Ingen människa är en isolerad ö även om personligt ansvar finns och man förväntas klara av oändligt många saker på egen hand.

Men vem är beredd att ställa upp vid en personlig kris ?

Har själv varit i sådana situationer och då sökt kontakt med andra människor. I första hand med människor som jag trodde brydde sig och förstod mig. När jag upptäckte att det inte fungerade sökte jag mig till vården. Men där blev problemet av annan art, nämligen interaktionen vårdgivare - patient och man kände sig som ett objekt som de vill experimentera på. Det man hoppas på är interaktionen människa - människa och jag undrar om det är någon som vet om det finns någon vårdinstans som är duktig på att hantera personliga kriser där man i första hand söker någon som man vågar prata med ?

En mycket svår fråga då det finns olika kriser som ekonomiska, fysiska, psykiska, juridiska osv.

Ofta så hänger ju allt ihop och få människor är kunniga att se helhet även om det skulle vara önskvärt. En erfaren kurator kan ha kunskap om hur och till vem du kan gå vidare med olika problem.

Om du tillhör Habiliteringen så bör dom ha ett team som kan hjälpa dig att se vart du kan vända dig om det är inom deras område om dom inte själva kan hjälpa dig.

Den här kanske innehåller något:

<a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/nar-livet-blir-for-jobbigt-t9561.html?highlight=jourhavande">Klistrad: När livet blir för jobbigt</a>

/Barracuber

barracuber skrev:Den här kanske innehåller något:

<a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/nar-livet-blir-for-jobbigt-t9561.html?highlight=jourhavande">Klistrad: När livet blir för jobbigt</a>

/Barracuber

Det har jag testat men det är väldigt svårt att komma fram. Nationella Hjälplinjen har jag ringt massor av gånger men aldrig fått kontakt. Efterfrågan verkar vara större än tillgången.

Grimuald skrev:Efterfrågan verkar vara större än tillgången.

Ja, så är det säkert.

Kom att tänka på en sak som kanske, kanske inte hör hit. Du får be mig vara tyst om du inte tycker det passar in i tråden.

I en tidning förra veckan så jag en annons från sorg.se. Organisationen <a target="blank" href="www.sorg.se">Svenska Institutet för Sorgbearbetning</a> arbetar med att stötta människor i sorg. I annonsen nämnde de att de har kurser där man själv kan bli utbildad till sorgbearbetare.

När jag läste det tänkte jag faktiskt på mig själv. Folk i min omgivning brukar säga att jag har rätt hög empati (liksom många på det här forumet) och kan i vissa situationer vara rätt bra på att få folk att lyssna. Jag har ju själv gått igenom ett och annat i livet vilket väl säkert skulle kunna göra mig lämplig som sorgbearbetare. Fast jag vet inte, jag har inte kontaktat organisationen än, men funderar på att kolla upp den där kursen.

Vad tror du, Grimuald, för din del? Skulle detta kunna vara något för dig, att bli sorgbearbetare, menar jag? Ifall du känner att du besitter ett bra mått av empati, kanske kursen skulle kunna vara något även för dig? Jag vet att du själv har dina egna problem (det var ju därför du startade tråden) och det har jag också, jag är arbetslös till exempel.

Det var som sagt bara en tanke.

Såg att deras hemsida - www.sorg.se - verkar okontaktbar just nu.

/Barracuber

Vi som familj träffade en mycket professionell familjebehandlare som hjälpte oss mycket genom ett antal kriser.

Om du skickar mig ett PM kan jag ge dig namn, telefonnummer och mailadress till "vår" familjebehandlare.

Det finns en kort diskussion som iallafall tangerar trådämnet i tråden Om manipulering och att låta sig manipuleras, ett av Ingers inlägg på sidan 6 kan vara en vettig inkörsport och sammanfattning.

Orkar inte kolla upp den sidan. Har ETT tips; ring en stödlinje för spelmissbrukare. DE har resurser! Det låter säkert dumt om du inte har sådana problem, men det är väl värt ett försök?