Den 201 saken blir för mycket.

En "normal" person gör kanske bara 5 saker samtidigt och håller sig därigenom stressfri. De klarar att begränsa sig till det som är relevant.

Högre simultankapacitet är iaf helt åt fanders enligt det mesta jag läst. Många med AS har ju också ADHD, och då kan deras aspiga rigiditet kamoufleras av det ADHD-iga draget att göra förton saker samtidigt, för att man är lättdistraherad eller funkar bäst med kniven på strupen (det väcker dopaminet) osv, men standard-aspie, om man nu får uttrycka det så, sägs iaf vara klart bättre på att göra en sak i taget, eller t o m ganska oförmögen till nåt annat än det. T o m så att om man blir avbruten måste man börja om från början.

Det där du citerade låter tämligen taget ur luften och svamligt. Vem är det som säger det sa du? AS-förbundet? Inget jag nånsin hört talas om.. Berätta gärna mer!

Och angående källor och info om stresskänslighet och AS så tror jag det går att googla på just det och få fram en hel massa som man sen får sålla ifrån, så man tar bort de värsta hemmasnickrade hemsidorna med jidder utan referens...