Året var 1968, SAS har för första gången anställt en kvinnlig pilot, samtidigt firar Swaziland sin självständighet.

Två helt irrelevanta stycken med fakta, men något såpass udda ting att starta ett inlägg med, så chanserna är stora att du utav ren nyfikenhet kommer läsa igenom vad jag har att säga, och på så sätt kan jag nog få lite respons.

Nåväl, kan väl börja med lite bakgrundsfakta först, jag är nu 21 år gammal och har i stort sett hela mitt liv upplevt saker annorlunda än vad andra personer i min omgivning har gjort.

Jag har nu kunnat konstatera att jag har asperger, vilket är glatt överaskande, ty det har visat mig vägen till folk som uppenbarligen känner och tänker någorlunda likt mig.

Nu borde det vara lagom tid att berätta syftet med denna tråd, innan all brödtext har minskat er koncentrationsförmåga för mycket.

På grund utav mitt tillstånd, som jag dessvärre inte var medveten om då jag gick i skolan, så har jag satt mig i en situation där jag har avslutat en naturvetenskaplig gymnasietid med ett underkänt betyg i Svenska.

Jag hade bra betyg i allmänhet, så det är inte för att jag skulle vara underbegåvad, utan problemet i mitt fall är att jag har mycket svårt med specifika saker inom ämnet Svenska.

Efter gymnasiet har jag vid 2 tillfällen försökt läsa upp SvA på Komvux med olika lärare, vilket till en början har visat sig gå ypperligt, de kan inte förstå varför jag fick IG på gymnasiet, men sen kommer vi in på den delen jag verkligen inte har förmåga att klara av, nämligen fenomenet att kunna reflektera.

När det kommer ett prov med en uppgift att reflektera kring [ämne] så skriver jag ner den korrekta faktan, sen ska man se på saken ur olika vinklar, men eftersom jag redan skrivit ner den korrekta faktan om ämnet, så sitter jag bara och stirrar ner på pappret och blir helt tom.

Jag har rådfrågat ett dussintal utbildade människor hur jag ska gå tillväga för att lösa detta, men har ännu inte fått något tillfredställande svar, så därför tänkte jag höra om någon här har kommit i kontakt med liknande problem, eller helt enkelt har någon lösning på hur jag ska agera i dessa situationer.

Något annat jag brukar ha svårt för är uppgifter som utgår ifrån att man tänker som någon neurotypisk individ skulle göra, exempelvis uppgiften från förra provet jag skulle skriva, där uppgiften var ungefär "Du praktiserar som journalist på en medelstor tidning och din chef vill att du ska skriva en debattartikel om [ämne]" så satt jag i dessa tre timmar och kunde inte bestämma mig hur jag skulle få min artikel att efterlikna något som en praktiserande journalist kunde ha skrivit...

Jag fokuserar ofta på en sak och har svårt att se helheten, kan man begära speciallärare i svenska pga asperger? eller ska jag berätta det för min nuvarande lärare och hoppas på att få annorlunda uppgifter?


Till er som nu bara läste min inledning och sedan scrollade ner för att se om mitt avslut var lika udda som inledningen, så ber jag er att läsa igenom hela mitt inlägg och gärna ge lite respons.

Björkae skrev:När det kommer ett prov med en uppgift att reflektera kring [ämne] så skriver jag ner den korrekta faktan, sen ska man se på saken ur olika vinklar, men eftersom jag redan skrivit ner den korrekta faktan om ämnet, så sitter jag bara och stirrar ner på pappret och blir helt tom.

Jag har rådfrågat ett dussintal utbildade människor hur jag ska gå tillväga för att lösa detta, men har ännu inte fått något tillfredställande svar, så därför tänkte jag höra om någon här har kommit i kontakt med liknande problem, eller helt enkelt har någon lösning på hur jag ska agera i dessa situationer.

