nallen skrev:Jag fattar fortfarande inte att det kan vara så djävla svårt att bestämma sig och sen stå för det.

Beror väl på om det gäller ett ONT el livslångt äktenskap. Gäller det äktenskap och barn, så måste man tänka sig för.

Fast en del är mer än lovligt veliga:

På lördagen drömde de om hus och barn. På söndagen gjorde Emma slut. På onsdagen tog hon tillbaka det, till hälften, och så började samma sak om igen. Myten om "den rätte" skapar tvivel som fräter sönder många relationer.

När vännerna frågar om Emma och Martin är tillsammans får de alltid nya svar. Sedan de möttes för ett och ett halvt år sedan har Emma gjort slut och ångrat sig fler gånger än hon kan minnas. "Men hur känner du då?" frågar alla.

- Det är ju det som är det svåra, det pendlar hela tiden. Ena stunden längtar jag efter att skaffa barn och vi funderar på "ska vi köpa ett nytt hus eller ett gammalt och rusta upp ..." Sen, när vi har bestämt hur många jordgubbsplantor vi ska ha så bara: "Nej, jag får panik, jag är ju inte kär i honom, jag vill leva det vilda livet!"

Myten om den rätte ställer till problem, förklarar sociologen:

- Många tänker att "den rätte kanske dyker upp en dag".

Men ibland visar det sig att "den rätte" redan fanns, berättar hon, fast man inte inser det förrän partnern till sist ger upp och träffar någon ny. Själva begreppet "den rätte" skapar mycket problem, menar Pia Spånghagen.

- Det finns ingen optimalt rätt person. Man kan bygga upp kärlek på många olika sätt med många olika personer.

En annan myt är att ett förhållande ska vara hundra procent lyckligt hela tiden.

http://www.dn.se/insidan/emma-tvivlar-a ... -karlek%5C

snyggsmartosexig skrev:Det är inte frågan om att hålla igen på känslor, det är bara frågan om att inte prata om dem.

Att inte visa känslor för någon är att hålla igen på dem. Att inte tillåta dem att utvecklas. Dessutom är det mycket möjligt att de märks ändå.

Bjäbbmonstret skrev:

snyggsmartosexig skrev:Det är inte frågan om att hålla igen på känslor, det är bara frågan om att inte prata om dem.

Att inte visa känslor för någon är att hålla igen på dem. Att inte tillåta dem att utvecklas. Dessutom är det mycket möjligt att de märks ändå.

Att inte prata om känslor innebär inte nödvändigtvis att man inte visar dem. Jag menar, återigen, att man inte ska prata om dem.

Det här med myten om den rätte i Aliens citerade artikel är exakt vad man märkt oh så väl så himla länge.

Det kunde ju inte vara mycket mer självklart att det finns MASSOR av tänkbara som skulle kunna vara den riktigt riktigt rätte för var och en av oss.

Hur troligt är det över huvud taget att särskilt många någonsin skulle lyckas ha turen att träffa den där ende exakt rätte om det verkligen var så att det fanns en sådan?

Det är ju bara att se sig om hur verkligheten ser ut för att se hur många som om inte annat med facit i hand näppeligen har haft någon av sina relationer alls med någon som tillnärmelsevis kunde ha varit "den rätte".

För min del är det min kanske starkaste käpphäst av alla. Självklart finns det inte någonstans EN ENDA suveränt rätt tjej för mig som det bara är frågan om jag någonsin kommer att träffa - utan tvärtom hur många som helst.

Det gäller bara att möta NÅGON av dem under sådana omständigheter att vi båda faktiskt lyckas se att detta kan vara den tillräckligt rätta och vara redo att se det och välja att satsa på en framtid tillsammans.

Apropå olycklig kärlek, så läste jag en artikel om en ny bok om separationer, "Efter vårt vi" av psykoterapeuten/familjerådgivaren Armando Liscano. Så här står det om boken i UNT 2009-02-17:

Kärleken är ett livsviktigt risktagande. Det krävs hjältemod för att tacka ja till den resa som kärleken innebär, menar Armando Liscano, som flera gånger träffat människor som inte vågat ge sig hän för att de känt sig paralyserade av rädlsan för en möjlig förlust. Ett fundament i fungerande parförhållande är tilliten.

http://www.bokia.se/efter-vart-vi-armando-liscano-9153429346/bok/9789153429340/

Kanske också en orsak att folk tvekar, förutom tron att man alltid kan hitta någon bättre/mer rätt.

