Tyra skrev:

Zombie skrev: http://www.google.se/search?q=%22Within+these+walls%22
http://en.wikipedia.org/wiki/Within_These_Walls ?

Tack! Jag var lite snabb där och trodde det var en dokumentär med det stod ju faktisk film som baseras på verkligheten. Bra att ni har bättre koll än jag.

Den här var det: http://www.imdb.com/title/tt0289791/
(Minns att Ellen Burstyn & Laura Dern var med.) Gick på Hallmark, inte SVT. Kanske finns att hyra nånstans?

(Har alltså inget med TV-serien med samma namn att göra, även om den också utspelade sig på ett fängelse.)

Bror Duktig skrev:Jobbar du med hundar och/eller andra djur?

Jag skulle göra det om jag bara kunde men jag kan bara träna
lite i taget och det är med hjälp av morfinprodukter idag. Har
Hundens Hus instruktörsutbildning i botten och bitar av hund-
psykologutbildningen (helt för min egen skull) och en massa
tilläggsutbildningar i hundpsykologi. Försöker följa med forsk-
ningen utifall att det även på humansidan skulle finnas en
möjlighet att reparera min kropp (ser tyvärr mörkt ut just nu
och jag tror att det kommer att bli många år i rullstol framöver).
Har fått flera erbjudanden eftersom jag är väldigt engagerad
men vissa perioder får familjen ta hand om både mig och mina
hundar:-) Men det är hundarna som gör att jag går upp trots
att nerverna ligger i kläm och hela kroppen har börjat fallera...
Finns inget bättre än att två svansar slår emot väggarna av
glädje bara för att matte vaknar!

Min hund har en stor betydelse i mitt liv.
Den ger mig:
En dygnsrytm,.
Struktur.
Sällskap.
Fysik kontakt
Kontakt med andra.
Ett aktivt liv.

Jag ser min hund som en typ av servicehund, som faktiskt ger mitt liv en hel del hjälp och som jag inte skulle vilja vara utan.

Fortfarande så är jag helt beroende av att jag själv valt det, som är till hjälp för mig.
Har en känsla av att jag skulle bli vansinnig om någon försökte använda en hund i syftet att "träna" mig.

Men jag är helt säker på att kontakten med djur har en positiv effekt för många. Iaf om den är självvald.

Jag vet inget om det men tycker inte att sånt bara kan avfärdas, inte efter att ha sett mina ungar med djur, och hört om Australien och att man föredrar aspisar till hundförartjänster, som jag läst nånstans. Allt som kan bidra till mer livskvalitet, och allt där aspisar kan utmärka sig positivt är av godo.

Har t o m önskat mig hitta mer om det här, för min stora är så exceptionellt bra med både hundar som andra är rädda för, som med hästar och andra djur. Outstanding, och så glädjande, för henne, dem och alla som ser dem.

Läser gärna det som skrivs vidare Tyra, fast just idag är jag inte i skick att läsa.

Sam skrev:Jag ser min hund som en typ av servicehund, som faktiskt ger mitt liv en hel del hjälp och som jag inte skulle vilja vara utan.

Tack för dina synpunkter! Tar med mig dem till min muntliga redovisning!

alfapetsmamma skrev:Jag vet inget om det men tycker inte att sånt bara kan avfärdas, inte efter att ha sett mina ungar med djur, och hört om Australien och att man föredrar aspisar till hundförartjänster, som jag läst nånstans.

Jättehärligt att du har uppmärksammat det. Det är många som har
"problem" med sociala kontakter med människor (även andra diagnoser)
som är JÄTTEDUKTIGA med djur.

Många med AS blir ju väldigt bra på det de tycker om och att träna
djur är inget undantag. Därför önskar jag att fler får möjligheten
och att träffa exempelvis en "terapihund" som kan vara en inkörsport
till att sedan kunna kanske skaffa sig en egen hund. Men det behöver
absolut inte vara en terapihund, utan det kan vara en hund som
föräldrarna har köpt redan när AS-personen var barn. Men som alla
vet, så är det både en och två barn som ber sina föräldrar om en
hund och det är långt ifrån alla föräldrar som köper en (ofta
för att familjesituationen ser ut så att man inte kan hantera den
och det merarbete det medför).

