alfapetsmamma skrev:Var har du hört att det sägs att aspisar är fulare än andra? Jag har nämligen hört att aspiga barn ofta sägs vara finare än andra, vilket jag tycker är bullshit... Men det där med fulare, det vill jag höra mer om!

Det jag hört eller snarare läst är att man ANTINGEN har sämre hygien eller mindre intresse för sitt utseende eller kanske mindre intresse för att följa modet (det är ju helt olika begrepp eller "problem") ELLER tvärsom, är väldigt petig med det yttre på olika sätt.

Det verkar vara en allmänt accepterad idé, även bland många med AS, att man helt enkelt bryr sig mindre om sitt utseende om man har AS.

Jag har aldrig hört att AS barn skulle vara finare, däremot att vuxna med AS kan se yngre ut än sin egentliga ålder vilket oftast också anses attraktivt.

Det beror så klart vem tyckaren är. Här om dagen så var det en kärring som i förbifarten sade att jag såg snygg ut. Hon visste dock inte hur gammal jag är. Bryr mig inte så mycket ändå eftersom hon verkade vara lite väl mycket insnöad i politikskit, föreningar osv,.,.

Jag hör nog mer till kategorin "snygg" än "ful" i a f. Får man hoppas. (Även om smaken som bekant är olika hos olika människor.)
Jag bryr mig om hur jag ser ut. Kort och gott.
Dock föredrar jag intressanta personliga egenskaper (i mina ögon intressanta alltså) framför någon skitsnygg och modemedveten idiot utan egna värderingar.
(Med det inte sagt att det ena MÅSTE utesluta det andra. Men tyvärr gör det ibland det. )

Istället för att babbla om personlighet så anser jag att utseendet är så mycket mer än kroppen. Hur man klär sig, kroppshållning, socialt beteende, ansiktsuttryck osv räknas lika mycket. Om alla ställs nakna på en rad så ser dom precis lika fula ut imo.

Josef1 skrev:

alfapetsmamma skrev:Var har du hört att det sägs att aspisar är fulare än andra? Jag har nämligen hört att aspiga barn ofta sägs vara finare än andra, vilket jag tycker är bullshit... Men det där med fulare, det vill jag höra mer om!

Det jag hört eller snarare läst är att man ANTINGEN har sämre hygien eller mindre intresse för sitt utseende eller kanske mindre intresse för att följa modet (det är ju helt olika begrepp eller "problem") ELLER tvärsom, är väldigt petig med det yttre på olika sätt.

Det verkar vara en allmänt accepterad idé, även bland många med AS, att man helt enkelt bryr sig mindre om sitt utseende om man har AS.

Jag har aldrig hört att AS barn skulle vara finare, däremot att vuxna med AS kan se yngre ut än sin egentliga ålder vilket oftast också anses attraktivt.

Bry sig om sitt utseende behöver ju inte alls betyda vara fulare, bara mindre fixad. Det jag undrar är om det finns en allmän föreställning om att aspisar är FULARE, inte att de bryr sig mindre om trender eller är mindre benägna att låna pengar för att fixa det ena och det andra kirurgiskt (och sånt som jag personligen tycker är vansinne om man inte är vanställd).

Det där med vackrare aspie-barn eller autistiska barn stod i en gammal gammal bok om autism. Kommer inte ihåg vad den hette, men såg den på en föreläsning där det citerades ur den.

"Snygg" är en helhet bestående av många variabler. Variablerna är dessutom av olika prioritet för olika människor. Dock finns det några variabler som står högre än andra och dessa är nog snarlikt ordnande hos majoriteten av alla människor.
Jag har toklåga siffror på vissa variabler av högre prio vilket sänker helheten till nivån där namnet "snygg" helt enkelt inte passar på mig.

Mitt lilla programmeringsaktiga funktionstänk kring detta.

Än så länge har jag nog lyckats hålla mig rätt så fräsch utseendemässigt och kroppsligt, fast kan ha ohygglig klädstil ibland tycker min flickvän. Häromdagen hade jag svarta smokingbyxor med lite såsfläckar runt gylfen, vita tubsockor och svarta gympaskor, en blå rutig skjorta som hängde i trasor ner under ryggen, och till sist en jeansjacka. Detta var dock för att mina andra kläder var i tvätten, eller på golvet, och att jag inte hunnit stoppa in den trasiga biten av skjortan i byxorna ännu.

Jag fattar inte ens hur folk ser att det är tubsockor när personen väl har dem på sig?

Saninaé skrev:Istället för att babbla om personlighet så anser jag att utseendet är så mycket mer än kroppen. Hur man klär sig, kroppshållning, socialt beteende, ansiktsuttryck osv räknas lika mycket. Om alla ställs nakna på en rad så ser dom precis lika fula ut imo.

