Hej!

Det är ju rätt vanligt att man kan ha både AS och ADHD till exempel. Eller AS i kombination med något annat, som till exmepel en psykisk sjukdom eller ett fysiskt handikapp.

Ni som har två eller flera diagnoser, hur upplevde ni att ni blev bemötta? Tyckte läkaren/psykiatern/psykologen att det egentligen räckte med en diagnos, men ni lyckades tjata er till en ordentlig utredning som ledde till att ni fick fler diagnoser? Vilken diagnos fick ni först? Vilken var "lättast" att få?

Själv fick jag AS-diagnosen först och det dröjde 8 år innan jag fick ADHD-diagnosen och Concerta. Jag fick tjata på hab, men först när maken hotade med skilsmässa inför de som skulle göra utredningen på Hab, fick jag plötsligen göra ADHD-utredningen.

Hälsnngar

Lilla Gumman

Jag har inget behov av att diagnosticera mina andra error efter att ha träffat en läkare som behandlade mig som den jag var utan att diagnosrunka. Jag har tex medicinerat med Ritalin fast jag inte har ADHD-diagnos officiellt.

De diagnoser jag har är depression, ångestsyndrom typ GAD och Aspergers syndrom. En eventuell psykos har även omtalats, men jag vet inte vad det står i journalen.

Jag misstänker att jag även har det som förr kallades Damp, kanske någon personlighetsstörning (scizotyp tex) och kanske Tourettes eller ticssyndrom. Men som sagt, jag får den medicin jag vill, så jag behöver inte fler officiella diagnoser, såvida inte någon börjar jävlas på medicinfronten.

Hej!

Då har du haft tur, sugrövmanövern. De jag har stött på i vården har varit strikta i sina bedömningar. Du har AS. Det går inte att göra något åt. Du får bara medicin om du har ADHD.

Men det är så klart olika beroende på vem man träffar på i vården. Har man tur så blir man sedd och får hjälp utifrån de personliga problem man har, istället för att läkaren (eller vem det nu är i vården) bara ser till de diagnoser man har.

Hälsningar

Lilla Gumman

Asperger och ADHD-diagnos.

Det de sagt till mig att jag är att jag är ett "intressant fall" då jag inte har en ren diagnos, utan har istället litet av allting.

Jag har (haft) svåra depressioner, psykoser och massa ångest hela tiden ännu, jag har under gymnasietiden haft endel panikångestattacker och jag har självskadebeteende.

Jag har inte tics eller tvångssyndrom, jag har inte heller schizofreni eller personlighetsstörningar jag har inte tillräckligt mycket, även om de på psyk betedde sig som om jag var borderline (pga självskadorna förmodligen). De ser mig som utmaning tror jag.

Jag skall skriva litet vettigare då jag är mindre groggy i skallen.

MsTibbs, vad var det du sökte för från början?

Jag är nog också ett "intressant fall", fast jag har bara en diagnos: schizofreni.

Parvlon skrev:MsTibbs, vad var det du sökte för från början?

Andra året på gymnasiet gick jag hos vanlig kurator för allmänt må dåligt och snurrig i skallen, hon skickade mig snart till psykolog/läkare då hon inte ansåg sig vara kompetent nog för mitt fall där det talades om panikattacker och allmänt förvirrad, jag ville inte bli inlagd då. Jag var också deprimerad, men jag minns litet bara, jag har inte journalerna från den tiden för massa år sedan. Jag gick uppe på nätterna i timmar mycket och sov knappt något, hade frånvaroattack på tre timmar, mina betyg rasade bara pang bom. I efterhand ser det mest ut som någon form av kanske (gräns)psykos blandat med depression.

I lumpen hade jag reaktiv psykos, vägrade gå till psykolog/läkare då jag behövde hålla psyket i schack för att klara utbildningen.

Sen har jag varit depp mycket i perioder. Gått hos många olika.

