När jag för något år sedan läste en kursbok i gruppdynamik som jag fick låna av någon samhällsvetare slog det mig att det kanske finns en rätt enkel (och avdramatiserande) förklaring till varför individer med mild autism genom historiens lopp introducerat så många nya idéer och uppfinningar (vilket visserligen inte är ett bekräftat faktum, men desto mer historia jag läser desto mer övertygad blir jag om att autismkomponenten faktiskt fungerat som en idéskapande, omvälvande faktor i människopopulationer sedan lång tid tillbaka). Gruppdynamiken menar nämligen att - ursäkta om jag nu inte minns terminologin - att grupper alltid bildar sig ett antal normer, vilket sedan gruppmedlemmarna likriktar varandra efter, genom olika former av sociala tryck. De individer som känner att de får ut mest av gruppen tenderar givetvis att utöva störst tryck. Individer som känner att de får ut mycket lite av gruppen, blir likgiltiga inför den, emellanåt kanske upproriska, osv.

Ur detta kan man väl härleda att normalmänniskan lever hela sitt liv i en total normacklimatisering. Ända sedan födseln... Invaggas i olika fastställda sanningar, beroende på vilken grupp hon råkar befinna sig i...
Aldrig någonsin ett utanförperspektiv. Men om man tänker sig en individ som, pga neurologisk avvikelse, helt eller i stor omsträckning saknar den intuitiva förståelsen för det gruppbaserade normaliserandet, får man ju plötsligt istället en individ vars hela tankevärld är präglat av ett livslångt socialt utanförskap. Sanningar urholkas och alla värden omvärderas oavbrutet, inte av någon inneboende egentlig genialitet utan av den enkla anledningen att man är blind inför människors olika socialdiktat. I avsaknad av sociala ramverk, navigerar man friare bland idéerna. Ibland nödgas man kanske skapa nya.

Därmed inte sagt att alla med t ex AS skulle vara sk genier... Det är väl mycket uppenbart att så inte är fallet. Det samhällsomvälvande nytänkandet - kalla det framskridande i idéevolutionen om du vill - fordrar ju fler faktorer än enbart hög intelligens, eller enbart ett socialt utanförskap... Det krävs att en säkerligen rätt stor mängd olika variabler har exakt rätt värden vid exakt rätt tillfälle... Vissa nödvändiga idékomplex måste i rätt sammansättning befinna sig i nydanarens huvud innan denne utför några konstnärsstreck...
Mild autism, eller hela autismspektrat, tycker jag kan betraktas som Naturens sätt att mixtra och experimentera lite med människomassan... I de allra flesta fall händer inget alls, ibland blir det ett stort snedsteg (klassisk autism), i ett fåtal fall går det kanske rent "åt helvete" (Heil Hitler!), men ibland - vilket är desto viktigare att notera - sätter det mänskligheten i rörelse mot något överväldigande stort.

Suggestivt är allt jag skriver, allt måste vara bändbart... Att enbart tala om en autismkomponent när man behandlar ett ämne såsom detta är säkert mycket bristfälligt. Det sociala utanförskapet jag talar om skulle ju också kunna infinna sig i exempelvis personer med exteriöravvikelser, talsvårigheter, bipolaritet, överängslighet, eller vad som helst... Tänker spontant på Lichtenberg, som kanske haft sin puckelryggighet att tacka för att han historiskt sett "blev någon", som det heter... Swedenborg var det väl som stammade så förfärligt... Men det tycks då som om sannolikheten för ett nyskapande minskar drastiskt - de lär ju fortfarande klibba sig fast som värsta blodigeln vid de normivrande grupperingar de får tillträde till, även om det till antalet är få.

PS. Den som vill formalisera det ovannämnda får gärna göra det. Själv besitter jag inte den kunskap som krävs.

Jösses vilket långt inlägg.

Jag kan inte se att det finns "nya tankar". De stora uppfinnarna har varit personer som råkat befinna sig på rätt plats i rätt tid.

En tanke kan inte uppstå från ingenstans.
En tanke måste komma från någonstans.
En ide kan genomgå en transformation till en annan ide.
Ingen varelse kan föreställa sig någonting utan referensramar från intryck.
Det är inte slump att "Gud" tar en mänsklig skepnad i människors tankar eftersom vi själva är människor. "Gud" för en myra torde i teorin ta en skepnad av en myra.
"Nya ideer" kan inte uppstå från tomma intet.

Jag köper inte tanken om en fri tanke, vi tänker på det vi omger oss med. Ibland så skapas en väg mellan neuroner i hjärnan som öppnar möjligheter att utveckla en tanke till en annan.

"Du är inte unik. Du kan vara säker på att det du känner och tänker har känts och tänkts av andra tänkande och kännande varelser innan dig"
-Robert Svensson hösten 2008

De "nya idéerna" är väl helt enkelt ett sätt att omformulera och omdefiniera det hela, så att man skapar en ny och avvikande version av det kollektiva tankegodset kring vissa fenomen.

