Finns det någon där ute som har genomgått en NP-utredning utan att få en diagnos? Jag misstänker att det kommer hända för mig, men jag får resultaten först i maj. Det finns troligen för många kriterier som jag inte uppfyller.

Vad gör man i så fall, om man har flera svårigheter men dessa inte har något namn eller diagnos?

I Finland finns diagnosen "asperger light" för de som har "aspergerliknande" drag som ställer till det i tillvaron men som ändå inte riktigt uppfyller kriterierna för att få en AS-diagnos.

Vet faktiskt inte hur man gör om man inte får en as diagnos men ändå har så mycket svårigheter att det ställer till det för en

Min kille gjorde en utredning och fick svaret att han uppfyller kriterierna men inte får en diagnos för psykologen inte vill sätta stämpel, sen hette det att han inte uppfyllde alla kriterier. Han fick inget alls, men vi "överklagade" så utredningen kompletteras nu.

Han har stora svårigheter i livet och misslyckats med gymnasiet flera gånger osv. Nu har man lovat att han ska få tillräckligt med specifikationer på sina svårigheter så även om han inte får en klar diagnos så ska det finnas papper så han kan söka hjälp. Nu senast har vi sagt att han har aspergerliknande drag, men hoppas det blir mer klart nu. Mest hoppas jag på en ordentlig diagnos. Så tröttsamt att bråka med samhället för hans skull när han har så stora problem men inte får hjälp.

Man ser ofta att folk skrivit aspergerliknande drag men jag tror att det korrekta är autistiska drag. Asperger syndrom är en lindrig form av autism.

Förutom autism (HFA) och AS så finns också diagnosen Atypisk autism. Kanske den är tillämplig om inte alla kriterier uppfylls?

Alien skrev:Förutom autism (HFA) och AS så finns också diagnosen Atypisk autism. Kanske den är tillämplig om inte alla kriterier uppfylls?

Kanske, jag vet inte om jag uppfyller det heller faktiskt

Jag blev förvånad när det visade sig att utredningen min psykolog pratade om var en neuropsykiatrisk utredning. Han berättade aldrig vad han misstänkte, men psykologen sa att han hade skrivit nåt om AS i journalen. Hon tyckte det var mkt underligt att han inte sa nåt till mig. Jag tror att han trodde det eftersom jag hade varit väldigt isolerad när jag kom till honom, och då får jag flera sociala svårigheter. Lägg till det att jag har svårt för att "prata ut" och öppna mig.

En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Hemlig skrev:En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Vad kan konsekvenserna bli av en sådan diagnos? Vilken hjälp kan jag få?

Hemlig skrev:En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Är "autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) ett uttryck för detta? Jag har fattat det så Om jag fattat rätt borde personer med den diagnosen kunna ansöka om LSS-insatser precis som personer med atypisk autism?

Flinta skrev:

Hemlig skrev:En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Är "autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) ett uttryck för detta? Jag har fattat det så Om jag fattat rätt borde personer med den diagnosen kunna ansöka om LSS-insatser precis som personer med atypisk autism?

Det är ett annat namn för atypisk autism

MsTibbs skrev:

Flinta skrev:

Hemlig skrev:En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Är "autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) ett uttryck för detta? Jag har fattat det så Om jag fattat rätt borde personer med den diagnosen kunna ansöka om LSS-insatser precis som personer med atypisk autism?

Det är ett annat namn för atypisk autism

Intressant! "Autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) = atypisk autism


Moderator: Fortsatt diskussion om olika slags diagnoser har avdelats hit: atypisk-autism-autismliknande-tillstand-t9842.html

Det här var rätt intressant med olika diagnoser, men jag ville fokusera på vad som händer med en människa som går igenom en utredning utan en/flera slutlig(a) diagnos(er). Är det tillbaks till ruta ett som gäller? Om det visar sig att man endast har vissa drag av ett tillstånd, kan NP-laget hjälpa på något annat sätt? Finns det någon här på forumet som har varit med om att inte få en diagnos, som kan berätta om sina erfarenheter?

