Vi är två familjer som delar ett hus. Och det finns en tvättmaskin. Det borde inte vara något problem, eller hur? Men nu har grannen bett om att vi skall dela upp dagarna och tvätta varannan dag... eftersom hon är hemma förmiddagar och kvällar och aldrig får ha tvättmaskinen ifred. Nej, medger. Jag behöver tvätta en till två tvättar per dag och det är min rutin sedan tidigare att göra det på kvällarna, första tvätten före maten, efter maten hänger jag upp och sätter på en till och är glad om jag inte behöver sätta på mer tvätt. Lyxproblem, eller hur?

Jag upplevde att jag kände;
kritik. För att jag använder hennes tid på dygnet när hon kan tvätta. Eftersom jag är hemma mer så borde jag kunna tvätta på dagarna, eller hur?

Mitt problem: jag har haft den här tvättrutinen sedan 1988. Då var det inte varje kväll som var tvättkväll men med stigande antal barn i familjen har kravet ökat.

Mitt andra problem;
Jag kämpar med att få min familj att förstå att bara för att jag är hemma mycket så är dagarna min arbetstid, visst, jag får tid med mycket annat vid datorn än jobb, men det är likväl min tid då jag inte kan förväntas varken diska, städa, dammsuga eller annat. Varför? Därför att allt hemmajobb lämpades över på mig när jag ökade tiden hemma. Eftersom jag "ändå var hemma, så kunde jag lika gärna" och till sist hade jag ingen tid alls till att jobba, inte minst för att jag har problem med avbrott och igångsättning, det måste ske på mina villkor om jag skall få något gjort.

Jag hade tidigare tre dagars arbetstid på annan plats och fyra dagars arbetstid vid datorn.
Familjen ser resultat när jag är effektiv. Ochså sviktande resultat när jag inte är effektiv, så det är inte där problemet ligger. Utan helt enkelt att få dem att förstå att jag inte kan avbryta för rast, varken mat eller kaffe eller tvätt eller ta hand om husets vardagsbestyr utan det måste vi ta när jag är "ledig" och i gemensam anda. Och nu står då min granne och ser på mig på precis samma sätt och det... stängde av mig totalt för jag insåg att är jag inte tyst nu så flippar jag och börjar diskutera mina tider med henne och dem har hon faktiskt inte med att göra.

Men.
Två saker.
Hon stör min tvättrutin. Så länge jag har min fungerande rutin så fungerar det här med tvätt. Jag har svårt att ställa om sådant.
Och.
Jag måste nu lära mig att hålla reda på vilken som är varannan dag och jag får lov att tvätta även om maskinen är ledig på "min rutintid" på annan dag....

Ilandsproblem. Men det stör mig.

Moderator: Förtydligade rubriken.

Det förstår jag.

Hoppas du kan stå på dig mot de andra i din familj. En av de klassiska kvinnofällorna. Men arbetstid är ju arbetstid och merarbete merarbete oavsett var. Det borde gå att förklara rent "matematiskt"? Om de sedan inte förstår, så låt dem få leva med följderna av att inte göra sin andel? Samma med tvätten - låt dem tvätta också?

Skriver jag med gröt i pallet och utan egen familj, så vad vet jag mer än att det inte alltid hjälper att förklara och inte alltid går att med flit försumma saker...

Jag gick inte in i någon diskussion alls, utan påtalade bara att jag inte kommer att kunna hålla reda på vilken som är varannan dag om vi inte har en almenacka, och att jag skall försöka göra mitt bästa.

Fick ytterligare en sur kommentar. Den bet jag också i mig. Den gick ut på att hennes hundar visserligen var i tvättstugan också men idag var där en katt, så hon ville att vi skulle hålla dörren till torkrummet stängt. till saken hör att jag stänger ytterdörren varje kväll och på eftermiddagen är den öppen igen. Jag håller inga dörrar öppna, utan det är någon annan som öppnar dem. Om det inte är hon så vet jag inte vem det är. Men hon har bestämt att ett fönster till torkrummet skall vara öppet (det finns en elektrisk avfuktare där). Och jag har inte lagt mig i. Men... om någon öppnar alla dörrar - återigen inte jag - och öppnar fönstret. Hur skall jag då kunna hindra en katt från att hoppa in? Det där förstår jag inte. Vilken katt det handlar om vet jag inte, då hon har två och vi har två. Kanske är det bara våra katter jag skall förhindra, vad vet jag.

