Min läkare vill ge mig medicin mot mina sömnparalyser och hypnogoga hallucinationer som jag får ibland. Hon säger att detta inte är allt för ovanligt för oss med AS. Är själv emot att ta någon medicin eftersom jag inte anser mig lida så mycket. Men det kan tydligen leda till psykos i det långa loppet. Är dock själv väldigt tveksam att det stämmer.

Undrar om det är fler än jag som "lider" av detta? Har ni isf fått medicin för det? Har den hjälpt, vad tyckte ni?


Moderator: Kompletterade rubriken för större tydlighet.

Jag har sömnstörningar, men inte av det slag du nämner. Vad är det för läkemedel hon vill ge dig? Om du vet.

Nej, jag vet inte vad det heter, vi skulle diskutera vidare om det vid nästa besök, testa lite olika. Men jag tror att det kan vara vanliga sömntabletter. Så att man sover lite djupare. Tror inte det finns någon speciell medicin mot just sömnparalyser. Är dock inte säker. Jag vill helst undvika äta massa mediciner, tycker jag fungerar helt ok ändå, men om dessa kan leda till psykoser så känns det ju korkat att inte ta medicinen..

Suzz86 skrev:sömnparalyser och hypogoga hallucinationer

Skulle du vilja berätta för en novis (mig) vad detta innebär.

Jag är mamma till ett barn med sömnstörning, det innefattar dock att han inte sover samt sover väldigt lite per dygn, och han har medicinerat endast med melatonin.

Suzz86 skrev:Nej, jag vet inte vad det heter, vi skulle diskutera vidare om det vid nästa besök, testa lite olika. Men jag tror att det kan vara vanliga sömntabletter. Så att man sover lite djupare. Tror inte det finns någon speciell medicin mot just sömnparalyser. Är dock inte säker. Jag vill helst undvika äta massa mediciner, tycker jag fungerar helt ok ändå, men om dessa kan leda till psykoser så känns det ju korkat att inte ta medicinen..

Jo, helt klart, men det låter ändå lite konstigt att det kan leda till psykos, och att man i så fall skulle kunna förhindra det genom vanligt sömnmedel. Men någon annan här kanske vet mer, annars får du väl höra med Dr. Google. (Gjorde själv en snabbkoll, och sömnparalys beskrivs som ofarligt, även om det kan vara obehagligt.)

Kikarn skrev:

Suzz86 skrev:sömnparalyser och hypogoga hallucinationer

Skulle du vilja berätta för en novis (mig) vad detta innebär.

Jag är mamma till ett barn med sömnstörning, det innefattar dock att han inte sover samt sover väldigt lite per dygn, och han har medicinerat endast med melatonin.

Jag kan inte så mycket om mediciner. Men det du beskriver om ditt barn är ungefär det jag också har. Jag sover inte så många timmar per dygn. Jag har förstått att sömnparalyser kan komma lättare ju mindre sömn man får. Sömnparalyser eller sömnförlamning är ett tillstånd vid själva insomnandet/uppvaknandet då kroppen fortfarande är förlamad, alla människor är förlamade medan man sover, men skillnaden är att hjärnan vaknar före kroppen vid sömnparalys. Då är man oftast fortfarande mittemellan dröm och verklighet. Det är oftast, för en ovan, ett mycket obehagligt tillstånd där man KAN se och höra i princip vad som helst (allt ditt undermedvetna kan hitta på) men samtidigt inte röra en muskel. Dessa kallas hypnagoga hallucinationer och är mycket verkliga för den som upplever dessa. Så fort man vaknar till i kroppen så försvinner de ev. hallicinationerna.

Jag har så länge jag kan minnas haft sömnparalyser. Inte varje natt men de kommer lite i perioder. När jag var barn var det mycket värre och jag var väldigt rädd att sova ensam. Idag vet jag att man inte behöver vara rädd, att det är inte något farligt, men ja, ibland är det otäckt när ett vidunder stirrar på en i mörkret.
Jag vet inte om detta var mycket till hjälp.. Om du undrar något mer så kan jag försöka svara.