Ja så var det för mig, jag höll mig borta från andra för jag var rädd för svek och smärta. Den som fick mig att kliva ut ur min skyddade värld visade sig sen oxå vara den som jag minst behövde för jag blev lämnad om och om i relationen. Men jag ångrar inget, för nu vet jag att jag klarar mycket mer än vad jag trodde. Jag är inte rädd för starka känslor längre, tvärtom avskyr jag att leva som jag gör nu, överlever utan att riktigt leva.

Att ständigt vara på utkik efter ngn ännu bättre stämmer inte in på mig. Det är helhjärtat och är det inte det så får det vara. Jag klarar inte av halvmesyrer. Känns det bra så är det bra, känns det inte bra så är det inte bra och då menar jag innerst inne, inte såna små saker som att jag alltid får ta ut soporna osv.

Att kunna känna istället för att resonera sig till vad man tycker tror jag kan vara svårt för AS? För mig har det alltid varit så att de jag gillar gillar jag villkorslöst och de jag inte gillar (de flesta) vill jag inte ha ngnting att göra med.

Alien skrev:... om det gäller ett ONT el livslångt äktenskap.

"ONT"? Jag antar du menade "One Night Stand" - borde det inte förkortas ONS?

nallen skrev:

Alien skrev:... om det gäller ett ONT el livslångt äktenskap.

"ONT"? Jag antar du menade "One Night Stand" - borde det inte förkortas ONS?

Jovisst. Så går det när jag försöker svänga mig med nymodiga ord för saker som jag knappt förstår.

En grej som du aldrig ska glömma, DU klarar av vad som helst om du litar på dig själv och ditt inre, om du bara ger upp och tror att andra människor är bättre än dig kommer du inte åtstakomma ett skit, självkänsla är viktigt och du kan inte tro det bästa om folk, ger någon dig kniven i ryggen så vet du att den personen är en manipulativ, falsk horunge, dom som står kvar vid din sida fast du har problem, det är dom som du ska lita på, världen är full av möjligheter, ge aldrig upp.

...'n' fuck you to!

det är också ganska jobbigt när man inte ens förstår att någon håller på och impar på en (över nätet så man inte ser allting, för annars så byter jag håll direkt när jag ser sådant), speciellt som att alla vet att man blivit lurad innan, man har gått ut med det IGEN så alla vet, va.

sen anklagas man för att vara en tjej som sticker när det slutar vara kul för en själv. när jag trodde att jag betydde något för dem. var bra, på något sätt ens. förutom någon att lura såhär. ett test, för att se om jag är något bättre än såhär. om jag har något värde, va. jag trodde liksom se mig själv på ett bra sätt, att ingen lurar ju mig, jag gör ju inget mot dem själv tänker jag så det händer ingenting. de verkar snälla.
om jag är smartare än såhär, än godtrogen och med ett åter öppet hjärta för folk. det kan nog vara igenstängt för resten av livet lika gärna.

nu reagerar jag inte personligen på någons inlägg här, utan det är egna erfarenheter jag ville dela med mig av.
då heter det att man är en massa saker.
fast man inte ens uppfattade det så. att man skulle bli "imponerad". och där andra redan är upptagna, skall man sitta och fortsätta där då, när de redan är upptagna så att man VET om det?

så det finns många besvikna och sårade/känsliga här.
trampar inte på någon vill jag barasäga. många har blivit sårade.

jag förstår väl att man vill få det sagt till en rakt sådär. bättre det.

om folk bara förklarade för en vad som gällde så skulle det vara enklare.
och det är ett helvete att bli lurad över nätet, så jag tar inte in något mer från okända nu, fast jag tänkt öppna mig.
så fler som velat hoppa framför ett tåg eller liknande finns här.


för att man just blir kallad för saker. när man inte ens visste vad som pågick. för att man inte såg. över nätet, va.
för att de trodde att man visste. att man visste att folk var rika/skulle impa, fast jagh tropdde de var fattiga, även om pengar kan lösa saker (tex. hus, j ag vill inte bo i lägenhet mer och bråka med folk. det blir bara bråk och man får inte göra som man vill)

men de borde ju ha vetat det. jag går öppet ut med vad jag är, aspergare, och ingen jävel förklarar för en hur saker och ting ligger till. hur folk har reagerat. ingen som direkt skriver till mig så att jag vet. jag får bara gissa genom olika signaler här oich var. det är jättejobbigt. förvirrande. tills man bara blir deprimerad.
och telefonen tänker jag fan inte öppna själv. det är någon som vill att man skall få ett helvete till liv tolkar jag det som.