Känns som jag gjorde en tabbe här. Jag menade inget illa ifall någon råkade ta åt sig.

Saninaé skrev:

Saninaé skrev:Istället för att babbla om personlighet så anser jag att utseendet är så mycket mer än kroppen. Hur man klär sig, kroppshållning, socialt beteende, ansiktsuttryck osv räknas lika mycket. Om alla ställs nakna på en rad så ser dom precis lika fula ut imo.

Känns som jag gjorde en tabbe här. Jag menade inget illa ifall någon råkade ta åt sig.

Jag tyckte nästan detta inlägg var lite gulligt
Men man kan ju se det som att alla är lika vackra då också? Kanske beror på tanken också

Jag tror att jag ser okej ut. Andra har sagt att jag är snygg, men själv bryr jag mig inte ett skit om jag är snygg eller ful. Att sköta sin hygien tycker jag är viktigt så det gör jag och ser till att ha rena kläder, jag vill inte vara smutsig.

Kläder är jag egentligen ganska ointresserad av, det viktigaste är de inte är obekväma och inte har konstiga färger eller tryck. Helst svart, mörkblått eller grått. Vita skjortor går bra också. Min bror är väldigt intresserad av mode och kläder. Han har hur mycket som helst som jag kan få när han tröttnat det är bra för jag tycker det är tråkigt att gå i affärer och jag har svårt att hitta något jag kan tänka mig att ta på mig.

regnif skrev:

Saninaé skrev:

Saninaé skrev:Istället för att babbla om personlighet så anser jag att utseendet är så mycket mer än kroppen. Hur man klär sig, kroppshållning, socialt beteende, ansiktsuttryck osv räknas lika mycket. Om alla ställs nakna på en rad så ser dom precis lika fula ut imo.

Känns som jag gjorde en tabbe här. Jag menade inget illa ifall någon råkade ta åt sig.

Jag tyckte nästan detta inlägg var lite gulligt
Men man kan ju se det som att alla är lika vackra då också? Kanske beror på tanken också

Jag kanske är konstig, men jag tycker faktiskt att människor är lite fula jämfört med andra arter. Mollusker är obehagliga, men jag tycker ändå inte att dom ser fula ut. Att jag tycker människor står ut så mycket kanske beror på att förmågan för ansiktsigenkännande tillåter mig att beskåda vår hiskeliga figur I bättre detalj. ^_^ Jag skulle nog ranka andra primater som fula också, men ovanstående förmåga inte fungerar på dom.

"Står ut"? Menar du "sticker ut"? "Är mer iögonfallande"? Du har inte bara översatt stand out från engelska va?

Ursäkta språkpoliskontrollen.

Inger skrev:"Står ut"? Menar du "sticker ut"? "Är mer iögonfallande"? Du har inte bara översatt stand out från engelska va?

Ursäkta språkpoliskontrollen.

Sticker ut var uttrycket jag villa använda. Men den missen gjorde jag inte pga oavsiktligt oversättande från engelska.

Parvlon skrev:Bryr mig inte så mycket ändå eftersom hon verkade vara lite väl mycket insnöad i politikskit, föreningar osv,.,.

Det där var väldigt fördomsfullt Vad säger det om henne annat än att hon är en engagerad person?
Det finns ju de som engagerar sig i föreningar och politik pg sociala kontaktsvårigheter med, eller för att fylla ut tillvaron med någon som känns vettigt. I min värld är det positivt om människor engagerar sig i NÅGOT. Tycker att allt för många nt verkar ha aldeles för lite passion i sin tillvaro.

Saninaé skrev:

Saninaé skrev:Istället för att babbla om personlighet så anser jag att utseendet är så mycket mer än kroppen. Hur man klär sig, kroppshållning, socialt beteende, ansiktsuttryck osv räknas lika mycket. Om alla ställs nakna på en rad så ser dom precis lika fula ut imo.

Känns som jag gjorde en tabbe här. Jag menade inget illa ifall någon råkade ta åt sig.

Jag uppfattade det som ett intressant inlägg i debatten snarare än en bortgörelse.

