Från annan tråd:

Pemer skrev:Jag gjorde själv redan för flera år sedan en grej som skulle kunna passa som underhållning i något sammanhang, att jag började sjunga olika nationalsångers melodier med texten från "Sång till Norden" (dvs "Du gamla, du fria"). Man fick mickla rätt ordentligt ibland, men jag fick till det på alla melodier jag ville.

sjunger-ni-mycket-t7428-72.html

Den heter ju "Sång till Norden" och skrevs som en hyllning just till den fjällhöga Nord Dybeck så gärna vill leva och dö i. Ganska sanslöst att man kom att uppfatta den som rimlig och vettig som svensk nationalsång, den handlar ju inte ens om Sverige utan om Norden. Uppenbart redan av texten.

Förvisso nämns Sverige i den ena av de två ytterligare verser Louise Ahlén skrev 1910, och ville man nu verkligen ha en nationalsångsmässig nationalsång är det desto märkligare att man inte har gått ut centralt med att lära ut sången med de verserna också. I sammanhang där man sedan bara anser sig ha tid med två verser skulle i så fall den vettigaste förkortningen vara att sjunga vers ett och fyra.

Men som nationalsång är det rätt självklart att "Sång till Norden" suger härsken getpung, typ. Dessutom den märkliga egenheten vid så otroligt många instrumentala sammanhang, att man börjar med att riva av sista raden av melodin en gång först som ett "intro". Skippa hellre det, och ge tid för minst de två verser folk i allmänhet åtminstone känner till. Bara en enda är ju helt rubbat. De två kända verserna är snarare en enda vers, bara det att första och andra halvan är identiska.

Jag menar, vad säger "den första versen" rent textmässigt, och vad tillkommer i "den andra versen"?

"Åh du gamla du fria fjällhöga nord, jag hälsar dig!"

Själva "Hej"-et, så att säga. I andra versen börjar sångens jag verkligen prata till den fjällhöga nord.

De gånger man bara får sjunga en vers så har man inte sjungit något som innehåller något av vettigt värde. Och har man tid att framföra ett lands nationalsång eller inte? Skit i det annars! Få andra nationalsånger är dessutom kortare än två verser av "Sång till Norden", så vadå "inte har tid"?

En sak med om nu "Ja vi elsker" eller "Vårt land" möjligen må ha fjorton verser, att man sällan sjunger/spelar allihop. Men en så kort sång som vår, som består av två så korta verser, där bara den första utan att följa upp med den andra är som att säga ingenting... det är verkligen sorgligt korkat...

Misshandlad, missförstådd och stympad och jag vet inte vad. Och vad fan betyder "du gamla, du fria", i vilket avseende är det den fjällhöga nord är "fri"? "Luften är fri"?

Där försökte man snabbt introducera en smart ändring till "Du gamla, du friska" och sången började skrivas ut så i sångböcker, men något pucko som hade varit god vän med Richard Dybeck lyckades med konststycket att stoppa det och få alla att dra i bromsen och återställa Dybecks på den punkten så lama text.

Bajs är vad det är. Nationalism har vi aldrig varit bra på i det här landet. Allt för många som ska försöka sig på det kan inte själva undvika att slå över i rasism i stället. Och de som faktiskt inte gör det blir i allmänhet ändå anklagade för rasism, de med.

Byt till von Heidenstams "Sverige" i stället!

...eller kanske rentav "Öppna landskap", den skulle verkligen passa fint!

"Öppna landskap"? I Sverige finns det ju massor av skog!

Hehe.... bra kommentar, det är väldigt sant!

Men visan är väldigt fin, och jag tycker den skulle kunna göra sig väldigt väl.

Fast jag lyssnade just på Heidenstams "Sverige"... Så ska det låta!

Nää, jag vill ha Henrik Dorsins sång! Sjung så här på melodi Rule Britannia:

Heja Sverige! Vårt kära fosterland!
Sverige kanske kan va bäst nån gång ibland
Heja Sverige! Vårt kära fosterland!
Sverige kanske kan va bäst, men hand i hand!

Den var bra, Kahlokatt!

Äsch Sveriges riktiga nationalsång är ju ändå Små grodorna. Och vår riktiga nationaldag är midsommarafton. "Det vet väl alla!"

Synd att midsommarafton inte är samma datum år efter år, men det är ju kyrkans fel, de förhandlade för länge sedan om vilka helgdagar som skulle strykas för att få mer arbetstid och en sjuk kompromiss blev att midsommarafton alltid infaller på en fredag.