Men jag hoppas att det här kommer att innebära att hennes hundar inte får vara i tvättstugan framöver heller. (Jag har aldrig med mig min hund dit).

Sambon som kom hem för en stund sedan förstod inte varför jag var sur. Försökte förklara att det nog mest var tonen jag blev bemött av för jag kände verkligen att jag fick en tillsägelse, korrigering och kritik. Och sådant har jag väldigt svårt för att hantera, speciellt när jag tycker att det är orättvist.

Jag har säkert stört hennes rutin, men jag har bara kunnat tvätta när maskinen är ledig och ingen har använt den och det är inte så att vi äter på särskilt regelbundna tider i det här huset och inte heller särskilt tidigt. Jag är uppe ganska sent, inte minst för att jag hör hennes hundar halva natten och har svårt att sova på grund av det. /här är väldigt lyhört, och hon har just nu bara fyra hundar men fram till för två veckor sedan var här 10 hundar rakt ovanför oss. (jag berättade vid ett tillfälle att det var jobbigt att aldrig kunna sova en hel natt och fick svaret att "det är så olika hur känslig man är, och det är så skönt att ha dem där och slippa dem på övervåningen).

Jag har bott här i ca två och en halv månad. Och jag vill redan flytta.

Jag läste fel i ditt inlägg Zombie; så mitt svar blev märkligt. Jodå, min familj har börjat förstå men det gäller också att jag inte faller in i annat, för då är vi snart där igen. Det är nog inte bara en kvinnofälla utan en "arbeta-på-hemmaplan"-fälla. Det vore så smidigt att låta tiden på dagarna, för att inte säga energin, gå åt till hemarbete istället för att arbeta.

Köp en tvättmaskin!

Jag tycker min tvättmaskin är en UNDERBAR bekantskap!

weasley skrev:Köp en tvättmaskin!

Jag tycker min tvättmaskin är en UNDERBAR bekantskap!

Det hade jag absolut gärna gjort om vi hade haft plats. Har kikat runt och försökt tänka ut något, men lägenheten/husuppdelningen är väldigt annorlunda och framförallt väldigt liten.

Men jag skall försöka låta sambon tänka också, om han kanske kan komma på en bättre lösning än vad jag lyckas se.

>Vardagstråden

Kikarn skrev:Vi är två familjer som delar ett hus. Och det finns en tvättmaskin. Det borde inte vara något problem, eller hur?

Skämtar du? Det där är grundpelarna för krig sedan urminnes tider -- att slåss om resurser (gemensamma eller ej), vare sig det är mellan familjer, nationer eller processer. Allvarliga tvättstugebråk har man ju läst om.

Om jag gjorde en komedi om två familjer som slåss om en tvättmaskin så skulle de första som händer i trailern vara att någon säger det du säger ovan till sin psykolog. Sedan skulle jag spela musik och visa tokroliga scener från filmen. (Skulle också kunna vara en dramatisk film.)

Skämt åsido så är faktiskt delade resurser en vanlig källa till konflikt, och att ha egna saker en konfliktlösare (så länge ingen annan gör anspråk på dessa), så det är synd att du inte får plats med en egen maskin.

Ja, det är synd. Men nu har jag landat och njuter av att det är min tvättdag idag och att jag inte behöver ta hänsyn till någon annan, så får jag ser hur det går framöver.

Jag har svårt att ändra på en hel del rutiner som måste fungera för mig för att vardagen skall fungera. Men jag har ÄNNU svårare för att NÅGON ANNAN ändrar eller omkullkastar mina rutiner såhär. Och jag blir dyngsur. I flera timmar. Och sen släpper det. Som tur är.

Helt sjukt. Klart man skall ha ett schema! Hur vet man annars när hela cirkusen börjar om man inte ens vet liksom? Ganska patetiskt av dem att bli sura på dig, Kikarn.
Iaf skulle du själv kunna ha ett schema? Det är ju inte så att du står med pekpinnen åt DEM, det är ju DU som vill ha klarhet där så att du kan följa det utan bråk. Komma ihåg. Det är inte något pekpinnande om man själv vill hålla reda på något för att få det ordentligt gjort.
Det är ju ingen ursäkt, om det är ett visst sätt som får en att komma ihåg det, få det att fungera.