jag vill inte ha någon just nu så jag inte skadar både den och mig och jag har ingen lust heller. för när det visst inte går att vara vanliga vänner utan att folk hittar på en massa äckliga skvaller om en, då får det fanimig vara. hellre tom då, än att man ler ärligt mot folk, och inte ens på ett jävla raggsätt.

finns fler sårade här. hoppas alla som läser är redan upptagna så slipper jag "lura" dem också.

det värsta är att bli sedd som hon den där som lurades och ville sticka sedan med flit.

jag skulle lika gärna kunna vara död eller dödad nu, helt sak jävla samma.

ja, jag hatar att spela med i NT-spelet också, dels för att det är fullt med lögner som ingen skall erkänna, och dels för att jag känner mig tvungen att bli någon annan. så det verkar inte sluta annat än att man vill seriöst byta planet. orka mer?
nu är jag kanske desperat, men man får aldrig någon chans.
för när man försöker vara lycklig ändå, le ändå, så får man bara höra att man gjorde det med FLIT.
att nu är allting okej. när man fick lura folk till att känna att det vore lika bra att ta livet av sig.
när man bara känner för fan helt likadant själv.

så desperat har man varit i flera år, det är liksom snart ingen mening att ens försöka ta sig någonstans.

så det är säkert jobbigt för alla. både killar, tjejer, NTs, NPF. det värsta är bara att bli lurad. när man tänkte att det inte hände igen. så nu skall jag vara smart och inte släppa in någon mer. inte le mer. så tror jag.
så de inte tror något igen. och får en anledning att se en som en sån där tjej igen.
kan lika gärna quitta som det är nu.
och detta är inte något ragg, för jag har verkligen ingen lust med det här nåt mer. och kan man ta upp det här med folk annars, utan att bli skrattad på i ansiktet? eller risken att inte bli trodd på. är inte säker. men det är det värsta. så slösar hellre min tid med att dravla om det här.

och nu vet jag bättre. eftersom jag går ut med detta igen, men inte tänker gå på det där igen så är det helt sak samma. så värdig känner jag mig i folks ögon. så mycket betyder man. så mycket man trodde sig betyda..sedan säger folk därute att de inte bryr sig om den där barnaliknande lilla konstiga saken, och tror inte man fattar vem de menar.. *rosenrasande och det är tur att jag inte är med i brottsregistren, ursäkta uttrycket*
för tyvärr, att man brydde sig. men sedan betyder ens vänskap inget mer.

så, samma här. ett numer levande lik.
värre finns inte.
man undrar varför man vart född. för att vara värd sådant här.
jag trodde de såg. att jag var mer än såhär.
att jag själv ens trodde på mig själv. och därmed trodde mig behandlas så också. bara för att jag hade problem sedan innan. visste inte att det var det som var felet. anledningen till att förtjäna att bli lurad igen.
attman inte betydde någonting.
att ens leenden nu är bara ragg-leenden, även om de inte ens vet vad man tänker. och att godtroheten nu är helt utnyttjad så det är sak samma nu.

bättre att vara tom än att le mot dem, det känns som att det vill de nu.
eftersom de tydligen vet hur de skall tolka. och redan känner mig såhär väl. att det är det här vad jag är värd.
och att man blev lurad utan att man visste det. för att man inte hade räknat med att bli behandlad så igen. speciellt när man tror på vissa som låter så förstående. att SÅ tragiskt kan det inte vara.

som möten mellan NTs.
jag vet inte längre.
det enda folk vill ju är att man skall bli sårad. så det kan vara ett bra avslut på det hela. någon har nu dött. skoj. jaha.
jag vet ingenting nu. dubbla budskap. för jag försökte gå ut med att jag har lite dubbla problem själv. sen går de bara och förvärrar det, det som jag trodde de förstod att de inte skulle göra.
sedan så skall man tydligen ta mediciner för att man jämt blir såhär bemött. för att man faktiskt går ocH TROR på folk. men de går och testar en.