Något annat jag brukar ha svårt för är uppgifter som utgår ifrån att man tänker som någon neurotypisk individ skulle göra, exempelvis uppgiften från förra provet jag skulle skriva, där uppgiften var ungefär "Du praktiserar som journalist på en medelstor tidning och din chef vill att du ska skriva en debattartikel om [ämne]" så satt jag i dessa tre timmar och kunde inte bestämma mig hur jag skulle få min artikel att efterlikna något som en praktiserande journalist kunde ha skrivit...

För mig är det glasklart, särskilt i det andra fallet. Det handlar om din lite svaga Theory of Miind.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... index.html

Man kan också säga att frågan var skriven på entiska men eftersom ditt "modersmål" är aspiska så hade du svårt att förstå.

Uppgiften handlade inte om att skriva nåt journalistikst korrekt. Det har du dessutom svårt att relatera till eftersom du (troligen) inte har nån erfarenhet från det yrket. Uppgiften handlade inte heller om att skriva en debattartikel.

Uppgiften handlade om att skriva ner argument (för och emot) angående själva ämnet och inget annat, medan du försökte vara journalist.

Betr ämnet så är det förstås lätt om man har kunskap och erfarenhet från just det ämnet för då har man kunskap om olika "för och emot" och kan direkt skriva ner dessa på på papper. Det är värre om man inte är insatt i ämnet för då måste man tänka sig in i hur andra kan tänkas tänka och då är man tillbaks till din möjligen låga Theory of Mind.

Vad tror du om detta?

Och slutligen ett litet tips. Du behöver inte skriva långa inlägg för att få respons här. Bara själva frågeställningen framgår hyfsat tydligt så brukar det alltid komma synpunkter efter ett litet tag.

Välkommen!

Jag kommer själv ihåg liknande uppgifter från gymnasiet (är 50+ nu) och dom var verkligen jobbiga.

Är man snäll så kan man se det som Theory-of-Mind-övningar. Är man asp och lite elak kan man säga att det är dolda tester av folks NT-begåvningar. Har man då svag Theory of Mind kan man bli utsorterad och betraktas som underbegåvad.

Som tur är spelar svenka-ämnet ingen som helst roll för det framtida livet. Enda betydelsen är om man behöver godkänt i svenska för att kunna komma in på nån högkola eller så. Annars är det skit samma.

Det viktiga är att inse att man faktiskt har svag ToM (om man har det). Man kan till viss del kompensera genom inlärning, dvs man använder intellektet istället för det som andra har i ryggmärgen. Det är dock fruktansvärt jobbigt i längden.

Det räcker bra med att veta hur man fungerar och kunna ana sig till att det som skrivs/sägs inte alltid menas bokstavligt. Får man såna aningar kan man ställa kontrolfrågor. I ditt fall ex.vis: "Jag har aldrig gjort nåt journalistiskt och knappt läst en enda debattartikel så den här uppgiften är omöjlig för mig. Kan jag lösa uppgiften på nåt annat sätt? (Fast jag inser att det inte är så lätt i realtid).

btw, det är inget fel alls på din svenska för du kan både skriva och formulera dig på ett bra sätt. Probelemt är att dessa typer av uppgifter borde ligga i nåt annat ämne, ex.vis psykologi.

Jag har inte AS även om jag har viss erfarenhet av att ha blockeringar för att skriva så jag får väl ställa lite dumma frågor.
Känslan av att sitta framför ett blankt papper och inte kunna få ur sig något annat än självklara plattityder är fruktansvärd. Vad jag undrar över är:

- När du får reflekterande uppgifter. Har det någon betydelse om du måste prestera detta i en salssitution eller om du få ta hem och skriva det? Har du prövat båda delarna?

- Står det i kursplanen för svenska A att man måste kunna reflektera för att uppnå nivå för G? Kan vara bra att veta.

- Hur är det att göra den typen av uppgifter muntligen versus skriftligen?

- Vad händer om du läser mycket debattartiklar och vilken typ av skäl för och emot andra använder sig av. Eller frågar andra vad de tycker om olika saker. Jag menar vad folk tänker om ett ämne är ju också "fakta".

