Lnovgo skrev:Berättelse och berättelse, det var snarare en beskrivning av en ritual. Jag tror att det står i en bok som heter "Folktrons A-Ö", skriven av Ebbe Schön.

Rättelse: Boken heter Svensk folktro A-Ö.

Så här står det om årsgång:

Årsgången var en mycket krävande spådomsmetod, som mest är känd från södra Sverige och i regel företogs på jul- eller nyårsafton men ibland även på pingst- eller midsommarafton. Vanligen satt årsgångaren hela kvällen ensam i ett mörkt rum, utan att tala eller smaka på mat och dryck. Mot midnatt begav han sig till sockenkyrkan. Den gick han runt tre varv motsols, och för varje gång han passerade kyrkdörren blåste han genom nyckelhålet för att bli av med all kristendom. När han blåst tredje gången brukade en förfärlig vålnad komma ut ur kyrkan, och då var det bäst att lägga benen på ryggen. Annars blev årsgångaren infångad och sliten i stycken. Till yttermera visso mötte han snart en sugga av förfärligt slag. Hon hade vass rygg, och han måste ställa sig med benen tätt ihop, för om hon lyckades komma melan dem fläkte hon honom mitt itu eller skrapade i alla fall bort allt som finns i skrevet. Oftast kallades hon för gloson.

Om årsgångaren klarat sig så långt fick han skåda fritt in i framtiden. Han såg både bröloppsföljen och liktåg, och han kunde med hjälp av hörseln avgöra om grödan skulle bli bra eller dålig nästa år. Om skörden blir god hör han nämligen liar väsa i gräset, men om den blir dålig hör han liarna klinga mot vassa stenar.

Detta var en lokal, småländsk variant av årsgången. I andra trakter möter vandraren kanske inga sådana här farligheter utan blir utsatt för löjliga syner som skall få honom att skratta. Gör han det är allt förlorat, all kontakt med det okända är bruten. På en del håll sägs det att han måste besöka tre, ibland t.o.m. sju kyrkor och att han måste gå runt dessa baklänges. Ibland måste han dessutom ha en bibel och en psalmbok fastbundna under fotsulorna för att markera sitt förakt för allt kristet.

Jag behöver väl knappast nämna att årsgång är syndigt?

Kahlokatt skrev:Hoppas inte aliasFrollo läser det här, förresten, då blir han väl sjuk igen...

Det är ingen fara, Kahlokatt. Jag blir inte sjuk av att veta att någon annan också har råkat ut för demoner.

KrigarSjäl skrev:Spökena skulle fly av pur tristess när vi sätter igång och snackar intressen...

Ha, ha, jaså det är DÄRFÖR jag aldrig har sett några fantomer?
Annars skulle jag inte ha något emot en övernattning i Borgvattnet om jag var i Jämtland och fick med mig ett par modiga aspisar (som dessutom kunde stå ut med att jag förmodligen skulle pissa ned sängen av skräck... ). Fast årsgång får vara, det verkar lite väl sjukt...

geocache skrev:

Kahlokatt skrev:Svenskarna och deras övernaturliga upplevelser, har glömt författarens namn

Jag antar det är denna boken du menar?

http://paranormal.se/topic/svenskarna_o ... elser.html

Jajemänsan! Tack, geocache!
Kul förresten att se att det finns fler här som är intresserade av spöken! Skall nämna att jag väl egentligen inte tror på spöken, men jag säger så här: "Det FINNS inga spöken vet Alfons...men OM de finns, då kommer de nog när man är ensam hemma...."

Jag vågar nästan påstå att tv-serien "det okända" är autentisk.
Jag har haft det som ett stort intresse och följt med i diskussioner mellan personer involverade i produktionen, främst då Caroline Giertz och vissa medium på diverse forum under en längre tid.

Spöken tror jag definitivt på. Pg utav flera orsaker än den jag nu nämnt.
(Får ta o läsa igenom den här tråden när jag får tid.)