Majan: Jag skulle fråga utredaren/utredarna. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag får en AS-diagnos?" alt. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag inte har AS men stora svårigheter iaf och behöver mkt hjälp?"

Bra är att visa att du förväntar dig hjälp.

Hälsn Flinta

Flinta skrev:Majan: Jag skulle fråga utredaren/utredarna. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag får en AS-diagnos?" alt. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag inte har AS men stora svårigheter iaf och behöver mkt hjälp?"

Bra är att visa att du förväntar dig hjälp.

Hälsn Flinta

Det ska jag absolut göra, men jag ville vara förberedd inför sista besöket. Min erfarenhet är att man måste veta nästan EXAKT vilken hjälp man vill ha/behöver, annars blir det ingenting. Tyvärr är det så, och jag vill verkligen inte att den här utredningen blir förgäves.

Majan skrev:

Flinta skrev:Majan: Jag skulle fråga utredaren/utredarna. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag får en AS-diagnos?" alt. "På vilket sätt hjälper ni mig om jag inte har AS men stora svårigheter iaf och behöver mkt hjälp?"

Bra är att visa att du förväntar dig hjälp.

Hälsn Flinta

Det ska jag absolut göra, men jag ville vara förberedd inför sista besöket. Min erfarenhet är att man måste veta nästan EXAKT vilken hjälp man vill ha/behöver, annars blir det ingenting. Tyvärr är det så, och jag vill verkligen inte att den här utredningen blir förgäves.

Jag skulle göra precis som du gör. Förberedelse är A o O för mig. Tänker/skriver jag inte iförväg ut/ner vad jag vill få ut av ett möte blir det oftast inge bra och jag får inte veta något eftersom jag inte kommer på frågor. Be om fler möten med utredarna utöver det mötet där du får höra om du har AS eller inte (borde va regel tänker jag).

Jag fick inte AS-diagnos men utredningen har ju visat andra diagnoser som ger mina problem och dessa ska jag nu ska få vård för.

Aspkvinna skrev:Jag fick inte AS-diagnos men utredningen har ju visat andra diagnoser som ger mina problem och dessa ska jag nu ska få vård för.

Vad fick du för diagnoser, var det du eller alfapetsmamman som skrev om det i annan tråd?

MsTibbs skrev:

Aspkvinna skrev:Jag fick inte AS-diagnos men utredningen har ju visat andra diagnoser som ger mina problem och dessa ska jag nu ska få vård för.

Vad fick du för diagnoser, var det du eller alfapetsmamman som skrev om det i annan tråd?

Eh, jag vet inte om jag skrivit om Aspkvinnas diagnoser men jag har iaf fått diagnos på dubbel bokstavsuppsättning. Att jag sen funderar på om jag hade fått exakt den diagnosen om läkaren hade uppmärksammat annat han missade är en annan femma.

MsTibbs skrev:

Aspkvinna skrev:Jag fick inte AS-diagnos men utredningen har ju visat andra diagnoser som ger mina problem och dessa ska jag nu ska få vård för.

Vad fick du för diagnoser, var det du eller alfapetsmamman som skrev om det i annan tråd?

Och jag skrev i Privata om mina.

Skickar dig PM.

Aspkvinna skrev:Jag fick inte AS-diagnos men utredningen har ju visat andra diagnoser som ger mina problem och dessa ska jag nu ska få vård för.

Det vore intressant att veta vilka diagnoser det var, om du vill berätta.

Igår kom den stora dagen. De berättade, som jag redan visste, att någon remitterade mig dit pga misstanke om AS. Sedan sa de " och det är också den diagnosen vi har satt" Det värsta var att de efter det refererade till en incident som mina föräldrar hade berättat om och det var tydligen ett tecken på att jag "inte förstår hur andra människor tänker"!!! Personen som sa detta var ironiskt nog den av dem som hade träffat mig EN (1) gång och aldrig ens utfört en enda intervju eller ett test med mig.