Att det sedan slår igenom ibland så att den tidigare avvikande definitionen blir allmängods, är för att visionären befinner sig på rätt plats i rätt tid och har tillräckligt med resurser. Dessutom är det ofta så att någon annan har kommit på samma sak tidigare utan att få lika stort gehör för det.

Så jag tror att ni har rätt båda två.

msitua skrev:Jag kan inte se att det finns "nya tankar". De stora uppfinnarna har varit personer som råkat befinna sig på rätt plats i rätt tid.

En tanke kan inte uppstå från ingenstans.
En tanke måste komma från någonstans.
En ide kan genomgå en transformation till en annan ide.
Ingen varelse kan föreställa sig någonting utan referensramar från intryck.
Det är inte slump att "Gud" tar en mänsklig skepnad i människors tankar eftersom vi själva är människor. "Gud" för en myra torde i teorin ta en skepnad av en myra.
"Nya ideer" kan inte uppstå från tomma intet.

Jag håller helt med dig.
Delar dock inte din tolkning av ordet "nytt". Begreppet har väl laggat efter senare insikter mänskligheten fått? Intrycken visade först på att idéer uppstått "ur intet", såsom det tycktes då, men senare intryck har visat på något annat och ordet "nytt" har då hos många individer hängt kvar vid den första föreställningen? Men, om språket är till för att förmedla och kanske bearbeta våra intryck, borde det då inte uppdateras i fas med förnyelsen av intryck? Alltså, borde man inte gradvis anpassa ord efter de nya intrycken, om möjligt?

Det jag personligen tänker mig med "nytänkande" är att föra samman redan befintliga idékonstruktioner till en idésammanslagning som inte återfinns i någon hjärna (såvitt man vet) bakåt i tiden. Detta borde väl gå hand i hand med det du skrev.

msitua skrev:Jag köper inte tanken om en fri tanke, vi tänker på det vi omger oss med. Ibland så skapas en väg mellan neuroner i hjärnan som öppnar möjligheter att utveckla en tanke till en annan.

Håller återigen med.
Vad människor anser om den fria viljan beror väl dock helt på hur de definierar frihetsbegreppet. Ursprungligen måste det ha betecknat att vara icke-instängd-i-en-inhägnad eller liknande, underförstått då att det var människor som spärrade in något, människor med insyn i och vetskap om både själva inhägnaden och det runtomkring. På senaste tid har ju människan dock upplevt en sådan enorm uppsjö av nya intryck, vilket gett henne så mycket nytt att relatera till... Som man egentligen inte borde kunna relatera till genom samma modell... Det är min uppfattning att det allmänna, naturliga språket helt enkelt inte hängt med, inte uppdaterats till att på lämpligt sätt kunna omfatta också allt det nya. Därav är det översållat med skönhetsfläckar.

Lnovgo skrev:De "nya idéerna" är väl helt enkelt ett sätt att omformulera och omdefiniera det hela, så att man skapar en ny och avvikande version av det kollektiva tankegodset kring vissa fenomen.

Ja, bra uttryckt.
Det rör sig förstås om memer alltsammans.

Lnovgo skrev:Att det sedan slår igenom ibland så att den tidigare avvikande definitionen blir allmängods, är för att visionären befinner sig på rätt plats i rätt tid och har tillräckligt med resurser.

Stämmer väl åtminstone för uppfinningar, dvs den teknologiska evolutionen. För idéer som inte på direkta sätt leder till bildandet av hantverk eller maskiner o dyl tror jag däremot inte att resurstillgång behöver spela någon roll överhuvudtaget. Däremot kan de sociala förhållandena i olika samhällen ha betydelse för idéens spridning och rentav betyda en dödskvävning. Beror förstås på vad det är idén aspirerar till, eller snarare tycks aspirera till.

Lnovgo skrev:Dessutom är det ofta så att någon annan har kommit på samma sak tidigare utan att få lika stort gehör för det.

Det gäller nog också framförallt för teknologin. Belyser kanske en intressant skillnad mot andra idéer, för bakom uppfinningar återfinns ju alltid - såvitt jag kan se - kapitalistiska drivkrafter.

Ignorera det jag skrev om ordet "nytt". Tolkade helt fel.

Jo, gruppdynamik är intressant. Ett allvarligt tankefel är att lika rättigheter implicerar att alla förtjänar att behandlas lika.

Tack Lnovgo som klargjorde vad jag menar.
Jag slår ibland knut på mig själv.

Jag misstolkade Pans begrepp av "nytt" för det ber jag om ursäkt

Klart som korvspad att flockmentaliteten hämmar tankar. Blockerar ej helt men undertrycker nytänk. Finns en inbyggd tröghet i en massa.

Sedan enligt E. Tolle så är forskare/vetenskapsmän bra på att tänka men att sina stora genombrott får de först när de slutar tänka. Pausar.

Får jag fråga, är ditt mål, ditt önskemål, det du vill - att tänka längre/tänka mer nytt än ngn annan? Du förkastade min väg förut så det ledde till att jag undrar vilka andra (bra) vägar i livet det finns.