TK skrev:
Jag kan förstå din hållning och din uppfattning att detta är en fråga om hur det är att leva som aspergare.

Tack!

Så fort jag blir osäker på mig själv och om jag överreagerar eller felltolkar så försöker jag låta bli att agera och blir "tom" i mitt uttryck. Hade jag inte haft den här egenskapen i många vardagliga möten, om helt banala saker, så hade jag nog inte upplevt att jag hade haft några större problem.
För mig handlar att leva (med frågeställning om att vara?) som asbergarer om just väldigt väldigt små och subtila ting och händelser, om allt från ett möte i trappuppgången till att inte vilja, klara, våga, svara i telefon och liknande. Och inte det kan avhandlas där, så vet jag ärligt talat inte var sådant skall avhandlas överhuvudtaget.

Jag tror att det också bland en del av oss finns en benägenhet att sortera bort sådant som vi ännu inte kommit att betrakta ur ett aspergareperspektiv. Utvecklar vi vår intellektuella känslighet för att se subtila sammanhang så motverkar vi sådan bortsortering. Det är i alla fall min förhoppning.

TK skrev:Jag tror att det också bland en del av oss finns en benägenhet att sortera bort sådant som vi ännu inte kommit att betrakta ur ett aspergareperspektiv. Utvecklar vi vår intellektuella känslighet för att se subtila sammanhang så motverkar vi sådan bortsortering. Det är i alla fall min förhoppning.

Jag förstår ärligt talat inte att det är oönskat med vardagsscenarior, eller småting. Enligt min erfarenhet så är det just sådant som gör vardagen svårmanövrerad.

Enkla ting som ex;
*jag skall sortera min garderob, men klarar inte av att slutföra. Någon som har några tips?
*jag har en hög med papper som jag inte klarat gå igenom; någon som har ett bra system? Vad kan man slänga?
*min granne tittar så konstigt på mig i trappan, vad bör jag göra när vi möts? Förväntar han sig att jag skall hälsa? Vem skall hälsa först?
*jag är nyfiken på en person, hur gör jag för att inleda bekantskap?
*min granne slänger skräp i trappan, och det stör mig. Skall jag säga till eller försöka lära mig att inte störas utav det?
etc, etc, etc.

De större tingen är inte sällan lättare att tackla och hantera? Säger jag; men det är så jag upplever det. Och för mig är problemet just att jag inte vet om jag tänker/resonerar/agerar konsekvent och konstruktivt när jag hamnar i ett vardagsscenario där jag inte vet om jag överreagerar, tänker fel, missförstår eller ej.

Kikarn skrev:Jag förstår ärligt talat inte att det är oönskat med vardagsscenarior, eller småting. Enligt min erfarenhet så är det just sådant som gör vardagen svårmanövrerad.

Jag vet inte om det i och för sig uppfattas som oönskat att ta upp vardagsscenarier. Möjligen att några av forumdeltagarna ser ner på detta, i vart för sådana vardagsaspekter som de själva inte är så intresserade av.

I fråga om var på forumet sådana frågor har kommit att tas upp så kanske de inte alltid hamnar under Att leva som Aspergare utan i andra avdelningar, och ibland flyttas bort såsom denna tråd till Övriga ämnen. Jag tror detta kan bero på en viss tröghet i vårt sätt att själv se på frågorna och deras betydelse.

Men det kan också bero på att alla inte är så noga med var de hamnar, utan mer ser till diskussionen som sådan. Ett exempel på en tråd som verkligen rör detta med att leva som aspergare är tråden Unika raggningsrepliker, raggning och ONS, som också den ligger i Övriga ämnen.

För min del har jag nog mer sett till diskussionen som sådan och inte brytt mig så mycket var den nu hamnat. I samband med omläggningen av forumet diskuterades det en del vad för slags diskussion som skulle passa i olika avdelningar.

