Jag undrar om det där med att vi Aspisar skall ha så svårt att förstå idiomatiska uttryck, liknelser, etc., verkligen stämmer. Jag kan inte minnas att jag någonsin har besvarat t.ex. frågan: "Kan du öppna fönstet" med "Ja, det är klart att jag kan" eller tolkat "Hoppa över maten" som att man verkligen skall ta ett språng. Jag har alltid gillat att leka med ord (t.ex. "Tunnel-banàn, är det något de som jobbar i tunnel-bànan äter?" eller "Kan man säga åt en spetälsk att inte tappa ansiktet?"), men det är ju inte samma sak. Kan analysera sönder ord också, som: "Om man säger åt en deprimerad person att åka på ko-släpp för att det är glädjefyllt, är det en ko-ordination man har givit då?"

Men det där med att inte förstå liknelser...min farfar brukade busa med mig och mina kusiner och säga: "NU skall farfar ta i med hårdhandskarna!" Min killkusin trodde att farfar hade vantar med spikar på... Men då var vi ju barn och barn missuppfattar sådant där oavsett om de har AS eller inte...eller?

Jag håller alltid på med sånt. Ett av livets stora glädjeämnen faktiskt. Är själv en "bokstavstolkande metaforexpert" men har förstått att det finns andra aspar som har andra talanger.

Det dyker upp några nya uttryck ibland, ofta listar jag ut ungefär vad det menar men ibland fattar jag inte alls. Oavsett vilket så blir jag oftast frustrerad av det.

Saninaé skrev:Det dyker upp några nya uttryck ibland, ofta listar jag ut ungefär vad det menar men ibland fattar jag inte alls. Oavsett vilket så blir jag oftast frustrerad av det.

Exakt samma för mig.

Jag brukade inte ens som barn missuppfatta metaforer, utan hade mest roligt åt dem. Kanske nån enstaka på engelska.

Däremot har jag väl svarat på en eller annan retorisk fråga.

Jag hade nog väldigt dålig självuppfattning som barn, eller i tidiga tonåren. Vet att jag som väldigt liten funderade över världens uppbyggnad, om olika dimensioner och jag hade upplevelser som om jag såg vintergatans geografi framför mig, och tyckte ex ofta att proffessorer och forskare ljög när man ex sa att andra planeter inte hade liv; det var ju faktiskt ingenting man visste och om man inte vet, så skall man hellre utgå ifrån att det finns. Sådana tankar upptog mig rätt mycket. Då var jag nog 4-5-6, men senare när flytten från danmark och hit till sverige ställde till många år för mig -det var ett stort trauma för mig- så tappade jag allt vad tankeverksamhet och liknande under några års tid.

Säkert blev det en komplikation att jag bytte spår i hjärnan och bytte språk, kanske fanns det ett språkligt förståelsehinder men jag slutade helt att tänka i bild under en lång tid. Allt gick in på ena sidan och ut på andar sidan och det skulle ta många år innan jag fick tillbaka den förmågan. Kanske var det bara tonårstiden, vad vet jag. Men faktum är att det fanns väldigt många ordspråk och liknande som jag inte hade hört tidigare och inte förstod och man fick ofta förklara sådant. När jag var några år äldre bestämde jag mig för att lära mig "alla ordspråk som finns" (det gick inte lärde jag mig senare) så att jag inte skulle behöva stå där och inte förstå, och jag hade ordspråk som specialintresse några år (och därtill kopplades sägner och folktro, eftersom många ordspråk bygger på sådant, eller vise verse).

Idag har jag inte svårt att förstå sådant och jag använder det själv. Men jag minns inte en bråkdel av de ordspråk jag en gång i tiden slängde mig med.

Det kan jag tycka är frustrerande ibland. Det man läser eller ägnar sig åt en period finns inte fast i skallen för evigt, utan rätt vad det är när jag byter spår, så börjar min hjärna läcka som ett såll.

Hej!

Jag tycker att det är intressant att läsa era inlägg eftersom jag också är intresserad av ord, ordspråk, uttryck m.fl. i svenska språket.