Antingen är det någon som jävlas med dig eller leker dum så att de kan slippa, tror jag? De jävlas isåfall kanske för att de tror att du är elak mot dem kanske? Jag vet inte, folk är konstiga.

Och jag har redan hört om andras erfarenheter och är väl glad att jag sluppit dela tvättmaskin med andra sådär (har räckt att dela med föräldrarna). Sen kallar folk väl en för massa saker, men jag tänker inte dela isåfall, så utnyttjad som man jämt blir av folk. Och skälld på. Alla dåliga saker man gör.
Så jag tycker hon du delar maskinen med kunde ta och rycka upp sig. Du sade ju att du var beredd att göra ditt bästa! Är det då ett tecken på att du vill ha bråk? Nej, det tycker inte jag.

Skönt iaf att du har fått en bra dag i det där.
Nej, jag gillar inte heller när någon annan ändrar i det. Om mamma eller någon har ändrat plats på mina saker så jag inte vet var något ligger efter ett tag. Man har tur om man har linserna på sig..
Jag tycker det är elakt av föräldrar och så att lägga undan saker åt en utan att ens berätta om det. Så ja, det är jobbigt när andra ändrar i det.

Sympati. Skulle bli galen av att tvingas dela tvättmaskin med någon annan!

Låter dock inte alls som om hon frågat dig utan mer som om hon bestämt hur hon vill ha det och du får finna dig i hennes åläggande? Inte precis något gemensamt beslut eller schysst kompromiss!

Om hon är hemma på förmiddan och du tvättar på kvällen förstår jag inte problemet. Hon kan väl tvätta på förmiddan då hon är hemma?? Har du förklarat detta med de många barnen och att du behöver tvätta varje dag? Folk brukar ibland bli mer förstående om man anger rimliga skäl för sin ståndpunkt så att man inte framstår som om man sätter käppar i hjulen bara på pin kiv.

Sen det där med hundarna låter ju rent respektlöst! Räknas det inte som sanitär olägenhet att ha så många hundar, och inte ha dem tysta på natten?

Tycker du har all anledning att vara sur och tycker inte du bara ska finna dig i detta. Du får väl ringa Aschberg om hon inte går att få mer hänsynsfull.

Har också sett andra roliga dokusåpor där hemmafruar helt enkelt åker bort ett par veckor och låter mannen ta hand om allting... DÅ brukar de fatta hur oerhört mycket jobb det är att "bara vara hemma". Har man dessutom ett jobb att sköta hemifrån så är det ju helt orimliga krav som ställs på dig. Stå på dig, du har all rätt på din sida!

=)! Det är härligt att få lite förståelse för en gångs skull, när jag nu ändå vet att jag reagerar lite oresonligt, i varje fall i efterhand. Men det är såhär jag fungerar. Jisses, hade hon sagt att taket hade ramlat in, så hade jag vetat precis hur jag skulle agera på bästa sätt för att rädda djur och barn och få tillvaron att flyta även med ett rasat tak. Men stör den lilla rutin jag har och hela min värld ramlar en stund.

Nej, det var inte någon förfrågan, utan att det ett "såhär gör vi framöver". Det fanns inget utrymme för att förhandla eller komma med motförslag. Jag är bara glad att jag höll tyst med det jag tänkte eller kände just då, för jag hade bara ångrat mig i efterhand annars.

Jag skall väl också säga att när något retar mig så mycket som detta gjorde igår, så kommer allt på ett bräde, även sådant som jag försöker lära mig leva med i vanliga fall.

Äschberg skulle jag aldrig ringa, någonsin, om så taket verkligen rasade in på riktigt. Jag har lite svårt för hans vinklade journalistik, även om jag tycker att karln är underhållande att titta på. Men jag gillar verkligen inte hur han gör underhållning av människors tragiska vardag sådär, och grannsämjan, eller vad det nu heter, är bara för sorgligt! *grrr*. Konstigt nog är det alltid de som itne förhåller sig till normen som blir boven.