Altus skrev:

Suzz86 skrev:Nej, jag vet inte vad det heter, vi skulle diskutera vidare om det vid nästa besök, testa lite olika. Men jag tror att det kan vara vanliga sömntabletter. Så att man sover lite djupare. Tror inte det finns någon speciell medicin mot just sömnparalyser. Är dock inte säker. Jag vill helst undvika äta massa mediciner, tycker jag fungerar helt ok ändå, men om dessa kan leda till psykoser så känns det ju korkat att inte ta medicinen..

Jo, helt klart, men det låter ändå lite konstigt att det kan leda till psykos, och att man i så fall skulle kunna förhindra det genom vanligt sömnmedel. Men någon annan här kanske vet mer, annars får du väl höra med Dr. Google. (Gjorde själv en snabbkoll, och sömnparalys beskrivs som ofarligt, även om det kan vara obehagligt.)

Som sagt jag gissade typ bara på det där med "vanligt" sömnmedel, det stämmer kanske inte. Men eftersom man sover väldigt lätt vid paralyserna så tänkte jag att sömnmedel kanske kan hjälpa..

Man är ju lite skörare psykiskt när man har AS, lättare att få psykiska sjukdomar så det kanske ändå inte är så konstigt om min läkare är lite orolig över att jag kan få psykos av sömnparalyserna. Måste nog prata lite mer med henne, jag vet ju att det inte är farligt, det är obehagligt, men inte verkligt det där hallicinationerna + att jag är så van. Därför är jag tveksam till att jag skulle kunna få en psykos. Så rädd blir jag inte

Ptja, jag har det där, fast jag visste inte det fanns ett namn för det. Aldrig haft psykos. Har, om jag inte promt fixar ljuset i rummet jag sover, problem med antingen sova för lite om sommarna (för mycket ljus) eller för mycket (om vintern) det sabbar ju min kroppsklocka och rubbar sömnen.
Under stressiga perioder går och talar jag i sömnen, snarkar inte.
Skulle inte påstå att jag lider av paralyseringen mycket, då jag har lärt mig känna igen det och slappar av och det går oftast av sig självt och precis som någon ovan nämt, det är ganska ofarligt.
Jag tror att det som läkare påstår/säger att det kan leda till psykos är två saker:

- om du sover såpass oregelbundet att du får mindre än 4h riktigt sömn (ostörd) per dygn i mer än 1-2veckor

- om dessa paralyser uppstår i mer än 1timme.

Den kombinationen blir mer exakt att först så är din kropp utmattad hela tiden, dels så sänks alla behövliga substanserna som hjärnan producerar och behöver ha, dels kan det påverka ditt blodtryck som kan spela roll in i det hela. Mat påverkar också.
Alltså när kroppen är redan såpass utsatt kommer det blir svårare för din hjärna att förstå med förstånd om "läget" och du kanske hamnar i en kris, denna kris kan sedan urarta sig och hålla sig kvar även när du återfått kontrollen av din kropp, omedvetet när du har "kontroll" så stänger du plöstligt av kroppen naturliga krishantering och vips den tvärbromsning kan få dig att egentligen inte kunna urskilja om du är fortfarande fast eller inte, paniken/illusionen och vilken konsekvens den ger är nog vad de kallas för psykos. Du börjar omedvetet agera utifrån det du tror är fortfarande dröm.

Så viss medicinering kanske behövs men jag skulle snarare rekommendera en längre tids sömnterapi, där du provar olika metoder om att hantera din sömn bättre, lära känna dig själv och kanske tips om hur du kan känna igen vaken och dröm-läge.

Suzz86 skrev: Måste nog prata lite mer med henne, jag vet ju att det inte är farligt, det är obehagligt, men inte verkligt det där hallicinationerna + att jag är så van. Därför är jag tveksam till att jag skulle kunna få en psykos. Så rädd blir jag inte

Jag tycker att det låter rätt otäckt när man läser beskrivningarna av det. Vill absolut inte att mina inre skräckfilmsscenarion ska spelas upp framför mina ögon, även om jag vet att det inte är på riktigt. Hehe.

Fast man kanske vänjer sig och dessutom blir en hårdare person på kuppen.