Jag kan berätta om en händelse som hände mig i mitten av 1990-talet som jag fortfarande minns än i dag.
Jag frågade min arbetskamrat om vad hon skulle göra om hon inte hade jobb att gå till om dagarna och hon svarade så här: "Klättra på väggarna".
Hennes svar fick mig att tänka i bild där hon försöker klättra på väggen i vardagsrummet i hemmet där det inte går att klättra på om det inte finns en ribbstol förstås och därefter ställde jag nästa fråga till henne som löd så här: Varför ska du klättra på väggarna när du kan sätta dig ned på soffan och ta det lugnt och skönt? Jag kommer inte i håg hennes svar så jag ställde nästa fråga som löd så här: Vad menas med klättra på väggarna som en del människor säger som jag inte förstår? Hon svarade "att man är orolig eller nervös". och då förstod jag vad ordet klättra på väggarna betyder. Fast det kan hända att om någon säger "klättra på väggarna" och jag kommer att fråga om han eller hon är orolig eller ska han eller hon gå till gymnastiksalen och klättra i en klättervägg?

mvh Noli som ännu inte har diagnos.

Duras skrev:Jag håller alltid på med sånt. Ett av livets stora glädjeämnen faktiskt. Är själv en "bokstavstolkande metaforexpert" men har förstått att det finns andra aspar som har andra talanger.

Vad är en bokstavstolkande metaforexpert?

Själv är jag rätt kass på metaforer om det inte är givet vad de ska beskriva (typ "det är som xxxyyy" eller "tänk dig <metafor>").
Jag kan också lista ut vad metaforer kan betyda, om det inte är för långsökt eller innehåller andra metaforgrejer som inte går att lista ut. Helt klart missar jag oftare än NT. (NT:ar hittar på felaktiga metaforer LOL)

Men jag bara älskar att hitta på likneler och metaforer själv, som andra förstår om det är givet att jag beskriver något, men de missuppfattar om jag bara slänger ur mig dem (ungefär samma som jag förstår andra...).

Jag har läst att det är ytterligt vanligt bland aspisar att leka mer med ord än NT, vara en fena på metaforer, blomsterspråk och sånt, och enligt det JAG sett omkring mig så stämmer den extremen bättre än den vanliga gängse bilden av att ta en indirekt uppmaning som en korkad fråga (typ Kan du ge mig smöret? Klart jag kan vad fan tror du? .. utan åtgärd).

Mina språkliga tillkortakommanden ligger på ett annat plan.

alfapetsmamma skrev:Jag har läst att det är ytterligt vanligt bland aspisar att leka mer med ord än NT, vara en fena på metaforer, blomsterspråk och sånt, och enligt det JAG sett omkring mig så stämmer den extremen bättre än den vanliga gängse bilden av att ta en indirekt uppmaning som en korkad fråga (typ Kan du ge mig smöret? Klart jag kan vad fan tror du? .. utan åtgärd).

Mina språkliga tillkortakommanden ligger på ett annat plan.

Jag tror att de som menar att "kan du skicka smöret" oftast tas bokstavligt, har umgåtts mest med de "svåraste fallen" (om man får uttrycka sig så).
Fast jag vet flera som har rätt mycket AS eller autism, och som förstår sådant.

En mamma jag träffade, sade att hennes son trodde att han skulle hoppa i sängen när mamman sade "hoppa i säng nu". Jag tror att jag skulle lära mig detta om min mamma sade det, och förklarade vad hon menade en eller några gånger.
Däremot så skulle jag mer än gärna ha tyckt att det var ett mycket roligt uttryck, och därför hoppat i sängen för att skoja (och det vet jag att några barn med autism gör).

Fast jag tycker nog att aspergare ofta verkar klart bättre på att själva använda metaforer, än att förstå NTs metaforer.
Och NT verkar gilla dumma metaforer som är ologiska eller verkar korkade (hihi haha). Aspergare använder användbara smarta metaforer (yep).

Bror Duktig skrev:
Fast jag tycker nog att aspergare ofta verkar klart bättre på att själva använda metaforer, än att förstå NTs metaforer.

Den distinktionen hade jag inte tänkt på, men det kan helt klart stämma!

Ja, någon gång ibland

Chefen: Det står en pall varor där.
Jag: *det ser jag väl*

Jag brukar oftast använda fler metaforer och/eller bygger vidare på metaforen (lägger in detaljer och/eller försöker få metaforen i rörelse). När jag pratar om känslor använder jag väldigt ofta metaforer.