är det såhär mycket man skall ljuga så vet jag inte vad. jag kommer ändå inte att bli o-aspig ändå, va. så varför är det så fel med att vara den man är?
tydligen.
jag är så besviken och känner mig så sviken.
förlåt om jag vägrar att hålla på på detta fjantiga sättet.
men även jag har lärt mig att dölja vissa saker nu. det är helt absurt allting.
därav "krokodiltårarna". jag är så förbannad. man får inte ens känna som man gör, utan att det måste vara lögn med det.
är det såhär i NT-världen? ta bort mig ur den då för det är bara meningslöst att hålla på såhär. et kanske var fel av mig att tro att jag kan leva 'normalt i den. det är värdelöst att spela med några regler som man finner helt onödigt, fel, larvigt. för det behöver man ju inte gå på folk liksom. men det tycker jag folk gör ändå. utan att vara NPF. spelar det någon roll?

möten Med NTs*

ville bara tillägga, att bli dömd innan folk ens möter mig, det är fan det värsta som kan hända. spelar något någon roll då?
tänk om jag hade....varit något bra då? något att vara värt att träffa. värt att umgås med. som det är nu, tror jag inte det. men tyvärr så trodde jag just det. att jag sågs av andra ocksås om jag såg mig själv som. kanske någon som kan tillföra något bra i det hela.
tydligen inte.
tydligen bara liten skitunge som man inte bryr sig om. nähä, det var nog fel att bry sig om dem också.
jag trodde man ville vara vänner med mig efter allt. då förstår jag inte det till annat än att jag blivit dömd på förhand eller lurad med flit utan några känslor, eller en kombination?

jag trodde jag sågs som något kul, jag. inte ens något nödvändigtvis i att jag skulle vara fin, men ENS rolig. nähä, inte ens det. ingenting.

tänk om man sade till NTs att DE är paranoida?
är så förbannad. en del skall användas som syndabockar, vilket jag sagt att jag vägrat vara. ändå så gör de så...
som att det man säger inte kan tas på allvar.
det är det värsta.
när man ändå har en tro på att kunna tas för den man är. och det man säger.

Visst är de paranoida. Och livrädda för något lite för avvikande. Problem i tillvaron kommer man alltid få ibland, det kommer man aldrig ifrån. Minst lika mycket i en relation NT+NT.

Och ju mer man strävar i partnerletandet efter att hitta någon som verkar absolut problemfri när man möts, desto värre är väl nästan risken att det kan gå och bli den dag det väl dyker upp... problem!

Med någon som verkar problemfri kan det väl bara bli värre och värre, med någon som redan har lite problem här i världen och har upptäckt dem och håller på och jobbar med dem kan det tvärtom bara gå bättre och bättre. Eller?

Men någon som nämner öppet att han/hon har något sådant som Asperger eller ADHD.... nej, usch, så hemskt... det måste ju kunna innebära problem... mycket mer än någon som inte berättat just något om sig själv, men som kanske är narcissistisk psykopat eller så...

Ja... usch, ja... det är inte lätt... det är synd om människorna... allihop!

Nu är inte jag någon expert på relationer men jag såg en trevlig tjej i dig.

Vet inte om jag fattar fel men är det så att du helst skulle vilja träffa kärleken, verkade lite så på texten du skrev tyckte jag och att den inte varit besvarad?

Min erfarenhet när det gäller relationer är att dem jag träffat på barer och sk uteställen/krogen oftast varit folk som mest är ute efter något tillfälligt och just är ute efter ragg för stunden
Inte riktigt min grej, tycker det verkar fungera bättre att träffa folk i jobbet eller på kurser (fast på kurser finns både de som är ute efter ragg och de som är mer i min smak).

Får försöka komme ihåg o skriva klart senare för nu måste jag göra mat.

Pemer skrev:Visst är de paranoida. Och livrädda för något lite för avvikande. Problem i tillvaron kommer man alltid få ibland, det kommer man aldrig ifrån. Minst lika mycket i en relation NT+NT.

Och ju mer man strävar i partnerletandet efter att hitta någon som verkar absolut problemfri när man möts, desto värre är väl nästan risken att det kan gå och bli den dag det väl dyker upp... problem!

Med någon som verkar problemfri kan det väl bara bli värre och värre, med någon som redan har lite problem här i världen och har upptäckt dem och håller på och jobbar med dem kan det tvärtom bara gå bättre och bättre. Eller?