Igår hade vi våra muntliga redovisningar och jag tackar alla
som redan har hjälpt mig med svar på frågor men jag tar gärna
emot fler frivilliga, eftersom arbetet med min uppsats fortsätter
ett tag till.

Vill dock dela med mig en mycket viktig erfarenhet. På terapihunds-
utbildningen har det gått en person som är mamma till en pojke
med AS. Hon är själv utbildad instruktör och en massa annat (på
väg att bli hundpsykolog), har flera hundar hemma som pojken
inte har kunnat interagera med, för han har varit för våldsam.
MEN så har hon på ett annat ställe, tillsammans med honom, kommit
i kontakt med en hund av vallhundstyp (ex. Border Collie) och där
fungerar han helt suveränt med hunden och hunden med honom.
Det kanske ska tilläggas (eftersom alla här säkert inte har läst
hundpsykologi) att vallhundar, rent generellt, är mycket signal-
känsliga. Den här vallhunden reagerar direkt på om pojken blir för
yvig i sina kroppsrörelser eller för hårdhänt. Hunden går då undan
och det uppstår ingen konflikt. Han har kunnat börja visa
mer känslor, har börjat kramas lite osv.

Ville bara berätta det här för att ni ska förstå hur komplext det här
med djur är. På terapihundsitbildningen var många olika rasgrupper
representerade, och det är bra, för det räcker inte bara med att
hunden är utbildad och testad, det måste stämma med personkemin
också. Vi människor har ju avlat våra hundar till olika syften och därför
är det väldigt stora skillnader mellan exempelvis vallhundar och
rena sällskapshundar, vakthundar eller jakthundar och så vidare.
Till det kommer skillnader mellan olika individer. Har själv två stora
hundar av samma ras, men personlighetsmässigt är det nästan som
om de va olika raser.

På manimalis.se kan man läsa mycket om hur sällskaps-
djur påverkar oss alla, men alldeles särskillt dem med
olika funktionshinder.

Just NU, tisdag 9/6 sänder TV2 och SVT24 hela den konferens
i ämnet som hölls 1-4/6 2009 (förra veckan). Konferensen:
12th International IAHAIO Conference - Positive effects
human animal interventions. Margareta Håkanson har precis
avslutat sitt anförande och om ni missade det så försök
få upp det på SVT Play. Klockan är nu 10.30 och det pågår
en föreläsning om hästar (på engelska) men det kommer mer...

För er som inte har hinner med årets konferens vill jag
bara kopiera in här på forumet, det som står på manimalis
hemsida (manimalis.se)

Sommaren 2010 arrangeras People & Animals: For Life i Stockholm. Det är den tolfte internationella kongressen som arrangeras av IAHAIO med främsta syfte att förmedla kunskap och öka kännedomen om sällskapsdjurens positiva effekter på människa och samhälle. Manimalis är den skandinaviska representanten i paraplyorganisationen IAHAIO - International Association of Human Animal Interaction Organisations.

För er som är intresserade av djurterapi i samband med neuro-
psykiatriska diagnoser, kan det vara intressant att känna till
detta forskningsprojekt som manimalisrapporten 2009 belyser:

