Kikarn skrev:(Jag tål att sägas emot).

Varför skulle man tala emot dig när du säger så mycket klokt? Allra helst här, där vi antagligen är fler att dela din åsikt än nån annanstans. Du får nog svära i en annan kyrka om du vill bli emotsagd...

Det enda jag tycker man kan behöva nyansera lite är att jag tycker många aspisar är sjukt mycket bättre på metaforer, att tala i bilder eller blommigt (spindligt som Krigis kanske skulle säga), uttrycksfullhet, ordspråk och talesätt än neurotypiker.

Kikarn: I sämsta fall så upplever många med as att man blir totalt överkörd för att "tåget bara går och går och aldrig når station!"

(obs, det var ytterligare en sak att tänka på, att inte tala i metaforer som kan vara väldigt förvirrande. Tåg? Vilket tåg? Finns det ett tåg här? Och varför kommer den inte fram till stationen?
När man bemöter en person som har benägenhet att bokstavstolka så får man ibland vara vaken för hur man talar, är jag verkligen tydlig med det jag säger, eller uppfattar jag bara mig själv som tydlig?

Det där med metaforer tycker jag inte stämmer alls. Åtminstone inte för mig. Jag tänker instinktivt i metaforer och har mycket lätt att förstå andras. Jag gillar metaforer för jag tycker dom ofta säger mer än om man talar i klartext. Dom ger känsla till resonemanget. Jag får ofta anstränga mig för att inte använda metaforer, ex.vis nu fick jag sudda lite

Men samtidigt bokstavstolkar jag alltid det som inte är metaforer. I vart fall tar det lång tid att förstå den ev undermeningen.

Men ska man prata med nån mer eller mindre okänd bör man nog undvika metaforer tills man känner personen lite bättre.

Duras skrev:Jag får ofta anstränga mig för att inte använda metaforer, ex.vis nu fick jag sudda lite

Men samtidigt bokstavstolkar jag alltid det som inte är metaforer. I vart fall tar det lång tid att förstå den ev undermeningen.

Nämen, stämmer nästan helt in på mig också. Tror du vi kan dela nån form av personlighetsdrag... Bortsett från att jag nog fattar undermeningar nog så väl och fort som någon annan men däremot ofta är osäker på vilken av de möjliga som gällde.

/ J

jonsch skrev:

Duras skrev:Jag får ofta anstränga mig för att inte använda metaforer, ex.vis nu fick jag sudda lite

Men samtidigt bokstavstolkar jag alltid det som inte är metaforer. I vart fall tar det lång tid att förstå den ev undermeningen.

Nämen, stämmer nästan helt in på mig också. Tror du vi kan dela nån form av personlighetsdrag... Bortsett från att jag nog fattar undermeningar nog så väl och fort som någon annan men däremot ofta är osäker på vilken av de möjliga som gällde.

/ J

hehe, så trevligt då!

Jo, jag fattar också undermeningar rätt fort, men för mig är det flera likvärdiga meningar och jag kan inte skilja dom åt. Kan bli jättetokigt om man väljer fel tolkning. "hur fan kunde du fatta det på det sättet när jag menade så här. Är du dum eller?"

Duras skrev:Det där med metaforer tycker jag inte stämmer alls. Åtminstone inte för mig. Jag tänker instinktivt i metaforer och har mycket lätt att förstå andras. Jag gillar metaforer för jag tycker dom ofta säger mer än om man talar i klartext. Dom ger känsla till resonemanget. Jag får ofta anstränga mig för att inte använda metaforer, ex.vis nu fick jag sudda lite

Jag kan för egen del bara hålla med, jag talar ofta i en förtydligande bild när jag inte får fram vad jag menar på andra sätt (men då är jag ju inte utredd).

Har däremot ett par vänner som bokstavstolkar mycket, och jag får vara om mig och kring mig med det jag säger för att inte ställa till det med kommunikationen. Måste nästan ta ett exempel. En tjej som jag jobbade ihop med undrade efter ungefär ett års tid hur jag gjorde när jag "gick" på toaletten, hon hade undrat länge och inte förstått att jag altså inte går omkring och pinkar. Likaså råkade jag vid ett tillfälle utbrista "kors i taket!" och hon kikade upp och började leta. Kors? Var?

Kanske skiljer det, men det märker man förhoppningsvis. Min son kan också ha svårt att förstå när jag blir för abstrakt i mina förklaringar och börjar prata "om något helt annat". Hade jag använt liknelsen med tåget så hade han blivit irriterad och undrat varför jag helt plötsligt börjar tala om tåg och tågstationer och vad tusan det har med saken att göra? (han kan reagera rätt mycket med ilska när det är något som han inte får till att hänga ihop).

alfapetsmamma skrev:

Kikarn skrev:(Jag tål att sägas emot).

Du får nog svära i en annan kyrka om du vill bli emotsagd...

Tack, härligt att höra! Jag har en ganska god vana av att skaffa mig oavsiktliga ovänner på internet, när jag byter åsikter, tankar och erfarenheter; jag är en sådan som brukar lyckas att trampa i alla klaver!