Men någon som nämner öppet att han/hon har något sådant som Asperger eller ADHD.... nej, usch, så hemskt... det måste ju kunna innebära problem... mycket mer än någon som inte berättat just något om sig själv, men som kanske är narcissistisk psykopat eller så...

Ja... usch, ja... det är inte lätt... det är synd om människorna... allihop!

ja. precis. minst lika illa kan det ju gå för NT + NT..
ja, jag trodde ju själv att de hade problem som man kunde få dela..att man kan få beskydda den/dem (folket omkring den då), och bli beskyddad och dela med sig. men de hade ju roligare människor att gå iväg med sedan verkar det som, tyvärr.
jag kan ju vara excentrisk och så, men det trodde jag att de såg. utan att det skall behöva gå sådär då.

ja, hehe. det är synd om alla..

nano skrev:Nu är inte jag någon expert på relationer men jag såg en trevlig tjej i dig.

Vet inte om jag fattar fel men är det så att du helst skulle vilja träffa kärleken, verkade lite så på texten du skrev tyckte jag och att den inte varit besvarad?

Min erfarenhet när det gäller relationer är att dem jag träffat på barer och sk uteställen/krogen oftast varit folk som mest är ute efter något tillfälligt och just är ute efter ragg för stunden
Inte riktigt min grej, tycker det verkar fungera bättre att träffa folk i jobbet eller på kurser (fast på kurser finns både de som är ute efter ragg och de som är mer i min smak).

Får försöka komme ihåg o skriva klart senare för nu måste jag göra mat.

tack för det. men jag är inte så ofarlig som jag ser ut..eller är det tvärtom? hehe.
ja, jag trodde den var besvarad. det sades att det var så. genom saker som skickades till mig och sådär, över nätet, så att jag tänkte är det såhär eller är det inte? jag var lite sådär i början att det är nog inget att närma sig, men det blev så ändå. för att jag tänkte att jag är säkert nåt bra, det ser de också, tänkte jag bannemig...och vad är det här för uppmärksamhet, det är ju kul tänkte jag. kul att någon kan gilla mig, vad bra, äntligen som jag ser det...såhär bra är jag! äntligen någon som inte är elak och sprider saker om mig eller nåt. äntligen någon som ser mig som annat än ett våpigt pucko.

att jag ses som lika med dem. något att dela med dem. så ja, det stämmer väl att jag sökte sånt. men nu skall jag nog skaffa mig nog en annan bild av det där. kan lika gärna älska saker nu, tror jag. som vanligt.
eller jag vet inte, men jag skall nog vara mer försiktig nu iaf. även om jag inte vet om jag gjorde något...mer än att jag var mig själv. och godtrogen. så det får jag väl ta bort nu då kanske. för det är synd att man inte kunde vara bra vänner efter det, efter allt man hört att man är. och att man inte bryr sig, hörde jag. vilket jag räknat med att man gjorde. så jag vet inte riktigt vad tänka nu. eftersom jag gick med på att vara vanliga vänner sedan, som jag inte vet om de förstod (det var inte så mycket direktkonversation) men det vet jag inte om jag har värdet till enligt dem, tyvärr.

det är lite komplicerat som här kanske synes...

att vara det här ragg för stunden är nog inget jättesmickrande, så. visst kan det vara kul att någon kan uppskatta nån sådär, som de ju måste göra om de ens tänker börja ragga, va, men betyder man inget mer än lite prat i någon minut så är det ju tråkigt. den man pratar med en stund borde ju kunna tänkas gå att prata med igen? om man inte var så hemsk för dem alltså..
så jag förstår inte det här med att pratas vid en gång, sen aldrig mer. man kan ju prata olika mycket med alla? så jobbigt att börja undvika folk helt på grund av sådana saker..bara för att man inte kan vara bästisar...:/
och det med bästis har jag försökt skaffa mig genom åren men aldrig haft. tror mest folk var med mig för att vara snälla för att man inte hade andra heller, vad vet jag. men riktigt sällan var det ju och mycket usäkter, så man undrar.