"DATTEN – stöd för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
DATTEN projektet innebär stöd i utvecklingen till barn med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning och särskild skörhet i åldrarna 5-20 år. Dessa barns självutveckling
har stannat upp eller kraftigt försvårats av olika omständigheter som
både kan härröra från barnets funktionsnedsättning och från omständigheter i
miljön. Behandlingen drivs inom Barn- och ungdomshabiliteringens ram och har
särskilt finansieringsstöd 2009. Metodutvecklingen i studien genomförs i samverkan
mellan rehabiliteringschef Ingrid Bertilsson och psykolog Kristina Byström
och innebär att varje enskilt barn erbjuds fem till sju behandlingstillfällen per
termin där olika djur används för att öka dessa barns och ungdomars lust och
motivation att utvecklas vidare. Djuren används som katalysator för socialt samspel.
De ungdomar som har behov av individualpsykoterapeutiskt stöd parallellt
som den djurassisterade terapin pågår får detta av psykologerna Kristina Byström
och Birgitta Händén Svensson. Behandlingsmål är bland annat att barnet skall få
hjälp att dels förstå och bearbeta sin funktionsnedsättning, träffa andra barn och
ungdomar med funktionsnedsättning samt ges möjlighet att växa i kompetens och
självständighet. Barn inom ramen för DATTEN får sitt stöd enskilt eller i mycket
små grupper. Stor vikt läggs vid att matcha rätt barn med varandra och rätt djur
till rätt barn. Hund, häst och kanin används i behandlingen. Samverkan sker alltid
med barnets nätverk och andra behandlande instanser."

Animal-Assisted Interventions for Individuals with Autism (Häftad) av Pavlides, Merope
2008 (ISBN 1843108674)

Vill här ge ett boktipps till alla som är intresserade av
ämnet djurassisterad terapi. Författaren har egen erfarenhet
eftersom hennes son Kyle fick diagnosen Asperger men framför
allt ger hon en mängd exempel på hur just hundar kan hjälpa barn
med AS

I boken är det flera barn som tenderar att rymma. Jag undrar kort
och gott: finns det personer här på forumet som har erfarenhet av
det? Det kan vara personer själva eller föräldrar till barn med AS.
OM det förefaller vara ett stort bekymmer så tänkte jag ta upp det
när jag nu ska föreläsa om ämnet en tredje gång för en ny avgångs-
klass med terapihundsförarekipage.

Det handlar inte om att bota eller att lära sig umgås eller något annat omöjligt som ingen kan göra något åt!

Det handlar om att göra livet lättare och roligare! Att hitta något som motiverar och ger styrka att leva röra sig och framför allt må bra!

Min son har Asperger efter som han har haft djur hela sitt liv så har det varit lätt att lära sig saker som hur hårt man kan krama hur hårt man ska smeka. Att inte kräva uppmärksamhet och att ge distans och förstå revir och hur närhet fungerar.
Rutiner som att var morgon mata djuren, göra rent vattenskålen och kattlådan. Detta har skapat förståelse för vikten av rutiner och gjort det lättare att skapa egna rutiner.
Gå ut med hunden och borsta honom, borsta hans tänder, duscha av honom om det är lerigt, har gett en anledning att röra på sig och att inte bli sittande. Lärt honom hur viktigt det är med hygien och borstnig tänder och hår.

Aktiviteter med hunden kräver inte mänsklig kontakt men har skapat en förmåga att lyssna på och ta information och "order" för att lära hunden olika saker på kurser vilket i sin tur gjort det möjligt för honom att lära sig lyssna på lärare och ifråga sätta och fråga om när det behövts. Även om det kräver enorm energi och gör honom trött.

Hunden har fungerat som samtalspartner och vän i jobbiga situationer och hjälpt honom ur depression och att lösa konflikter.

En hund gör ingen frisk den tar inte bort handikappet , friskare möjligen men det gäller NT mäniskor med den ger stöd och hjälp att klara sådant som är omöjligt att klara själv och den kan vara det som gör att man klarar att bo själv.
En blindhund gör inte den blinde seende den gör det bara möjligt att klara livet samma sak med en terapihund den gör bara vardagen drägligare. dock kan den bota/lindra depression!

Att växa upp med djur gör att man omedvetet lär sig små saker som det där med kramar och klappar det ger en styrka att klara det som är jobbigt men det gör inte att man kan göra saker som handikappet hindrar en från!
Att inte växa upp med djur kan givetvis hjälpa en med liknade saker om man har turen att ha föräldrar som har tid och kunskap att lägga på att lära ut det som NT människor redan har med sig.

Mollean skrev:Det handlar inte om att bota eller att lära sig umgås eller något annat omöjligt som ingen kan göra något åt!