Psykolog på arbetsförmedlingen tyckte inte jag var depp utan as+adhd-biverkan så jag skickades på NP-utredning och fick de två diagnoserna. Strax efter gick jag till vårdcentralen och sökte för depression, fick göra ett MADR-S-test och fick Zoloft antidepp efter mycket tjat och att jag bröt ihop på vårdcentralen så läkaren såg.

Sedan skickade kuratorn på VC mig till psykjouren för bedömning psykos efter jag bla rispat upp hela armarna rätt rejält och berättade om hallucinationer. Jag ansågs dock inte vara akut så just vid det tillfället, hade endel hallucinationer men inte just då jag talade med läkaren. Jag intoxade med de zoloft jag hade och hamnade på MAVA och fick dricka medicinskt kol. Jag blev vidareskickad till öppenpsyk. Var inlagd tre veckor, så jag inte skulle käka för många piller igen. Var sedan inlagd tre dagar av samma anledning litet senare.

Sista jag hörde från läkare var att jag var "i psykotiskt tillstånd, men inte schizofreni för det är annorlunda, att jag blivit bättre då jag numera kunde se saker litet mera utifrån", ska till läkaren om 1,5 vecka får se om hon "hittat på" någon psykosdiagnos då som hon så roligt uttryckte det. Jag har en tablett mot varje sak man kan tänka sig. De är generösa.

Concerta 54mg mot ADHD/impulsivitet
Lamictal/Lamotrigin 200mg stämningsstabiliserande mot depression
Cisordinol 12mg antipsykotisk mot hallucinationer
Akineton 6mg mot parkinsonism (biverkning antipsykotika)
Imovane/Zopiclone 7,5 mg insomningstablett mot sömnproblem
Atarax 25mg milt lugnande
Theralen droppar 40mg/ml litet mera lugnande

Upp till cirka tio mediciner från noll, på bara något år alltså? Det är inte konstigt att du känner dig snurrig. Jag hoppas det blir bättre, och håller tummarna, för dig.

Jag sökte utredning med egna misstankar om ADD.
Fick diagnoserna Atypisk autism och ADHD i samma utredning då utredaren vid första mötet misstänkte autism så hon utredde det också utan att berätta för mig. Jag är nöjd med diagnoserna speciellt efter att psykologen berättade om diagnoserna och vart jag "passar" in på de båda. Psykologen påpekade också flera gånger att hon tyckte att det var viktigt att jag fick ADHD-diagnosen men autism-diagnosen var den "första" dvs den jag hade mest av.

Parvlon skrev:Upp till cirka tio mediciner från noll, på bara något år alltså? Det är inte konstigt att du känner dig snurrig. Jag hoppas det blir bättre, och håller tummarna, för dig.

Jag var snurrig flera år innan med, därav min kontakt med kuratorn från första början. Sju mediciner, inte tio, på ett år ja. Äter dock inte alla varje dag.

Jag gick iväg till en läkare på vårdcentralen och beskrev mina känslor och tankar, läkaren skickade en remiss till den psykiatriska öppenvården. Träffade en psykiater som försökte analysera mig, psykiatern skickade i sin tur en remiss till utredningsteamet. Min socialsekreterare tyckte att det skulle ta för lång tid och jag fick träffa en psykolog. Psykologen drog upp Asperger ganska snabbt, och jag sa att jag också funderat på det. Sen gjordes det tester och jag fick det bekräftat av en psykiater.

Jag tror att min socialsekreterare beslöt sig för att påskynda processen efter jag ifrågasatte samhället, varför jag skulle göra något åt att komma in i samhället när samhället medvetet förstör för människor. Varför skulle jag vilja vara en del av samhället? Sen blev det en lång diskussion om varför jag känner så och varför jag förstår hur hon menar med att jag måste vara en del av samhället, men att jag vägrar gå till arbetsförmedlingen och sådana här träffar de fixar.

ADHD, Aspergers Syndrom, Egentlig depression, Social fobi.

