Jag vet fortfarande inte om det är något jag gör fel i att inte använda smileys. Om någon tagit åt sig av det också. Men folk är ju alltid starkare än jag så de tål mer. Så jag vet verkligen ingenting.
Jag vet att jag borde stanna ifrån människor. Det var så.


Och jag förstår inte, det Finns andra här som också skriver utan stor bokstav och så, men ingen säger åt dem. Inte så att jag klagar på dem, men det är väl taget som det också.

Jag vill bara berätta att också jag läst dina öppenhjärtiga inlägg här på forumet. (Trots att du inte använt stor bokstav i början av meningarna.) Tills nu har jag inte kommit på vad jag har att säga dig. Kanske kommer jag på något.

Vill bara med detta korta inlägg få fram att jag tror det är flera än jag som känner igen en hel del i dina funderingar över hur det är att leva, när man inte är riktigt som folk är mest.

Regnif, alla är inte emot dig.

Tack, Jonte.
Jag vet inte om det framstår som att jag tycker att alla är emot mig, men jag orkar inte just nu kolla på vad jag skrev. Känner mig skämmig. Och vill helst glömma bort det jag gör/gjort. Kanske skrev jag så, men jag är lite förvirrad just nu. Över olika saker i mitt liv, så det är inte bara här.

Jag känner inte för att skriva smileys just nu, så det kanske uppfattas som påhopp, jag vet inte. Har inte direkt namnet på detta humöret.

Det vore bättre om man såg direkt var man gjorde felet. Eller exakt vilket fel.

regnif:
Bloggar är det väl väldigt många som gör och därför blir det väl inte så många som läser varje blogg, personligen har jag nog läst ett tiotal inlägg på bloggar totalt, jag tycker de är tråkiga, troligen för att jag inte gillar ordet blogg.

Det var bara en person som påpekade det där med stor bokstav såvitt jag vet, sedan berättade du att du tyckte det var knepigt/jobbigt/hindrande eller något att använda stora bokstäver och sedan accepterades ditt sätt att stava såvitt jag ahr förstått, jag tycker du får skriva med de bokstäver du vill tills du tycker du orkar eller känner för att skriva med stora bokstäver, när väljer du

Smileys är inget måste, jag använder många men alla måste inte det, alla är vi olika på alla möjliga punkter.
Hade folk inte velat ha dig här hade de nog sagt det och hade de sagt något sådant så hade jag klagat på dem när jag sett det (fast jag läser ju inte alla inlägg så jag kan ju missa saker).

Om problem, jag måste säga att jag inte har någon bra koll på vad du har för problem faktiskt.
Jag har hittils fått för mig att du är alldeles ensam och att det finns en del som är rakt uppochner elaka mot dig
Det tycker jag är trist, vissa människor verkar inte inse den skada de gör, kanske för att det inte skulle skada dem själva att råka ut för detsamma.

Jag skulle vilja att du fortsätter och leva, jag vill iofs inte att någon går o dör alls men jag tror du är uppe i den värsta upplevelsen just nu skulle jag tro.

Något jag märkt med inlägg är att ju längre inläggen är så ju färre läser dem, tror det har mer med längden o göra än att du skrivit dem.
Detta inlägg är också långt så jag tror att det gör att du själv och kanske bara några till läser det som råkat följa tråden.
Minns att en jorunalist som var på en kurs jag var med på i någon form av mediaträning berättade att oftast tar man in korta notiser och var de för långa så kapade man dem nästan uteslutande från slutet.
Tyckte journalisten att det blev för mycket editerande så var det sannolikt att journalisten skippade hela pressmeddelandet.
Tror det har med att man är översköljd av saker att läsa och läser det man tror kommer att vara intressant.

Jag känner för o sätta ett plåster på dig så det blir bättre, anledningen att jag känner för att göra det är nog att jag som liten fick plåster mot allt möjligt (altså även sådant som inte var fysiska sår) för att mamma märkte att det hjälpte.
Det var en stor tröst för mig så jag skulle gärna ge dig den tröst jag fick då.

Så stort plåster dill dig regnif

Åh förresten, vet inte om detta behöver sägas egentligen men kanske, du är såklart mycket välkommen även på framtida träffar

nano skrev:Jag känner för o sätta ett plåster på dig så det blir bättre, anledningen att jag känner för att göra det är nog att jag som liten fick plåster mot allt möjligt (altså även sådant som inte var fysiska sår) för att mamma märkte att det hjälpte.
Det var en stor tröst för mig så jag skulle gärna ge dig den tröst jag fick då.

Så stort plåster dill dig regnif

Cyberplåster från mig med.

regnif skrev:Och jag förstår inte, det Finns andra här som också skriver utan stor bokstav och så, men ingen säger åt dem. Inte så att jag klagar på dem, men det är väl taget som det också.