Det har hållits ett antal omröstningar genom åren i bl.a. dagstidningar om vilken som borde vara Sveriges nationalsång, men det har inte blivit något reellt resultat, vi har fortfarande kvar samma gamla eländiga nationalsång!

Jag tycker delar av nationalsången är rätt bra, t ex:" Jag vill leva, jag vill döööööö i Norden." De nordiska länderna ligger relativt högt i antalet självmord per år. Å andra sidor finns det diktaturer där man går ut med en nolla i självmordsrapporteringen. Med andra ord är Sverige ett relativt fritt land dessutom, alltså yttrandefrihet och mera öppenhet än vissa andra länder.

...

Pemer skrev:Byt till von Heidenstams "Sverige" i stället!

Ett mycket bra förslag, om det inte hade varit för att den är så svårsjungen. Bortsett från att Sverige inte nämns i texten till Du gamla, du fria, så tycker jag dock att den helt klart håller måttet. Du får väl ändå erkänna att melodin är fin, Pemer?!

Pemer skrev:Om vår s k nationalsång

Trodde inte man fick sjunga den längre, ioch med att allt som ens antyder någon som helst form av nationalism verkar totaltabu nu för tiden.

När nationalsången valdes var vi i union med Norge och då kändes det kanske lite magstarkt att tvinga norrbaggarna att hylla Sverige.

Annars kunde man väl använt Hårgalåten? Den innehåller ju ingen nationalism så då skulle det problemet varit löst.

Hårgalåten är ju skitläskig! En massa människor som dansar sig till döds när djävulen lirar. Vi fick sjunga den i skolan i mellanstadiet och jag tyckte att den var fruktansvärt hemsk!

Mja, valdes och valdes... den har aldrig valts som nationalsång, och riksdagen brukar avslå motioner om att stadfästa den officiellt som onödiga.

Det verkar som att Sveriges Radios beslut 1938 att börja spela den som avslutning på kvällens sändningar är det mest konkreta valet bakom att den fått en såpass tung prägel av de facto-nationalsång. Och det var ganska långt efter unionsupplösningen.

Annars fördes pressdebatter ännu på 30-talet kring hur pass lämplig den var som nationalsång eller inte. Och det är den ju inte.

Ser nu i Wikipedias text idag att Dybeck skrev "friska" från början, och själv kom att vilja ändra till "fria" mot slutet av 1850-talet. Att det var så det var har jag inte sett tidigare. Först år 1900 råkade sedan en präst som känt Dybeck tyvärr lyckas påpeka ändringen för operasångaren Carl Fredrik Lundqvist som var den mest aktive sångare som ofta framförde visan.

Men 1905 spelades den cylinderinspelning med Arvid Asplund in som är länkad och kan laddas ner från denna sida och där sjunger han "friska". Och ännu runt 1920 brukade den kallas blott och bart "folkvisa" när den trycktes i sångböcker.

Däremot är ett av de kända tidiga stegen mot att den kom att börja utveckla en status som nationalsång i vissa kretsar att Oscar II vid en promotionsmiddag på Lunds universitet 1893 reste sig upp när den framfördes.

Kungen 1893 och Sveriges Radio 1938...

Vad man lär sig.

Pemer skrev:Kungen 1893 och Sveriges Radio 1938

... och nästa chans kommer då 3189...

Richard Dybeck skrev sången till en folkmelodi 1844 och var nyss hemkommen från en vistelse i Idre (därav "fjällhöga").

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
/: Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.:/

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och förblir vad du var.
/: Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.:/

Den första versen känns mer modernt fosterlandsälskande, man älskar "stenarna där barn man lekt", man älskar naturen (som ju är mer nordisk än enbart svensk). Den andra känns mer förlegad, krig är inget vi är stolta över idag. Antar att det är vad som åsyftas med "minnen från fornstora dar". Låter som vi vill bli en stor krigarnation igen (som på vikingatiden och på 1600-talet?) Känns ju som ett hån när vi inte ens kan försvara oss.

Men det finns alltså en version "du friska", jag trodde det var den ursprungliga men det var det alltså inte.

Och Louise Ahléns tillägg från 1910 är nog rätt okänt:

Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade land,
Dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand,
/:Din fana, högt den bragderika bära.:/

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej mot allt i en värld
/: Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!.:/

Jag tycker vi ska vara stolta över våra krig mot dansk jävlarna och lussekoftorna.
Vi borde fira lite olika slag när dansken fick däng.
Nationalsången har en panskandinavisk ansats vilket inte riktigt fungerar eftersom vi aldrig fick tillbaka varken Norge eller Finland.