Jag hörde talas om en bok skriven av en kvinna som ansåg sig (och alla med AS egentligen) förstå djur bättre pga sin AS.

Jag argumenterade att vi kanske humaniserar djur i mindre utsträckning än neurotyper. Men att vilken NT som helst kan nå samma insikt att djur inte tänker som människor.

Tankar?

Djur låtsas mindre. Det är lättare att se om ett djur är missnöjt. Bebisar är också lättare att förstå sej på. De skriker när de vill något. "Något" är i det här fallet en av fem saker:

1) den är hungrig
2) den har bajsat
3) den har ont
4) den vill vara delaktig i det man pysslar med
5) den är trött

Stora människor ägnar dagarna åt att låtsas att de är glada fast de är ledsna eller tvärtom. Eller låtsas vara vän med en för att därefter glatt prata skit när man vänder ryggen till.

Hehe jepp. Jag och min katt har svinroligt ihop, vem behöver människor?

Djur ljuger aldrig med sitt kroppsspråk, så man har en chans att förstå dem. Men jag tror inte jag humaniserar mitt husdjur mindre än NT.

Kommer att tänka på en av mina favoritsånger, The Animal Song:

I don't have any difficulties keeping to myself
Feelings and emotions better left up on the shelf
Animals and children tell the truth, they never lie

En del autister/aspergare säger att de förstår djur ännu mindre än människor, så det verkar vara olika.

Det är väl Temple Grandin som är autisten som skriver böcker och är så bra med djur. Jobbar med boskap i USA. Tror hon utvecklar mindre stressande anläggningar för boskap (slakt, vaccinering m.m.)

Djur låtsas mindre, men speciellt hundar och andra rätt komplexa flockdjur, kan "spela" rätt så bra, och visa rätt komplexa sjok av signaler.

Många som säger att de "kan hundar" menar att min gamla rätt osäkra hund som alltid tuffade sig och roffade åt sig, skulle vara "ranghög" och dominant (dessa jävla ord som fått för stort fäste i hundvärlden...).
Riktigt så enkelt är det verkligen inte. Egentligen var hon osäker, men "bättre att förekomma än förekommas".

De mest dominanta, säkra och "ranghöga" (fånigt ord) hundar jag har mött, har INTE visat det genom att trycka till och roffa åt sig eller ha ett så att säga "dominant beteende".

Dominant är ett ord med många betydelser som kan beskriva direkt motsatta beteenden när de används i samma mening.

Jag tror jag förstår djur bättre helt enkelt för att jag kan identifiera mig med dem. Att tänka mig in i hur det är att vara ett djur och uppleva saker ur djurets perspektiv är hur lätt som helst för mig, det går nästan automatiskt bara jag ser ett (inkl djur som jag inte är överdrivet förtjust i, utom kanske myggor o dyl).

Men med människor blir det nästan omöjligt, hur mycket jag än gillar dem. Om jag gör en extrem ansträngning kan jag mentalt förstå andra, och ibland känna viss emotionell sympati, men att föreställa/uppleva mig 'i deras skor' rent bokstavligen går bara inte.

Är jag mer djur än människa?

Inger skrev:Jag tror jag förstår djur bättre helt enkelt för att jag kan identifiera mig med dem. Att tänka mig in i hur det är att vara ett djur och uppleva saker ur djurets perspektiv är hur lätt som helst för mig, det går nästan automatiskt bara jag ser ett (inkl djur som jag inte är överdrivet förtjust i, utom kanske myggor o dyl).

Men med människor blir det nästan omöjligt, hur mycket jag än gillar dem. Om jag gör en extrem ansträngning kan jag mentalt förstå andra, och ibland känna viss emotionell sympati, men att föreställa/uppleva mig 'i deras skor' rent bokstavligen går bara inte.

Är jag mer djur än människa?

Samma här. *känner mig lite djurisk*

Gäller i stort sett alla djur utom hästar som jag tycker är falska. Kan dock bero på att dom är överintelligenta i förhållande till sin kropps-konstruktion. Dom klarar sig inte utan människor och det vet dom, men är bittra över att inte ha nån riktig äkta frihet. Dom är fångar i sin egen kropp. Ledsna och deprimerade djur. Tycker lite synd om dom faktiskt. Men jag känner inga hästar och snart dyker det kanske upp nån häst-tokig här som sätter mig på plats

En gång hade det flyttat in en liten mus bakom spisen. Den hade nog bott där flera dar innan jag upptäckte den. Verkade trivas i huset och var inte alls rädd utom när jag försökte locka ut den utomhus för då smet den in bakom spisen. I övrigt sprang den runt lite här och där och inte störde den mig nåt.

Ett par gånger tittade vi på TV tillsammans. Jag satt i soffan och musen satt på golvet bredvid. Den verkade helt förtrollad av TV-n. Minns dock inte om det var naturprogram eller deckare eller vad det var

Som barn var jag mycket mer autistisk än jag är idag. Innan min bror föddes var djur de enda levande varelser jag brydde mig om och hade något som helst intresse av. De var också de enda jag kände någon form av empati och förståelse för. Människor var obehagliga. Djur var också de enda jag kunde ha någon form av fysisk kontakt med. Människor fick inte röra mig, mina föräldrar inkluderade.

