Hej, jag gillar inte WrongPlanet eftersom det är för många amerikaner där och deras syn på AS verkar vara helt annorlunda. De är besatta av stereotyper men samtidigt verkar de flesta övertygade om att alla "högfungerande" med AS kan jobba och att arbete är en direkt indikation på om man är hög eller lågfungerande. Jag tål inte denna mentalitet som genomsyrar hela forumet, dessutom tycker jag generellt sett att européer är roligare och trevligare.

Någon som har tips på en bra sida?

Vad är det som är märkvärdigt med att ett amerikanskt forum har amerikanska medlemmar?

Ingenting märkvärdigt alls, bara det att deras värderingar och generaliseringar blir lite tröttsamma.

Höh, jag som hörde det är mer öppet i USA istället. Hur är det egentligen?
Våga va sig själv nånstans...

regnif skrev:Höh, jag som hörde det är mer öppet i USA istället. Hur är det egentligen?
Våga va sig själv nånstans...

Amerikaner generellt har sämre förståelse för AS, de har knappt någon bidragskultur att tala om och alla med AS där verkar tro att AS är någon form av handikapp som måste "besegras" för att man ska ta sig in på arbetsmarknaden. Att detta är hela meningen.

Européerna däremot verkar anse att man jobbar om man känner för det men att det kan vara lika bra att inte göra det om man känner att ett vanligt arbete inte skulle passa. Betydligt mer avslappnande.

Amerikanerna generellt verkar tro att vissa typer "aldrig kan ha AS" bara för att dessa inte personlighetsmässigt passar stereotypen. De vill mäta precis allt på skalor och tar noll hänsyn till personliga variationer. Hur bra någon är på att laga mat eller mecka med bilar tolkar de som en direkt indikation på "svårighetsgraden" av AS. Nu generaliserar jag men den inställning jag beskrev är väldigt typisk för WP.

Så tror ju amerikaner också generellt att så snart de får nys om något som andra känt till i ett decennium eller mer så blir de automatiskt "världsledande" och att det är deras tolkning av saken som gäller. Oavsett om det handllar om medicinska diagnoser, design, industri etc. De har en tendens att kapa saker och göra sig till nån slags universiell företrädare, "alla vägar möts i USA" typ. Som om vi andra kretsar kring dem.

Många svenskar är hjärntvättade med idén att en privatbaserad ekonomi per automatik tillåter mer "personlig individualitet" och att all form av social kollektivism i Sverige är "sossarnas fel". Är ingen sosse själv men detta är en jättelögn. Amerikaner, speciellt de som röstar åt höger (har själv släkt där som är republikansk medelklass) har nästan noll tolerans för alla avvikelser från den sociala mallen. Även den liberala överklassen i t.ex New England anser i hög grad att livet är förutstakat och att man måste gå på en viss typ av skolor/nå en viss nivå i karriären för att ens betraktas som människa. Sociala avvikelser bekämpas aggressivt från alla håll. Detta samhälle får också personer med AS att tro att de måste "besegra" NT samhället istället för att bara vara sig själva.

regnif skrev:Höh, jag som hörde det är mer öppet i USA istället. Hur är det egentligen?
Våga va sig själv nånstans...

Ledsen att göra dig besviken men den sociala kontrollen är nog betydligt större i USA, än i Europa i allmänhet och Norden i synnerhet.

Däremot så gillar jag inte den s.k. "europeiska" tanken att arbete skulle vara frivilligt. Alla som kan har en moralisk skyldighet att göra rätt för sig, och det är just sådana med en mer "avslappnad" attityd, som undergräver tilltron till de sociala skyddsnät, som vi européer skall vara tacksamma över att vi har.

Hm, kan man inte besegra sig själv på nåt sätt? Att man kan vinna över svårigheterna, är det det du menar med besegringen? Eller menar du mer det som att man bör bota det liksom? Funderade ett tag på att åka dit men om det är mer besvärligt där med det så skiter jag nog i det.

