Ett av mina specialintressen är SPÖKEN och spökplatser. Ett annat är "The Phantom of the Opera". Tänkte kombinera dessa båda och berätta om spökena som finns på operan i Stockholm.

Den nuvarande Kungliga Operan är bara 111 år gammal, men det har funnits en opera i Stockholm sedan 1773. Ett av spökena från denna tid är Gustav III, som ju sköts av Anckarström på maskeradbalen 16 mars 1792. Den 16 mars varje år skall man kunna se honom springa runt i korridorerna med ett otäckt sår i bröstet och ropa: "Ay, ay! Je suis blessé!" (Jag är sårad.) Det sägs också - konstigt nog - att drottning Kristina ibland går runt på operan och lyssnar på den vackra musiken, men hon dog ju långt innan operakonsten kommit till Sverige - och dessutom dog hon i Rom.

Dessa båda spöken är beskedliga, men det finns kusligare spöken på operan. En ung körsångerska, som kommit från Helsingfors till Stockholm någon gång i början av förra seklet, bestämde sig för att sova sin första natt på operan, eftersom hon inte hade fått någonstans att bo. Egentligen får man inte vistas på operan nattetid, men den unga finländskan var trött och slocknade som ett ljus på en soffa på chefens rum.
Mitt i natten vaknade hon av att hon inte var ensam i rummet...
Hon upptäckte att en man stod och tittade lystet på henne och hon rusade upp med ett illvrål. Sedan gick hon brandvakt på gatan ända tills det ljusnat.
På kvällen berättade hon för sina kolleger om den hemske mannen.
"Åh, jaså var det han!" sade en kvinna. "Det är en gammal scenvaktmästare. Du är ung och söt och han tyckte om kjolstyg."
"Tyckte om..?"
"Ja. Han har varit död i tio år!"

Den sista historien handlar om Fantomen på Operan i Stockholm. Hon är en ung flicka!
I början av 1900-talet spelade man Faust på operan. Dansöserna var utklädda till nunnor i fotsida dräkter och de manliga dansarna var pukar med facklor. Det här var långt före säkerhetsföreskrifternas tal. Plötsligt förvandlades en av dansöserna, en ung flicka vid namn Sophia, till en levande fackla! Publiken applåderade och trodde att det hela ingick, men Sophias kollegor försökte förtvivlat att släcka elden. När de till slut lyckades, var Sophia svårt bränd och rökskadad. Ett dygn senare dog hon. Stor sorg utbröt. Sophia hade varit en rar, söt och allmänt omtyckt flicka. Säkerhetsföreskrifterna förbättrades genast.
Någon tid efter olyckan började de andra dansöserna prata om att de hade sett Sophia på operan. Hon kunde visa sig i deras loger, fruktansvärt vanställd i ansiktet och på händerna. Hennes kollegor skrämdes från vettet!
Så småningom försvann hon bland andra dunkla minnen...eller kanske inte...?
Än i dag händer det att besökare och personal ser en mystisk, svartklädd kvinna i publiken eller i den kungliga logen (som alltid är låst när kungafamiljen inte sitter där). Ingen vet vem hon är - för hon visar aldrig sitt ansikte. Är det förstört av eld?

Hu, så ruggiga berättelser... *brrrrr*

Vet du några fler spännande historier om spöken? Själv har jag inte mött några spöken. En demon, däremot... usch.

VA!? Har du mött en DEMON!? *Ryser ända in i märgen*
Berätta....
Jag har mött min mormors döde bror i en dröm. Han var snäll när han levde, så jag var inte rädd. Han hälsade till mormor.

Kan rekommendera: Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen av Stig Linnell
Spökerier i Sverige (tror jag att den heter) av Stig Marklund
Svenskarna och deras övernaturliga upplevelser, har glömt författarens namn

Oj...det skall stå antingen "långt före säkerhetföreskrifternas TID" eller "långt innan det var TAL om säkerhetsföreskrifter".

Mmm... det var förresten i början eller mitten av 1990-talet.

Då bodde jag i en lägenhet på andra våningen (viktigt att komma ihåg i sammanhanget) och jag satt i soffan och pratade i telefon om Gud, kristen tro och så med en kompis.