Men jag förstår inte; om jag nu TOLKADE det rätt, det där med att hon bara var hemma vissa tider, dvs, outtalat att jag var hemma andra än henne, skulle ta hänsyn till hennes tider, eftersom jag var hemma? Äsch, jag hoppas jag gjorde en feltolkning helt enkelt? Det vore inte första gången i så fall.

Det är sådana här situationer som blir ett problem för mig i mitt VARDAGSLIV, ärligt talat. Krigarsjäl, jag vet inte om du ville påtala att det fanns en vardagstråd, eller inte, eller om du signalerade att det här var en piss i oceanen. Det är just sådana här pissar i oceanen som gör mitt liv outhärligt många gånger i kontakt med andra.
Jag hade förstått om hon hade satt en yxa i dörren och bett mig ge fan i hennes källarjävel och att dra åt helvete och att för djäxxxx ge fanken i att röra tvättmaskinen på hennes tider när hon kan tvätta. Men hallå, det hade i varje fall varit en rak dialog? (jag hade förmodligen reagerat på samma sätt och det hade kunnat urarta rejält, men vi hade i varje fall förstått varandra i det vi sa).

Vet inte hur mycket jag fattar av det här, men jag tycker det låter som om du låter en orimlig granne köra med dig. Hundar i tvättstugan, hundar som ylar på natten, klaga på dig över att en katt smiter in genom fönster och dörrar som det i varje fall inte är du som öppnar, ge diktat om tvättider utan något utrymme att diskutera?
Nej, där kanske det är läge för diktat av rimligt innehåll mot henne eller att blanda in hyresvärden? Eller något. När du kan handla kallt igen.

Om det nu inte finns fler sidor av saken som det blir för komplicerat att förmedla - vad vet jag.

Eller om du nu inte helt enkelt klarar dig själv och bara ville ha litet förståelse

************

Vad Krigis menade, om jag känner honom rätt, var att han inte vill ha forumet belamrat med trådar som inte intresserar honom, utan tyckte du kunde skriva det här i "Vardagstråden" istället. (Jag håller inte med.)

Zombie skrev:Nej, där kanske det är läge för diktat av rimligt innehåll mot henne eller att blanda in hyresvärden? Eller något. När du kan handla kallt igen.

Om det nu inte finns fler sidor av saken som det blir för komplicerat att förmedla - vad vet jag.

Eller om du nu inte helt enkelt klarar dig själv och bara ville ha litet förståelse

=)! Jag behövde lite spegling och förståelse. Är jag helt orimlig? Jag vet nämligen med mig att det finns många situationer där jag överreagerar, och det är oftast över petitesser.

Jag kan reta ihjäl mig på småsaker; som att hon ex har planterat en ful koppargryta (jag gillar koppar annars, men den här är ful) full med rosa/cerisa blommor (inte heller min grej) och ställt utanför "vår" sida av utgången/huset. Och jag kan inte låta bli att undra om det kan vara för att jag ställer min bil där på mornarna; kör tre omgångar barn med ca 15 minuters mellanrum, men nu när hennes fula planterade blomplantering står där så kan jag inte ställa bilen.
Jag har undrat:
*överreagerar jag igen?
*Menar hon något med att ställa den just där?
*vad händer om jag flyttar på den? Flyttar hon tillbaka den då?

Så just nu går jag och undrar om jag skall lära mig att leva med den där den står, fast att den står i vägen för mig, eller om jag skall flytta på den och om det i så fall blir irritation om jag gör det. Eller om jag är görlöjligt som går och retar mig på det här helt i onödan.

Jag tror dock att tillvaron blev förändrad även för henne, sedan vi kom hit, då de bodde här själva tidigare och det är klart att det är en omställning för henne med. Just nu går jag och undrar när jag kommer att flippa över för att min gräns är nådd. Jag vet inte riktigt hur länge jag kommer att klara att känna mig överkörd och att hänsyn skall vara enkelriktat från oss gentemot henne?

Zombie skrev:Vad Krigis menade, om jag känner honom rätt, var att han inte vill ha forumet belamrat med trådar som inte intresserar honom, utan tyckte du kunde skriva det här i "Vardagstråden" istället. (Jag håller inte med.)

