Många gånger beskrivs aspergare som en lat datanörd.
Jag stämmer verkligen inte in på bilden,jag har sysslat med långdistanslöpning i 20 år.
Tränat och tävlat flitigt och varit med i en klubb sedan 1991.
Är det någon mer här som friidrottar?

Jag är den late datanörden.

Röra på sig.
Isch

Nej, jag friidrottar inte men jag är en väldigt atypisk aspergare. Jag är hör och häpna social! Och har ett stort kontaktnät! Och inte är jag nån överdängare på datorer direkt. Datorspel är inget för mig. Jag är väldigt empatisk och har lätt för att läsa av och bemöta människor. Detta leder till att folk nästan utan undantag säger "har DU asperger??" när jag berättar om min diagnos. Och så känner jag mig som om jag får lov att be om ursäkt för att jag inte är en typisk aspie. Tro det eller ej, men man _kan_ faktiskt ha Asperger ändå, trots allt ovanstående.

Jossan skrev:Röra på sig.
Isch

Instämmer

ajg e nog typick, min tjej klagar på att jag inte vill aktivera mig, promenera, dona.

Är det bra jag som tränar dagligen?

Sen gällande "lat"-delen kan jag absolut inte påstå att jag är speciellt lat någonstans. Måste saker göras så måste de göras. Och sitta på röven och leva på andra mår jag dåligt av så jag ser till att göra något för samhället så man slipper känna sig som en ... well... arbetslös alkis/narkoman/whatever.

Aspergare är olika en del gillar datorer andra idrott eller något annat.
Vist det kanske finns fler datanördar än idrottsmän men långt ifrån alla är datanördar.

Pazuzu93 skrev:Nej, jag friidrottar inte men jag är en väldigt atypisk aspergare. Jag är hör och häpna social! Och har ett stort kontaktnät! Och inte är jag nån överdängare på datorer direkt. Datorspel är inget för mig. Jag är väldigt empatisk och har lätt för att läsa av och bemöta människor. Detta leder till att folk nästan utan undantag säger "har DU asperger??" när jag berättar om min diagnos. Och så känner jag mig som om jag får lov att be om ursäkt för att jag inte är en typisk aspie. Tro det eller ej, men man _kan_ faktiskt ha Asperger ändå, trots allt ovanstående.

Vet du då på vilka grunder du fick diagnosen? Varför blev du kallad till utredning ?

Jag tränar flera gånger i veckan och betraktar kost och motion som viktigt för mig här i livet. Inte mot bakgrund av dagens kroppsidéal, utan för att jag anser att det är viktigt, för mig, att kunna ha min kropp som ett redskap och en god form för att kunna leva ett bra liv med många möjligheter.

Jag funderar på om det inte är så att många aspiesar blev avskräckta från träning pga skolgymnasitikens upplägg och innehåll? Så var det åtminstone i mitt fall. Numera har jag dock upptäckt motionsformer som passar mig mycket bättre och från att i barndom och tonår levt ganska ohälsosamt nu börjat leva på ett lagom hälsosamt sätt. Dvs. inget överdrivet specialintresse för hälsa och lite slitage kan jag acceptera mot att det berikar mig på ett eller annat sätt.


Då det kommer till det sociala är jag tyvärr ofta nuförtiden tvingad in i den lite mer stereotypa bilden av en aspie med mycket ensamhet och lite för lite festliga aktiviteter. Fastän jag faktiskt skulle vilja ha ett större kontaktnät och festa mer. Dock inte festa på precis samma krogen-sätt som många NT gör...
Jag har trevliga vänner, men tyvärr är det inte så många av dem som delar mitt intresse för fest och resor och dyl. Jag skulle vilja hitta fler sådana. Just nu drömmer jag om att hitta resesällskap till en Thailandsresa över jul och nyår.


Well... detta var lite svammel om mig och mitt...

De enda fysiska aktiviteterna som intresserar mig är styrketräning och en del aspekter av kampsporter. Så visst finns det aspergare som tränar, själv vet jag två ganska extrema ensamidrottare. En springer flera mil i veckan, och skulle med lätthet klara ett maratonlopp. En annan hade tränat ett tag och bänkade 210 (!) kg, och hade en överarm på 56cm. Och då hade han tränat seriöst i endast två år...

