Om eller när jag får mina diagnoser så funderar jag på förtidspension. Är det lätt att få? Jag har hela mitt liv "hatat" att jobba och har haft massor av ångest för det. Har skaffat barn, självsjukskrivit mig bara för att vara hemma. Tycker inte om att jobba och vara social hela tiden. Jag är helt slut efter en dag och gubben vill ha mys. Jag är inte så förtjust i mys eller närhet och speciellt inte när jag är slut både psykiskt och kanske fysiskt.

Men försäkringskassan kanske inte ser samma sak som jag utan tycker att jag kan jobba vidare eftersom jag redan gör det. Jag är mycket lugnare när jag är hemma och det går inte ut över mina barn lika ofta som när jag jobbar. Men sen har jag ju kort stubin gentemot barnen och gubben men det hör ju till adhd:n.

Det är betydligt svårare idag att få permanent sjukersättning. Om du uttrycker dig som i inlägget så kommer de med garanterad säkerhet säga att du kan jobba.

För att få sjukersättning så ska det finnas ett läkarutlåtande som styrker att du är oförmögen i överskådlig framtid att finnas till arbetsmarknadens förfogande. Så i grunden handlar det om hur du uttrycker/beskriver din problematik, så att de förstår den. Vad det är som gör dig oförmögen att arbeta.

Sedan är min gissning att de kommer att testa din arbetsförmåga.
Inget säger att man med automatik kan välja sjukersättning vid tex AS.

Tror TS behöver få lugn och ro, kanske tom mer eller mindre isolation på jobbet.
Och Åland är väl en del av Finland eller?
Om så är fallet så gäller nog finska regler.
TS, Antar att vi här utgår från svenska regler?
Torde finnas iaf några finska forummedlemmar också.

Vet den på försäkringskassan att man oftast kan uttrycka sig utmärkt i skrift men inte i tal alla gånger så är det nog inget problem att man skriver så bra som TS gjort tror jag.
Fast det kanske inte går så bra o säga det rakt ut själv för då antar jag att handläggaren kan tro att man hittar på, torde vara bäst om det kommer ifrån läkaren eller någon som borde ha koll på AS.

I Finland är man ännu mer restriktiva, än i Sverige.

För det andra så tar jag inte för givet att Sockan är finsk eller bosatt på Åland. I forumets värld kan man skriva vilket land/ort som helst för att få vara anonym.

Ah, det har du rätt i, bevisligen har man inte tänkt rätt bara för att man tänkt något, men lika glad trots det gillar jag att vara

Hoppas det inte uppfattas som ett elakt uttalnde nu, det är iaf verkligen inte alls meningen.

nano skrev:Och Åland är väl en del av Finland eller?

Jo, förvisso, men om du hade undersökt saken på ex.vis lantmäteriet så hade du sett att namnet Åland även förekommer i Sverige (14 träffar, varav 4 på bebyggelse och 6 fastigheter)!

Tack alla ni som svarat. Var inne och kollade men jag kunde inte svara för jag var helt tom i bollen. Jo jag är numera finsk medborgare dock så vet jag inte om jag har den svenska kvar. Åland har lite eget system men mycket är efter Finlands regler.

Som nano tror om mig så stämmer det. Jag har svårt att berätta vad jag känner men det är lite lättare när jag skriver men då måste jag få tänka ganska mycket för att få det rätt.

Kan ju säga att jag är mycket lugnare när jag är hemma även om jag får mina utbrott och jobbet gör mig stressad och jag jobbar ju knappast på det bästa stället. Kassörska i en stor matbutik. Jag är helt färdig psykiskt när jag kommer hem och innan jag jobbar så får jag ångest över att behöva jobba men jag åker dit för att jag måste. Tyvärr så går det ut över mina arbetskamrater när jag sitter och surar och inte orkar det man skall göra.

När jag var som mest nere för ett tag sedan fick chefen även mejl från kunder att jag inte var så trevlig.

Det man tittar på i Sverige är inte hur sjuk man är utan vilken arbetsförmåga/oförmåga man har och det är denna oförmåga en läkare ska beskriva för att ge en bild av om man saknar den helt, 25% 50% eller 75%.

Okej. Jag får ringa dom sen när utredningen är klar.

Sockan skrev:Kan ju säga att jag är mycket lugnare när jag är hemma även om jag får mina utbrott och jobbet gör mig stressad och jag jobbar ju knappast på det bästa stället. Kassörska i en stor matbutik. Jag är helt färdig psykiskt när jag kommer hem och innan jag jobbar så får jag ångest över att behöva jobba men jag åker dit för att jag måste. Tyvärr så går det ut över mina arbetskamrater när jag sitter och surar och inte orkar det man skall göra.

När jag var som mest nere för ett tag sedan fick chefen även mejl från kunder att jag inte var så trevlig.

Jag har ibland funderat på hur kassörskorna orkar sitta där. Själv skulle jag klara 2 dar max. Kanske måste man ha en speciell personlighetstyp för att klara ett sånt jobb. Kanske är det inte själva jobbandet som är jobbigt för dig. Kanske kan du få hjälp att komma till ett annat jobb med mindre stress och utan kundrelationer.

funderar lite bara

Jag har en tid till arbetsförmedlingen. Jag klarar det så länge som jag får hålla mig för mig själv utan några kunder som lägger sig i. Det måste då vara i ett högt tempo men det är inte bra i sig.

Jag vet inte vad jag är bra på så jag vet inte vad jag skall söka för något annat jobb. Hoppas att dom på ams kan hjälpa mig.