Jag vill minnas att det var ganska många som sade sig ha vissa svårigheter att veta detta. Att greppa en systematik och att anpassa sig till en systematik, som på något sätt är förenlig med ens eget sätt att systematisera, är som bekant något som aspergare ofta har ett speciellt fokus på. I själva verket är det för många något av en specialitet.

När jag läste om din reaktion på att tråden flyttats, påminde det mig om att alla inte har en lika "avslappnad" syn som jag på detta med insorteringen av trådar. Och som sagt, jag förstår din inställning. Detta även om jag inte spontant reagerar precis som du. Framför allt ser jag det som intressant att utveckla resonamanget, så som du gör.

Snälla, ta inte bort den här tråden!

För mig är såna här diskussioner både intressanta och lärorika. Jag vill veta hur andra hanterar såna situationer som du beskriver, hur man reagerar, om det finns någon fredlig lösning etc. Känner också igen mig jättemycket i att bli osäker på ifall man överreagerar eller underreagerar och vara tvungen att fråga andra vad som är rimligt att tåla. Just det tror jag är väldigt typiskt för AS.

Möjligen skulle den vara mer lämplig i Privata eller i Off Topic där inte kreti och pleti kan läsa om detta - inkl grannen om man har otur - men det tycker jag är upp till trådskaparen att besluta i så fall, inte moddar.

Moderator:

Trådar tas inte bort. Anledningen att den här flyttades har jag redan motiverat. Gräl med grannar finns i alla konstellationer och i alla samhällsskikt och är inget typiskt för aspergare.

Men eftersom trådskaparen så tydligt önskar det så flyttar jag tillbaka den till ursprunget.

Jag håller med Inger. Det här ämnet är vi säkert en del som känner igen oss i. Det är en av de klassiska knäckfrågorna för oss med AS och har makt att i förlängningen ställa till mycket psykisk ohälsa och utbrändhet just för oss mer än för de flesta.

edit: weasley hann emellan mig och Inger. Tack weasley!

Ovanstående blir ju då inaktuellt ur den aspekten, men jag hade nog gärna velat säga det ändå.

Jag vill bara förtydliga att jag inte har haft något gräl, utan tvärtom, har jag förhållt mig mycket vag i det hela, har inte speglat någon tanke, fundering eller reaktion utan jag har funnit mig i hennes arrangemang. Därför kan det inte heller bli fråga om något gräl, alla tankar här utgår helt från mig och mina personliga speglingar eller reaktioner.

Har nu haft 2 tvättdagar och tänkte berätta lite om hur det har gått. För det har ärligt talat fått en helt oväntad effekt.
Från att tvätt tidigare är mitt personliga misslyckanden -jag lyckas aldrig bli klar med berget, vare sig det gäller att tvätta allt eller vika allt, - så har det blivit ett projekt som involverar flera i familjen

Såväl i fredags som igår, så har jag bara behövt säga att "jag behöver hjälp att hänga upp, ta ner torrt och vika så att jag får plats med det som ligger i maskinen" och så har någon lyft på ändan eftersom alla inser att det inte går att hinna med detsamma på en dag som på två dagar om en ensam skall göra jobbet

Så allt som är tvättat dessa dagar är också nerplockat från tvättlinan OCH vikt direkt, av flera händer än två! (=mina).

Så jag vet inte om jag har något att klaga över!

Inger skrev: Möjligen skulle den vara mer lämplig i Privata eller i Off Topic där inte kreti och pleti kan läsa om detta - inkl grannen om man har otur - men det tycker jag är upp till trådskaparen att besluta i så fall, inte moddar.

Jag har tyvärr inte tillgång till privata, då jag inte har varit medlem tillräckligt länge. Annars hade jag lagt det där, tror jag, just för att det är ett privat problem.
Oavsett hur litet det är för andra, så upptar sådant här mycket av min energi när det inträffar, under ibland en väldigt lång tid. Jag kan ha svårt att släppa sådana här småsaker, mest för att jag undrar vad det är jag inte förstår, om jag missat några subtila signaler, om det är något jag borde ha hanterat annorlunda, vad jag egentligne tycker om det, etc, etc, etc.

