Massor med synpunkter, ja. Inga algoritmer.

nallen

Jobb och privatliv är inte samma sak.

Äh, lägg ner nu. Tror inte det här heller leder nånvart. Tyvärr.

weasley: Nä, för all del. På jobbet har jag emellanåt betalt för att inte kalla vissa idioter för idioter. Det har jag aldrig privat.

Inger skrev:Äh, lägg ner nu. Tror inte det här heller leder nånvart. Tyvärr.

Håller med. Så länge nallen envisas med att tro att mellanmänskliga förhållanden kan beskrivas med matematiska formler, så länge tror jag att han får vandra allena och frustrerad på denna planet.

Synd.

nallen skrev:Massor med synpunkter, ja. Inga algoritmer.

Och algoritmer... alltså, livets mjukvara är humanistisk. Humflum. Ingen vetenskaplig metod som ni naturvetare känner igen. Tyvärr. Tyvärr tyvärr och jättetyvärr. Det är väl det genomgående temat i det alla kloka här har försökt säga till dig. Du måste släppa naturvetarens begär efter exakthet, eftersom det är inkompatibelt med livet när det det gäller är att leva det.

Det är faktiskt ett handfast råd.

Kanske inte det handfasta råd du som inbiten naturvetarsjäl ville ha, men du vet, kastar man sig ut med en uppriktig fråga så tar man risken att få höra vad man inte ville höra.

Synd att du inte vill ha käcka tillrop (vilket jag också kan förstå), för annars hade jag stämt in i den kloka mondos.

*suck* således borde jag omedelbart ställa mig framför tåget, men jag klarar ju inte det heller

Jag skrev ett långt svar i går kväll och när jag skickade började forumets server strula och nu är mitt inlägg borta:(

Det är väldigt bra det du gör just nu Nallen, du fejsar ditt liv och söker hjälp till nya vägar. Att vara medveten är väldigt viktigt och du kommer att hitta dina algoritmer steg för steg. Förr eller senare tröttnar man på skoskavet och fixar det. Tåget kan du ta en annan dag.

Jag ser dig som en backpacker:?: , ta tjänstledigt ett år och res världen runt?

Hade gärna velat läsa mondos långa inlägg, men det som blev duger gott att hålla med om. Tåget var inte precis vad jag ville få dig till, nallen.

mondo beyondo skrev: [T]a tjänstledigt ett år och res världen runt?

Jo, kyss mig i arslet. Slösa bort ännu mer tid på en massa meningslösa strapatser. Skulle aldrig falla mig in.

Tror som sagt inte nallen är intresserad av fler goda råd så därför är det väl lika bra att lägga ner den här diskussionen? Såvida ingen vill anmäla sig själv eller sin väninna som KK med livstidkontrakt utan prövoperiod tror jag inte vi har något att tillföra, faktiskt. Korrekt uppfattat, nallen?

Mats skrev:Jag var gift i 14 år med en NT-kvinna. Jag tyckte om henne. Jag beundrade henne. Och jag var stolt över henne. Men jag kunde inte visa det - inte på rätt sätt. Därför höll det inte. Därför tröttnade hon.

Jag vet inte hur jag skulle ha gjort. Det som hade krävts av mig låg bortom min förmåga. Jag räckte inte till. Synd.

Jag tror utifrån det lilla jag sett av dig att du visst kan, om du bara hade vetat VAD hon ville, eller vad nån annan skulle vilja ha. Ingen är tankeläsare, vare sig NT eller nån annan, så att bara vänta sig att andra ska uppfylla ens önskningar är ju inte så fruktbart.

Det känns som du har all potential att vara en fin pojkvän (fånigt ord när man är så pass till åren som vi är, men jaja).

nallen skrev:

mondo beyondo skrev: [T]a tjänstledigt ett år och res världen runt?

Jo, kyss mig i arslet. Slösa bort ännu mer tid på en massa meningslösa strapatser. Skulle aldrig falla mig in.

Oki, vad skulle falla dig in om du fingo? (Om det gick, du fick och det fungerade.) Är det realistiskt att säga att du skulle jobba kvar (men utan att behöva befatta dig med att rätta till andras fuck-ups) och att du hade givande kontakter med det motsatta könet? Klargör vad du vill, istället för att fokusera på det som inte fungerar.