Suzz86 skrev:Jag har så länge jag kan minnas haft sömnparalyser. Inte varje natt men de kommer lite i perioder. När jag var barn var det mycket värre och jag var väldigt rädd att sova ensam. Idag vet jag att man inte behöver vara rädd, att det är inte något farligt, men ja, ibland är det otäckt när ett vidunder stirrar på en i mörkret.

Vidunder? Låter rätt hemskt.


Jag har haft sömnproblem hela livet men har väl haft tur att jag inte har det du beskriver. Jag tar "Stesolid" som sömnmedel för att sova 6-7 timmar i streck.

Jag var med om det en gång, riktigt läskigt. Jag råkade somna på en stol och när jag vaknade kunde jag inte öppna mina ögon eller röra mig. Fick lite lätt panik + att det kändes som att någon stod och tittade på mig. Hade ingen aning om vad det var men när jag googlade det så verkade det som att det var en sömnparalys. Rätt så obehagligt.

Har inga erfarenheter av medicin och så eftersom det bara hänt 1 gång. Men jag tyckte som sagt att det var rätt obehagligt. Men har man vart med om det flera gånger kanske man vänjer sig?

treeman skrev:

Suzz86 skrev:Jag har så länge jag kan minnas haft sömnparalyser. Inte varje natt men de kommer lite i perioder. När jag var barn var det mycket värre och jag var väldigt rädd att sova ensam. Idag vet jag att man inte behöver vara rädd, att det är inte något farligt, men ja, ibland är det otäckt när ett vidunder stirrar på en i mörkret.

Vidunder? Låter rätt hemskt.

När jag hör "vidunder" så tänker jag mest på vilket exotiskt ordval det är.

Jag har haft sömnproblem hela livet men har väl haft tur att jag inte har det du beskriver. Jag tar "Stesolid" som sömnmedel för att sova 6-7 timmar i streck.

Leve benso. (Det är mitt livskall att med små medel motverka samhällets antibensopropaganda.)

Jag drömmer konstiga drömmar. Väldigt verkliga och riktigt obehagliga. Ibland kan obehaget stanna kvar i veckor för att det känns som att det jag drömde var på riktigt.

Jag har dessutom fruktansvärt ont i hela kroppen när jag vaknar. Ibland kan jag inte komma ur sängen förrän efter en liten stund för att jag är så stel och öm att jag inte kan röra mig.

Sömntabletter eller liknande kan jag inte ta eftersom jag måste vara tillgänglig för mitt lilla barn som kan vakna när som helst.

Jag sover väldigt dåligt och vaknar ofta många gånger varje natt.

serpentin skrev:Jag drömmer konstiga drömmar. Väldigt verkliga och riktigt obehagliga. Ibland kan obehaget stanna kvar i veckor för att det känns som att det jag drömde var på riktigt.

Samma här. Eller kanske inte veckor, men de lever kvar, och många drömbilder finns kvar inom mig trots att det är åratal sedan jag hade drömmen. Inte på ett sätt som stör särskilt mycket, men det känns nästan mer som ett minne av en verklig händelse än av en dröm.

Ibland börjar allting snurra helt galet i drömmen, helt drömvärlden. Vet inte om det är en följd av att jag blir yr i verkligheten eller något, men det är väldigt obehagligt.

Jag har dessutom fruktansvärt ont i hela kroppen när jag vaknar. Ibland kan jag inte komma ur sängen förrän efter en liten stund för att jag är så stel och öm att jag inte kan röra mig.

Jag har bettskena sedan flera år tillbaka eftersom jag höll på att förstöra mina tänder av allt tandpressande/gnisslande. Smärtan i käken och tänderna när jag vaknade upp kunde ibland vara intensiv.

Jag sover väldigt dåligt och vaknar ofta många gånger varje natt.

Samma här. Fast jag måste ändå säga att det var värre när jag var yngre, men det är långt ifrån bra nu.

Hade ingen aning om att det kunde höra samman med Asperger. Hade mycket "Exploding head" som ungdom och har haft en hel del episoder med hypnagoga hallucinationer och sömnparalys. Har inte haft extremt mycket, och jag har inte ens nämnt det för min läkare.