Jag trodde det var mindre avslappnat här. På nåt sätt instängt, välkomnar inte okända människor hörde jag det skall vara här mer än andra ställen i världen, eller en del andra iaf. . Jag tycker dock det är lite läskigt också med daltandet. "Jaha, har du aspergers, men då skall du sitta på bidrag i 10 år så du inte behöver känna dig annat än handikappad". Som att hellre lite bidrag och sitt där du, nu är det bra, än att ens få nåt vettigt att göra samtidigt.


Noll hänsyn till personliga variationer är ganska läskigt tycker jag..trist.
Intressant att höra! Då jag är ganska isolerad ungefär som en brottsling nästan och vet ingenting om omvärlden. Jag tror inte de vill veta av mig heller. Det tycker man är konstig, men jag vill inte att de skall tycka så. Inte på ett dåligt sätt iaf. .
Så det är skönt att höra på nåt sätt iallafall.

Jaha, lite som att är du högfungerande AS, så skall du kunna meka och laga mat lika högfungerande så att säga?

WP är kanske inte hela sanningen av USA då, eller har du märkt detta rent övrigt också "med amerikaner"?

ford skrev:Däremot så gillar jag inte den s.k. "europeiska" tanken att arbete skulle vara frivilligt. Alla som kan har en moralisk skyldighet att göra rätt för sig, och det är just sådana med en mer "avslappnad" attityd, som undergräver tilltron till de sociala skyddsnät, som vi européer skall vara tacksamma över att vi har.

Nu är ju frågan vem som faktiskt kan och vem som inte kan. Jag fixade inte skolan trots att folk knappt ens tror att jag har AS, jag fixar nog inte ett normalt jobb heller men skulle jag jobba med något som intresserar mig, t.ex mode, hade jag förmodligen klarat jobbet och dessutom mått bra av det. Samhället däremot erbjuder inte skräddarsydda drömjobb till folk så det innebär att jag blir utanför och gör bäst i att leva på förtidspension. Jag kan teoretiskt arbeta men jag kan inte arbeta med vad som helst och jag kan heller inte rent praktiskt skaffa mig en generell utbildning och ett traditionellt CV.

Jaha.
Jo, jag har hört folk säga det skall liksom vara inskränkt eller så i USA, och kanske kontroller också. Mkt polis och så. Det säger ju mycket iofs men..
Fast kan det vara så att här i Sverige vågar man inte ta tag i saker? Man låter den där vara för sig själv "eftersom den vill det" utan att ens ha frågat den? Det tycker jag är bland det värsta som finns, också, va. Så det blir lite svårt.

regnif skrev:Hm, kan man inte besegra sig själv på nåt sätt? Att man kan vinna över svårigheterna, är det det du menar med besegringen? Eller menar du mer det som att man bör bota det liksom? Funderade ett tag på att åka dit men om det är mer besvärligt där med det så skiter jag nog i det.

Jag trodde det var mindre avslappnat här. På nåt sätt instängt, välkomnar inte okända människor hörde jag det skall vara här mer än andra ställen i världen, eller en del andra iaf. . Jag tycker dock det är lite läskigt också med daltandet. "Jaha, har du aspergers, men då skall du sitta på bidrag i 10 år så du inte behöver känna dig annat än handikappad". Som att hellre lite bidrag och sitt där du, nu är det bra, än att ens få nåt vettigt att göra samtidigt.


Noll hänsyn till personliga variationer är ganska läskigt tycker jag..trist.
Intressant att höra! Då jag är ganska isolerad ungefär som en brottsling nästan och vet ingenting om omvärlden. Jag tror inte de vill veta av mig heller. Det tycker man är konstig, men jag vill inte att de skall tycka så. Inte på ett dåligt sätt iaf. .
Så det är skönt att höra på nåt sätt iallafall.

Jaha, lite som att är du högfungerande AS, så skall du kunna meka och laga mat lika högfungerande så att säga?

WP är kanske inte hela sanningen av USA då, eller har du märkt detta rent övrigt också "med amerikaner"?