och intresserar jag inte någon psykiskt, så kan det ju vara, va..
då kan de fan inte vilja ha något annat med mig heller. om innehållet i mitt huvud inte kan tilltala dem. det är ju samma med mig om dem. har de inget som intresserar mig i huvudena sina, så är det inte mycket jag har att dela med dem. då får de se ut hur de vill. endast ett skal intresserar mig inte liksom. och saker har jag eg. fått nästan nog av i mitt liv, haha. visst att man köper saker ibland, men jag får tom. ångest av att köpa billigare saker, om det inte är livsmedel och sådant.

det känns ibland som att jag är lite NT, lite NPF..
lite paradoxalt, då jag som liten såg folk i särklass bredvid min klass, och man hörde att man inte är "som dem", alltså en autistklass. sedan så får man själv och får en sådan diagnos. så jag trodde förut att jag "inte är sådan", men jag hade inget emot dem heller, så. nu när man vet att man har gemensamt med alla men ingen verkar förstå, så känns allt kört så istället, heh.

regnif: För helvete! Nya meningar inleds med VERSAL. Jag orkade inte ta mig igenom ens en tredjedel av ditt första inlägg i den här tråden.

nallen: Äh, det är väl inte hela världen.
Nog för att jag gillar att se stor bokstav (fast endast för att jag lärde mig det i skolan till slut (tänkte: det är ju bokstäver allihopa (i handskriven text blandar jag stora och små bokstäver huller om buller))).

regnif, jag kan tipsa om en sak, killar (antar utan att veta att du letar efter en kille eftersom du är tjej) blir mer mogna någon gång mellan 25 och 30 enligt min erfarenhet.
Till slut står de för vad de säger tom.

Hörde en som sade att en tjej fått ett tips om hur man hanterar killar, "only pay attention to what they actually do and almost nothing to what they say".
Det stämde enligt honom väl överens med vad han kallade sina "college days" då han sade de mest vackra saker för o komma innanför byxorna på så många tjejer han kunde.
När talet var över så visade det sig varför han berättade det, hela talet var egentligen riktat till hans barn och just den delen till hans dotter som var i den ålder då hon börjat gilla killar.

Om en kille verkligen gillar en tjej så kommer han inte o försöka gömma henne som om hon är någon han vill gå till sängs med o sedan bli av med.
Fast det finns ju sådana tjejer också, någon undersökning påstod att 20% av mänskligheten bestod av den gruppen (både tjejer o killar).
Sedan en bred majoritet som var mer sansade och sedan tror jag det var runt 10% som väntade på "den rätte".
Också här gällde det både tjejer o killar.
Fast det är ruskigt lätt att hitta de där aktiva killar o tjejerna för de gör ju reklam för sig och tar initiativ så fort de får chansen så det blir svårt o veta att det ens finns de som fungerar annorlunda.

Något av det jag snappat upp iaf...

Något jag noterat att både tjejer o killar gillar är att man har sk ordnad ekonomi o klarar sig själv om så skulle behövas.
Man behöver inte vara rik och strö pengar och saker omkring sig men att kunna hantera de pengar man har och inte direkt ha ont om pengar.
Fast jag antar att många av oss har just ont om pengar
Får jag själv råda så kommer det o bli ändrign på den saken om jag lyckas starta något företag som går bra och kan använda specialistkunskaperna/specialförmågorna många av oss har
Med det inte alls sagt att jag kommer att kunna bli någon sorts välgörare eller så, snarare att jag kommer ha insikten om AS när det behövs folk och det om det alls blir något välmående företag.
Fast det vore ju kul att kunna bjuda in oss alla till något påhitt
Som företaget då får betala, måste bara komma på hur det ska gå till för att det inte ska bli olagligt o kallas för förskingring, måste ju vara verksamhetsrelaterat på något vis.

Åh just ja, bästisar, jag har inte fattat detta med bästisar så jag har avskaffat sådana kriterier på mina vänner, jag gillar folk på olika sätt i vilket fall som helst.
Så ser jag på saken

ursäkta men jag kan inte skriva me stora bokstäver särskilt länge. för att jag tycker det är så ansträngande.
du är inte den enda som vill att jag skall dö, nallen.det var just vad jag undrade om det inte störde folk.
jag undrar om inte folk på andra sidor vill att jag sticker, de också.
ja, jag ÄR en Jävligt misslyckad person, jag VET. du är inte den första eller andra som tycker så.
hade också föraningen att just du skulle irriteras. börjar känna igen personlighetstyperna, tyvärr.
jag är inte socialt kompetent Någonstans.
undrar ens varför jag gick med här.