Jag satt med ryggen mot balkongen, och plötsligt hördes ett snabbt tickande ljud i luren. Då frågade B. "hörde du också det där?". "Ja", svarade jag, och då undrade B. vad det var för något. "Vänta så ska jag ta reda på det", sade jag, och så lade jag ifrån mig luren. Jag har kristen tro sedan mitten av 1980-talet, så då "frågade" jag Gud vad det var som hände. Då kännde jag plötsligt hur håret i nacken reste sig , och då vände jag mig om och tittade ut genom fönstret. Och där fick jag se det... ett groteskt, argt ansikte i naturlig storlek, som såg ut att vara målat med mörkt grön och svart maskeringsfärg, och ögon som stirrade jätteilsket på mig. Tydligen ville den där otäcka figuren att vi skulle prata om det ämnet... hur det nu gick till...

Det var som att den där "varelsen" stod i hörnet på balkongen och tittade in genom vardagsrumsfönstret, men ingen människa hade kunnat klättra upp på min balkong en våning upp utan att jag hade hört det (jag hade varken tv-n eller stereoanläggningen på vid det här tillfället).

Lyckligtvis har jag inte varit med om en sådan ruskig händelse sedan dess...

Tack förresten för tips om spökhistorier! Jag ska kolla med biblioteket när de har öppet, om de har de böckerna.

Åh fy f-n så läskigt... *kallsvettig* Och här sitter jag ensam hemma på andra våningen...
Jag är inte särskilt troende själv, men väldigt vidskeplig...OCH har OCD...
Hoppas inte aliasFrollo läser det här, förresten, då blir han väl sjuk igen...

Jag brukar förresten går runt i Stockholm (bor i en stad nära Stockholm) och fotografera spökplatser från Stig Linnells bok. Hittills har inget mysko visat sig på bild - vilket jag på sätt och vis är ganska glad för. Det är mest pinsamt när folk tittar undrande på en för att man står och fotar en helt vanlig port....kan ju inte förklara att, jo förstår du, här skall det spöka!

Jo... det var verkligen en väldigt läskig upplevelse, det... fast när jag tittar på "spökprogram" i tv, typ "Hemsökta hus", så tänker jag att det skulle vara intressant att sova en natt i hus eller slott där det spökar. Men man ska nog vara väldigt modig för att våga.

Jag själv är inte vidskeplig eller skrockfull, går gärna under stegar (om det inte står en öppnad färgpyts uppe på den stegen förstås ), spottar inte tre gånger om jag ser en helsvart katt gå över en väg, lägger gärna nycklar på bordet och kan utan vidare ställa ett par skor på bordet.

Nu kom jag på något som kanske bara är en myt: om man går tre (eller är det sju?) varv motsols runt en kyrka vid midnatt så råkar man genast ut för något otäckt.

Det finns en gammal spådomsmetod som heter årsgång som går ut på att man skall gå motsols runt en kyrka och blåsa i nyckelhålet ett visst antal gånger, gärna med en bibel fastbunden under den ena foten och en psalmbok under den andra.

Då skall man möta en demon eller ett monster, och om man överlever utan att fly, skall man få se tecken på vad som kommer att hända det kommande året.

Svårt att gå med en bok under vardera foten...och med tanke på att min närmaste kyrka ligger mitt i bostadsområdets centrum, skulle nog folk undra vad i h-e jag höll på med.
Inte för att jag nu skulle prova....usch vad läskigt....

Lnovgo skrev:Det finns en gammal spådomsmetod som heter årsgång som går ut på att man skall gå motsols runt en kyrka och blåsa i nyckelhålet ett visst antal gånger, gärna med en bibel fastbunden under den ena foten och en psalmbok under den andra.

Då skall man möta en demon eller ett monster, och om man överlever utan att fly, skall man få se tecken på vad som kommer att hända det kommande året.

Hej Lnovgo!

Vet du var den berättelsen kommer ifrån? Kanske det är någon vandringssägen? Folklivsforskaren Bengt af Klintberg har ju nedtecknat en massa sådana.

Utanför min hemstad (Uppsala) finns ett gammalt kråkslott, Vik. Där finns en folkhögskola (inte inne i slottet!) och där hålls konferenser och kurser. Min mamma har varit där på teckenkurs (hon är vuxendöv) och jag har varit där på aspie-kurs. Jag märkte inte något otäckt, men mamma hörde skrapanden av möbler från en tom korridor och ett tomt rum (och min mamma är även med hörhjälpmedel gravt hörselskadad, så det måste ha låtit högt!). Hon blev ganska skraj....
Fast det är inga ondskefulla spöken på Vik.
Det sägs främst vara en kvinna som hette Anna von der Grünau som spökar där. Hon drunknade när hennes häst och kälke gick genom isen i Lårstaviken.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Viks_slott.jpg

Hallå Kahlokatt!

Det kanske inte gäller sådana där moderna stadsdelskyrkor? De har ju kanske ofta "moderna" nyckelhål som inte går att blåsa igenom?