Idag har jag en enorm empati med människor också. Och det finns tre människor jag faktiskt känner samhörighet med. Men djuren finns där än och samhörigheten med dem har inte förminskats med åren. Jag slår inte ens ihjälp spindlar, flugor eller myggor. De har också rätt att leva. Som jag brukar säga till mina barn "den stackarn har inte valt att födas som mygga, och hon sticks inte för att vara elak".

tahlia skrev:Som jag brukar säga till mina barn "den stackarn har inte valt att födas som mygga, och hon sticks inte för att vara elak".

Myggan stick inte ens, den sprutar in saliv för att blodet inte ska koagulera.

Du har en sympatisk inställning till djur, men själv drar jag mig inte för att slå ihjäl en och annan mygga, geting och broms. För att inte tala om fästingar.

Djur som ska bli föda går också bra. Ex.vis fiskar är naturlligt för människan att äta, men även dom ska behandlas med respekt ända till det bittra slutet.

Avskyr sportfiske just därför. (alltså fiske för eget nöjes skull då man släpper i fisken igen.) Ingen vet hur plågad en sportfiskefisk kan känna sig.

Duras skrev:Djur som ska bli föda går också bra. Ex.vis fiskar är naturlligt för människan att äta, men även dom ska behandlas med respekt ända till det bittra slutet.

Jag älskar att fiska, men jag fiskar med en tom krok för jag vill inte göra masken illa och inte fisken heller. Jag är fullständigt allvarlig, jag lovar. Många har skrattat åt mig genom åren, med det bjuder jag på.

tahlia skrev:

Duras skrev:Djur som ska bli föda går också bra. Ex.vis fiskar är naturlligt för människan att äta, men även dom ska behandlas med respekt ända till det bittra slutet.

Jag älskar att fiska, men jag fiskar med en tom krok för jag vill inte göra masken illa och inte fisken heller. Jag är fullständigt allvarlig, jag lovar. Många har skrattat åt mig genom åren, med det bjuder jag på.

jag lägger nät

Äter du fisk?

Jag gillar hästar.
När jag åker förbi några så får jag nästan alltid en lugn känsla. Trygg och ibland känns det som hästen förmedlar något budskap om att det är ok. Allt är ok. Den står för tillit.
Kan dock hålla med duras, tror jag det var, att ibland upplever jag hästar som buttra och bittra. Men med all rätt antagligen.
Tycker också att det verkar som om små shetlandsponnies är mer lättretade och har kort tålamod.
Nordsvenskar kan också verka mycket mer deppiga. kanske för att de är starkare i sina känslor, de är ju stora i kroppen också menar jag.

Hur är det med katter?
Kan de göra sig till. Jag hade katt som liten, och gillar dom, men kanske är dom lite lömska.. Vad tycker ni?

Det finns ju också olika teorier om att djuren står för olika sidor eller delar av en själv. Jag tycker det är intressant att tänka så ibland om jag tex drömmer om ett djur i en dröm. Händer mig i perioder. Då drömmer jag bara om djur, nästan.

sanny skrev:Hur är det med katter?
Kan de göra sig till. Jag hade katt som liten, och gillar dom, men kanske är dom lite lömska.. Vad tycker ni?

Katter är mycket, men lömsk tror jag inte. Jag har umgåtts med katter en hel del och ibland har dom verkat känslosamma på ett ganska mänskligt sätt. Dom två jag kommer på nu är när dom känner sig sårade. Dom vänder ryggen till och slickar sig som om dom medvetet misslyckas med att låtsas som ingenting. Påminner enligt mig om det legendariska (och stereotypade) beteendet hos kvinnor att förvänta sig att pojkvännen vet att något/vad som är fel.

Och ibland gömmer dom sig. Jag har inte läst om beteendet någonstans, men det verkar uppkomma om man ignorerar dom för mycket. Kanske tänker dom "Få se hur du reagerar om jag försvinner!"? Kusligt.

Duras skrev:Äter du fisk?

Surströmming 3 ggr/år. I övrigt, nej.

Personligen föredrar jag många gånger kontakt med hundar framför människor, är uppvåxt med hundar och dem kan man uttrycka känslor inför och även klappa, krama och liksom vara lite "larvig" med.
om ni förstår hur jag menar?

Jag har funderat en del och jag tror att de kan ligga en del
sanning i att människor inom autismspektrat kan ha lättare
att förstå och umgås med djur.

Jag kan känna igen mig ganska mycket i det som tahlia
beskriver då det gäller kontakt med föräldrar då jag var
barn. Det låter nog märkligt men jag tänkte ärligt talat
ganska ofta att jag hade viljat vara en hund
en del av mina uppväxtår, inte för att jag hade det dåligt
i alla fall inte materiellt sett.