Duras:

Exakt så jag också, alltså ja. Vore kul nån gång att samla just några stycken som fungerar just så och testa hur vi kommunicerar med varandra... På allmänna aspieträffar är det ju så spritt med olika slags människor annars.

/ J

Kikarn skrev:

alfapetsmamma skrev:

Kikarn skrev:(Jag tål att sägas emot).

Du får nog svära i en annan kyrka om du vill bli emotsagd...

Tack, härligt att höra! Jag har en ganska god vana av att skaffa mig oavsiktliga ovänner på internet, när jag byter åsikter, tankar och erfarenheter; jag är en sådan som brukar lyckas att trampa i alla klaver!

Well, mig har du lyckats gå bredvid utan att trampa snett och råka trampa mig på tån eller mosa nån blomfavorit i rabatten för iaf!

Kikarn skrev:Har däremot ett par vänner som bokstavstolkar mycket, och jag får vara om mig och kring mig med det jag säger för att inte ställa till det med kommunikationen. Måste nästan ta ett exempel. En tjej som jag jobbade ihop med undrade efter ungefär ett års tid hur jag gjorde när jag "gick" på toaletten, hon hade undrat länge och inte förstått att jag altså inte går omkring och pinkar. Likaså råkade jag vid ett tillfälle utbrista "kors i taket!" och hon kikade upp och började leta. Kors? Var?

Är du helt säker på att det inte var en medveten bokstavstolkning av metaforen med humoristiskt syfte?

"Vanliga" människor tänker inte på hur det är att "gå på toaletten" men en bokstavstolkande metaforexpert ser en stor humor i detta. Hur ser det egentligen ut när hon går på toaletten? Är den inte lite för liten för en promenad? Borde vara bättre att sitta. etc etc. Den tekniken är ett stort glädjeämne för den som behärskar den. Kan utvecklas till fulländning till förtret för NT som blir helt förvirrad och tappar tråden. Hmmm hur ser det egentligen ut när NT tappar en tråd

Tappa inte sugen. Världen är redan full av tappade sugar (som tandläkarn sa)

Kikarn skrev:Jag kan för egen del bara hålla med, jag talar ofta i en förtydligande bild när jag inte får fram vad jag menar på andra sätt (men då är jag ju inte utredd).

Men det är jag. Och jag är ungefär som du, jonsch, Duras och alfapetsmamma i det här avseendet.
Också här (som i så många avseenden) finns vi åt båda extremerna utan att "experterna" på oss har märkt det än.

I övrigt är det mig ett nöje att hålla med alfapetsmamma

jonsch skrev:Duras:

Exakt så jag också, alltså ja. Vore kul nån gång att samla just några stycken som fungerar just så och testa hur vi kommunicerar med varandra... På allmänna aspieträffar är det ju så spritt med olika slags människor annars.

/ J

ja det vore jättekul. Jag hade en kompis som fungerade så. Vi kunde umgås och prata konstant med varann utan att någon avbröt den andra. Och typ varannan mening var en metafor men resonemangen gick blixtrande snabbt och vi kunde klara av alla livets stora frågor på ett par timmar med enbart metaforer. Helt olika personligheter men vi behärskade metaforspråket.

EDIT: Hmmm, undrar om jag svarade på rätt fråga nu?

Duras skrev:medveten bokstavstolkning av metaforen med humoristiskt syfte
...

Den tekniken är ett stort glädjeämne för den som behärskar den.

Det är ju rent faktiskt en talang. Det kan användas i andra än humoristiska sammanhang också, för att hitta bakomliggande mönster, tankar, känslor m.m. i saker och ting. Men just i humor kan kanske även smarta entisar se att det finns en poäng i det. Vi får väl fråga några närvarande.

Duras skrev:EDIT: Hmmm, undrar om jag svarade på rätt fråga nu?

Jag tror du svarade med en idé om hur trevligt resultatet skulle bli!

/ J

Duras skrev: Är du helt säker på att det inte var en medveten bokstavstolkning av metaforen med humoristiskt syfte?

Jadå, det är jag ganska helt hundra procent på. Vi gjorde överenskommelsen att jag skulle försöka att minska mina konstiga uttalanden och hon i sin tur skulle säga till när det var något och på den vägen lärde vi oss att kommunicera otvunget med varandra, dela tankar och funderingar och fördjupa vår vänskapsrelation.

jonsch skrev:

Duras skrev:EDIT: Hmmm, undrar om jag svarade på rätt fråga nu?

Jag tror du svarade med en idé om hur trevligt resultatet skulle bli!

Jepp, typ så här:

jonsch skrev:

Duras skrev:medveten bokstavstolkning av metaforen med humoristiskt syfte
...

Den tekniken är ett stort glädjeämne för den som behärskar den.

Det är ju rent faktiskt en talang. Det kan användas i andra än humoristiska sammanhang också, för att hitta bakomliggande mönster, tankar, känslor m.m. i saker och ting. Men just i humor kan kanske även smarta entisar se att det finns en poäng i det. Vi får väl fråga några närvarande.