Tycker det verkar stämma rätt bra på amerikaner i allmänhet, tyvärr.

Jag försökte själv besegra min AS i över tio år. Hatade mig själv för att jag hade det och istället för att försöka klara skolan lade jag hela min energi på att bemästra det sociala spelet och lära mig intuitiv kommunikation med andra, genom leenden, blickar etc. Jag lärde mig detta och kan utåt sett vara hur NT som helst i många avseenden men på insidan är det jobbigt i längden. Själv upptäckte jag att det inte är värt det, jag mår bättre av att bara vara mig själv än att ägna mitt liv åt att försöka bli tagen för nån slags NT-människa. Förmågan att härma andra och att ha theory of mind nog för att förstå vad de tänker och känner finns kvar hos mig permanent eftersom jag tvingade mig att lära mig det, men jag mår ändå bra av att inte behöva interagera på andras villkor hela tiden.
Det här med att "kämpa" och "besegra" sin AS kan ha vissa fördelar eftersom man på vissa sätt blir en mer allsidig människa, men det medför också smärta.

De mest karriärsmässigt lyckade med AS har nog lagt mindre fokus på det rent sociala men mer på det akademiska. De är troligtvis mer "udda" i beteendet och sämre socialt sett än vad jag är men har däremot hittat en mellanväg att fungera på. Jag lärde mig bara den sociala biten men det förändrade inte den jag är i grunden, jag är fortfarande en person med AS och mina sociala talanger är egentligen bara av kosmetiskt värde eller roliga i avslappnade sammanhang som på middagar eller fester. Så är det rätt användbart när jag reser också men i övrigt har det inte förbättrat mitt liv.

Man kan inte förvänta sig att samhället skall skapa skräddarsydda drömjobb heller och det har det ingen moralisk skyldighet att göra, heller, som jag ser det. Vi måste alla göra rätt för oss, även om det inte innebär att vi förverkligar våra drömmar.

Däremot så har du faktisk (sett till det faktiskt existerande regelverket hos af) rätt till ett jobb, där du kan arbeta efter dina egna förutsättnningar, utan att det ställs krav på dig som du inte kan leva upp till och där ingen har rätt att bete sig illa mot dig p.g.a. ditt funktionshinder.
Arbetsgivare som anställer folk på de grunderna får ett s.k. lönebidrag från arbetsförmedlingen, för att täcka upp för merkostnaderna med att att ha en anställd som måste jobba efter egna förutsättningar.

Just nu är det dessvärre lågkonjunktur, så det här med att skaffa ett jobb är inte det lättaste, vara sig för fullt friska NT:s, eller för sådana som har rätt till lönebidrag. Ofrivillig arbetslöshet är heller inget man kan lasta på individen, så länge man gör sitt bästa för att få ett jobb och det är därför som vi INTE skall ha ett samhälle efter amerikansk modell, mer eller mindre utan bidrag och sociala skyddnsät, inte för att folk som friviliigt väljer att inte jobba skall kunna göra det valet.

Hör med arbetsförmedlingen om de kan hjälpa dig, så kommer de förhoppningsvis att göra sitt bästa för att få fram ett jobb (eller något som kan leda till ett jobb, på lite längre sikt) åt dig, men som sagt: det är tuffa tider just nu, så hoppas inte för mycket bara. Huvudsaken är att man gör sitt bästa och försöker tycker jag, då är man också moraliskt berättigad att motta bidrag.

Josef1, väldigt träffande beskrivining av USA och deras syn att funkionshinder inte är någon ursäkt för att inte "göra rätt för sig".

Visst kan denna positiva förväntning peppa många med olika handikapp att faktiskt klara mer än de trodde, men de som trots allt inte klarar det är då helt rökta och får klara sig bäst de kan (om de inte har rika föräldrar).

Sen har jag fått uppfattningen att nivån på WP är ganska barsnlig? Har dock inte läst mycket där så jag kan ju ha missuppfattat det.