Men jag är övertygad om att de flesta aspies hatade skolgymnastiken, själv gjorde jag det, och avskyr allt vad lagsporter heter. Förstår inte varför skolan tvingar alla elever att jämt och ständigt spela fotboll.

Kristofer skrev:Jag funderar på om det inte är så att många aspiesar blev avskräckta från träning pga skolgymnasitikens upplägg och innehåll? Så var det åtminstone i mitt fall. Numera har jag dock upptäckt motionsformer som passar mig mycket bättre och från att i barndom och tonår levt ganska ohälsosamt nu börjat leva på ett lagom hälsosamt sätt. Dvs. inget överdrivet specialintresse för hälsa och lite slitage kan jag acceptera mot att det berikar mig på ett eller annat sätt.

O herregud. Jag hade gymnastik även i andra ring (ganska unikt för icke-idrottsgymnasier) och blev väldigt bortskrämd av den från att träna.

Fotboll, friidrott, bandy och andra lagsporter. *instämmer med KrigarSjäls inlägg*
Däremot tyckte jag att tennis och badminton är superkul även om jag har hemskt bollsinne.

Däremot så hade jag upptäckt segling och kampsport mycket tidigt och dessa träningsformer passar mig utmärkt! Dessutom hjälpte de träningsformerna min balans. (Numera trillar jag bara när doktorn puttar till mig när jag blundar. Förut -när jag var 12 år och bara seglat och tränat kampsport sedan jag var åtta- kunde det vara även när jag hade öppna ögon och var fast besluten att förbli stående.)

Jag joggar gärna 5-8 km, när tiden räcker till. Samt specialtränar ryggen emellanåt; har passerat 40 år, och det är trist att ta värktabletter bara för att ryggen är otränad... Jag var med om en liten olycka i kälkbacken för några år sedan, kan vara orsaken.

Tränade på gym 1995-1997, innan jag hade fått jobb. Pga de (nuvarande?) skyhöga priserna på E2 så har jag avstått från detta sedan dess, kör istället lite lätt ibland på jobbets minimala utrustning.

jag gillar att träna!

men jag håller med föregående talare som hade teorin att det var skolgympan som fick många avskräckta. jag hade alltså tvåa i gympa, och det BARA för att jag räknade ut exakt hur många timmar jag kunde skolka utan att få sänkt betyg. så jag såg till att skolka från alla bollsporter jag kunde!

jag är högerhänt men har dominant vänsteröga (inte så vanligt) vilket gör att jag har taskig koll på saker som kommer emot mej i hög fart, lite fumlig, skulle man kunna säga.... så bollar som kom i min riktning slutade gärna i ansiktet på mej om jag inte duckade (har blivit riktigt bra på att ducka... ;-D ).

däremot var jag alltid med på simning. jag har simmat i mängder av år. simning och vatten är det bästa som finns, tycker jag. simning hade jag femma i. men det var också det enda skolgympaaktiga jag ville vara med på. styrketräning är också väldigt trevligt. jag gillar att vara stark, att kunna bära tunga saker, att ta hand om mej själv.

dessutom är jag också rätt social! problemet är bara att jag alltid lyckas klanta till det genom att säga eller göra nåt obegripligt (tycker andra).

fast datanörd är jag, det måste jag erkänna. och jag tycker om exakt vetenskap, så exakt att jag faktiskt har en formel för att räkna ut inexaktheten. :-D

Hatade också skolgympan och nu när jag blivit så överviktig så mår jag bara dåligt av att gå på gym.

Eyesonly skrev:Hatade också skolgympan och nu när jag blivit så överviktig så mår jag bara dåligt av att gå på gym.

Där var ganska precis min egen syn!

Pemer skrev:

Eyesonly skrev:Hatade också skolgympan och nu när jag blivit så överviktig så mår jag bara dåligt av att gå på gym.

Där var ganska precis min egen syn!

Har inte prövat sedan jag slapp ifrån idrottshelvetet. Men jag skulle nog behöva.

Vi kanske kunde ordna AS-träning, där vi slipper muskeltöNTar...