I min släkt är nästan alla ägare av en eller flera hundar,
och efter lite amatörpsykologiskt analyserande skulle jag säga
att en del av dem troligen i alla fall har en del autistiska
drag,

Morbror har tex en hel del "aspigheter" för sig.
Jag vet dock inte om någon annan än jag inom släkten
är diagnosticerad med As eller annat NPF. Man kan säga att vi
har en stark familjetradition av att inte diskutera "känslopjunk" eller något direkt personligt öht faktiskt, och det har jag tyckt varit
skönt mestadels.

Det är också så att för merparten av släkten så skulle
nog hundar och aktivteter kring hundarna kunna räknas som
det stora övergripande specialintresset. Olika former av Jakt, träning, spårprov,dressyr, utställningar, agility mm är de ständiga samtalsämnet på släktträffar.

Lite OT så har jag länge övervägt att skaffa en egen hund men
har svårt att bestämma mig, då jag vet vilket ansvar det innebär
och att det skulle ta mycket tid från andra intressen, dock skulle
jag ju på ett positivt sätt då "tvingas ut" och samtidigt få ett fantastiskt fint "lagom jobbigt" sällskap med!

Så det blir nog en hund till slut bara jag inte hade sån förbannad beslutsångest !

Edit: Blev lite svammligt och "spretigt" skrivet men förhoppningsvis
framgår det vad jag ville säga.

tahlia skrev:

Duras skrev:Äter du fisk?

Surströmming 3 ggr/år. I övrigt, nej.

Jaså inte annars? Är du vegeterian då eller?

För enbart "kött" är väl inte nyttigt, fisk är ju betydligt nyttigare inklusive fiskoljor.

Jag har en lite särskild kontakt med djur tydligen. Andra människor i min omgivning (även de jag inte känner särskilt väl) har noterat detta.

Jag tycker det är lättare att förstå djur. Inga lögner och spel oftast.
Heja djuren!


Brukar imitera olika arters beteenden lite smått ibland. Det kan nog alla lära sig om man bara imiterar och analyserar dom lite.

treeman skrev:Jag tycker det är lättare att förstå djur. Inga lögner och spel oftast.
Heja djuren!


Brukar imitera olika arters beteenden lite smått ibland. Det kan nog alla lära sig om man bara imiterar och analyserar dom lite.

ja, heja heja heja.

lögner finns det nog inte med spel är vanligt (parningslekar).

har sett fiskmåsar para sig och det sker exakt lika människor, eller möjligen tvärtom, dvs vi är fiskmåsar allihop

Först springer hannen efter honan som springer undan lite men flyger inte iväg. Det pågår en stund innan hannen till slut får tillstånd att hoppa upp på honan och sätta igång. Under akten är honan tyst och stilla medan hannen flaxar vilt med vingarna och låter högljutt på ett sätt som aldrig hörs annars.

När det är klart hoppar hannen av och springer iväg. Honan springer efter men får ingen kontakt. Hannen kan hoppa ner i vattnet för att skölja av sig lite och sitter därefter sen stund på berget men springer undan om honan närmar sig. Blir hon alltför närgången så flyger hannen iväg medan honan blir sittande ensam kvar på berghällen.

Och ja, jag har sett exakt detta IRL.

Människor är tråkiga samt lögnaktiga tycker jag, så det är ganska självklart att jag förstår djur bättre. De är ofta utnyttjade och har begränsade förmågor att gnälla så jag har mycket mer medlidande över till djur i allmänhet.

barracuber skrev:

tahlia skrev:Surströmming 3 ggr/år. I övrigt, nej.

Jaså inte annars? Är du vegeterian då eller?

För enbart "kött" är väl inte nyttigt, fisk är ju betydligt nyttigare inklusive fiskoljor.

Nej, jag är inte vegetarian. Jag kan bara inte få i mig något som smakar vedervärdigt och surströmming är den enda fisk jag någonsin smakat som inte smakar vedervärdigt, utan till och med är gott.
Kött äter jag f.ö inte så mycket av heller. Mest korv i den vägen. Kyckling är det jag äter mest, när jag väl äter. Mat är en komplicerad del av mitt liv.

Nej, jag åt inte fisk som liten heller. Tack gode gud för det. Hade jag ätit fisk regelbundet som barn hade väl min IQ slagit i taket vi det här laget.


(För tydlighetens skull. Det var ett skämt. Jo, jag kan vara dryg ibland, men bara när någon förtjänat det.)

tahlia skrev:Nej, jag är inte vegetarian. Jag kan bara inte få i mig något som smakar vedervärdigt och surströmming är den enda fisk jag någonsin smakat som inte smakar vedervärdigt, utan till och med är gott.

*suck*

Första människa jag hört talas om som gillar surströmming men inte någon annan fisk. Du är helt unik

Jag har aldrig prövat surströmming men det ska väl vara en lätt match för en viking?

Jag har f.ö väldigt bra hand med djur och förstår betydligt snabbare hur de reagerar än NTs. Men om det har att göra med att jag är aspergare låter jag vara osagt, jag är uppväxt med djur.