Inte att det är det i sig, men den kategorin jag talar om är de som bara sitter och skickar ungefär det meddelandet till samtliga kvinnor de hittar. Helt urskiljningslöst. I stort sett enligt principen "frågar jag 100.000 kanske det bara blir 99.995 nej". Allt på en sajt som inte är till för att förmedla den sortens kontakter. Sådana finns det ju, liksom.

nallen skrev:Att säga vad man vill och tycker är seriöst, att spela spelet är det inte.

Couldn´t agree more!

Själv vill jag hitta någon att älska och bli älskad av. Få vakna med på morgnarna. Som ska bli den viktigaste människan i mitt liv. Och själv bli den viktigaste människan i hennes liv.

Och ett tag till kommer jag att vilja att vi på lite sikt ska kunna skaffa några knoddar och bli världens bästa föräldrar också. Men där börjar tiden rinna ut, jag tycker det börjar bli för sent att börja med det. Jag är i den ålder där man i min världsbild skulle ha varit mitt uppe i det och kanske fått sista sladdisarna nu, men haft de största på god väg mot studenttiden och att flyga ut ur boet.

Kanske ända uppemot tio år till ändå. beroende på hur saker utvecklas. Men snart skulle förmodligen någon som redan är klar med barn och inga nya vill ha, eller kan få (eller som aldrig några fick) kunna lyckas sno mitt hjärta. Den kategorin har alltid sett mig och visat intresse - lustigt nog - och jag har aktivt tackat nej, då familjebildande var målet här...

Tja... i mitt tillstånd är inte ett vanligt förhållande att tänka på. Det kanske kan bli det efter att de uppdämda behoven tillfredställts, men chansen att jag nånsin får veta det är minimal. Sprit, piller och rep.

Pemer skrev:Själv vill jag hitta någon att älska och bli älskad av. Få vakna med på morgnarna. Som ska bli den viktigaste människan i mitt liv. Och själv bli den viktigaste människan i hennes liv.

Men snart skulle förmodligen någon som redan är klar med barn och inga nya vill ha, eller kan få (eller som aldrig några fick) kunna lyckas sno mitt hjärta. Den kategorin har alltid sett mig och visat intresse - lustigt nog - och jag har aktivt tackat nej, då familjebildande var målet här...

Tog bort mittdelen av din kommentar. Kanske framstår det tydligare vad du vill. Är helt övertygad om att du skulle bli en underbar familjefar, men tror ändå du gör ett misstag som "aktivt tackar nej".

Det närmaste jag har kommit en raggningsreplik:

"Åh, jag har förläst mig på Första Korinthierbrevet igen, och då menar jag inte kapitel 11 på långa vägar lika mycket som kapitel 7 vers 9. Du är väl inte gift förresten?"

Hänvisningen till 1 Kor 11 var för att jag hade köpt en sjal i present till henne och dristat mig att knyta den kring hennes huvud.

I vart fall så misslyckades frieriet, om inte annat för att hon redan var gift. Sådant skall man egentligen ta reda på på lite subtilare sätt i förväg...

nallen skrev:Du flummar nästan lika mycket som folk brukar göra.

Det kan jag nog bara hålla med om, i det här avseendet. Och jag börjar tro att det finns ett manlig och kvinnligt perspektiv.

Jag tror att många kvinnor -i min generation- har en uppfattning om att sex är något intimt och man har inte sex med en främling annat än i undantagsfall och då skall det mycket till för att det skall inträffa. Jag vet att de flesta av mina väninnor har hängt med någon hem från krogen, NÅGON GÅNG men att ytterst få skulle erkänna det öppet om de fick frågan.

Är man då en man som tar ett nej som ointresse och en diskvalifikation, fast det kan betyda något helt annat, då blir det förstås en märklig kollision.

Jag tror inte att alla nej på krogen till att hänga med hem, innebär att samma kvinna inte skulle säga ja om de får frågan om att ta en fika en annan dag istället.

Kikarn skrev:Är man då en man som tar ett nej som ointresse och en diskvalifikation, fast det kan betyda något helt annat, då blir det förstås en märklig kollision.

Jag tror inte att alla nej på krogen till att hänga med hem, innebär att samma kvinna inte skulle säga ja om de får frågan om att ta en fika en annan dag istället.

Varför måste mannen hela tiden ställa frågor. En intresserad kvinna skulle ju kunna tacka nej till att följa med hem men därefter själv fråga om fikat. Det kan inte mannen göra efter att ha fått nej i första läget. Skulle bara bli töntigt.

