Ett alligatorpäron, flera alligatorpäron, enkelt.

*mutter* (Känner mig också trotsig i den här frågan.)

En avocado, flera avocado funkar för mig. Exempel: "Kan du köpa tre avocado när du ändå ska till affären?"

Det köper jag.

Inger skrev:Det köper jag.

Inte om de är från Israel va?

(Fan, kunde inte låta bli. Tänkte hålla käft. Nu måste jag väl skriva att jag misstänker det är ett tecken på den svenska språkkänslans förfall att folk inte tål former som "avokador" och "bior". Men i allmänhet tål former som [flera] ordföranden *spyr* ! Utan att isåfall åtminstone säga ett ordförande! *mutter mutter mutter mutter...*)

Förresten undrade jag redan igår om tråden inte borde delas.
Men tänkte att TS är ju moderator själv, så hon kanske gör det om hon tycker...

Det är inte alls konstigt att man tycker det man är van att höra låter mer normalt.

Själv har jag inga problem med 'videor' eller 'guruer'. Det är bara 'avocador' som låter larvigt och direkt fel i mina öron eftersom jag aldrig hört det uttalas så förut. Men man kanske vänjer sig om det nu verkligen 'ska' heta det.

Om du säger det lite då och då kanske jag tycker det låter normalt vid årets slut.

Inger skrev:Det är inte alls konstigt att man tycker det man är van att höra låter mer normalt.

Nej, det är det förstås inte.
Men det är många fler än dig och Mats jag bygger min gissning på, och jag tror inte bara vanan håller streck som förklaringsmodell för ett antal av dem.

Inger skrev:Själv har jag inga problem med 'videor' eller 'guruer'. Det är bara 'avocador' som låter larvigt och direkt fel i mina öron eftersom jag aldrig hört det uttalas så förut. Men man kanske vänjer sig om det nu verkligen 'ska' heta det.

'Ska', sorry, hittar du något som är mer kompatibelt med svenska böjningsmönster så...

Inger skrev:Om du säger det lite då och då kanske jag tycker det låter normalt vid årets slut.

*making little nasty mental note...*

En ordförande, flera ordförande

och

En avocado, flera avocado

...

Presens particip, som "ordförande" är från början, brukar inte böjas i flertal. (I bestämd form, i den här användnigen som substantiv, går "ordförandena" bra.) Dessutom har vi analogin med nomina agentis (beteckningar på folk som gör något) av typen "förare".

Men avokado är (på svenska) varken ett particip eller ett nomen agentis.

Förutom presens particip och nomen agentis har vi nu identifierat ett exempel på fructus exoticus där ordet saknar pluraländelse.

Lite mer seriöst - jag tror inte det beror på "den svenska språkkänslans förfall" att folk inte accepterar pluralformerna bior och avokador. Jag tror förklaringen är en annan.

Såhär:
I stort sett alla pluralformer i svenska uttalas med grav accent (samma betoning som "senap"). Det finns några undantag på -er med akut accent (samma betoning som "ketchup"), t.ex händer, fötter, städer, regler och några till (de flesta med omljud), men annars heter det hundar, katter, broar, vyer, bilar, rosor, filmer, etc alla med grav accent. Till och med cyklar har grav accent trots att cykel har akut accent.

Den svenska språkkänslan säger alltså att pluralformer ska ha grav accent (om de inte slutar på -er och dessutom helst har omljud) och det är precis det som är problemet med av "språkexperter" påhittade former som bior och avokador - de har akut accent. Gör gärna experimentet att uttala bior och avokador med samma betoning som "senap". Då blir det pluralformer som låter svenska, men det blir fel ändå.

Jag tror alltså att det inte är folket utan "experterna" som exemplifierar "den svenska språkkänslans förfall" här. Och det har väl hänt förr? Som till exempel när "experterna" nån gång på 1800-talet bestämde att innan inte ska användas som preposition utan bara som konjunktion?

Mats skrev:Lite mer seriöst - jag tror inte det beror på "den svenska språkkänslans förfall" att folk inte accepterar pluralformerna bior och avokador. Jag tror förklaringen är en annan.

Såhär:
I stort sett alla pluralformer i svenska uttalas med grav accent (samma betoning som "senap"). Det finns några undantag på -er med akut accent (samma betoning som "ketchup"), t.ex händer, fötter, städer, regler och några till (de flesta med omljud), men annars heter det hundar, katter, broar, vyer, bilar, rosor, filmer, etc alla med grav accent. Till och med cyklar har grav accent trots att cykel har akut accent.

Den svenska språkkänslan säger alltså att pluralformer ska ha grav accent (om de inte slutar på -er och dessutom helst har omljud) och det är precis det som är problemet med av "språkexperter" påhittade former som bior och avokador - de har akut accent. Gör gärna experimentet att uttala bior och avokador med samma betoning som "senap". Då blir det pluralformer som låter svenska, men det blir fel ändå.

Åtskilliga lånord med betoning på en annan stavelse än den första har pluralformer på -er (utan omljud) uttalade med akut accent: giraffer, chaufförer, champinjoner, butiker, statyer, förluster. Även -ar och -or förekommer tillsammans med akut accent hos en del sådana lånord: propellrar, reportrar, förmågor.

Moderatorshatten på:

Zombie skrev:Förresten undrade jag redan igår om tråden inte borde delas.
Men tänkte att TS är ju moderator själv, så hon kanske gör det om hon tycker...

Visst är det några inlägg som är OT men det skulle förstöra tråden som helhet om jag tog bort dem. Därför har jag inte delat tråden. Om tråden blir längre och OT-inläggen fler får jag göra en omvärdering.