Kikarn skrev:Såväl i fredags som igår, så har jag bara behövt säga att "jag behöver hjälp att hänga upp, ta ner torrt och vika så att jag får plats med det som ligger i maskinen" och så har någon lyft på ändan eftersom alla inser att det inte går att hinna med detsamma på en dag som på två dagar om en ensam skall göra jobbet

Så allt som är tvättat dessa dagar är också nerplockat från tvättlinan OCH vikt direkt, av flera händer än två! (=mina).

Så jag vet inte om jag har något att klaga över!

Haha, underbart! Grattis!

Kikarn skrev:Oavsett hur litet det är för andra, så upptar sådant här mycket av min energi när det inträffar, under ibland en väldigt lång tid. Jag kan ha svårt att släppa sådana här småsaker, mest för att jag undrar vad det är jag inte förstår, om jag missat några subtila signaler, om det är något jag borde ha hanterat annorlunda, vad jag egentligen tycker om det, etc, etc, etc.

Jamen visst, förstår precis! Och känner igen mig som fan (som sagt).

Då tycker jag det är grannen som är väldigt dum i huvudet om den inte kan förstå att du vill skriva av dig eller få råd nånstans. Bara fördomsfullt av dem. Vi vet väl själva att vi Har problem och inte är perfekta liksom. No need to gå och överdriva sånt, vi vet, va. Ungefär hela tiden. Så man fick höra nån gång tvärtom.

regnif skrev:Då tycker jag det är grannen som är väldigt dum i huvudet om den inte kan förstå att du vill skriva av dig eller få råd nånstans. Bara fördomsfullt av dem. Vi vet väl själva att vi Har problem och inte är perfekta liksom. No need to gå och överdriva sånt, vi vet, va. Ungefär hela tiden. Så man fick höra nån gång tvärtom.

Tror inte att min granne känner till det här inlägget, men iofs om hon så skulle så tror jag nog att hon skulle tänka ett par varv, hon är inte elak i sig, utan jag tror att hon försöker ställa om sig i tillvaron hon med på sitt sätt egentligen. Det är nog inte heller hon som överdriver utan det är jag som har svårt att anpassa mig till förändringar och att jag på grund av andra måste rucka på mina rutiner. Faller mina rutiner som sitter i ryggmärgen så faller allt. Den här gången verkar det dock som att det kanske är en fördel att rutinerna föll, får se det under den närmaste framtiden. För egentligen har tvätten alltid varit ett stort problem för mig. Under många års tid har jag fått fixa morgondagens behov av rena kläder kvällen innan bara för att det inte ligger fixt och färdigt i förväg... trots egen maskin som jag kunnat använda när jag ville. Det har som sagt varit TVÅ tvättar som har gällt om dagen, en innan maten är klar, och en efter det är avklarat ock disken är i maskin och liknande. Men hur ofta hade jag inte behövt köra dubbla antalet för att hinna ikapp, speciellt vid årstidsbyte, när allt skall packas undan?

Rutiner och struktur och att överse hur jag behöver strukturera upp saker och ting och verkligen komma igång är också himla tråkiga svårigheter som jag dras med just när det gäller hushållsarbete, som jag mer än gärna undviker med alla medel om jag kan.

Lathet? Nej, inte egentligen. Jag kan utföra hästjobb med gjädje om det behövs. Men det får inte vara tråkigt, för då fungera jag inte alls.

Jag tror jag menade mer allmänt om man skriver på nätet och grannen kollar tror jag, men så menade jag iaf

Nä, det får inte va tråkigt. Därför är det kanske som jag gör ibland då...checkar både datorn och maten samtidigt. Men ibland kan jag nog stå och göra en grej åt gången och tycka att det funkar bra utan att bli uttråkad.