Jag har inte tänkt på det men jag vet att jag sett kommentarer om hur man använder bokstäverna fast inte så ofta, vanligen första gången man gör det.
Men som sagt nu när vi vet så lär nog inte någon av oss som vet att du tycker det är problematiskt att ha något att anmärka på hur du skriver.
Vi får helt enkelt ta hänsyn till dig

Jaha, det accepterades hur jag skrev? Jag såg inte det själv.
Jag vet inte riktigt vad som menades med ömsesidighet heller som mondobeyondo (menade jag ju, skrev fel här förut) tog upp, om där ingick det om skrivsättet eller inte. Att jag skall skriva som andra gör. Även om det kanske också har att göra med hur man får fram meningarna. Men jag tror jämät att folk kan se vad jag tänker, iallafall IRL, så de kan säga det till mig.

Jag vet inte, kanske lika bra att börja skriva såhär, många som säkert stört sig på det utan att ha sagt något. Har tänkt på det innan många gånger. Kanske man orkar bättre att skriva såhär nu.
Jag vet inte, känner mig allmänt störig som människa just nu.
Kände jag iofs redan innan jag kom hit.
Eller mer, jag känner inget just nu, mer som att ha gått in i en vägg och stirrar. Ungefär som levande död.

Jag är beredd på att folk skall kasta ut mig, eftersom det finns mycket med mig som jag ser som folk bara pratat med varandra om utan att ta det med mig, vilket har sårat mig, så jag har blivit van vid det. Att det blir det enda som de kommer att ta med mig direkt om. Eller att de har bråttom och måste gå. Det är ungefär höjdpunkten oftast. Och att man måste lyssna på dem, men jag vet inte hur man för fram det egna så det blir intressant. Eller ens roligt. Jag verkar misslyckas med allt.

Ja, det stämmer väl om min situation/mina problem. Kanske har jag någon BPS/BPD, jag vet inte. Har alltid känt mig ivägen så har känt att det stämmer till slut, fast jag tänkte tvärtom. Att jag bara är ivägen så att jag måste gå.
Ja, det stämmer väl att jag känner mig ungefär som i ett sådant läge som du beskriver. Det är något jag själv funderat på.


Att man läser det man tror kommer vara intressant för en själv? Så gör jag, men jag kan läsa både långt och kort, men jag förstår hur du menar.

Jonte skrev:

nano skrev:Jag känner för o sätta ett plåster på dig så det blir bättre, anledningen att jag känner för att göra det är nog att jag som liten fick plåster mot allt möjligt (altså även sådant som inte var fysiska sår) för att mamma märkte att det hjälpte.
Det var en stor tröst för mig så jag skulle gärna ge dig den tröst jag fick då.

Så stort plåster dill dig regnif

Cyberplåster från mig med.

Nämen tack. Jag vet inte hur jag skall ta emot det, känner mig lite känslostyrd och därmed känslostörd tror jag, men jag hoppas det kan hjälpa.

regnif. För mig är det inget problem att du skriver långt. Det blir ju mer för mig att fundera över, och alltså även att känna igen mig delvis i. Så fortsätt du med att skriva på det sätt du trivs med.

Sedan är det klart litet svårare att veta vad man ska kommentera, när det är så många olika tankar och känslor som du tar upp i dina inlägg. Jag menar att jag inte vet var jag ska börja, om jag nu ska börja säga något kring allt det du tar upp.

Jag blir i alla fall glad av att andra inte har samma svårighet som jag utan att de ger dig feedback på dina funderingar.

Ömsesidighet, något som händer hos bägge de inblandade personerna typ.
Att låta båda prata någolunda på lika vilkor, kanske även ungefär lika länge utan att man påpekar att det är den enes eller andres tur att prata.

Jag tror jag har svårt att se från att ha mött dig att du skulle ha något problem med ömsesidighet i samtal för jag tyckte du gjorde det alldeles utmärkt och det var trevligt o prata med dig.
Du pratade kanske emellanåt lite långsamt men bättre det än att man inte hör vad någon säger, och dig gick det bra att göra
Du har en röst som är lätt att höra.

Jobbigt att tro att folk ska kasta ut dig
Dessbättre är komunen alltid skyldig att se till att de som vistas i komunen har sina grundläggande behov tillgodosedda.
Sådant som mat och tak över huvudet, något jag har satt mig in i med tanke på vad jag läst på lite olika forum och diskussioner jag deltagit i.
Det finns ingen tidsaspekt med i det samanhanget, behövs det så får komunen se till o hjälpa till genast om så behövs.
Det är behovet som styr, inget annat.
Bra att veta om det skulle bli kris en dag och du faktiskt blir utslängd.