Jag tänker inte arbeta bara för samhällets skull. Jag är egoist, tyvärr. Samhället betyder väldigt lite för mig, känner inga direkta skyldigheter. Hoppas nog på Lottovinst istället för ett arbete bara för att arbeta och vara nyttig för andra.

I ett mindre kollektiv, ett fristående "gated" community eller en fristående organisation, hade jag nog däremot känt en lojalitet och vilja att arbeta för att alla ska ha det bra. Det stora samhället däremot är inte något jag känner mig delaktig i och inte heller något jag vill bli delaktig i. Får jag ett jobb, genom slumpen eller lyckliga omständigheter, som passar mig som handen i handsken så är väl det bra, men jag tänker inte försöka söka jobb bara för att arbeta. Mitt främsta mål är inte att bidra till samhället. Du kanske har politik som något slags specialintresse, jag har det inte.

Inger skrev:Josef1, väldigt träffande beskrivining av USA och deras syn att funkionshinder inte är någon ursäkt för att inte "göra rätt för sig".

Visst kan denna positiva förväntning peppa många med olika handikapp att faktiskt klara mer än de trodde, men de som trots allt inte klarar det är då helt rökta och får klara sig bäst de kan (om de inte har rika föräldrar).

Sen har jag fått uppfattningen att nivån på WP är ganska barsnlig? Har dock inte läst mycket där så jag kan ju ha missuppfattat det.

Till vilket pris kan man fråga sig. Jag tycker mig se klara tendenser till att amerikanska AS-personer klarar sig bättre som självförsörjande i samhället än sina europeiska motsvarigheter. Visst ligger det någonting i att vi daltar med folk här och är väldigt generösa med bidrag, vilket också i sin tur har en förlamande effekt på den bidragstagandes motivation att bli självförsörjande. Men, jag tror faktiskt inte att jag själv hade varit lyckligare med en "normal" tillvaro. Något man också ser väldigt genomgående hos väldigt många av dessa amerikaner, framförallt de äldre som jobbat större delen av sina liv, är att de verkar olyckliga och som om de aldrig känt sig tillfreds med det liv de levt, trots förmåga till självförsörjning.

Européerna däremot, ofta yngre personer, verkar i högre grad vara lyckliga med vad de än valt för väg i livet. Alternativa livsstilar, bidrag, ägna sig åt sina egna intressen. De har generellt starkare identitet och har "hittat sig själva", vilket många amerikaner inte verkat gjort.

WP är nog rätt naivt, ja. Många verkar ha anammat någon sorts stereotypisk tillbakadragen, timid, osäker personlighet och lever under föreställningen att AS definierar vem de är som människa. Att de inte har andra egenskaper än sina kliniska diagnoskriterier. Så 75% av alla trådar som startas är zombieliknande upprepningar där kriterier rabblas om och om igen. Väldigt få djupgående, personliga iaktagelser.

Ok, men jag kanske inte har lust att betala för nån som inte vill jobba. Det du inte tänker på är att man faktiskt inte bidrar till samhäälet enbart genom sitt utförda arbete, om man jobbar. Man betalar även skatt, som går till sjukvård, skolor, lss-verksamhet, vägbyggen, bidrag o.s.v.

Genom att välja att inte arbeta låter du alltså de som jobbar betala för din försörjning, varje gång du besöker en läkare är det de som jobbar, som betalar större delen av konstnaden (och läkaren själv jobbar ju också, eller hur? ), samma sak när du tar bussen: den är byggd av folk som har jobbat, den körs av en som jobbar och en stor del av kostnaden för bussresan bärs av de som jobbar (biljettprisetr täcker endast en del av kostnaden, för länstrafiken) o.s.v..

-Vad skulle hänt om alla resonerat som dig, har du tänkt på det?

ford skrev:Ok, men jag kanske inte har lust att betala för nån som inte vill jobba. Det du inte tänker på är att man faktiskt inte bidrar till samhäälet enbart genom sitt utförda arbete, om man jobbar. Man betalar även skatt, som går till sjukvård, skolor, lss-verksamhet, vägbyggen, bidrag o.s.v.