Sockan skrev:Jag har en tid till arbetsförmedlingen. Jag klarar det så länge som jag får hålla mig för mig själv utan några kunder som lägger sig i. Det måste då vara i ett högt tempo men det är inte bra i sig.

Jag vet inte vad jag är bra på så jag vet inte vad jag skall söka för något annat jobb. Hoppas att dom på ams kan hjälpa mig.

Har du kontakt med nån kurator el likn.? En sån kan visserligen inte hjälpa dig handgripligen men kan ge praktiska tips och konkreta råd om hur du kan gå tillväga för att hitta en sysselsättning som passar just dig.

Ofta är det nog inte jobbet (arbetsuppgiften) i sig själv, som är det stora problemet, utan allt som hör till i jobbet, som när det gäller intryck, socialt samspel mm. Dettas i sin tur utlöser ens belastningskänslighet.
Troligen har och behöver vi tolka och annalysera det vi utsätts för i mycket högre grad än de "Vanliga", för att allt ska fungera någorlunda.
Detta är i sin tur hör ihop med ens AS problematik.

Jag går hos en psykolog ungefär varannan vecka. Det är inte hon som skall utreda mig utan det blir en annan. Men hon har gett mig medicin för bipolär och skall hjälpa mig med mina fobier. Skall till henne även imorgon med.

Kanske vore mindre tid och deltidssjukskriven en bra lösning, bägge på en gång. Det måste inte vara allt eller inget!

Sockan skrev:Jag går hos en psykolog ungefär varannan vecka. Det är inte hon som skall utreda mig utan det blir en annan. Men hon har gett mig medicin för bipolär och skall hjälpa mig med mina fobier. Skall till henne även imorgon med.

Psykologer får inte skriva ut mediciner. Var det en psykiater du träffade?

Sockan skrev:Jag vet inte vad jag är bra på så jag vet inte vad jag skall söka för något annat jobb. Hoppas att dom på ams kan hjälpa mig.

Aha, det måste vara därför AF har föreslagit en massa hitta dig-själv-test de gånger man varit där.
De blir vanligen glada men förvånade när man vet precis vad man vill.
Synd bara att man inte är lika bra på o fånga jobben utom när jobben kommer o söker upp en.

Sockan skrev:...och skall hjälpa mig med mina fobier. Skall till henne även imorgon med.

Åh, fobier, vad har du för fobier?
Jag har varierande grad av bakteriefobi.
Den har varit riktigt hemsk även om grunden till det hela är det samma som det alltid varit, osäkerhet om hur det faktiskt ligger till och jag vägrar chansa.
Inte varit särskilt lätt när folk försöker bevisa bakteriers ofarlighet genom att stoppa i sig saker jag betraktar som "farlig-bakterie-fyllda-saker" med flit.
Det har bara fått motsatt effekt hur välvillligt tänkt det än varit.

MsTibbs skrev:

Sockan skrev:Jag går hos en psykolog ungefär varannan vecka. Det är inte hon som skall utreda mig utan det blir en annan. Men hon har gett mig medicin för bipolär och skall hjälpa mig med mina fobier. Skall till henne även imorgon med.

Psykologer får inte skriva ut mediciner. Var det en psykiater du träffade?

Jag har faktiskt ingen aning men för mig är hon en psykolog men antagligen är hon en psykiatriker

Åh, fobier, vad har du för fobier?

Källar och mörkerfobi.

Ok, kan inte vara det roligaste.
Du råkar inte ha någon ide för hur du skulle kunna lösa det?

Lösa mina fobier? Hon nämnde något om terapi som behandlignsform. Till en början iaf.

Sockan skrev:

MsTibbs skrev:Psykologer får inte skriva ut mediciner. Var det en psykiater du träffade?

Jag har faktiskt ingen aning men för mig är hon en psykolog men antagligen är hon en psykiatriker

Skit samma. Jag hade en läkare i form av samtalsterapeut ett halvår eller så, pga min skinpicking tror jag.

Sockan skrev:Lösa mina fobier? Hon nämnde något om terapi som behandlignsform. Till en början iaf.

Tänkte om du tänkt ihop något själv elelr fått endera bra eller dåliga förslag.
Funderar om man kan tänka på olika sätt utan att faktiskt sätta sig i den sitsen.
För o utforska vad man skulle tycka på olika platser och vid olika mängd ljus.

nano skrev:

Sockan skrev:Lösa mina fobier? Hon nämnde något om terapi som behandlignsform. Till en början iaf.

Tänkte om du tänkt ihop något själv elelr fått endera bra eller dåliga förslag.
Funderar om man kan tänka på olika sätt utan att faktiskt sätta sig i den sitsen.
För o utforska vad man skulle tycka på olika platser och vid olika mängd ljus.

Jag har väl funderat på själv och undvikit det jag är rädd för men jag är inte så hyperhysteriskt rädd utan det var väl mera hon som tyckte det. Jag går tex inte ner i källaren då mannen är på jobb och han vet ju om det så tvätten är fixad innan han åker.

Kvällstid när det är mörkt går jag ju inte ut om jag verkligen inte måste vilket jag måste göra då jag jobbar sent ganska mycket. Ställer då bilen så att jag inte har så långt att gå från arbetsplatsen och alltid någon med mig.

Antar att det är trevligt att få följa med dig till bilen eller vart du nu vill att folk följer med dig.
Har fått fälja med lite olika personer olika sträckor och det tycker jag har varit rätt sött faktiskt.
Men kan det göra någon tryggare så följer jag gärna med.
Det jag brukar bekymra mig över är om det är så mörkt att man kan snava på saker som ligger på marken, typ träklossar eller något...