Är det inte jobbigt att ha så mycket att göra som man får av barn? Alltså att inte ha nåt att göra kan ju vara det tristaste och jobbigaste som finns, men hur gör man för att hinna med det man eg. inte hinner med?
Jag som har all tid i världen kanske nu inte förstår bara därför..

regnif skrev:Är det inte jobbigt att ha så mycket att göra som man får av barn? Alltså att inte ha nåt att göra kan ju vara det tristaste och jobbigaste som finns, men hur gör man för att hinna med det man eg. inte hinner med?
Jag som har all tid i världen kanske nu inte förstår bara därför..

Altså. Jo. Jag hinner aldrig allt jag "borde" med NT-mått mätt. Men jag är för det mesta g.a.n.s.k.a snäll mot mig själv och dömer mig inte onödigt hårt även om jag försöker ändra på mig och "lära" mig göra bättre ifrån mig ibland.

Men jag är helt hopplös när jag inte har barn, och även innan jag fick barn, för då gjorde jag helst ingenting. Jag måste antingen ha fullt upp överallt, annars får jag ingenting gjort. Och det är jobbigare än att ha barn måste jag säga.

Det som är svårast att kombinera är min ovilja att ha hem människor som inte är "som hemma" -de kan komma och gå som de vill i lagom takt- men nya människor.... och några av barnen har sociala behov. Det kan vara svårtlösligt ibland. Jag har dessutom blivit oerhört ljudkänslig på äldre dagar. Var inte så ljudkänslig som ung.

Kikarn skrev:

regnif skrev:Är det inte jobbigt att ha så mycket att göra som man får av barn? Alltså att inte ha nåt att göra kan ju vara det tristaste och jobbigaste som finns, men hur gör man för att hinna med det man eg. inte hinner med?
Jag som har all tid i världen kanske nu inte förstår bara därför..

Altså. Jo. Jag hinner aldrig allt jag "borde" med NT-mått mätt. Men jag är för det mesta g.a.n.s.k.a snäll mot mig själv och dömer mig inte onödigt hårt även om jag försöker ändra på mig och "lära" mig göra bättre ifrån mig ibland.

Men jag är helt hopplös när jag inte har barn, och även innan jag fick barn, för då gjorde jag helst ingenting. Jag måste antingen ha fullt upp överallt, annars får jag ingenting gjort. Och det är jobbigare än att ha barn måste jag säga.

Det som är svårast att kombinera är min ovilja att ha hem människor som inte är "som hemma" -de kan komma och gå som de vill i lagom takt- men nya människor.... och några av barnen har sociala behov. Det kan vara svårtlösligt ibland. Jag har dessutom blivit oerhört ljudkänslig på äldre dagar. Var inte så ljudkänslig som ung.

Jaha. OK, finns ju olika mått.
Fast jag kan inte ens tolka barn, vad de vill, så det bidrar till sin jobbighet. Idag klarade jag av att le mot ett barn som började le mot mig men sedan försökte den visa nåt och jag slutade förstå. Jag förstod inte vad den menade. En annan gång kom ett barn emot mig men jag fick titta bort för att jag vet att jag är osäker och brde hålla mig borta från dem. Men denna gången kände jag mig bättre. Och om de inte ler mot mig förstår jag inte vad de vill. Gråter den för att jag är ful, för att jag beter mig konstigt? Nåt annat? etc.
Vore lättare att förstå sådant.
Finns det inte operationer mot ljudkänslighet? Eller nåt man kan göra för att förebygga?

Öronproppar.

Annars är jag mer intersserad av om det finns någon operation mot högljuddhet.

Men det kan man ju inte ha hela tiden. Det kan ju bli nåt jox inne i öronen. De är svåra att sova med också. Åker de inte in i öronen ännu mer om man sover på dem? Dessutom tycker jag de gör ont efter ett tag. Kan inte använda flera dagar i rad. Fick nåt torkat vax inne i öronen som gjorde lite ont och så. Sen blir jag bara ännu mer ljudkänslig för att jag vänjer mig vid skydden. Det är nog så för andra med?