Genom att välja att inte arbeta låter du alltså de som jobbar betala för din försörjning, varje gång du besöker en läkare är det de som jobbar, som betalar större delen av konstnaden (och läkaren själv jobbar ju också, eller hur? ), samma sak när du tar bussen: den är byggd av folk som har jobbat, den körs av en som jobbar och en stor del av kostnaden för bussresan bärs av de som jobbar (biljettprisetr täcker endast en del av kostnaden, för länstrafiken) o.s.v..

-Vad skulle hänt om alla resonerat som dig, har du tänkt på det?

Politisk logik är inte min starka sida. Jag ser helst inte saker ur ett sånt perspektiv. Jag accepterar att det finns individuella variationer och avvikelser. Ett slags romantiserat synsätt på tillvaron. Det finns både prinsessor, bönder och rövarhövdingar även om alla inte är lika nyttiga för samhället, vissa rentav kontraproduktiva, så fyller de i alla fall i min värld alla en roll. Att skala ned allting till en absolut pragmatisk nivå passar inte mig. Även det onödiga och överflödiga fyller någon slags funktion i min värld.

Akademisk, har det med pengar att göra? Eller utbildning eller nåt?

Jag skulle vilja vara mer företagsam eller vad det heter. Inte va denna loser som inte kommer någonstans.
Hm, det där med ursäkt är ju det mest tröttsamma fördom man kan höra..man tror att nån på månen kommer med mer givande samtal när man hör sånt.

Jag tror att mer socialt är bra för alla. Men jag är skitdålig på det själv. Trodde jag var bra på det. Försökte uppmuntra andra till mer spontanitet och så men de följde aldrig med och jag stod kvar där. Sen vart man besviken.

Fast jag har tyckt att det är viktigt med drömmar. Utan dem blir man väl bara sitt arbete och ångrar det man inte kunde göra.
Jag litar så mycket på de där som skall hjälpa mig att jag tror de ställer mig i kassan eller sjukhuset, antingen eller, typ. Eller bland utvecklingsstörda/psykospatienter. Eller ingenting. Har inte sett nåt annat så jag tror inte nåt annat heller. Det kanske man inte skall göra, men just nu ganska depimerande.

Försökte själv kontakta vissa ställen (som mer rekreationala ställen kanske som jag kände vore bra, träffa folk bara) men de svarade aldrig och jag känner mig så patetisk och löjlig som sänkte mig så mycket att ta kontakt med nå ställen som visar sig inte vilja ha mig där ändå.
Känner som att man nästan skäms. Fast jag eg. vet att de kanske gör fel, eller vem?

Så tack för era svar men jag vet inte riktigt om jag fungerar som jag borde just nu. Jag är rätt skadad av min isolering så att om jag säger nåt tokigt så hoppas på att det är det eller hur jag skall formulera det. Isolering är stress?

Moraliskt berättigad att motta bidrag, det låter rätt bra.
Få bidrag bara genom att sitta hemma känns ju inte så lockande.
Jag är bara rädd att bli satt på tvångsvård om jag säger vad jag tycker dock så det hindrar mig.

Skönt att man kan få prata med folk utan att folk blir sura och gnäller på en. För då kan jag bli helt ställd, som att jag är död inuti och kan inte säga nåt och har farit iväg i tankarna redan.
Det här är rätt nyttigt, även om det så bara är på nätet änsålänge.

regnif skrev:Akademisk, har det med pengar att göra? Eller utbildning eller nåt?

Jag skulle vilja vara mer företagsam eller vad det heter. Inte va denna loser som inte kommer någonstans.
Hm, det där med ursäkt är ju det mest tröttsamma fördom man kan höra..man tror att nån på månen kommer med mer givande samtal när man hör sånt.

Jag vet att det låter klyschigt, men du kan förverkliga dig själv på andra sätt än genom att skaffa karriär. Jag ägnar mig åt hälsa, utseende, kläder, meditation och att bejaka min inre värld samt min direkta omgivning och skapa en så behaglig "comfort zone" som möjligt åt mig själv. Kläder, möbler, trädgård etc, även träning och sex.