Du skulle kunna bli en lokal singelträffarrangör, fixa gruppträffar med valfri aktivitet, bli lärare på studieförbundet eller arbeta idéellt med nåt på fritiden för att få mer kontakter med trevliga människor. Detta skriven som en slags algoritm, istället för att bara skriva att det finns möjligheter.

Annars kan det faktiskt funka att ge upp. Ju mer man försöker, och ju mer desperat man är, desto mer brukar det skita sig (enligt min och många andras erfarenhet). Men om man ger upp och fokuserar på nåt helt annat så vet man aldrig vad som kan hända.

Läs The Game istället för att lyssna på vad kvinnsen säger att de vill ha. Frågar man brudar om vad de tror brudar söker hos en kille får man bara nys till svar; "du är fin som du är", "det finns någon för alla", "det är insidan som räknas" etc.

Det finns tre huvudsakliga parametrar i dejtingdjungeln:
-Utseende
-Status
-Personlighet

Utifrån den grovmallen finns det en mängd förgreningar. De tre parametrarna har olika mycket betydelse och olika implifikationer beroende på socialgrupp och sammanhang.

Är du en stekare med tre kilo flott i håret funkar du inte på raggarfest i Dalarna. Ser du ut som en frikyrklig svampplockare från Grums funkar du inte på discot. Är du yppigt blont bombnedslag får du sneda blickar & bittra kommentarer på feministkongressen.

Ta reda på vilka dina "kort" är och spela på dem. Hitta "dina" miljöer.

Ta till er detta eller lyssna på du-är-fin-som-du-är-tugget. Ert val.

alfapetsmamma skrev:

Mats skrev:
Jag vet inte hur jag skulle ha gjort. Det som hade krävts av mig låg bortom min förmåga. Jag räckte inte till. Synd. :(

Jag tror utifrån det lilla jag sett av dig att du visst kan, om du bara hade vetat VAD hon ville, eller vad nån annan skulle vilja ha. Ingen är tankeläsare, vare sig NT eller nån annan, så att bara vänta sig att andra ska uppfylla ens önskningar är ju inte så fruktbart.

Det känns som du har all potential att vara en fin pojkvän (fånigt ord när man är så pass till åren som vi är, men jaja).

Totalt överens med a-mamma här. Mats, du kan faktiskt inte skylla BARA på dej själv för att det gick åt pipan. Du gjorde säkert en del misstag, men hon gjorde det största misstaget; flyttade ut. Sen när hon insåg sitt feta misstag ville hon ju tillbaka.

Inger skrev:Tror som sagt inte nallen är intresserad av fler goda råd så därför är det väl lika bra att lägga ner den här diskussionen? Såvida ingen vill anmäla sig själv eller sin väninna som KK med livstidkontrakt utan prövoperiod tror jag inte vi har något att tillföra, faktiskt. Korrekt uppfattat, nallen?

Jag har hela tiden bara varit intresserad av goda råd. Sådana är konkreta, gör si så händer det, göra så blir det så här istället. Nåt annat har jag ingen användning för.
KK finns det väl inget "livstidskontrakt" på, bara man är överens om eventuella förändringar.
Vad du menar med "prövotid" vet jag inte.

mondo beyondo skrev:vad skulle falla dig in om du fingo?

Jag förstår inte frågan, trots eller kanske på grund av den förklarande texten

mondo beyondo skrev:Du skulle kunna bli ...

Jag utför saker, jag är dåligt på att leda och driva på andra.
Dessutom förstår jag inte vart du vill komma.

mondo beyondo skrev:Detta skriven som en slags algoritm, istället för att bara skriva att det finns möjligheter.

Från Wikipedias artikel [WikiSve]Algoritm[/WikiSve]; "En algoritm är ... [en] begränsad uppsättning (mängd) väldefinierade instruktioner för att lösa en uppgift, som från givna utgångstillstånd (starttillstånd) med säkerhet leder till något givet sluttillstånd."

Inger: jag har gett upp, det är åratal sen. Problemet är ju att vi pratar om en kroppslig drift här som gör sig ständigt påmind. Möjligen kan man supa bort den, men det medför ju en del andra nackdelar.