Åki. OM det finns en forumregel att "vardagsproblem" skall ligga i tråden vardagstråden så skall jag genast rätta mig in i ledet och be moderatorer eller admin flytta in ämnet där. Om det finns en regel som säger att ämnen som läggs i forumet skall intressera KS, så meddela gärna det med, för då har jag lagt mitt sista inlägg här för gott.

Men, jag kan väl säga såhär att hade jag varit medlem tillräckligt länge så att jag hade haft tillgång till det känsligare rummet, så hade jag lagt tråden där, för oavsett hur trivialt det här är för andra bedömare, så är det ett stort och känsligt ämne för mig; jag är inte jättevan att öppet erkänna mina tillkortakommanden om man säger så, och vet inte om jag är onödigt känslig och om jag reagerar onödigt starkt på småsaker eller om jag till och med låter mig köras över. Det kan ju ses på olika sätt.

Skit i Krigis, det var väl bara ett önskemål/förslag och han är ju fri att låta bli att läsa den här tråden om den inte intresserar honom (precis som alla andra trådar han rutinmässigt klagar på).

Jag tycker inte du överreagerar. Från det du berättat hittills låter det som om du snarare låter dig köras över när hon vill demonstrera sin i eget tycke "förstahandsrätt" och sätta dig som "nykomling" på plats. Men jag förstår din osäkerhet, det var det jag lite skämtsamt menade med Aschberg, att ibland skulle man kanske behöva en neutral part som kan avgöra vad som är rimligt och ej. Här får vi ju av naturliga skäl bara din version av saken, men som du beskrivit det låter det inte schysst mot dig.

Om de inte själva äger huset utan det är meningen att ni ska dela det på lika villkor så ska det väl också vara på lika villkor, även om man kan förstå att de kanske tycker det är jobbigt att dela om de inte behövde det innan.

Kanske det går att kommunicera om det där med blomman? Fråga henne om det är ok att du flyttar den? Eller så flyttar du den bara, om den står på er planhalva.

Jag funderade hur jag skulle få till något i stil med Ingers svar, och så fanns det plötsligt där.

Vet själv hur förtvivlat svårt det kan vara att bedöma vem och vad som är rimligt där man själv är inblandad. Fy fan.

Men utifrån och från det du har skrivit här kommer jag fram till samma bedömning som Inger.

(Hundar i tvättstugan... har hon vant sig vid det så kan man ju förstå om hon inte vill maka på sig. Men vad ska man göra? Det är helt enkelt inget man har. (Till exempel.) Vet förstås inte vad du behöver för minimum av grannsämja eller vad hon är mottaglig för, men nog tycker jag du har fog för att tala klarspråk med henne.)

Inger skrev: Från det du berättat hittills låter det som om du snarare låter dig köras över när hon vill demonstrera sin i eget tycke "förstahandsrätt" och sätta dig som "nykomling" på plats.

Om de inte själva äger huset utan det är meningen att ni ska dela det på lika villkor så ska det väl också vara på lika villkor, även om man kan förstå att de kanske tycker det är jobbigt att dela om de inte behövde det innan.

Kanske det går att kommunicera om det där med blomman? Fråga henne om det är ok att du flyttar den? Eller så flyttar du den bara, om den står på er planhalva.

Nej, hon äger inte huset, men har lite "förtursrätt" av annat skäl. Jag är inte säker på att hon vill sätta mig på plats egentligen, utan jag tror att vi pratar om varandra. Jag är snar på att reagera negativt när det kommer på ett visst sätt eller från vissa personer, jag är inte särskilt kommunikativ om väder och vind: och känner ex inte att jag vill tränga mig på när de sitter ute, utan smyger helst förbi. Jag antar att jag är en kuf. Sambon som är mycket mera ute än vad jag är har en naturligare vardagskommunikation med henne än vad jag har. Han är ju ute så fort han kommer åt, jag sitter mest här, även om jag aktivt har försökt ändra på det -med gott resultat- sista veckan.
Men jag känner absolut att vi många gånger när vi byter fraser inte når varandra egentligen. tror inte att hon menar något illa, eller att hon är "ute" efter mig på något sätt.

När det gäller krukan så kan det ju vara så enkelt att hon tycker att det är snyggt. Att inte jag tycker det eller att den stör mig, vet hon förstås inte om så länge jag inte visar det eller säger det på något sätt. Jag tror dock inte att jag kommer att säga det, utan testar nog bara att flytta den.