Tror det kommer sig av förmågan att se saker med barnaögon "Kjesarens nya kläder" men ändå på ett vuxet sätt.

Att se saker utan förutfattade meningar. Att se klart utan färgade glasögon. Och dessutom ha förmågan att reflektera över det man ser.

Kikarn skrev:

Duras skrev: Är du helt säker på att det inte var en medveten bokstavstolkning av metaforen med humoristiskt syfte?

Jadå, det är jag ganska helt hundra procent på. Vi gjorde överenskommelsen att jag skulle försöka att minska mina konstiga uttalanden och hon i sin tur skulle säga till när det var något och på den vägen lärde vi oss att kommunicera otvunget med varandra, dela tankar och funderingar och fördjupa vår vänskapsrelation.

ok, så kan det förstås också vara. Men ni uppnådde ju ändå en ömsesidig förståelse.

Jag tror att det är den där förmågan som är (vår form av) aspighet och att "barnaögon" är ett ord för det bara. Jag tror nämligen att det rentav är en djupt mänsklig neurologisk egenskap, en av de som gör oss till människor. Vi aspiesar (av vrå sort) har det bara litet mer.

Kanske, som du skrev, så behövs det också nån annan sorts reflektionsförmåga för att man ska ha nytta av det. En härva att nysta i, det där vi har bakom näs- och munhålan.

Om en sån där träff så tror jag att du har helt rätt.

Jag tackar alla som skriver i denna tråd. För mig en mycket viktig tråd. En tung tråd på flera sätt (i positiv bemärkelse).

Duras skrev:ok, så kan det förstås också vara. Men ni uppnådde ju ändå en ömsesidig förståelse.

Javisst, absolut! Så länge man sätter ord på saker och bemödar sig om att försöka förstå, så försvinner många förhinder! Det krävs dock två till tango och det vill till att sändare är angelägen om att bli förstådd och att mottagare är angelägen om att förstå, och att bägge är överens/delaktiga i inställningen/ om att om vi inte skapar en "manual" så kan det här gå om intet, och vi tappar nyanserna av varandra. Och det är förstås ömsesidigt och går från två håll?

Men visst är det tufft att svara på ex saker som "varför frågar du hur jag mår? Det känns inte som om du vill att jag skall svara ändå, för du ser mest besvärad ut när jag berättar och börjar prata om annat". Ex.

Jag har lärt mig mycket om den här vänskapen som vi har, kanske framförallt om mig själv.

Inte visste väl jag att min värld gick i hundraåttio knyck och att jag mest rusade planlöst fram, fasen, jag trodde ju att jag hade stenkoll.
Och inte visste jag att jag ex var så mottaglig för personer med as, och förstod så bra -med känslan- för att jag kan ha samma problem själv.
Återigen, jag trodde ju att jag bara ägde en lyhördhet. Det var den här tjejjen som öppnade mina ögon -eller försökte- första gången. För inte hade jag stannat upp och funderat i dessa baner förr!

Är det någon som kan få en att konfrontera sig med sig själv, så är det en aspie!

Hej hej, jag tror alla är väldigt olika, jag skulle säga att du ska vara dig själv. Jag personligen hatar när folk inte är det och försöker att anpasa sig efter en fast de igentligen inte vet hur de ska göra. Det är bätre att bara vara dig själ. Var så tydlig du kan och vissa intresse för människan.

Har inte läst igenom alla inläggen, så vet inte om det sagts i tråden redan, men något jag tycker man bör tänka på är att om man väl frågar om AS så ska man vara beredd att lyssna.
Har ofta råkat på personer som frågar vad det är, men de vill egentligen inte veta, utan endast få sina redan befintliga fördomar bekräftade och allt annat man säger går in genom ena örat och ut genom andra.

Även om alla är olika så tror jag att något som uppskattas av många aspergare är att man inte säger en sak när man menar en annan, inte kommer med vita lögner i onödan, att man håller vad man lovar och t ex kommer vid den tid man sagt om man stämt möte.

Säger man att man kommer halv ett så ska man komma halv ett och inte fem över halv (alt ringa och förklara att man blivit försenad). Kan man inte passa tider så exakt bör man inte heller uttrycka sig i exakta termer utan säga att man kommer "mellan tolv och ett", eller "nån gång efter lunch". Det man säger måste överensstämma med det man faktiskt gör för att man ska uppfattas som tillförlitlig. Hos vanliga människor är det ofta underförstått att man menar på ett ungefär även om man för enkelhets skull anger ett exakt klockslag, men det kan man inte utgå från att en aspergare vare sig inser eller anser är acceptabelt, även om vissa lär sig att bli mer avslappande på den punkten så småningom.

Likaså om man "lånar" en tia, en cigarett eller en kopp socker, så bör man vara medveten om att det av somliga verkligen kan komma att betraktas som just ett lån och inget annat, om man använder det ordet. Åtminstone innan aspergaren ifråga fått tillräcklig livserfarenhet och börjat lära sig att vissa ord i vissa sammanhang kan betyda något annat än vad de brukar betyda.