jag har väldigt detaljerat bildminne, när jag gjorde utredning var det ett test där man skulle (säkert andra som har gjort det) måla av en geometrisk figur med massa detaljer medan man ser bilden, sen igen (utan att var förvarnad på det) efter en stund måla den igen. sen en halvtimme senare en tredje gång. jag missade inte en detalj. nyligen när jag var på bup så pratade hon om det. då sa jag att jag skulle nog kunna måla den igen nu, vilket jag gjorde och missade ett litet streck bara, fast att det var ett år sen jag gjorde testet.

Sen så kommer jag lätt ihåg vad personer har på sig i detalj jätte lång tid efter jag sett personen. Dock har jag prosopagnosi och kan inte känna igen en person på ansiktet dagen efter.

MsTibbs skrev:Nackdelen är att felaktigt bli beskylld för att fuska!!!

joo, det är väldigt störande.

Läste om någon som i skolan fick höra att det inte var ok att fuska och att man faktiskt fick stava fel ibland, så hon lärde sig de vanligaste stavfelen och stavade fel med flit så läraren skulle bli nöjd.
Som historia är det ju roligt men det var nog inte lika roligt för henne själv att inte göra rätt när hon visste att hon kunde.

Jag har lätt för att minnas saker som jag sett. Det var så jag klarade vissa lektioner väldigt bra. Det fanns några lärare som skrev typ allt på tavlan och jag kunde komma ihåg det jag sett på tavlan och iom det det dom sa då dom skrev det.

Men jag är inte så extrem som den killen med helikoptern. Gubben min brukar blir så där sur-arg-glad när jag säger något när det kommer till sånt då jag mindes en sak fast jag inte varit där. Senast var igår då han funderade på att köpa en ny lappis och jag sa att han kunde köpa direkt från butiken i sommar. I Pirkkala. Jaha vart ligger den då var ju hans kommentar. Nära Tammerfors sa jag. Han kollade upp det och mycket riktigt så låg den lite söder om Tammerfors. Det var alltså något jag sett på skyltarna på väg upp till sommarstugen.

nano skrev:Läste om någon som i skolan fick höra att det inte var ok att fuska och att man faktiskt fick stava fel ibland, så hon lärde sig de vanligaste stavfelen och stavade fel med flit så läraren skulle bli nöjd.
Som historia är det ju roligt men det var nog inte lika roligt för henne själv att inte göra rätt när hon visste att hon kunde.

Ett utmärkt exempel på att skolan verkligen tar till vara och utvecklar elevernas förmågor.

För tydlighets skull: Detta är ironi.

Du fick mig att småle, men jag blev råsne.

Short term - Poor
Long term - Superb

Kommer ihåg sådant som t ex telefonnummer, kontonummer och långa lösenord, namn på alla mina gamla klasskamrater, även de jag aldrig lärde känna. Kommer ihåg bilder bra och kommer alltid ihåg dem, men har svårt att konstant hålla en och samma bild i huvudet under en längre period. Det är faktiskt ganska svårt för att samtidigt går det en process som säger "håll fast bilden". Sen skall man fokusera på detaljerna och jag brukar "zooma in" för att sedan "zomma ut" och kan det ibland bli fel. Jag hatar det. Jag har ett bra ögonmått och mina spatiala förmåga är långt över det jag förväntade mig av mig själv. När jag sorterar och placerar många boxar i olika storlekar så behöver jag nästan aldrig (alltså under 10%) tänka mig för innan jag placerar boxen. Och det bildas automatiskt en stor box av massa boxar. Var naturligtvis svinbra på geometri och statistik. Hur det är nu vet jag inte, men när jag läser upp en massa förväntar jag mig en jordskredsframgång. Allt annat är oacceptabelt.

Var för övrigt den enda i min klass på 25 elever som visste att det man ställer tavlor på heter stafli. 24 andra svarade stativ. Fotografiskt minne *Fnissar*. Det var inte så roligt som jag hade hoppats på.

Jag har ett ganska gott fotografiskt minne och detaljminne över lång tid. Det är praktiskt för mig själv, men kan ibland ställa till bekymmer när bekanta vill glömma detaljer ur sitt förflutna.

Vad räknas egentligen till ett fotografiskt minne?

Jag var/är sådan som kan framkalla bilden av en boksida i huvudet och "scanna" av den för att hitta svaret. Praktiskt inför prov i skolan ) Det msTibbs sa om att man kommer ihåg saker man upplevt i minsta detalj stämmer också. Ena barnet är likadant.

Jag har svårt att se det som fotografiskt minne trots att många säger att det är det. För det gäller inte allt. Jag kan komma ihåg telefonnummer efter ett par gånger, sedan glömmer jag dem "aldrig", men jag kan inte komma ihåg en lottorad.

earlydayminer skrev:Var för övrigt den enda i min klass på 25 elever som visste att det man ställer tavlor på heter stafli. 24 andra svarade stativ. Fotografiskt minne *Fnissar*. Det var inte så roligt som jag hade hoppats på.

haha, känner igen det XD dom flesta i min högstadieklass var idioter... hände ofta att dom inte förstod nått av vad jag pratade om så jag fick ständigt "dumma ner" allt för att dom skulle förstå nått överhuvudtaget. händer fortfarande ganska ofta att jag får göra det. >___<

det är vissa saker som jag "sparar" i detalj. Som jag aldrig glömmer, vissa dagar och så.. samt att jag kommer ihåg praktiskt taget alla bilder jag någonsin tecknat (väääääldigt mycket). allt jag gjort inom flera år i alla fall. mycket som jag tecknat på mellanstadiet och lågstadiet. har till och med kvar i minnet exakt hur några bilder jag tecknade när jag var typ tre ser ut.

Hur dummar man ner något?
Lite undrande över begreppet, tänker mig att du kanske förklarar i fler steg eller så?

nano skrev:Hur dummar man ner något?
Lite undrande över begreppet, tänker mig att du kanske förklarar i fler steg eller så?

hm.. att förklara saker på ett väldigt lätt sätt med korta ord så att en idiot kan förstå vad du pratar om.

Hmm det är väldigt ovanligt skulle jag tro. 2% eller minder, jag är inte på läst så om jag har fel så får ni urshekta mig Jag har själv väldigt dåligt när mine (har ADHD också ) Jag anser att min ADHD förstör väldigt mycket för mig då jag är väldigt smart igentligen, men pga den så kan jag inte använda min fulla intelligens Jag blir så besviken!

Man är inte skyldig att vara intelligent men det är nog roligt att fungera väl
Frågan är, vill folk vara intelligentare än andra eller vill man vara intelligent i förhållande till sig själv?
Om man kunde öka intelligensen på alla i en stad (eller alla överallt) eller sig själv, hur många skulle välja sig själv och hur många skulle välja att alla andra skulle få ökningen.

Jag tror både och skulle förekomma men att man själv faktiskt tjänar mest på att ge hela omgivningen den ökade intelligensen eftersom fler kan göra vettigare saker då, annars skulle man ju behöva göra allt det vettiga själv och alla andra brukar ju vara fler än en själv.

Alla är inte utrustade för välvilja och medmänsklighet. Ökar man den på alla tror jag att samhället t o m kan bli värre.

Det kan du faktiskt ha rätt i.
Fast jag är inte helt säker, har fått för mig att eftersom apor tenderar att vara orättvisa (iaf enligt människostandard) så vill jag mena att det tyder på att mer intelligens skulle vara bra.

Men det är tämligen sannolikt att jag missat något här, är ingen expert på hjärnor så att jag skulle kunna bedömma den saken på ett lämpligt sätt för att kunna avgöra det.