Ford, har du tänkt på att alla kanske inte är gjorda för den vanliga typen av arbete? Eller på att man kanske bidrar med något annat än att just lönearbeta? Kanske med värden som inte går att sätta ett pris på och som inte heller ska sättas ett pris på. Tror nog det finns tillräckligt många som klarar att ha vanliga jobb i den här världen för att det ska finnas utrymme även för det fåtal som inte kan det.

Men den här diskussionen har vi redan haft, är inte precis jättesugen på en repris. Blir bara så störd när du kommer med dina fördömanden även mot en ny medlem som kanske inte vet att detta är din vanliga stil och kan ignorera det.

Jo, jag tackar jag. Jag tror inte pengarna Egentligen går till skola, vård och omsorg. De verkar mest prioritera annat. Jag kanske är cynisk eller så, men jag har inte sett så mkt annat heller. Jag tror egentligen skiten går till politikerna men jaja.

Jag vet ju eg. det där med att jobb bidrar till samhället. Men då vill jag också få nåt för det så jag inte sliter ut mig och får ont för en skitlön jag ändå inte har råd med nån mat och hyra med och så. Ja, fast de jag går hos tror inte jag kan jobba på minst 1,5-2 år så jag vet inte då. Jag vet inte vad man säger till dem.

Jag tror att samhället redan har slutat tro på mig och vill ha bort mig så det kvittar om jag arbetar eller är död, typ. Jag tror inte längre jag gör nån skillnad, jag har ändrat mig med tiden.

Vad är bönder för nåt förresten, är det arbetande? Gör de någon nytta? Jag vet inget om sånt.

Men de som inte kan arbeta så att säga, varför kan man inte hitta nåt åt dem som de kan bidra med? Något som funkar.
Tex. utan konstnärer och så så hade samhället inte haft några musikskivor heller. osv..(M a o hade du sluppit grannj-velns musik eller höra på din egen typ..)

Samma här, det "onödiga" kan fylla en funktion. Beror på.

Josef1 skrev:

regnif skrev:Akademisk, har det med pengar att göra? Eller utbildning eller nåt?

Jag skulle vilja vara mer företagsam eller vad det heter. Inte va denna loser som inte kommer någonstans.
Hm, det där med ursäkt är ju det mest tröttsamma fördom man kan höra..man tror att nån på månen kommer med mer givande samtal när man hör sånt.

Jag vet att det låter klyschigt, men du kan förverkliga dig själv på andra sätt än genom att skaffa karriär. Jag ägnar mig åt hälsa, utseende, kläder, meditation och att bejaka min inre värld samt min direkta omgivning och skapa en så behaglig "comfort zone" som möjligt åt mig själv. Kläder, möbler, trädgård etc, även träning och sex.

Mm, jo, jag vet men jag vill ju eg. göra nåt jag är bra på. Få nåt gjort av det. Inte slösa bort allt heller. Få mer ett liv än det jag har.
Jag vet, förverkligar mig genom kläder och sånt, men samhället blir ju bara provocerat tydligen och resten är trötta på mig och vill bli av med mig så jag vet ingenting just nu. Det är inget påhopp, är allmänt bara borta dessa tider.
Jag försöker behaga alla grupper som finns tror jag. Den som är emot det håller jag med, och den som tycker tvärtom, typ.

Meditation tycker någon är larvigt medan jag kan tycka både och. Det kan vara lite otufft men samtidigt bra liksom. Jag vet inte ens hur man kommer in i en annan dimension för jag tror att jag gör det automatiskt varje dag ändå. Och vad betyder det då?

Inger skrev:Ford, har du tänkt på att alla kanske inte är gjorda för den vanliga typen av arbete? Eller på att man kanske bidrar med något annat än att just lönearbeta? Kanske med värden som inte går att sätta ett pris på och som inte heller ska sättas ett pris på. Tror nog det finns tillräckligt många som klarar att ha vanliga jobb i den här världen för att det ska finnas utrymme även för det fåtal som inte kan det.