Inga mediciner, ingen terapi. Nivån på Egentlig depression och Social fobi har sänkts betydligt.

Osv osv

MsTibbs skrev:Jag var snurrig flera år innan med, därav min kontakt med kuratorn från första början. Sju mediciner, inte tio, på ett år ja. Äter dock inte alla varje dag.

ok, trodde faktiskt att det var 10/dag, tycker det verkar som att du testar nya varje vecka. Ang. topic så har jag ingen diagnos, men det var 'någon' som sade att jag 'antagligen' hade nogot psykiskt, och jag tyckte ju inte den hade raett precis! men kaennde mig tvungen att motbevisa. Nu aer snart den utlovade utredningen igong, so om det blir som 'vanligt', hoppar jag av snart.

Parvlon skrev:

MsTibbs skrev:Jag var snurrig flera år innan med, därav min kontakt med kuratorn från första början. Sju mediciner, inte tio, på ett år ja. Äter dock inte alla varje dag.

ok, trodde faktiskt att det var 10/dag, tycker det verkar som att du testar nya varje vecka. Ang. topic så har jag ingen diagnos, men det var 'någon' som sade att jag 'antagligen' hade nogot psykiskt, och jag tyckte ju inte den hade raett precis! men kaennde mig tvungen att motbevisa. Nu aer snart den utlovade utredningen igong, so om det blir som 'vanligt', hoppar jag av snart.

Jo jag testar nya varje gång hos psykiatern. Ibland alla sju på en dag, men bara fyra som jag måste ta per dag.

concerta, lamictal, cisordinol och akineton.

Är du beroende?

Ja det låter ju tryggt. Själv låter jag mina piller vara där de skall vara. Dvs i en låda, har faktiskt inte behövt använda dem, förutom första dagen, för länge sedan. Räckte tydligen med att veta vart de fanns. Men alla är ju olika. Även piller. (mina inneholler paracetamol)

earlydayminer skrev:Är du beroende?

Beroende? Det tror jag inte, av internet möjligen? Varför undrar du på det? Bara två av mina mediciner sägs vara beroendeframkallande.

MsTibbs skrev:

earlydayminer skrev:Är du beroende?

Beroende? Det tror jag inte, av internet möjligen? Varför undrar du på det? Bara två av mina mediciner sägs vara beroendeframkallande.

Det kan inte vara bra med sådär många mediciner.

earlydayminer skrev:

MsTibbs skrev:

earlydayminer skrev:Är du beroende?

Beroende? Det tror jag inte, av internet möjligen? Varför undrar du på det? Bara två av mina mediciner sägs vara beroendeframkallande.

Det kan inte vara bra med sådär många mediciner.

Det funkar bra hittills.
Vad vore alternativet?

MsTibbs skrev:

earlydayminer skrev:

MsTibbs skrev:[quote="earlydayminer"]Är du beroende?

Beroende? Det tror jag inte, av internet möjligen? Varför undrar du på det? Bara två av mina mediciner sägs vara beroendeframkallande.

Det kan inte vara bra med sådär många mediciner.

Det funkar bra hittills.
Vad vore alternativet?[/quote]

Bra fråga. Det är väl annorlunda kemi människa till människa. Min moder har tagit mediciner i över 20 år. Hon avskyr det, men kommer aldrig bli av med medicinerna.

Alternativet är att lära sig leva utan mediciner innan det är försent.

The doom is near!! :twisted:

Beror på hur man ser det.

earlydayminer skrev:Beror på hur man ser det.

Du menar; ju fler 'mediciner', desto större chans att bli frisk.

Parvlon skrev:

earlydayminer skrev:Beror på hur man ser det.

Du menar; ju fler 'mediciner', desto större chans att bli frisk.

Nej.

early, Jag menade, att om det var så du INTE tänkte. Förstår du inte ironi eller är det självklart för folk att det är så som jag skrev?