Frågan är alltså hur stor del av hindret som ligger i salssituationer och din vid det här laget rätt omfattande låsning för att försöka reflektera och vid förmågan att komma på vad andra skulle kunna ha tänkt för och emot Theory of Mind etc.

- Vad händer om du ska skriva om ett fullständigt nonsensämne där det inte finns korrekta fakta. Blir det ännu svårare då?

Följande är ett anspråkslöst förslag, skit i om det verkar som om jag beordrar dig att ta till dig det. Du behöver inte ens läsa men när jag ger förslag blir det lätt att det ser ut som tillsägelser. Den här gången slänger jag in den här brasklappen istället för att dämpa effekten.

Anspråkslöst förslag
Som man frågar får man svar. Det är en god princip som inte brukar gå hem på prov i skolan men just i det här fallet tycker jag du ska pröva.

Det finns en film med en huvudperson som alltid pratar om kök. Han kan börja med att berätta att han denna gång lovat att inte prata om kök. För, fortsätter han, köket är ju inte bara ett rum. Det är...

Gör så. Välj två personer med varsin fix idé. Skriv sedan om deras respektive synpunkter på ämnet du får på skrivningen. Om lärarna klagar på ämnesflykt så be dem bevisa att du flyktat från ämnet. Det kan de inte och om du har vettiga lärare så köper de din uppsats rätt av. De kan bevisa att andra uppsatsskribenter hållit sig närmare ämnet men det finns ingen exakt definition för när man lämnat det, skriv du lugnt om vad du vill, bara du drar en liten tråd eller två tillbaka till ämnet.

jonsch skrev:Följande är ett anspråkslöst förslag, skit i om det verkar som om jag beordrar dig att ta till dig det. Du behöver inte ens läsa men när jag ger förslag blir det lätt att det ser ut som tillsägelser. Den här gången slänger jag in den här brasklappen istället för att dämpa effekten.

Anspråkslöst förslag

hmmm... undrar om det där var ett dolt budskap till mig? I vart fall fick det mig att inse att jag var oerhört kategorisk och tvärsäker när jag skrev:

"För mig är det glasklart, särskilt i det andra fallet. Det handlar om din lite svaga Theory of Miind"

etc etc

Men jag kan ju faktiskt ha helt fel och känner mig lite avslöjad nu

Duras skrev:

jonsch skrev:Anspråkslöst förslag

hmmm... undrar om det där var ett dolt budskap till mig? I vart fall fick det mig att inse att jag var oerhört kategorisk och tvärsäker när jag skrev:

"För mig är det glasklart, särskilt i det andra fallet. Det handlar om din lite svaga Theory of Miind"

Hmm, vem vet, omedvetet så kanske jag försökte "vara bättre än dig" för visst är jag så barnslig. Men det var inte medvetet. Dessutom lyckades jag inte i så fall.

Om något så är jag irriterad på det där tjatet om svaghet (jag är man men tänker väl inte direkt på min svårighet att amma som en svaghet - att tänka så vore att tänka att min manlighet är en svaghet och NEJ). Dessutom gillar jag inte det engelska uttrycket TOM och glömmer fortfarande alltid vad det är tänkt att innebära. Men, det är ju bara mina anspråkslösa synpunkter (äh-hr-hrrrm (men tydligen ville jag posta dem, du tar nog inte illa upp).

/ J

Att reflektera kan jämföras med att fantisera utifrån ett givet ämne. Du kan t.ex jämföra då-nu, dra paralleller etc. Du lär dig bara du kommer igång.

Björkae skrev:När det kommer ett prov med en uppgift att reflektera kring [ämne] så skriver jag ner den korrekta faktan, sen ska man se på saken ur olika vinklar, men eftersom jag redan skrivit ner den korrekta faktan om ämnet, så sitter jag bara och stirrar ner på pappret och blir helt tom.

Allt i livet kan man se på från olika håll. Du får helt enkelt beskriva vad som talar for en sak och sen olika saker som talar for motsatsen. Sen kan du avsluta med att skriva vad du drar for slutsats fran alla dessa argument du hittar pa.