Men den här diskussionen har vi redan haft, är inte precis jättesugen på en repris. Blir bara så störd när du kommer med dina fördömanden även mot en ny medlem som kanske inte vet att detta är din vanliga stil och kan ignorera det.

Är lönebidragsarbeten, anpassade efter individens förutsättningar jobb som sliter ut en då?

regnif skrev:Jo, jag tackar jag. Jag tror inte pengarna Egentligen går till skola, vård och omsorg. De verkar mest prioritera annat. Jag kanske är cynisk eller så, men jag har inte sett så mkt annat heller. Jag tror egentligen skiten går till politikerna men jaja.

Jag vet ju eg. det där med att jobb bidrar till samhället. Men då vill jag också få nåt för det så jag inte sliter ut mig och får ont för en skitlön jag ändå inte har råd med nån mat och hyra med och så. Ja, fast de jag går hos tror inte jag kan jobba på minst 1,5-2 år så jag vet inte då. Jag vet inte vad man säger till dem.

Jag tror att samhället redan har slutat tro på mig och vill ha bort mig så det kvittar om jag arbetar eller är död, typ. Jag tror inte längre jag gör nån skillnad, jag har ändrat mig med tiden.

Vad är bönder för nåt förresten, är det arbetande? Gör de någon nytta? Jag vet inget om sånt.

Men de som inte kan arbeta så att säga, varför kan man inte hitta nåt åt dem som de kan bidra med? Något som funkar.
Tex. utan konstnärer och så så hade samhället inte haft några musikskivor heller. osv..(M a o hade du sluppit grannj-velns musik eller höra på din egen typ..)

Samma här, det "onödiga" kan fylla en funktion. Beror på.

Visserligen är poltikerna inte alltid särskilt kompetenta och kvaltieten på vård skola och omsrog inte alltid så bra som man kunde önskat. Dock är dessa verksamheter till 100% finansierade av skatter, så hade ingen arbetat hade de inte funnits överhuvudtaget (glöm sen inte heller att alla sjuksköterskor, kuratorer o.s.v. arbetar, medan de utför sina tjänster).

Bortsett från det:

Jag tror du gör en höna av en fjäder, faktiskt. Hade du varit på mitt gamla jobb och bara hunnit kratta hälften så många rabatter på samma tid som dina kollegor hade det varit helt ok, om du varit anställd med lönebidrag. Det är ingen (åtminstone inte jag) som säger att folk skall tvingas leva upp till för dem själva orealistiska krav och bli sjuka av sitt arbete, bara att man skall göra sitt bästa och anstränga sig efter förmåga.
Man skall arbeta efter förmåga, men man kan inte kräva att bara få jobba med det man alltid drömt om, däremot.

Vad gäller bönder?

Du frågar om de arbetar eller gör någon nytta. Tänk efter lite: hur skulle du haft mat på bordet om det inte funnits bönder?
Bönder idag är egna företagare som både måste slita på gården, betala skatter, beställa och handla upp produkter och tjänster o.s.v.

Vet inte vilken värld du lever i, om du inte tror att bönder arbetar och gör nytta.

Lönebidrag, vad är det nudå?
Har man inte antingen lön eller bidrag?!
Nämen folk brukar klaga på bönder så jag undrade lite varför..de gör det. Klagar på dem. Det verkar inte så hett kanske att vara bonde men annars har jag undrat lite varför de klagar på dem. Vad är det för politik där. Mer än att man antagligen sliter ut sig väldigt mycket och det verkar vara onödigt mycket jobb och tråkigt och så. Själv vet jag inte hur de påverkar samhället men ändå. Mer än maten på bordet men jag vet inte Hur liksom. Bra, dåligt?
Men sen gillar jag inte dem som gör fuskmat heller. De som sätter i konstiga tillsatser och tjänar pengar på det, på mat som inte gör nån nytta. Men jag vet inte ens om det är bönder som gör så så sak samma.