Kahlokatt skrev:

KrigarSjäl skrev:Spökena skulle fly av pur tristess när vi sätter igång och snackar intressen...

Ha, ha, jaså det är DÄRFÖR jag aldrig har sett några fantomer?
Annars skulle jag inte ha något emot en övernattning i Borgvattnet om jag var i Jämtland och fick med mig ett par modiga aspisar (som dessutom kunde stå ut med att jag förmodligen skulle pissa ned sängen av skräck... ). Fast årsgång får vara, det verkar lite väl sjukt...

Jag är på! Jag är på! Jag är på!

Undrar om min farfars syster månne spökar där också nu. Både hennes man och hans far var präster där var sin period, så hon har bott där.

Igår hade jag besök av min gamle kollega "PK" av alla människor. Han hade drömt fram en intressant spökhistoria.

Jag hade dött och han höll begravningsgudstjänst för mig, och sedan när han kom ut ur kyrkan mötte han mig. Han blev förvånad och sade att han trodde att jag var död, och då svarade jag: "De vill bränna mig där nere och du ljuger om mig här uppe, hur skall jag kunna få ro?". Sedan vaknade han.

Han ville först inte berätta att det var en dröm som hade skrämt honom till att komma och hälsa på mig, utan försökte få det till att det "bara" var "vanlig" omtanke, men jag gick inte på det. Alltid någon fördel med att vara paranoid.

Jag hör hörselvarsel av spöken, kan skrämma mig själv ibland.

Vadå för hörselvarsel? Är du säker på att det är spöken du hör?

Ja jag både ser och hör en man som kampar i golvet, och kommer in i mitt sovrum kastar sig över mig för mörda mig. Ibland får jag slå mig fri. Obs, Jag har aldrig blivit utsatt för något sådant, utan det är framsuggererade hallucinationer.

Oj! Det låter verkligen otäckt!

På vilket sätt försöker han mörda dig? Har han någonsin lyckats skada dig fysiskt? Har du någon aning om varför han ger sig på dig eller varför han spökar i allmänhet? Är det fler som har råkat ut för honom?

KKF skrev:Ja jag både ser och hör en man som kampar i golvet, och kommer in i mitt sovrum kastar sig över mig för mörda mig. Ibland får jag slå mig fri. Obs, Jag har aldrig blivit utsatt för något sådant, utan det är framsuggererade hallucinationer.

Usch vad otäckt. Händer det här i samband med att du skall sova? I sådana fall kan det vara fråga om nattskräck.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattskr%C3%A4ck

Jag har ett par historier som kan få en del personer att göra i byxorna. Ingen av dem är påhittade utan har hänt mig, någon i familjen eller en nära vän till familjen. Själv tar jag dem med en klackspark numera och grunnar på om det inte har en annan förklaring.

Om ni är intresserade så kan jag skriva ner dessa episoder här.

Viggen skrev:Jag har ett par historier som kan få en del personer att göra i byxorna. Ingen av dem är påhittade utan har hänt mig, någon i familjen eller en nära vän till familjen. Själv tar jag dem med en klackspark numera och grunnar på om det inte har en annan förklaring.

Om ni är intresserade så kan jag skriva ner dessa episoder här.

Jaaaa! Bara det inte handlar om demoner...

Kahlokatt skrev:

Viggen skrev:Jag har ett par historier som kan få en del personer att göra i byxorna. Ingen av dem är påhittade utan har hänt mig, någon i familjen eller en nära vän till familjen. Själv tar jag dem med en klackspark numera och grunnar på om det inte har en annan förklaring.

Om ni är intresserade så kan jag skriva ner dessa episoder här.

Jaaaa! Bara det inte handlar om demoner...

En av episoderna har garanterat inget med demoner att göra. De övriga, det vete katten. Tror att ni som är mer inlästa på ämnet kan svara bättre än jag om vad det kan röra sig om.