MsTibbs skrev:Ja, någon gång ibland

Chefen: Det står en pall varor där.
Jag: *det ser jag väl*

LOL!

Bror Duktig skrev:

Duras skrev:Jag håller alltid på med sånt. Ett av livets stora glädjeämnen faktiskt. Är själv en "bokstavstolkande metaforexpert" men har förstått att det finns andra aspar som har andra talanger.

Vad är en bokstavstolkande metaforexpert?

En som talar metaforiska flytande. Språket är 3-dimensionellt. Man kan bokstavstolka, man kan tolka den egentliga meningen och man kan se en undermening till den egentliga meningen som kan byggas på utifrån boksatvstolkningens mening etc etc. Ungefär som earlydayminer skriver:

Jag brukar oftast använda fler metaforer och/eller bygger vidare på metaforen (lägger in detaljer och/eller försöker få metaforen i rörelse). När jag pratar om känslor använder jag väldigt ofta metaforer.

Träffar man nån som funkar ungefär lika uppstår vanligen långtgående och djupa diskussioner om livets stora frågor men uttryckt nästan enbart med metaforer och ibland avbrutet av div skrattattacker. Det som med vanligt språk tar typ 20 meningar att förklara kan ofta klaras av med en enda metafor.


Det har hänt att andra ruskat på huvet och frågat vad "svamlet" egentligen handlat om. "Inget speciellt, men vi kom just på en ny lösning på klimatfrågan" typ liksom...

Metaforerna står som (met)spön i backen och den som inte är på hugget kan lätt hamna i bakvatten och känna sig degig i skallen.

Möjligen motsvarar metaforspråket NT:s sätt att kommunicera med underförstådda meningar, kroppsspråk etc.

Bror Duktig skrev:Och NT verkar gilla dumma metaforer som är ologiska eller verkar korkade (hihi haha).

Vilket ofta gör att de används på "fel" sätt vid "fel" tillfälle. Det är störande ibland, iaf de ggr jag känner för att lägga märke till det.

imperativ skrev:

Bror Duktig skrev:Och NT verkar gilla dumma metaforer som är ologiska eller verkar korkade (hihi haha).

Vilket ofta gör att de används på "fel" sätt vid "fel" tillfälle. Det är störande ibland, iaf de ggr jag känner för att lägga märke till det.

Ja, ofta blir det amatörmässigt när NT försöker hitta på egna. Fantasilöst och kraftlöst. Däremot finns det ett antal som är en vedertagen del av språket, ex.vis "att vara bakom flötet" och där brukar dom sällan misslyckas.

Duras skrev:

Bror Duktig skrev:

Duras skrev:Jag håller alltid på med sånt. Ett av livets stora glädjeämnen faktiskt. Är själv en "bokstavstolkande metaforexpert" men har förstått att det finns andra aspar som har andra talanger.

Vad är en bokstavstolkande metaforexpert?

En som talar metaforiska flytande. Språket är 3-dimensionellt. Man kan bokstavstolka, man kan tolka den egentliga meningen och man kan se en undermening till den egentliga meningen som kan byggas på utifrån boksatvstolkningens mening etc etc. Ungefär som earlydayminer skriver:

Jag brukar oftast använda fler metaforer och/eller bygger vidare på metaforen (lägger in detaljer och/eller försöker få metaforen i rörelse). När jag pratar om känslor använder jag väldigt ofta metaforer.

Träffar man nån som funkar ungefär lika uppstår vanligen långtgående och djupa diskussioner om livets stora frågor men uttryckt nästan enbart med metaforer och ibland avbrutet av div skrattattacker. Det som med vanligt språk tar typ 20 meningar att förklara kan ofta klaras av med en enda metafor.


Det har hänt att andra ruskat på huvet och frågat vad "svamlet" egentligen handlat om. "Inget speciellt, men vi kom just på en ny lösning på klimatfrågan" typ liksom...

Metaforerna står som (met)spön i backen och den som inte är på hugget kan lätt hamna i bakvatten och känna sig degig i skallen.