Ja, alltså sömnproblem av olika slag verkar ju inte va ovanligt för Aspergare. Sömnparalyser kan man ju få av bland annat sömnbrist. Jag har inte träffat min läkare än så jag vet inte hur de blir och så har tid om nån vecka.

Det där är lite läskigt...

Ja tror jag gick på nån medicin då, men det var nog inte sömnmedicin.
Men det där med (jag kallar det som att jag var kvar i drömmen då) att det känns som om man håller på att vakna/har vaknat, men kan inte öppna ögonen. Man är alltså inte i vaket tillstånd riktigt, som mittemellan. Eller man känner att man vill tända lampan just nu, men man har fortfarande ögonen stängda, och är alltså inte riktigt vaken. Man undrar då vad som håller på att hända.. har också fått nåt konstigt medvetandetillstånd innan insomning.

Jag trodde jag hade förlorat synen över natten då när jag vaknade sådär, hände några gånger. Inte kul alls. Så det måste ha varit: hjärnan vaknade före kroppen.

Stilnoct funkar på mig men jag blir beroende av dem och mår dåligt när jag inte har några kvar och slutar med dem, så jag vet inte vad jag borde ta istället.

Jag får xanor, halcion och imovane att variera. Men för dessa måste man vara lite äldre oftast... att de typ gett upp lite om en.

Hehe, jaha..bra att veta. Jag har fått Imovane ganska tidigt (men vart så förvirrad av den efteråt att det inte var nån mening med den. Vet ej om jag blev utvilad heller).

Mina sådana där uppvakningar där jag inte kan öppna ögonen-grejen har alltså varit då jag medicinerat (icke sömnmedicin menat), tror jag. Har inte haft sådant ofta som tur är.

deadpoet skrev:Jag får xanor, halcion och imovane att variera. Men för dessa måste man vara lite äldre oftast... att de typ gett upp lite om en.

Lyckliga dig, Xanor är typ jackpot enligt pundarna på Flashback.

Själv har jag Sobril, Iktoviril och Imovane. Tänker be om att få prova Stesolid.

Jag har Theralen och Imovane, tar ibland endera eller båda i olika doser beroende på vad jag för kvällen känner för. Har som tur är ingen sömnparalys, jag känner en som har det och det verkar obehagligt.

Vilket kvalificerat skitsnack! Har provat den varianten flera år i sträck sen jag var liten och det har aldrig resulterat i annat än att man ligger vaken flera timmar innan man somnar. Om jag går upp för tidigt (som idag när jag vaknade vid 7-tiden och gick upp för att var hungrig) så är jag helt groggy av trötthet hela dan och måste sova middag för att ö h t kunna fungera (vilket jag just gjort).

Det är ju nu vetenskapligt belagt att vissa har en medfödd sömnrytm som verkligen är annorlunda. Som i bästa fall kan bli 'normal' under sommaren när det är ljust men som under vintern återgår till den längre, interna rytmen p g a ljusbristen. Även folk som lever under jord får ofta längre dygn. Detta är rent biologiskt och inte psykologiskt. *morrar över okunniga yrkesmän*

deadpoet skrev:Hade en terapeut som hävdade att jag skapade mina egna sömnproblem eftersom om man går upp kl 7 varje dag så somnar man kl 23 och sedan vaknar man kl 7 och är utvilad. Det behövs typ en dag att man gör det, sedan är man botad.

Jag försökte med det i många år utan att lyckas. Gjorde ofta också de andra sakerna, som att undvika att sova (eller ens vila) på dagen, tröttade ut mig med fysiskt aktivitet etc. Allt detta gjorde sömnen värre. (Men det är också relaterat till en sjukdom som jag har, så det är inte bara AS-relaterat.)

Det är dels ganska grymt (om än oavsiktligt) att skuldbelägga patienter med sömnstörningar genom att säga att det är deras egna fel när det inte är det, och dels ganska inkompetent att inte ta i beaktande att sömnstörningen kan ha en somatisk orsak, något avvikande i hjärnan eller liknande.

Edit: Inger skrev nästan samma inlägg som mig, fast lite snabbare.

Egentligen är det haha hoho att de (läkarna) inte än har lärt sig att de tips de ger folk med svåra sömnproblem, är till för folk med LÄTTA sömnproblem.