I min värld är egentligen snygghetsfaktorn av väldigt liten betydelse. Det är andra saker jag lägger vikt vid, i mycket större utsträckning. Inte heller att någon lägger energi på hur de ser ut, det kan snarare bli oattraktivt för mig om det går över ett visst mått, eller åtminstone att det får mig att undra hur personen egentligen mår. Den som är tillfreds med sig själv behöver oftast inte sätta sig själv i något större centrum, eller hålla på att ägna utseendet massa uppmärksamhet, hänga med i modet, sminka sig rätt, köpa dyra parfymer och sådant. Jag tolkar ofta (inte alltid) ett överdrivet intresse för det egna utseendet för dålig självkänsla eller narcissism. Dålig självkänsla som ger uttryck i känslighet för hur man uppfattas av andra när det gäller utseende är inte attraktivt för mig. Sorry, nu var det nog jag som klampade på tår.

Jag gillar personer som kan ta sig själva med en nypa salt mellan varven, som har lite självdistans och som kanske har "viktigare" saker att brottas med i tillvaron än sitt eget utseende, vare sig de är nöjda eller missnöjda med det. Med det följer en balans i tillvaron som jag gillar och som därmed höjer attraktionsvärdet hos personen.

Hygien tycker jag dock är viktigt, att man kan ta hand om sig själv, eller att man åtminstone försöker, och att man är angelägen om att inte väcka anstöt hos andra genom att tvätta sig mellan varven och faktiskt tvätta kläderna ibland, och helst byta dem varje dag, åtminstone det personligast närmast kroppen. Det är ochså något som höjer attraktionsvärdet hos mig, om jag skall närma mig en person. (annars skiter jag i vilket så länge de inte luktar avfallsverk, så länge jag kan hålla sådant avstånd att jag inte behöver notera någon lukt).

Men för mig ingår även sådana faktorer i "personlighet" på något sätt.

Personer som har ett överdrivet egenintresse och som engagerar sig i småsaker som sitt utseende; tolkar jag oftast, nästan per automatik utan att bry mig om att ta reda på vilket; som antingen narcissistiska eller neurotiska, oftast så konstaterar jag bara att vi inte har så mycket gemensamt och går vidare på jakt efter människor med självdistans och andra intressen i tillvaron. Orka bry sig om sitt utseende? När världen är full av massor av intressanta ämnen att engagera sig i och lära sig mer om?

NU trampade jag någon på tårna, det kände jag. Men det är såhär jag personligen tänker. När jag ex märker att någon är fåfäng, så drar jag ner rullgardinen direkt (dvs, inte bokstavligt, utan intressemässigt).

Jag är totalt utseendeblind. Visst, jag kan avgöra om en person antagligen kommer att uppfattas som snygg/vacker av andra människor, men för egen del ser jag inget tilldragande i det såvida jag inte känner personen.

Jag har fått tagit mycket skit för det, men i min värld är fin/ful knutet till personligheten. Om någon är en dryg översittare blir den personen per automatik ful, helt oavsett yttre attribut. På samma sätt blir en varm, intelligent och medkännande människa vacker. Vissa personligheter kan jag förälska mig, varvid jag finner personen snygg/sexig/attraktiv per automatik.

Det underliga i det hela är att jag, sedan 4-5 års ålder, har uppfattat mig själv som fruktansvärt ful. Tycker fortfarande att jag är vansinnigt oattraktiv. Kanske är det så att jag ogillar min egen personliget?

Kikarn skrev:Personer som har ett överdrivet egenintresse och som engagerar sig i småsaker som sitt utseende; tolkar jag oftast, nästan per automatik utan att bry mig om att ta reda på vilket; som antingen narcissistiska eller neurotiska, oftast så konstaterar jag bara att vi inte har så mycket gemensamt och går vidare på jakt efter människor med självdistans och andra intressen i tillvaron. Orka bry sig om sitt utseende? När världen är full av massor av intressanta ämnen att engagera sig i och lära sig mer om?

NU trampade jag någon på tårna, det kände jag. Men det är såhär jag personligen tänker. När jag ex märker att någon är fåfäng, så drar jag ner rullgardinen direkt (dvs, inte bokstavligt, utan intressemässigt).

Jag har levt med en neurotisk kille gällande hans kläder, hår och städning hemma. Jag har levt med en narcissist, som gladeligen och med stor passion berömde och beundrade sig själv. Tanken slog mig aldrig att jag skulle döma dem för det. Jag kunde häpna ibland av deras framfart och fann det ofta fachinerande istället.

Är glad att du visade att jag inte är så judgemental som jag trodde. Strävar efter att bli av med såna tankar helt och fullt. Däremot drar jag ner rullgardinen vid enfald, där går min gräns:)

Sen gällande om jag är snygg eller inte, för det är väl det tråden handlar om? Så kan jag konstatera att jag och speglar inte är överens. Lite skrämmande är jag oxå ngnstans för när ngn annan har varit ute med mina hundar kommer de alltid tillbax med massa kommentarer från andra och jag får aldrig (nästan) kommentarer/frågor när jag är ute med dem. Håll ER borta, måste jag utstråla:O eller autistiskt avskärmad?