Jag vill bara komma därifrån eftersom jag kände mig så förolämpad. Inte för att de trodde att jag hade någon diagnos, men för att de uttryckte sig så nedvärderande mot mig. Dessutom var min pojkvän, som för inte länge sen avfärdade som omöjligt att jag skulle ha AS, med på mötet. Efter deras tal stämde han in och bekräftade hur "udda" jag är och att det inte går att prata med mig, att diagnosen var helt korrekt, etc. Jag kände det koka inom mig, men bestämde mig för att smälta detta och läsa igenom deras omdöme först innan jag kontaktade dem igen. Jag ville verkligen inte skapa någon scen, utan framföra min kritik lugnt och sansat.

När jag läste igenom bedömningen upptäckte jag flera sakfel, till exempel min ålder när jag lärde mig läsa, det stod att jag hade vissa intressen som var helt felaktiga, läste hela tiden, att jag "arbetstränade" när jag i själva verket hade ett jobb (och detta är bara några fel!).

Jag blev bara argare, och hade en hemsk dag och natt. Jag var tvungen att ta min sambos ångestdämpande medicin för att kunna somna över huvud taget. När jag vaknade letade jag upp diagnoskriterierna och insåg att jag inte uppfyllde några av kriterierna när det gällde sociala relationer. Vissa kanske kunde verka stämma, men det kan förklaras av andra saker. Jag vill inte riktigt gå in på varför, men nu märker jag äntligen vad som ligger bakom.

Sambon är inte heller till något vidare stöd. Ena stunden säger han att jag ska acceptera diagnosen. andra stunden är det "klart att du ska vara kritisk". Så pågick vårt samtal, fram och tillbaka, hela kvällen. Till slut bad jag honom att vara tyst och inte störa mig mer.

Jag vet faktiskt inte vad jag kan få för stöd här, om jag kan få något alls. Vi kan väl säga att jag att jag bara ville skriva av mig litet, kanske.

Skriv ned invändningar att ta med till återföringssamtalen. Bed dem rätta sakuppgifter i journalen.

Om du inte får gehör och fortfarande inte accepterar diagnosen, fråga efter lämpligt ställe för second opinion. Patientnämnden skall veta besked när diagnosteamet trilskas.

Forumet avhandlar ämnet litet halvhjärtat i Tvivlar du på din aspergerdiagnos?

Jag fick komma två gånger för återkopplingssamtal och med lista och märkpenna gick vi igenom hela utredningen tillsammans för att allt skulle bli rätt.

Alla saker som jag inte förstod fick jag i samtalen också förklarat för mig om hur och varför man såg på vissa saker.

Oavsett om det är rätt eller fel diagnos ska sakfel rättas och du ska få en förklaring hur dom resonerar på ett sätt som du känner att du förstår.

Jag ska gå på det vissa kallar återkopplingssamtal imorgon, och har redan nu strukit under alla sakfel, trots att det har var varit jättejobbigt att läsa.

Jag ringde dem två gånger, igår och idag, och lämnade telefonsvar om att det är viktigt och att jag vill att de ringer upp snarast. När de ringde upp igen berättade jag inget om hur missförstådd och kränkt jag kände mig, för det kändes inte som det var läge för det. Jag bara bokade en ny tid. Nu i efterhand kan jag inte vänta på att få det ur mig. Jag ska dit imorgon kl 10, men det innebär ännu en ångestfylld eftermiddag, kväll och natt för min del.

Det här är en privat utredare som jag har fått genom vårdgarantin, så jag vet inte om jag kan få någon hjälp av Patientnämnden? Jag vill gärna ha någon kunnig som jag kan prata med så fort som möjligt, helst omedelbart.