Inger skrev:Annars kan det faktiskt funka att ge upp. Ju mer man försöker, och ju mer desperat man är, desto mer brukar det skita sig (enligt min och många andras erfarenhet). Men om man ger upp och fokuserar på nåt helt annat så vet man aldrig vad som kan hända.

Måste bara citera md2perpe härifrån som svar på det:

md2perpe skrev:Jag har slutat leta... Jag undviker att prata med de tjejer som kommer i min väg; man vill ju inte att det skall se ut som man letar. Och i stället för att gå på sociala evenemang och därigenom verka leta, sätter jag mig ensam framför datorn.

Men inte f-n har kärleken dykt upp... Vad gör jag för fel?

weasley skrev:och ingen kan någonsin kontaktera en RJ45 rätt på första försöket

Skitsnack.

Inger skrev:Men om man ger upp och fokuserar på nåt helt annat så vet man aldrig vad som kan hända.

Ger man upp så går det inte förlora och då går det inte vinna heller.

Och jag är överens med KrigarSjäl här.

Alla tjejer som säger att jag skulle vara en bra pojkvän är antingen upptagna eller så vill de inte ha mig av andra skäl, så det är ofarligt för dem att säga det - ofarligt i den meningen att det inte förpliktigar till något.

Fast det är förstås trevligare att höra att någon tror att man duger än motsatsen...

KrigarSjäl skrev:Ta reda på vilka dina "kort" är och spela på dem.

OK. Vi gör en lägesanalys:

Utseende och personlighet: Här snackar vi Stig-Helmer. Och det är det absolut sämsta man kan vara. Det är till och med sämre än att vara massmördare. Som exempel har jag hört att Josef Fritzl har fått över 200 kärleksbrev. Jag får inget! Noll! Nada!

Då kanske nån tycker att jag borde byta stil. Typ tatuera mig som KrigarSjäl. Resultatet av det blir tyvärr inte att jag får KrigarSjäls stil. Resultatet blir i stället - Stig-Helmer med tatueringar. Att det inte går hem fattar nog alla...

Status: Här är det inte lika nattsvart. Jag har ett bra jobb med helt OK månadslön. Många skulle kalla den hög. Jag har körkort och en bra bil (Lexus). Det borde ge viss status. Hur jag ska utnyttja det till min fördel har jag dock ingen aning om.

KrigarSjäl skrev:Hitta "dina" miljöer.

Hur mycket jag än letar kan jag inte hitta mina miljöer. Jag tror inte att de finns. Inte ens på månen.

Att läget känns hopplöst förstår ni nog...

KrigarSjäl skrev:Läs The Game istället för att lyssna på vad kvinnsen säger att de vill ha. Frågar man brudar om vad de tror brudar söker hos en kille får man bara nys till svar; "du är fin som du är", "det finns någon för alla", "det är insidan som räknas" etc.

Det finns tre huvudsakliga parametrar i dejtingdjungeln:
-Utseende
-Status
-Personlighet

Utifrån den grovmallen finns det en mängd förgreningar. De tre parametrarna har olika mycket betydelse och olika implifikationer beroende på socialgrupp och sammanhang.

Är du en stekare med tre kilo flott i håret funkar du inte på raggarfest i Dalarna. Ser du ut som en frikyrklig svampplockare från Grums funkar du inte på discot. Är du yppigt blont bombnedslag får du sneda blickar & bittra kommentarer på feministkongressen.

Ta reda på vilka dina "kort" är och spela på dem. Hitta "dina" miljöer.

Ta till er detta eller lyssna på du-är-fin-som-du-är-tugget. Ert val.

Jag har en bekant som forskar på såna som håller på med det här på avancerad nivå. Det lät föga inspirerande med prat om kvinnor som värre än objekt, mer fällda byten. Och snacket om hur man fått dit dem lät som ett sportreferat. Är det verkligen vad du tycker ska få representera manlighet? Tvi säger jag.

OK, jag har inte läst The Game så just på den punkten har jag ingen uppfattning. Men det verkar onekligen som att deras attityd går hem bättre hos tjejer än min. Tyvärr!