Mina störda nattsömn är värre, jag kan verkligen inte sova ostört här pg lyhördhet. Av något skäl går hon fram och tillbaka, fram och tillbaka en kvart mitt i natten och kasar något över golvet. Jag har nu börjat med att undvika att gå och lägga mig innan hon har gjort det för att slippa vakna av ljudet, men det är väldigt sena nattvanor hon har, det handlar om ca 24,00-02,30 även vardagar. Det händer att det stör sambon och att han vaknar, han börjar jobba klockan 05,00 varannan vecka och då är han irriterad när han vaknar av ljuden och har svårt att somna om, så det är inte BARA jag som blir störd.

Men hur säger man?
"jag vet inte vad du gör på nätterna, men skulle du vilja vara snäll och göra det lite tidigare?" för inte kan jag väl säga "skulle du vilja vara snäll och gå och lägga dig lite tidigare på vardagarna? fast det sista hade varit roligt.
Eller ännu roligare:
"nu har jag bestämt att det är läggdags klockan 23,00 senast på vardagar. Vill du börja idag eller imorgon?".

Tror jag nämnde att jag har försökt ta upp det här med valparna och att det låter väldigt mycket om dem (sju av hundarna var en valpkull, som föddes ungefär när vi flyttade hit. När de var 5-12 veckor/de som var kvar/ så var det riktigt olidligt nattetid, för alla hundar är i samma utrymme och alla satte igång varandra).

Men det svaret jag fick då var att det var så skönt när hon flyttade ner dem för det var skönt att slippa ha dem på övervåningen och att det är så olika hur känsliga vi är för ljud.

Jag kände inte alls att hon kunde ta till sig att det var ett problem för mig att bli väckt på nätterna. Valparna sov kanske max en timma i stöten och sen var det någon som gnällde eller så blev det hopp och lek, värst var det efter ca 5,00 när det började ljusna. När klockan var 7 och jag skulle upp så hade jag antingen somnat hårt eller så var jag helt slut för att jag hade vaknat och somnat om, vaknat och vritt mig, svurit och blivit förbannad och somnat om igen.
Kan säga att VÄRST är trampet av valpar över ett lyhört trägolv, då vi har vårt sovrum i källaren och betong får ljud att växa dessutom.

Moderator:

Att ha problem med grannarna och gräl om tvättstugan är inte något specifikt AS-relaterat utan oftast en universell företeelse. Flyttar därför tråden efter en del överväganden till Övriga Ämnen.

Låter som en mardröm!

Är det verkligen tillåtet att ha som en privat kennel hemma om man inte har eget hus?

Det där med att din sambo måste upp klockan fem för att ta sig till jobbet måste hon bara ta hänsyn till. Börja med det. Går det inte att hindra att det blir oljud åtminstone just ovanför sovrummet?

weasley skrev:Moderator:

Att ha problem med grannarna och gräl om tvättstugan är inte något specifikt AS-relaterat utan oftast en universell företeelse. Flyttar därför tråden efter en del överväganden till Övriga Ämnen.

Då vill jag att du tar bort tråden istället.
Mitt problem är inte tvättstuga i sig utan min reaktion som jag definitivt inte tolkar som konstruktiv eller nt i sammanhanget. Jag vet inte hur det är för andra, men min vardag blir svårarbetad just för att jag inte alltid vet hur jag skall tolka vardagligheter, människors eventuella signaler, eller vet om min reaktion är den rätta utifrån hur situationen ser ut. Sådant har jag ingen lust att diskutera i en tråd för övriga ämnen.

jag har nu bett admin om granskning och borttagning av denna tråd.

Kikarn skrev:Mitt problem är inte tvättstuga i sig utan min reaktion som jag definitivt inte tolkar som konstruktiv eller nt i sammanhanget. Jag vet inte hur det är för andra, men min vardag blir svårarbetad just för att jag inte alltid vet hur jag skall tolka vardagligheter, människors eventuella signaler, eller vet om min reaktion är den rätta utifrån hur situationen ser ut. Sådant har jag ingen lust att diskutera i en tråd för övriga ämnen.

Jag kan förstå din hållning och din uppfattning att detta är en fråga om hur det är att leva som aspergare.