Jag hatar att planera. Det är så jobbigt när man har låst upp sig för något och tappar lusten för att göra det. Helst vill jag bestämma mig så sent som möjligt. Men så har jag ju inte AS heller.

Och jag har väldigt svårt att bygga upp vanor och rutiner.

Peter skrev:Jag gillar inte att planera eller förbereda saker, men om jag överhuvudtaget skall göra någonting har jag inget val. Min spontanitet ligger någonstans runt minus 1500.

Jag ogillar att planera men har gärna en tanke om hur nåt ska bli och ta sig ut och kanske lite stödpunkter däremellan. Blir skitstressad när det plötsligt ändras, särskilt när det ändras av andra bara så där, utan rimliga skäl.

Samtidigt får jag spunk av att det bara är likadant likadant varje dag och går ibland långa omvägar för att slippa gå samma sträcka som alltid (hem och till t-banan t ex).

Har nog svårare med små förändringar och överraskningar än att finna mig i Stora Eländor som händer.

Motsägelsefullt är mitt mellannamn och det gäller det mesta, inte bara spontanitet och rigiditet.

Har absolut inga problem med att vara spontan, inte heller med att planera. Det beror helt å hållet på situationen helt enkelt

MsTibbs skrev:Jag kan vara mycket spontan när jag mår bra, när jag är stressad kan jag bli mycket rigid.

Jag är ungfär lika spontan som du är. Berår mycket på vad man känner man vill gära. Gillar inte att ha saker hängande över sig.

pointblank skrev:Jag har inga problem med mina egna spontana infall. Andras spontanitet är betydligt jobbigare att hantera...

Samma här när det gäller Irl-aktiviteter. Har blivit bättre på det men bör jobba mer på det.

Telefonsamtal är ju oftast spontana men det har jag sällan problem med. Svarar om jag har tid, annars ringer jag tillbaka samma dag eller 1-2 dagar efter. Om numret är skyddat kan jag bli fundersam men tar det och vet för det mesta hur jag ska formulera sig när den andre sagt sitt ärende.
Msn och liknande klarar jag däremot inte av.

Jag är emellanåt överdrivet spontan.

Jag är dubbel i det här med spontanitet. Har nog ett ganska stort mått av problem med impulskontroll i vissa lägen. När det gäller "ovidkommande saker" som att festa, umgås med människor där jag har koll på läget, starta eget företag, köpa hus, flytta till en annan kommun, säga upp mig på jobbet, initiera en del sorters bråk och gräl om jag har blivit förbannad -ytterst sällsynt numera dock, gå emellan två för mig främlingar som slåss, och liknande saker där jag utsätter hela min tillvaro för omkullkast. Då har jag ingen tanke på konsekvens alls, och förstår inte att jag egentligen har något annat alternativ än den första impulsen jag kommer på. Kan få riktiga adrenalinkickar mellan varven när jag kommer på något som måste göras NU.

Men rör inte min tvättid, ändra inte på hur man sorterar disken i diskhon om man skall diska för hand, lägg inte in saker i diskmaskinen på fel sätt, följ dagordningen till punkt och pricka om sådan finnes, står det saker i en regelbok så är det för att de skall tolkas bokstavligt -det finns inget utrymme för tolkningar, lägg inte gula knappar i lådan för röda, titta gärna på böckerna men ställ tillbaka i rätt ordning, etc, etc, etc, etc.

Så jag är väldigt dubbel. Jag är impulsiv när jag inte borde och rigid när det egentligen inte borde spela någon roll. Det hade varit enklare om det hade varit tvärtom. Men jag hade nog haft tråkigare som ung

lettan skrev:Även vanliga svenskar måste man boka in fika, bio m.m i förväg, de är så oflexibla, i utlandet är det annorlunda, får flytta utomlands.

..... jamen för helsicke, kom inte och hälsa på mig i mitt HEM oplanerat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det finns inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
noway!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jisses, får nästan nervsnörp. För något sådant allvarligt i tillvaron behöver jag minst två veckors respit om det är första gången någon kommer!
Andra gången kommer man bara om det kändes bekvämt att man kom första gången.
Tredje gången, så är mitt hem ditt hem.

och jag funkar nog likadant när jag blir hembjuden hos någon....