Möjligen motsvarar metaforspråket NT:s sätt att kommunicera med underförstådda meningar, kroppsspråk etc.

Oh vad du låter trevlig! (Eller lik mig, i somligt, och lik aspisar jag har omkring mig och trivs med.)

alfapetsmamma skrev:

Duras skrev: bla bla bla

Oh vad du låter trevlig! (Eller lik mig, i somligt, och lik aspisar jag har omkring mig och trivs med.)

Tack!

En viktig kommentar för mig och ett slags kvitto på att min självanalys är korrekt, dvs att jag faktiskt är aspig. Har i nåt sammanhang kallat dig för alfa-morsan och med det menar jag mer än den bokstavliga tolkningen av ditt nick. Respekt!

Duras skrev:

imperativ skrev:

Bror Duktig skrev:Och NT verkar gilla dumma metaforer som är ologiska eller verkar korkade (hihi haha).

Vilket ofta gör att de används på "fel" sätt vid "fel" tillfälle. Det är störande ibland, iaf de ggr jag känner för att lägga märke till det.

Ja, ofta blir det amatörmässigt när NT försöker hitta på egna. Fantasilöst och kraftlöst. Däremot finns det ett antal som är en vedertagen del av språket, ex.vis "att vara bakom flötet" och där brukar dom sällan misslyckas.

Nej, men jag tycker inte heller det verkar som om de använder metaforen som metafor längre om den inte är alldeles färsk för dem - utan mera som bara ett stelnat uttryck, ett ideogram (bildtecken) om man så vill, som man inte reflekterar över mer än andra "ord".

I övrigt en så tanke- och dimensionsväckande tråd att jag går bet på ord att bidra med. Känner igen mycket i vad bl.a. Duras (även jag), early och BD skriver.

Zombie skrev:Nej, men jag tycker inte heller det verkar som om de använder metaforen som metafor längre om den inte är alldeles färsk för dem - utan mera som bara ett stelnat uttryck, ett ideogram (bildtecken) om man så vill, som man inte reflekterar över mer än andra "ord".

Och denna formulering väckte tankar hos mig. Även jag tillhör dem som är nyskapande och omstöpande i fråga om bildliga uttryck. Det har förstås medfört att jag ofta betraktats som rätt egen, när jag inte hållit mig till de stelnade uttrycken.

Nu skall jag skriva folk på näsan här (*badabim*) och låtsas att ni är Hedvig i "Från A till Ö" (som jag liknar när jag är kortklippt...minus den långa näsan).
Liknelser: Du är som en ros; Dina bröst är som svalor som häckar (hur f-n är mänskan skapt egentligen!? )
Metaforer: Du är en ängel; Du är min ögonsten

Jag kan nog lätt se saker framför mig rent bokstavligen, fastän jag vet hur de skall tolkas. Typ när en person sade: "Du har smält in bra i den här miljön". Då såg jag mig själv som en deg.

Kahlokatt skrev:Nu skall jag skriva folk på näsan här (*badabim*) och låtsas att ni är Hedvig i "Från A till Ö" (som jag liknar när jag är kortklippt...minus den långa näsan).
Liknelser: Du är som en ros; Dina bröst är som svalor som häckar (hur f-n är mänskan skapt egentligen!? )
Metaforer: Du är en ängel; Du är min ögonsten

Jag kan nog lätt se saker framför mig rent bokstavligen, fastän jag vet hur de skall tolkas. Typ när en person sade: "Du har smält in bra i den här miljön". Då såg jag mig själv som en deg.

Där har du en poäng (varför bara en? )

Äkta metaforer kör rakt på. Man utsluter ordet "som". Det är då dom uppmanar till reflektioner vilket gör dom levande.

btw: Det heter smultit. I annat fall ska smällen höras

Zombie skrev:Nej, men jag tycker inte heller det verkar som om de använder metaforen som metafor längre om den inte är alldeles färsk för dem - utan mera som bara ett stelnat uttryck, ett ideogram (bildtecken) om man så vill, som man inte reflekterar över mer än andra "ord"

Så fick man ännu en gång lär sig ett nytt ord här på forumet. (ideogram)

Och där är ju en distinktion mot metafor. Alltså att ideogram och metafor är två olika saker.