Duras skrev:Varför måste mannen hela tiden ställa frågor. En intresserad kvinna skulle ju kunna tacka nej till att följa med hem men därefter själv fråga om fikat. Det kan inte mannen göra efter att ha fått nej i första läget. Skulle bara bli töntigt.

Jag säger inte att alla inviter utgår ifrån mannen. Har jag själv varit intresserad av att antingen få med en man hem, eller fortsatt bekantskap så har jag varit väldigt tydlig; i själva verket så tydlig att jag inte kan missförstås. Men då har jag varit förberedd på att det finns en risk att få ett nej, och jag har inte tyckt att det varit så mycket annat än trist. Det har inte inneburit att hela jag är värdelös och misslyckad och jag har inte varit rädd för att få nej.

Jag tycker att man skall vara tydlig med sin avsikt, och det har jag själv levt efter. Jag har inte riktigt lyckas lära mig att man skall säga nej eller låta bli att fråga rakt ut, om man vill något. Det spelet har jag försökt lära mig med ringa framgång, och det är mer än en gång jag har blivit anklagad för att vara "okvinnlig" i det här avseendet. Jag säger inte att jag är ovanlig i min inställning på något sätt, men jag tror inte att jag är representativ för kvinnor heller om jag skall mäta mig med de vänninnor jag gick på krogen med en gång i tiden (och som fortfarande söker kärleken på krogen).

Något jag heller inte har förstått är de förhoppningar att hänga med en man hem har inneburit efteråt. "Vill han träffa mig igen?" "Har jag träffat mannen i mitt liv?". Där har jag stått helt nollad och lika frågande som jag har varit när en krogflirt faktiskt vill ha fortsatt kontakt efteråt. "Hjälp??, det här ingick inte i uppgörelsen..." ungefär.

Heeregud vilken snabbväxande tråd!
Jag som tänkte skriva "vad rolig den var", och när ska jag nu hinna kolla om alla nytillkomna sidor är det...

Vet inte om någon har talat om det redan, men folk som den där teologie kandidaten finns (i fler än ett exemplar alltså).

Pemer skrev:Jo, precis. Alla ytor där alla kan ha om så bara marginellt olika intentioner med sin närvaro är ju ett vågspel att ge sig in i.

Helgalna män dyker upp med sina onyanserade "Hej sötnos puss puss knulla?"

Det måste vara tillräckligt spännande, det måste finnas tillräckligt mycket av den där häftiga leken kring kontaktsökandet... den man ska kunna falla för måste behärska de lekarna och spelen för att kunna vara intressant, det är viktigare än vad som än framgår om vederbörandes personlighet...

Och har man då för mycket av fel fina sidor, men ingenting av vad det nu är som de ska kunna falla för hos en först, då sitter man här...

Så faller också på tok för många inte minst kvinnor för de grymma och elaka männen och anar ingenting förrän för sent. Liksom även män faller för elaka och misshandlande kvinnor, ett sammanhang där det råder desto än större mörkertal...

Här står jag lika frågande som du gör, och åser att väninnan efter väninna hamnar i den ena relationen värre än den andra och liksom aldrig lyckas hitta rätt. Och de förstår inte själva att det handlar om att de faller för samma man gång på gång, det är bara paketet som skiljer. Det är den som lyckas upprätthålla en intresseväckande fasad och ett spel, som uppvaktar och som är charmig på att ringa arton gånger om dagen bara för att höra vad man gör, som skickar kärleksbetygelser och som snart ställer kritiska frågor "vem var han? Varför pratar du med honom? måste din mamma verkligen komma idag? måste du träffa dina vänninnor just idag när jag hade tänkt att vi skulle mysa och ha en romantisk kväll? Han din chef, är du inte lite kåt på honom egentligen?"

Och snart bryter helvetet lös och det går fullständigt åt fanders, man får hålla i hatten rejält och hoppas på att det enda som händer i sista ändan är att hon sitter med en knäckt illusion om kärlek och tillvaro och relation coh framtid och allt det där. I värsta fall är det näsbenet som är knäckt.

Jag försöker FEBRILT lära både väninnor och min dotter att lära sig att se de män som inte har ett behov av att märkas eller skapa en image. Att en schysste man faktiskt kan sätta sig ner och se en in i ögonen och ställa en fråga samt lyssna tills man har pratat klart utan att visa varken muskler eller tatueringar eller lönelapp eller annat som egentligen bara skall leda till att kvinnan skall beundra just honom.