Jag rör inte på mig mer än jag absolut måste. Det kommer sig inte av lathet, utan av brist på motivation. Det krävs tillräckligt med energi för att ta mig ur sängen på morgonen, finns liksom inget över till att engagera mig i min kropp och mitt utseende. Sminkar mig heller aldrig, och drar upp håret i en hästsvans. Jag har viktigare saker att göra

Det här med att många inte gillar Fysisk aktivitet beror nog många gånger på skolgymnastiken som många av oss tyckte illa om.
Jag själv hatade redskaps gymnastiken som vi hade framförallt i låg och mellanstadiet.
Jag började inte träna förrän i 20 års-åldern och det berodde på att jag då skulle in i lumpen och inte ville ha så dålig kondition.

''Den som inte vill avsätta tid för träning, måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom.''

Moahahaha.

Min senaste giv är cykling. Dissat bussåkande har jag alltid, allrahelst inom en stad. Men nu lämnar jag också perrongvegeterandet till mer hugade.



I trafiken bara ska jag fram. En ångande vettvilling som leker MC på trots mot alla lattecyklister. Tvärnitar på rött och får tio cyklar i baken. Rejsar vilken bil som helst på grönt. Går om cykelbaneklotsar ute på kantstenen. Lyfter ut i körbanan med tvåhjulslandning när en taxi blockerar banan. Ligger förresten där hela tiden om banan inte är tom och rak och utan gropar. Irriterar cykelbud i neon. Tänker Coricykel, Coricykel, Coricykel uppför Sturegatan och önskar mig fler växlar och mindre vinda hjul nedför, medan jag leende rationaliserar bort slappheten i min enda återstående broms och trampande passerar bil efter bil som respekterar fartbegränsningen.

Jag använder hjälm. En gul.

Tur för oss andra att den är gul ...

Jag trodde du var busschaffis, linek?

Jag har tävlat och tränat löpning när jag var yngre (13-22 år). Nu känner jag inget behov av det men promenerar mycket. Fast löpning ger en viss kick som inte promenera gör. En lugnande känsla i kroppen. Väldigt skönt faktiskt. Kanske ska börja igen!!

maxholm skrev:Jag har tävlat och tränat löpning när jag var yngre (13-22 år). Nu känner jag inget behov av det men promenerar mycket. Fast löpning ger en viss kick som inte promenera gör. En lugnande känsla i kroppen. Väldigt skönt faktiskt. Kanske ska börja igen!!

Jag var sämst på gympan i skolan i låg-, mellan- och högstadiet och framförallt löpning. Jag hatade att springa! Jag började springa för jag skulle banne mig klå de idioterna som retat mig! Jag gjorde det!! Jag placerade mig bland de första i skolloppen och insåg att springa kunde man göra så att man blev "hög". Jag upplevde "runners high" och det kan jag rekommendera! Nackdel dock att man måste springa över 15 km för att uppnå effekten.

Jag rör nog inte på mig särskilt mycket egentligen, beror nog på dålig motivation samt att det är tråkigt att motionera ensam. Jag gillar annars att simma och tycker det kan vara rätt kul med gympapass och styrketräning också, men att åka iväg ensam på sånt, nääeeee.

Simma speciellt tycker jag jättemycket om, brukade åka och simma regelbundet med en kompis förut och sen sitta i bastun och snacka. Det var skoj, minns jag. Nu har hon flyttat från stan liksom mina andra kompisar jag haft här. Så nu kommer man aldrig iväg på nåt sånt. Köpte ett badkort på centralbadet i höstas med tio stycken bad på för att försöka komma igång på egen hand, men har bara utnyttjat det en gång.

Har ett träningskort på Friskis&Svettis också som jag inte heller kommit igång att utnyttja. Nu kan jag ju visserligen skylla en del på foten, särskilt vad gäller gympapass, men styrketräning borde jag verkligen kunnat åka på, och skulle nog säkert varit bra också för att öva upp foten. Men men, det är som det är. Svårt att få ändan ur vagnen.

walkyrian skrev: Jag upplevde "runners high" och det kan jag rekommendera! Nackdel dock att man måste springa över 15 km för att uppnå effekten.

Jag behöver inte springa 15 km för att uppleva "runners high" som du uttrycker det. Det räcker nog med 5 km för mig. Det beror inte bara på distansen utan farten.