Tyvärr orkar jag inte skriva ner någon just nu, skall snart i säng. Men imorgon kan jag posta den första som inte har med demoner att göra.

Viggen skrev:Tyvärr orkar jag inte skriva ner någon just nu, skall snart i säng. Men imorgon kan jag posta den första som inte har med demoner att göra.

Jaaaaa..... berätta, berätta...!!!

Kahlokatt skrev:Usch vad otäckt. Händer det här i samband med att du skall sova? I sådana fall kan det vara fråga om nattskräck.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattskr%C3%A4ck

Jag har tydligen haft sådant några gånger som riktigt liten... och sedan en gång i tonåren. Hade lånat hem en gammal sådan här tjock "Nordisk kriminalkrönika" efter ett besök hos min styvfars syster och svåger och legat och läst i sängen tills jag somnade, när jag var... pja, 15-16 var jag väl.

En mordhistoria i just den här årgången var någon bruksarbetare någonstans i Bergslagen som hade slagit ihjäl någon tjej i trakten och åkt med henne halvsittande i passagerarsätet i sin folkvagn tills han gömde kroppen, och så hade han händelsevis kört ikapp eller fått möte med bussen från bruket till samhället där just ett helt skift från bruket satt på bussen, så han fick tvärstanna och backa och krångla för att ingen på bussen skulle se ner i bilen vem han hade med sig i bilen och i vilket skick hon var...

Jag hade en känsla vid mitt skräckslagna uppvaknande av att minnas vaga rester av något mer mardrömsaktigt som verkade ha byggt på just den historien...

För det var nog en mardröm först, som övergick i ren och pur sådan här nattskräck, så tolkar jag nog läget. Jag hade inga rejäla minnen av någon dröm när jag vaknade, men fy fan vad uppskrämd jag var. Och jag hade svettats så sängkläderna var banne mig plaskvåta. Fick improvisera rejält för att plocka ihop torra sängkläder och substitut att kunna lägga mig och somna om igen, utan att behöva väcka föräldrarna. (Sängkläder fanns i en av garderoberna i deras sovrum, liksom...)

Något riktigt roligt med samma bok var att det var ett kapitel om pyromanen i Karlstad sommaren 1959, när min far som alltså är uppvuxen just där var 14 år. När jag vände blad mitt i det kapitlet fick jag plötsligt se unge herr Pemer mitt i bild på ett foto på nyfiken allmänhet vid släckningsarbetet vid någon av bränderna. Ett foto jag aldrig hade sett förr, men senare hemma hos farmor fick jag äran hitta ett gammalt exemplar av den utgåva av NWT där bilden var med.

Som lovat, här har jag skrivit ner den historien vi diskuterade om igår efter bästa minne.

Denna historia berättade en vän till familjen. Det inträffade under efterkrigs tiden nere i fd Jugoslavien då han var mellan 12-14 år gammal. Minns inte exakt i vilken ålder han sa att han var. Skall också säga att på den tiden hade många familjer ute på landsbygden inga bilar osv, här handlade fortfarande om häst och vagn, elda i en öppen spis med ved för att få värme. Toalett hittade man utomhus på gården i form av ett utedass.

Om jag minns rätt inträffade denna episod i hans liv under sen höst. Han hade kommit hem från skolan och jobbet, framåt åtta tiden på kvällen. Många barn jobbade några timmar direkt efter skolan för att kunna hjälpa familjen. Han var frusen och hungrig, ingen var hemma mer än hans farmor. Allt han ville var att få lite mat i magen och värma sig innan han satte sig en stund med hemläxor innan läggdags. Maten fick han värma själv eftersom den tydligen inte väntade på honom som normalt. Medan han åt så gick hans farmor omkring i ett tyst rastlöst tillstånd och gned sig hela tiden om händerna. Han nämnde dessutom att hon emellanåt kastade nervösa blickar på honom och hela situationen fick honom att kännas olustig. Efter att ha ätit klart så gick han direkt in i sitt rum och låste dörren efter sig för att studera läxorna. Anledningen till att han låste dörren var att hans farmors beteende hade skrämt honom nu till den grad att han inte kändes sig säker i hennes närvaro.