Ta det lugnt, regnif. Det som du skriver - man förstår att du är upprörd, kan lätt uppfattas som lite osammanhängande när man inte vet exakt vad det handlar om.

Men jag kan inte se att du skulle ha så mycket sämre möjlighet att bli bekräftad än andra. När tillvaron ser mörk ut så tror man det. De flesta här på forumet är ganska snälla. Häng kvar här ett tag till så får du se.

Det att du inte använder stor bokstav bidrar till det osammanhängande intrycket vid normal läshastighet och gör att man måste slå ner på takten och därför lättare tappar tråden.

Jag hade ett liknande problem i början när jag använde skrivmaskin som det var på den tiden. Jag använde inte rak vänstermarginal. I dag orkar jag inte ens läsa sådana texter.

ok, Bjäbbmonstret. tack.
tyckte bara det lät så aggressivt. då brukar jag få ångest och känna mig svimfärdig och dålig. om jag inte blir helt känslokall och verkligen stänger av, men i sådan situation tror jag inte att jag kan det. jag gör nog det senare isåf.
jag blir lite irriterad när jag skriver med stor bokstav i början. det blir så långsamt och konstigt att jag till slut bara skriver fel i hela texten.
men tack. man kanske inte kan umgås med alla, men då brukar jag få ångest för att jag inte lyckas med det.
är mycket hattecken i mina vrår nu kanske, så jag är nog extra stressad också.

jaha, tack för tipset, nano! jag trodde att man skulle lyssna på, öh orden. förklarar ju en del som man varit med om på senaste då. har fått massa konstig mail om att jag skall dö också så jag blir lite stressad som det är nu. eftersom jag inte varit så beredd på det från vissa håll då som jag inte skall gå in på här.
även om jag kan reagera med ångest på sånt där ändå.

fast det finns såna tjejer också? du menar, som gör så också?
gömma henne som om det är någon han vill gå till sängs med...? finns det där ens? det visste jag inte, men det förklarar också det jag varit med om och fått veta faktiskt finns, rätt nyligen. jag har då inte velat gömma något vad jag vet, så det är väl varför man hamnat var man har hamnat.

jag vet inte om jag vill ha någon just nu. de bara testar för att se om jag går på olika saker, och det tänker jag inte göra nu bara sådär. de har oftast lite häftigare folk att umgås med också, så, ja..
känner mest för att avsluta hela letet.
jag kanske också "gjort reklam" för mig som på andra sidor men jag tänkte att den som är upptagen går ju inte och lurar mig eller svarar på det eller något. jag tänkte att de fina orden stämde. för det där finns inte för mig. får väl börja tro på det kanske då. även om man känner så lite med sorg.

ja, det vore bra att klara sig själv. har märkt det själv. man behöver ju inget rikt som du säger så, men eftersom man skulle få mycket att ta hand om om den andra var beroende av en, så skulle jag inte ens orka med mig själv då. (undrar hur ensamstående mammor gör?).

nu verkar det gå långsamt här, men man vet ju aldrig. med aspergern. har ju aldrig arbetat. och ersättning utan aktivitet känns lite sådär. jag reagerar mest med strunt samma, för jag orkar inte "kämpa". samtidigt vill jag inte utsätta mig för mycket stress heller. somliga tror ju att man håvar in pengar genom vissa aktiviteter, som jag verkligen undrar om det är så att de tror, eller nåt test, så man undrar varför de ens tänker på krokodiltårar när man undrar varför de ser på en på det sättet om du vet vad jag menar..
så just nu mår man väl inte världsbäst heller. och jag undrar varför jag borde..

jag vill också göra något och inte vara beroende av andra. men vet inte riktigt vad.
vet inte riktigt vad för företag eller så du menar, men har undrat på något liknande. något som kan puffa fram oss alla, men jag vet inte vad och jag är inte så organiserad, men vill vara lite mer så än såhär också.
tänkte en gång på att undrar hur en fest med aspies skulle vara. det var ju nästan en fest, det hos Pemer? ja, inte röj, men..

men tack för tipsen. de kan komma välbehövligt just nu faktiskt, nano.

regnif - finger Det är lätt att ge råd till andra men svårt att hjälpa sig själv, så ta det här för vad det är... min gissning är att du skulle behöva studera ordet ömsesidighet och vad det innebär. Om du greppar innebörden kan du börja tillämpa det eller få hjälp av ngn (habiliteringen) till att träna ömsedighet, så tror jag att människor som söker kontakt med dig att vissa stannar kvar sen och vill fortsätta vara med dig.