Eller jag menar utslängd från olika saker, privata tillställningar med mera, allt. För att folk jämt har bättre sällskap så så har jag börjat tänka. Och är jag ensam länge så kan jag börja fundera på saker så "mat och tak över huvudet hjälper inte", för jag vet inte vad folk därutanför mig själv tänker, och då blir jag oroad efter en period liksom. Och om man får konstiga samtal, med mera. Stresskänslig kanske. Svårt för folk att tro något sådant tror jag, man tros väl att man gör sig själv till ett offer, när det är mer stressen som man inte tål som man försöker få fram och man vet inte om det är nått fram med eller inte. Alla signaler överallt.


Ömsesidighet i det med att låta den andra prata lika mycket, jaha var det det? För i text så ser jag ingen skillnad, där kan man svara hur mycket man vill tänker jag, som i längd o sådär. är kanske mer känslig för hur man lägger upp det, och ibland kanske jag är känslig öht för allt. Men när jag hör vissa saker så blir det som en vägg rakt för ögonen ungefär, jag ser ju, men som en störtning på nåt sätt. Att nu måste jag skydda mig och kanske självbeskydda men då får jag göra det har jag känt, för det är lite klurigt för mig att göra på ett bra sätt.

Nu kanske det går lite lättare att skriva såhär än förr, då jag bara fastnade på tangentbrädan när jag skall trycka på extra knappar när jag gör nya meningar.


Tack TK, det var bra att höra.
Jag tror att jag tänkt sådär också, att kanske är det mycket olika ämnen i och så, men det känns inte så från min sida liksom.

En blogg på en annan sida har gått sönder så jag är väl lite känslig därför eftersom jag inte kan avreagera mig och uttrycka mig där nu. Tror att det är någon som försöker stoppa mig från att uttrycka mig, så det är lite sådant. Paranoidt eller vad det kan vara. Lite olika saker som gör det.
Konstiga saker som händer hos mig.
Jaja.

ja, ibland kan det vara lite svårt att prata sammanhängande, för jag glömmer själv vad jag håller på att säga, om det är saker som händer eller om jag har vissa tankar samtidigt och så. Jag måste tänka så att inte jag blir skadad nån gång i framtiden (kanske en tvångstanke), så då kan det ta lite energi.
Men som det är just nu så skulle jag inte ens på ett möte kunna prata så sammanhängande tror jag. Är kanske nån slags stress då.

Ok, du missförstog mig, men det spelar ingen roll. Vad som spelar roll är att jag inte kritiserade dig eller anmärkte på ditt skrivsätt. Jag försökte hjälpa dig genom att gissa vad som skulle kunna hjälpa dig och tog då ditt sätt att skriva bara som exempel för en sak jag ville förtydliga.

Det jag kunde hjälpa dig med var ingen hjälp så jag ska låta bli att försöka mer. (Men om du orkar läsa andras inlägg i olika saker här på forumet så är det säkert en hjälp för dig.

Ibland behöver man tid att fatta saker, men rätt som det är kan saker man hört eller läst falla på plats har jag märkt, även om man inte hade nytta av det just när man hörde det första ggn.)

OK, nu kan jag läsa det du skriver. Tyvärr förstår jag ingenting iallafall, men nu är det kanske troligare att problemet är på min sida om nätet.

Men det är ju själva den hur ni mjäkar fram och tillbaka...!

KS kan du säga nåt konstruktivt?

Nej.
Krigarn mjäkar inte.

*asg*

En variant vore ju att skriva en egen tråd om bara dig, som en tråd där du bestämmmer reglerna.
Blir väl lite som en blogg kanske.
Du skulle ju kunna lägga en länk i din signatur till någon eller flera av dina bloggar, det blir väl ett par personer som tittar iaf.

It's your prerogative to be an *****

Too lame?

Har väl läst lite fler kommentarer, men känner att det är meningslöst för mig att skriva nu, så jag vet inte.
Jag gillar inte att bli åtskrattad av vissa (inte alla gör det) när jag har ångest, men jag förstår nog ändå vad folk menar.
Men det är meningslöst för mig att skriva om inte alla förstår.

regnif. Jag tycker nog att en del av de kommentarer som varit i tråden nu på slutet inte så mycket är kommentarer till vad du skrivit. Det har mer att göra med vad KrigarSjäl, nallen och mondo beyondo har haft för meningsutbyten i andra sammanhang.

Alltså menar jag att du inte behöver bry dig så mycket om dem. Det hade i vart fall inte jag gjort, om jag varit i ditt ställe. Så fortsätt du skriva - i denna tråd eller i andra trådar.