Den här kyrkan har jag praoat i. Den är yngre än jag och jag tror den har kombinationslås. Annars skulle nog domkyrkan funka, för den är mörk, läskig och högst i Sverige...

Hej!

Här http://www.katedralskolan.se/KLASSRUM/re/lucia.htm hittade jag en berättelse om sådan där "årsgång". Man får rulla ner till liiiite ovanför mitten för att kunna läsa.

Hej igen Kahlokatt!

När jag tittade på bilden av Viks slott fick jag lite grann kalla kårar i ryggen...

Det finns mycket läskigare slott än Vik! Engsö slott utanför Västerås, t.ex., där kryllar det av spöken. Det står om några av dem här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ngs%C3%B6_slott

Det finns dessutom en spökkatt på Engsö och en kuslig sten inne i kyrkan (Trollstenen) som man inte ens får peta på, för då kommer man snart att dö eller råka ut för någon hemsk olycka. Två satanister stal den en gång, men den ene råkade faktiskt ut för en olycka, varpå den andre blev så rädd att han lämnade tillbaks stenen. Så stark är dess kraft!

Kahlokatt skrev:Svårt att gå med en bok under vardera foten...och med tanke på att min närmaste kyrka ligger mitt i bostadsområdets centrum, skulle nog folk undra vad i h-e jag höll på med.
Inte för att jag nu skulle prova....usch vad läskigt....

Jag tror att det var så att man skulle göra det på natten, och då är det ju inte lika säkert att folk ser.

geocache skrev:Vet du var den berättelsen kommer ifrån? Kanske det är någon vandringssägen? Folklivsforskaren Bengt af Klintberg har ju nedtecknat en massa sådana.

Berättelse och berättelse, det var snarare en beskrivning av en ritual. Jag tror att det står i en bok som heter "Folktrons A-Ö", skriven av Ebbe Schön.

Lnovgo skrev:Berättelse och berättelse, det var snarare en beskrivning av en ritual. Jag tror att det står i en bok som heter "Folktrons A-Ö", skriven av Ebbe Schön.

Beskrivning av ritual, ok. Så skulle det ju vara!

Jag har förresten en bok som heter "Sveriges mest gastkramande spökhistorier", skriven av Dan Höjer. Den är illustrerad av Hans Arnold (vem annars ). Lättläst och spännande, ibland ruskig, bok som finns att beställa här http://www.bokia.se/sveriges-mest-gastk ... 155236519/

Kahlokatt skrev:Svenskarna och deras övernaturliga upplevelser, har glömt författarens namn

Jag antar det är denna boken du menar?

http://paranormal.se/topic/svenskarna_o ... elser.html

Engsö slott, det är ju nuvarande slottsherren där som blev skjuten i Gamla stan för lite sedan. Min släkting Annika Pemer var kammarjungfru hos grevinnan Piper som köpte Engsö till ätten Piper av ätten Sparre, som hade ägt det tidigare.

Älskar spökhistorier... här sitter jag också på andra våningen och läste geocaches gräsligt otäcka självupplevda sak. Sitter i fåtöljen alldeles inttill balkongfönstret... huuuuu.....

Jag har tyckt mig se mycket skumt i ögonvrån i den här lägenheten (huset byggt 1989...), fast väl så mycket av det förvisso genom fönstret och insett strax att det var mina egna rörelser som speglades genom rutan. Men även tyckt mig se skuggor i ögonvrån här inne, och kunnat höra VÄLDIGA knäppanden och ett par gånger riktigt höga brak av någonting, såvitt jag kunde bedöma inne i lägenheten, sedan jag hade lagt mig.

Sant är att kommunen har både äldreboende och serviceboende enligt LSS här i huset och hyr ut ettorna här till båda varianterna, och jag fick den här lägenheten sedan den äldre dam som bodde här före mig hade dött. Vet inte alls om hon dog här hemma, och det behöver väl inte ens ha med saken att göra om det skulle kunna var så att hon... "har svårt att komma iväg härifrån"...

Är ju så fascinerad av ämnet att jag vill ju hoppas på något sådant, men man skulle nog inte bli så jäkla karsk om hon materialiserade sig och fräste "Jaaa???" någon av dessa gånger man utbrister i hennes namn (Anna-Liisa).

Jag är beredd att anta vilka utmaningar som helst gällande spöken. Upp till bevis.

Ja! Det kunde ju vara något! En aspie-expedition till något sådant påstått spökhus där man kan sova över!

Spökena skulle fly av pur tristess när vi sätter igång och snackar intressen...