Är man väldigt inlindad i sig själv (mentalt) kan det vara svårt för andra att förhålla sig till dig då du inte ger ut nödvändiga 'signaler'. Det blir som när du skriver här, svårt för andra att förstå dig då du inte följer gängse regler. Man får anstränga sig att förstå dig, gör det lätt för andra att förstå dig istället. Det är du som styr det.

mondo beyondo skrev:regnif - finger Det är lätt att ge råd till andra men svårt att hjälpa sig själv, så ta det här för vad det är... min gissning är att du skulle behöva studera ordet ömsesidighet och vad det innebär. Om du greppar innebörden kan du börja tillämpa det eller få hjälp av ngn (habiliteringen) till att träna ömsedighet, så tror jag att människor som söker kontakt med dig att vissa stannar kvar sen och vill fortsätta vara med dig.

Är man väldigt inlindad i sig själv (mentalt) kan det vara svårt för andra att förhålla sig till dig då du inte ger ut nödvändiga 'signaler'. Det blir som när du skriver här, svårt för andra att förstå dig då du inte följer gängse regler. Man får anstränga sig att förstå dig, gör det lätt för andra att förstå dig istället. Det är du som styr det.

Jag förstår faktiskt inte riktigt.
Ömsesidighet? Skall folk skrika på andra för att de skriver konstigt?
Hoppas detta gör mig till en värdigare människa.
Jag är ju inrt den som hoppar på folk som skriver illa,m en det får andra tyligen göra. Har någon sett mig skrika åt folk här som skriver annorlunda än jag? Var står det någonstans?
Habilitering? Hahha. Visst att sådana gör Någonting. Och jag vill inte ha psykolog att slösa mina pengar på, som jag trodde man gjorde med vänner, men jag har ju inte fått några iofs. .eftersom de aldrig har tid.

Ingen pratar ens med mig direkt om vad mina problem är, så jag förstår inte.
Det är sak samma med om man skulle leva eller inte, ifall folk inte kan påpeka åt mig saker jag gör fel. Jag trodde inte jag mentalt störde någon genom att skriva sådär.
Jag trodde inte att jag störde någon.
Har jag gjort fler fel här som jag borde korrigera?
Ingen snackade med mig, som man snackat med andra här som ajg sett, om hur de betett sig, men mitt skrivande gick bra att påpeka på. Personliga saker som jag inte är bra på.FÖRLÅT om jag är dålig på grammatik eller nåt också.

Men du vet inte vad som händer i mitt liv. Jag VET att jag var stressad när jag svarade. Men var det bättre att skrika på folk som skriver illa?
Jag vet, inget blir det utav mig. Jag har gillat att skriva, men skall nog sluta med det.
På min andra sida så funkar inte bloggen. Jag vet varför. För att någon vill mig illa och stoppa mig.

Snälla, gör jag fler fel?
Jag tror det är himlen som vill vara med mig. jag vet, jag är misslyckad. Därför vill ingen vara med mig. Ens för att hjälpa mig med mina fel.
Jag är bara värdig att låsas in.
Jag trodde folk hjälpte varandra. Såsom andra hjälper sina vänner. Men bara jag skall gå någon annanstans och fixa på mig själv.
Snälla, förlåt om jag gör fler fel i detta stycke ist. för förra.
Jag är en dålig person.
Jag pratar inte med någon jävla habilitering. Man blir bara inlåst bakom ryggen om man ens kommer med något som man tycker stämmer. Eller får ökad dos så man inte ens finns till längre rent mentalt. Jag pratar inte med sådana mer om mina problem. Sedan så trodde jag att jag var värdig vänner att ta upp saker och ting med, precis som alla andra.

Och vad då gör det lätt för andra, JAG VET INTE hur man gör det. Jag är en sådan usel människa.
Jag vet att jag inte träffat mycket folk genom åren, men det är ju det, att jag inte är någon bra person att umgås med. Då kanske man själv blir en fara för samhället.
Jag vet inte vad det är som är svårt att förstå?
Sålänge som jag har problem kan jag alltså inte prata med folk. jag förstår inte.
Jag väntade på att folk skulle fråga ut mig, men jag vet nog varför nu.