Alla kvinnor vill ha en sund relation. Men de vägrar febrilt att lära sig att tända på männen som har förmågan att ha en sådan. Det är helknäppt!

Reptilhjärnan kanske?

Zombie skrev:Heeregud vilken snabbväxande tråd!
Jag som tänkte skriva "vad rolig den var", och när ska jag nu hinna kolla om alla nytillkomna sidor är det...

Vet inte om någon har talat om det redan, men folk som den där teologie kandidaten finns (i fler än ett exemplar alltså).

Ber om ursäkt Det är nog jag som har spammat och som vägrat att lägga ner diskussioner i ämnet trots att jag är ombedd om det ett par gånger.

Varför ursäkt, "spam", "lägga ner"? Lät jag anklagande så är det jag som ska be om ursäkt.

Av det jag har hunnit läsa så är det förstås den n:te diskussionen i ämnet här på forumet, men verkar bra mycket konstruktivare än genomsnittet.
Och roligare, som sagt...

edit: Okej, nu tror jag jag förstår vad du menar. Men jag undrar iallafall om inte många kan ha nytta (på olika sätt) av det du skriver.

aliasFrollo skrev:I vart fall så misslyckades frieriet, om inte annat för att hon redan var gift. Sådant skall man egentligen ta reda på på lite subtilare sätt i förväg...

Man ska ta reda på det i förväg men jag har inte uppfattat det som att man behöver vara särskilt subtil. Den konkreta "Har du någon flickvän" har jag fått av några tjejer i min bekantskapskrets kanske dagen innan eller senaste tillfället vi möttes före tillfällen då jag blivit föremål för dessto mer subtila "frierier".

Men jag har inte alltid fattat med all säkerhet varit fråga om då jag är kass på att läsa av allt som är subtil, så jag kan ju ha missförstt alltihop.

Zombie skrev:Varför ursäkt, "spam", "lägga ner"? Lät jag anklagande så är det jag som ska be om ursäkt.


edit: Okej, nu tror jag jag förstår vad du menar. .

Nej du lät inte alls anklagande, jag bara förklarade att jag varit på, rätt ordentligt här och inte förhållt mig till att jag skall vara tyst. Tyvärr är jag en mycket obstinat person, det sämsta sättet att få mig att hålla käften är att be mig att göra det.... en av mina riktigt dåliga sidor. Som har gett upphov till rätt så uppdämda situationer lite då och då, och visst, det har hänt att jag har stått och laddat för att ta emot en smäll eller två mellan varven, något som hör till när man inte viker för aggression. Aggressioner skrämmer inte mig, tyvärr, det ger bara mer adrenalin. (=inte frisk på en fläck).

Milyc skrev:Man ska ta reda på det i förväg men jag har inte uppfattat det som att man behöver vara särskilt subtil. Den konkreta "Har du någon flickvän" har jag fått av några tjejer i min bekantskapskrets kanske dagen innan eller senaste tillfället vi möttes före tillfällen då jag blivit föremål för dessto mer subtila "frierier".

Jag menade inte att själva frågan skulle vara subtil utan baktanken, vilket gör att frågan också blir mindre uppseendeväckande och alltså i någon mening mer subtil. Ursäkta för otydligheten.

Ja jag lyckades faktiskt bli förälskad i en kille som jag lyckades ragga upp på en tillställning en gång. Det blev ett par månaders vånda vill jag minnas innan det värsta var över...

Bjäbbmonstret skrev:Ja jag lyckades faktiskt bli förälskad i en kille som jag lyckades ragga upp på en tillställning en gång. Det blev ett par månaders vånda vill jag minnas innan det värsta var över...

Vad kryptiskt. Vad var så värst? Osäkerhet om var ni hade varann?

Bjäbbmonstret skrev:Ja jag lyckades faktiskt bli förälskad i en kille som jag lyckades ragga upp på en tillställning en gång. Det blev ett par månaders vånda vill jag minnas innan det värsta var över...

Hoppas att du i efterhand kan le åt något minne från tiden i alla fall!

Jag överföll sambon på krogen, och det är snart tio år sedan nu. Han skulle bara dricka en kopp kaffe ett par veckor senare, (den kvällen vi träffades så rymde jag när samtalet blev för trevligt), och han har inte gått hem än... Jag måtte vara en jäkel på kaffe!

Kikarn skrev:[Mycket intressant inlägg]

Vad glad man blir när man ser en klarsynt kvinna beskriva samma fenomen. Hoppas jag hittar någon som funkar som du. Någon dag. Före 70. Nej, före 41. (Fyller i oktober.)