Han fortsatte sin berättelse med att, inte långt efter han hade satt sig och börjat att läsa, så vreds handtaget på dörren. Dörren var låst så inget mer hände, så han ropade ut till sin farmor om det var något hon ville. Nästa sekund började det ryckas våldsamt i handtaget och det skakade i hela dörren. Det han kände då, beskrev han som en isande kyla som gick rakt igenom hela kroppen och allt hår på kroppen reste sig. Han skrek högt ut till sin farmor att sluta och svara honom, men hon varken sade något eller slutade att rycka i dörren. Hur länge detta fortsatte vet han inte men det kändes som en evighet. Plötsligt slutade allt och det blev knäpp tyst. Sekunder senare hörde han hur hans föräldrar steg genom ytterdörren. Han sa att han såg sin chans, låste upp dörren och sprang rakt fram till dem och skrek att farmor är inte klok och hon försöker att ta livet av honom!

Hans far tittade på honom med en förvånad blick och sade att han skulle sluta med sina fantasier. De hade nämligen vart iväg hela eftermiddagen med bl a att köra hans döda farmor till sjukhusets lokala frys och ordna med diverse papper för den kommande begravningen. Hon hade avlidit under natten innan, men ingen hade märk något förren hans mamma hade gått in för att väcka henne under förmiddagen i tron om att hon kanske mådde dåligt och ville ha något att äta.

Huuuu....
Varför ville farmorn skrämma honom? Eller förstod hon inte att hon var död? Hon kanske försökte komma in till sonsonen, men hon hade ju inte längre någon kropp...
Kusligt, men inget jag skulle få mardrömmar av....hoppas jag...

Jag vet inte heller. Jag försökta bara återberätta historien som han delade med sig av för många år sedan.

Den lilla episod som inträffade mig hände för ca 15 år sedan, give or take a few. Mina föräldrar flyttade från detta hus för 11 år sedan iaf. En vanlig villa med källarvåning, vi hade byggt om hela nedre källaren till ett stort rum som jag var inhyst i.

20 meter från vårt hus, står det en riktigt stor gammal ek. Kallad galge eken då man hängde kriminella från detta träd förr. Bredvid eken står ett vitt hus ovanpå en liten kulle. Kullen som huset är byggd på är ett gravfält för dessa personer. Och alla vet att det spökade i detta hus. Präster har vart ute och välsignat både mark och byggnad.

Iaf nu vet ni hur området är. Så när jag var yngre, långt innan vi byggde om källaren var det inte ovanligt att man hörde fotsteg därnere. Vi gick ofta ner och tittade försäkerhets skull (ifall man hade en vuxen i närheten) så att det inte handlade om ett inbrott, då det fanns en källardörr.

Det jobbiga började inte så långt efter att vi hade flyttat in. Men det är en annan historia. Mitt fall var när jag skulle sova i källaren, nästan varje j*dra natt så hörde jag dessa fotsteg komma allt närmre min säng, när de slutade så kände man en närvaro precis ovan för ansiktet. Efter att man samlar ihop lite mod och svär tyst, tittar upp så ser man ingenting.

Man lägger sig på nytt, ge sig f*n på att fotstegen börjar på nytt och jag är i samma situation som tidigare. Till slut lärde jag mig att bara ignorera detta och försöka somna normalt. Så höll det på tills jag flyttade till en egen lägenhet.

Vi känner de som köpte huset efter oss väldigt väl, och de berättade att de hörde samma saker. Men de hämtade en präst som fick välsigna huset och sedan dess har dom inte haft några problem alls.

Eeeeeewwww..... *ryser*

Tack för att du delade med dig, Viggen!

Pemer skrev:Eeeeeewwww..... *ryser*

Tack för att du delade med dig, Viggen!

My pleasure!