Nej, jag bryr mig inte ett skvatt om kläder, kan gå omkring i nästan vadsomhelst men anstränger mig ibland. Färger oerhört viktiga för mig så jag har aldrig ngnting rött, gult eller brunt på mig. Marinblått har jag på mig just nu men gillar det inte, nån t-shirt jag fått via ett gammalt jobb. Älskar trasiga t-shirts, då är de som skönast. Favoritfärgerna är grått/silver, grönt, lila och orange. Trasiga strumpor är inte trevligt.

Alla kvinnor jag träffat som varit överdrivet (enligt mig) intresserade av sitt utseende med kläder och smink har visat sig vara små inuti, alltså osäkra människor. Jag blir alltid beklämd när jag möter en sådan människa. Det finns kvinnor som kan sminka sig och klä sig snyggt och verkar inte vilja hävda sig eller dölja nåt, men de är ovanliga.

Klär jag upp mig känner jag mig oftast obekväm och kan absolut inte ha på mig obekväma kläder. Har aldrig kunnat. Värsta tempertantrums som liten om mamma försökte tvinga på mig nåt jag inte ville använda. Föredrar barfota med så lite kläder som möjligt.

tahlia skrev:Jag har fått tagit mycket skit för det, men i min värld är fin/ful knutet till personligheten. Om någon är en dryg översittare blir den personen per automatik ful, helt oavsett yttre attribut. På samma sätt blir en varm, intelligent och medkännande människa vacker. Vissa personligheter kan jag förälska mig, varvid jag finner personen snygg/sexig/attraktiv per automatik.

Jamen du, såhär fungerar jag med! Jag är dock inte utseendeblind utan kan se att en person "ser bra ut", men när jag upptäcker mer av personens personlighet så förändras utseendet, och den kan till och med bli oattraktivt ful i mina ögon om jag inte personligheten är tilltalande. Vidare har jag ett avvikande skönhetsideal, brukar inte fastna för samma sorts utseende som de flesta andra, även om jag kan se att det där är ex ett klassiskt rent drag, men för mig är det mer spännande med ex sneda ögon och höga kindknotor, ärgat ansikte, rynkor och liknande som andra finner utmärkande avvikande ex.

Kikarn skrev:

Parvlon skrev:Bryr mig inte så mycket ändå eftersom hon verkade vara lite väl mycket insnöad i politikskit, föreningar osv,.,.

Det där var väldigt fördomsfullt Vad säger det om henne annat än att hon är en engagerad person?
Det finns ju de som engagerar sig i föreningar och politik pg sociala kontaktsvårigheter med, eller för att fylla ut tillvaron med någon som känns vettigt. I min värld är det positivt om människor engagerar sig i NÅGOT. Tycker att allt för många nt verkar ha aldeles för lite passion i sin tillvaro.

Inget fel med engagerade personer (i sakfrågor), men politik är inget för mig. Tycker det är roligare att vara utanför så att jag kan peka på felaktigheter i sken-demokratin och gnälla.

tahlia - min fetmarkering - skrev:Jag är totalt utseendeblind. (---)

Jag har fått tagit mycket skit för det, men i min värld är fin/ful knutet till personligheten. Om någon är en dryg översittare blir den personen per automatik ful, helt oavsett yttre attribut. På samma sätt blir en varm, intelligent och medkännande människa vacker. Vissa personligheter kan jag förälska mig, varvid jag finner personen snygg/sexig/attraktiv per automatik.

Det underliga i det hela är att jag, sedan 4-5 års ålder, har uppfattat mig själv som fruktansvärt ful. Tycker fortfarande att jag är vansinnigt oattraktiv. Kanske är det så att jag ogillar min egen personliget?

Men du menar väl i så fall med det fetmarkerade ändå inte just den delen av din personlighet som rör din inställning till fin/ful. Detta eftersom du använder den delen av din personlighet för att ställa den vitsiga frågan. Eller?

Jag är snygg om jag anstränger mig lite

Mitt grundutseende har potential, men om jag inte väljer rätt kläder, frisyr och använder lite smink så ser jag oftast ut som någon sorts mutation mellan en tjej och en pojke.

Inget jag stör mig på, men det gör att jag numera undviker att vara långhårig, eftersom det ser för jevvla dumt ut när jag inte har smink. Jag ser ut som någon sorts misslyckad hårdrockare.

Har ett fördelaktigt utseende som tur är, mina ögon ska dock vara otäcka enlig många. Vilket är skönt då jag slipper folk som stirrar till vis del. Hehe