Mats

Fructus exotica
Fructus är en av de få femininerna på -us; dessutom en s.k. u-stam som böjs litet ovanligt. Samma deklination som (det maskulina) guru i sanskrit, faktiskt.

Just nu kommer jag inte på något mer svenskt nomen på -o/-or med akut accent än Barbro, där åtminstone jag skulle säga Barbror. Och det namnet är helt enkelt den gamla oblika (böjda) formen av Barb(a)ra. Så kanske ett-noll till dig i grenen "böjning på enbart -r".

Men just deklinationstypen var inte min poäng, säg avokadoer eller avokadoar lika gärna för mig. Jag ville bara undvika dels vokalsammanstötningen, dels att göra ett redan långt (i svenskan) enledat ord ännu längre.

Det motstånd mot nya -r-ändelser jag har märkt har också gällt kortare ord och former som bioer och bioar. Möjligen accenten som skaver, men jag tvivlar på det, inte bara av de skäl HGJ gav exempel på.

Vad sägs om avocadosar?

Jag får mitt s, du får ditt r. Det blir väl en bra kompromiss?

Zombie skrev:Mats

Fructus exotica
Fructus är en av de få femininerna på -us;

Lexikonen håller inte med dig om detta ords genus:

http://catholic.archives.nd.edu/cgi-bin ... em=fructus
http://en.wiktionary.org/wiki/fructus

Nähä.

Då kan jag möjligen ha blandat ihop det med något jag har läst om att "fructus", "fagus" m.fl. förr var feminina u-stammar. Eller också hade jag "bara" fel.

Inger skrev:Vad sägs om avocadosar?

Jag får mitt s, du får ditt r. Det blir väl en bra kompromiss?

Det får mig att tänka på vad Erik Wellander skrev i första upplagan av Riktig svenska från 1939 (s. 161f):

Förvirringen ökas sedan genom att de främmande pluralformerna ej sällan uppfattas som singularformer: en jumpers, en shorts, en stilfull plöspumps, ett tips, ett tricks, en oldboys, en parias, en desperados osv., till vilka i många fall bildas ny svensk pluralis: jumpersar, tricksar, rälser, storser (=stores), gentlemens, oldboysar, Wandervögels, dator osv. I den stundom förekommande flertalsformen puttisar är pluralen betecknad tre gånger. Det italienska ordet putto heter i flertal putti. Denna form uppfattas oriktigt som singularis, och en engelsk pluralform bildas: puttis. Denna form missuppfattas i sin tur, och det bildas en svensk pluralform: puttisar, som knappast kan anses som en prydnad för vårt språk.

Detta skrevs flera årtionden innan det nuvarande ordet dator myntades. Det dator Wellander åsyftar är uppenbarligen en pluralform bildad till data ('information'), som i sig egentligen är pluralis men uppfattats som singularis.

"Puttisar"

Men de ävriga exemplen torde det väl inte vara någon som på allvar tror är singularformer? Utom möjligen ett tips, en räls (eller i alla fall rälsen) och en pyjamas, vilket ju numera är vedertagen svenska, trots att det heter a pair of pyjamas på engelska, liksom a pair of scissors där vi säger en sax.

I övrigt säger vi en jumper, ett par shorts, ett par pumps, ett trick, flera tricks, en gentleman, flera gentlemän etc. Antingen har herr Wellander hittat på övertydliga exempel för att idiotförklara läsaren och skapa berättigande för sin bok, eller också var somliga faktiskt mer obildade förr.

Mamma och morfar brukade förresten alltid bli osams om huruvida det heter en borr eller ett borr. Tror vi kom överens om att kalla själva borrmaskinen eller handborren för den och det lilla borrmunstycket för det. Vad säger språkpanelen?

Så har jag också uppfattat könsfördelningen hos borr.

Snälla du (och en massa andra), svenskarna i allmänhet kunde inte engelska 1939! Hade inte heller spanska runt sig som idag.

Tyska borde de dock ha kunnat. Det var väl andraspråk innan engelskan blev det?

Jag håller med om

en borr(maskin)

och

ett borr(ämne/munstycke)

eftersom ordet "ett" där syftar på ämne/stycke respektive. Själva den rundade och borrskårade metallbit som stoppas in i borrmunstycket kan dock även den kallas "en borr". Vilket kan bidra till förvirringen.

Och nej, svenskarna hade ännu inte överväldigats av den allsmäktiga engelskan i början av fyrtiotalet. Vi kan dock se småanpassningar till den redan på femtiotalet, genom att användningen av genitiv-s blev officiellare då man döpte saker till "Malin's Konditori" etc.

Inger skrev:Tyska borde de dock ha kunnat. Det var väl andraspråk innan engelskan blev det?

Jo, men flertalsändelserna på -s i tyskan är också få och inlånade, även om de numera är mer etablerade än i svenskan. HGJ kanske vet bättre hur det var på trettiotalet, men jag tror åtminstone de flesta är färskare än så.

Och jag tror inte de var något svenskarna fick lära sig i dåtidens teoretiskt inriktade och stilistiskt reaktionära språkundervisning.

Zombie skrev:

Inger skrev:Tyska borde de dock ha kunnat. Det var väl andraspråk innan engelskan blev det?

Jo, men flertalsändelserna på -s i den är också få och inlånade, även om de numera är mer etablerade än i svenskan. HGJ kanske vet bättre hur det var på trettiotalet, men jag tror åtminstone de flesta är färskare än så.

Och jag tror inte de var något svenskarna fick lära sig i dåtidens teoretiskt inriktade och stilistiskt reaktionära språkundervisning.

Talar du om tyskans ändelser nu?

För jag tänkte på det när HGJ gjorde sitt inlägg: är tyskans plural-s en inlånad böjningsform eller är den såpass gammal att man kan räkna den som inhemsk?