Fast jag hörde att hög ljudnivå kan göra att man kan bli känslig. Eller om man använder lurar med hög musik i eller lyssnar mkt med lurar. Då får man ha det hela tiden isåfall och det är inget jag orkar gå runt med att ha det så längre.

Jo, det stämmer. Man blir mer känslig av att ha dem hela tiden.

Men just när man vistas i ljudliga miljöer eller om man hör sina grannar om natten kan det vara bra.

Jag brukar ha i känsligaste örat när jag sover, tycker det funkar bra.

Om de gör ont så har du inte använt rätt sort eller rätt storlek. Eller så har du superkänslig känsel i öronen, finns de som inte kan ha öroproppar utan att få ont hur mjuka de än är. Vax bör man väl kanske peta bort innan man stoppar in proppen.

Men nu kom vi visst av ämnet. Kanske de här sista inläggen skulle passa bättre i tråd om ljuskänslighet? Vi har haft såna förut.

Har hört att man inte bör peta i öronen egentligen så då vet man inte hur man skall göra...jag tror jag petade i dem och sen hade proppar eller nåt sånt, så därav torkade vaxet. Men tror jag kan få ont ändå. Så jag föredrar andra saker men folk brukar skvallra/tycka man är konstig tror jag om man har andra skydd än proppar. Det är smidigare eg. med vissa andra. Undrar dock vilken som är effektivast?

Ja, men det är svårt att hålla reda på olika trådarna när man väl börjat prata om ett ämne i en tråd att börja hoppa till en annan tråd om det. ^^

Fast det är väl bara för den att börja prata som vill prata om själva tänkta ämnet också? ^^

Vilken sort har du?

Jag har en sort med dun i som inte tillverkas längre, köpte deras sista utgående storpack så de skulle räcka länge. Men de där plåsterfärgade i skumgummi från apoteket tycker jag också är rätt bra. De stänger ute ljud mer effektivt och man kan välja hur mycket man vill höra genom att skjuta in dem lite eller mycket. Tycker de känns bättre än de gamla gula som jag fick jätteont i örat av för att de var för oflexibla.

(Ber moderator flytta diskussionen, de brukar länka till vart de gjorde av den.)

Jag vet inte, har prövat olika typer. Både sådana där "med vingar" (fast dem har jag mer haft till flyg än ljud så jag vet inte med dem), och sådana man skall trycka med fingrarna för att forma. Raka och rundade. Så jag vet inte, ganska många olika märken. Några från apoteket, några man fått från någon festival någon gång etc...ofta orange/gula. Lite plastiga, mer än bomullsaktiga.
Aha, dun, jag tror jag har prövat nån sån..det finns grön-genomskinliga såna tex? Kan ha varit bomull i också.

Hm, men hur vet man om hörselgången? Hur långt man kan peta in dem?

Jag tror jag märkte att några var bra ang. ljudet men de var lite långa och jag gillar inte att sova rakt på dem. Proppar i övrigt verkar hoppa ut ur öronen på mig också.

Ja, de var gröngenomskinliga i storlek s och blågenomskinliga i storlek m (jag köpte två paket av varje eftersom jag har olika storlek på höger och vänster).

De gröna är lite för små för mitt aktuella öra så om vi träffas vid tillfälle kan du få prova några. Låter som om du är storlek s?

Örongången är nog tillräckligt lång och öronproppar utformade för att vara säkra att sätta in.

Jaså? Hmm....kanske är därför som den ena mest ploppar ur...
Storlek s, kanske det? Vid konsert tyckte jag dock att de inte verkade hjälpa (fast jag vet inte, var rakt framför en högtalare), så kanske då man kan använda något större? Lite krångligt
Jag har funderat om jag inte har mindre hörselgång än andra eller nåt eftersom jag är mindre på olika sätt än andra också så varför inte det med? Men jag vet inte

Hehe, proppträffarmöte?