De som har läst en del av det jag skrivit vet att jag inte med
"hjälpa" menar bota och det kanske inte avsågs här heller. Vill bara
tydliggöra det. Har levt i närheten av AS sedan 1971 men då
visste vi bara inte vad det hette...

Tack för alla fina tankar om på vilket sätt djuren har fungerat för
er!

Tyra skrev:Vill dock dela med mig en mycket viktig erfarenhet. På terapihunds-
utbildningen har det gått en person som är mamma till en pojke
med AS. Hon är själv utbildad instruktör och en massa annat (på
väg att bli hundpsykolog), har flera hundar hemma som pojken
inte har kunnat interagera med, för han har varit för våldsam.
MEN så har hon på ett annat ställe, tillsammans med honom, kommit
i kontakt med en hund av vallhundstyp (ex. Border Collie) och där
fungerar han helt suveränt med hunden och hunden med honom.
Det kanske ska tilläggas (eftersom alla här säkert inte har läst
hundpsykologi) att vallhundar, rent generellt, är mycket signal-
känsliga. Den här vallhunden reagerar direkt på om pojken blir för
yvig i sina kroppsrörelser eller för hårdhänt. Hunden går då undan
och det uppstår ingen konflikt. Han har kunnat börja visa
mer känslor, har börjat kramas lite osv.

Ville bara berätta det här för att ni ska förstå hur komplext det här
med djur är. På terapihundsitbildningen var många olika rasgrupper
representerade, och det är bra, för det räcker inte bara med att
hunden är utbildad och testad, det måste stämma med personkemin
också. Vi människor har ju avlat våra hundar till olika syften och därför
är det väldigt stora skillnader mellan exempelvis vallhundar och
rena sällskapshundar, vakthundar eller jakthundar och så vidare.
Till det kommer skillnader mellan olika individer. Har själv två stora
hundar av samma ras, men personlighetsmässigt är det nästan som
om de va olika raser.

Mycket intressant!

Missade tyvärr TV-konferensen. Synd att det inte brukar stå i tidningen eller finnas på webb-tv vad de sänder på svt24, säkert missar men en hel massa intressanta konferenser.

tv.nu (och säkert andra) kan du bestämma själv vilka kanaler (inkl. svt24) som ska vara med i din tablå.

Jo, jag har den sajten redan men de skriver aldrig ut vilka konferenser som sänds, den informationen måste man prenumerera på i nyhetsbrev från SVT och det blir för struligt att hålla reda på separat. Fast kanske man borde göra det i alla fall.

Någon som har gott om tid skulle ju kunna prenumerera och tipsa här om potentiellt intressanta program.

Alien skrev:Jag såg något amerikanskt program om när de i fängelse tränade hundar som sedan lämnades till familjer. T ex till en autistisk pojke.

Det kanske inte påverkade pojkens autism, däremot hans livskvalitet.

Jag har själv hund och tycker jag mår bra av det, öht kontakt med djur. Eftersom umgänge med djur är så mycket mindre stressande än umgänge med människor.

Jag har fyra marsvin och fyra kaniner. Men en av dem har sprungit bort för närvarande.

Det kanske är så att hår är ett sinnesorgan för att ta in information och att i och med att man har pälsdjur hemma så får man en bättre kontakt med skapelsen. Det kanske är därför som djur har päls. Människor däremot som verkar vara så vilsna nuförtiden saknar ju päls.

kasta en katt på mig så blir jag glad.... förmodligen

Jag upplever att skaffa hund som lyckat.Har blivit mer social även mot människor.Men AS har jag ju vilket som.Närkontakt med djur är mycket lättare,de är mindre komplicerade.I mitt fall har det varit lyckat.Men någon universalkur tror jag inte det är.

Jag kan bara tala för mig.Fick diagnosen -09 och hunden skaffades för 3 år sedan nästa år.Det har varit bra för min del.Ångrar att det inte gjordes tidigare..

KrigarSjäl skrev:Härom veckan tipsade en medlem om en tant som krängde egentillverkade "empatidockor" som hade den närmast magiska egenskapen att kunna socialträna aspergare.