Kikarn skrev:Alla kvinnor vill ha en sund relation. Men de vägrar febrilt att lära sig att tända på männen som har förmågan att ha en sådan. Det är helknäppt!

Reptilhjärnan kanske?

Jo, det är ju så. Genetiskt nedärvda instinkter sedan hur många generationer som helst. De kunde inte gärna stå i särskilt god samklang med dagens moderna samhälle, två jämställda kön... att mannen knappast ska förväntas väljas utifrån hur bra han skulle vara på att skydda sin hona och sin avkomma mot rovdjur och andra angripare... eller förmågan att stå till 100% för familjens försörjning...

Men hos många finns uppenbarligen de där instinkterna kvar, och kommer säkert så att fortsätta många generatoiner till.

Dessutom verkar det vara något helt klart hormonstyrt som klingar av när de inte längre är aktivt ute efter familjebildande och att skaffa barn. Jag har ju själv upplevt i praktisk verklighet hur oerhört mycket mer sedd jag blivit för den jag är av lite äldre kvinnor som är definitivt klara med barn, eller aldrig fick några. Liksom av tjejer som varit infertila efter sjukdom eller skador. Bland jämnåriga matchande som delar min dröm och önskan om familj och barn är det jätteskillnad. Jag har inte den utstrålning de är präglade på att söka sig till, så de ser mig inte.

Naturen är som den är. Antingen spelar man med naturens regler eller så spelar man mot dem.
Människan är en biologisk varelse så det är inte konstigt, befängt, orättvist eller vad som helst att vi styrs av drifter. Det är bara så det är.

I påskas hittade jag en småsöt kontaktannons...Minns ej vilken tidning, men antagligen någon med anknytning till stockholmsområdet:

"Äkta nordisk påskkärring med katt och kvast, får jag träffa och äta marsipangodis med dig innan du åker till Blåkulla? undrar 43-årig kille som går här och sprätter, med ett gott hjärta"

KrigarSjäl skrev:Naturen är som den är. Antingen spelar man med naturens regler eller så spelar man mot dem.
Människan är en biologisk varelse så det är inte konstigt, befängt, orättvist eller vad som helst att vi styrs av drifter. Det är bara så det är.

Jo, visst är det så. Dock lyckas ju nu vissa slå sig fria från de rent biologiska drifterna och möta mycket bättre matchande personer än vad man som regel de facto gör när man följer de drifterna.

Exakt vilka är det som fixar det? Varför? Vi vet att det inte är någon som helst NT/AS-fråga i alla fall, båda sorterna är representerade både bland NT:s och bland aspies.

Kanske det är en vanlig faktor att som jag vara sen i starten och hinna bli lite äldre - och mognare - innan man börjar se sig om efter en partner...?

Jag plägar i alla fall se det som att stå kvar på ett anakronistiskt numera obsolet stadium att vara kvar på det där biologiskt styrda planet. Där man faller för de facto fel egenskaper, som inte är troliga att komma att leda till stabila funktionella relationer. Det är ju det större delen av all mänsklig erfarenhet i vår tid visar. Tydligt.

Att det känns mycket som just en mognadsgrej, som sagt.

Icke ändamålsenliga rutiner... och instinkter...!

Jag tycker du ska fundera på om du är intresserad av unga fertila brudar eller sansade erfarna kvinns i din egen ålder.

Det man faller för är alltid rätt.

Säg det till många av de väninnor Kikarn skrev om. Många faller och faller och faller för fel partners. Skulle vilja möta den rätta, men fortsätter bara gå på nya nitar och falla för vad som visar sig vara fel typ. En del alltid enbart för den sort som väl i en relation verkligen gör dem illa.

Precis som kikarn beskrev så målande, den här biologiskt betingade gruppen lär sig aldrig och vill oftast inte heller lära sig att det finns signaler de skulle behöva ta varning av och andra signaler de skulle vinna på att lära sig snappa upp i stället, om de vill känna igen någon som skulle kunna vara den rätta.

Så det man faller för är många gånger oerhört fel. Det är ju just vad vi redan har konstaterat.

Själv har jag en grundmurad världsbild av att vilja bilda familj och få barn, så jag är synnerligen präglad på att falla för fertila kvinnor jag skulle kunna få barn med på sikt (och extra gärna med betoning på på sikt). Undantag har redan förekommit, så visst... den som lever får se...