Ex: Uppgift: Ar jorden rund? Svar: Den allmanna uppfattningen ar nufortiden att jorden ar rund. Vad vissa inte kanner till ar dock att den ar lite tjockare runt ekvatorn och alltsa inte helt rund. På grund av den moderna vetenskapens instrument och teorier kan man vara tamligen saker på att detta ar den korrekta uppfattningen. Personligen har jag dock inte sett att den ar rund med mina egna ogon, utan forlitar mig i huvudsak på vad jag last i bocker och vad andra sagt till mig. Tidigare i historien var uppfattningen att jorden var platt, och egentligen tyder mina personliga upplevelser mer på en platt jord an en rund jord. Min forstaelse av fysik och astronomi implicerar dock en rund jord, så jag kan darfor med hjalp av mitt fornuft styrka att jorden ar rund. Till detta kommer naturligtvis att såval mina sinnen som mitt fornuft kan fungera felaktigt och lura mig att tro det ena eller andra. Man kan aven tanka sig att alla utom ett fåtal har blivit bedragna till att tro att jorden ar rund, eller att alla i hela varlden bedrar mig till att tro att jorden ar rund. Dessa alternativ ar dock foga troliga i mitt tycke då jag har svårt att se hur det skulle vara motiverat av personer att bedra på det sattet. Och mina sinnen och mitt fornuft ar tillsammans med min intuition de enda verktyg jag har for att forstå omvarlden, så om jag ska kunna saga något overhuvudtaget om någonting måste jag lita på dessa. Jag anser mig darfor vara overtygad och i stort sett helt saker på att jorden faktiskt ar rund aven om den ser platt ut darifrån jag ser den.

Det kan också vara så att du är mer lagd åt naturvetenskap än humaniora.

Om det nu finns en konst gällande att reflektera, så är det väl just konsten att ställa frågor. Detta kan man göra helt oavsett ämnet, dvs allt från fakta till fantasi, allt från de mest naturvetenskapliga ämnena till de mest spektakulära och trosmättade.

Detta tycker jag kommer fram på ett tydligt sätt i alla inlägg hittills i tråden.

Det är genom frågor som vi kan driva processen att få fram flera svar. Genom frågor kan vi komma i från våra ursprungliga ståndpunkter och finna nya aspekter att reflektera över. Det är alltså inte enbart genom svar och fakta som vi mognar som människor.

jonsch skrev:

Duras skrev:

jonsch skrev:Anspråkslöst förslag

hmmm... undrar om det där var ett dolt budskap till mig? I vart fall fick det mig att inse att jag var oerhört kategorisk och tvärsäker när jag skrev:

"För mig är det glasklart, särskilt i det andra fallet. Det handlar om din lite svaga Theory of Miind"

Hmm, vem vet, omedvetet så kanske jag försökte "vara bättre än dig" för visst är jag så barnslig. Men det var inte medvetet. Dessutom lyckades jag inte i så fall.

Om något så är jag irriterad på det där tjatet om svaghet (jag är man men tänker väl inte direkt på min svårighet att amma som en svaghet - att tänka så vore att tänka att min manlighet är en svaghet och NEJ). Dessutom gillar jag inte det engelska uttrycket TOM och glömmer fortfarande alltid vad det är tänkt att innebära. Men, det är ju bara mina anspråkslösa synpunkter (äh-hr-hrrrm (men tydligen ville jag posta dem, du tar nog inte illa upp).

/ J

Nej jag tog inte illa upp. Jag fattade inte ens varför jag möjligen skulle kunna det

Betr svagheter har jag nyligen tillämpat en gammal klyscha, nämligen den att man ska vända sina svagheter till nåt postivt. Var helt nyligen på anställningsintervju och var av olika skäl tvungen att berätta lite om min aspighet. Ville dock inte säga det i klartext för att undvika fördomar/förutfattade meningar.

Jag förklarade på ett enkelt sätt vad begreppet ToM är. Och så berättade jag om min urusla förmåga att förstå det som inte sägs i klartext, dvs jag är rejält bokstavlig, åtminstone muntligt.

Men

Det medför också att jag alltid lämnar raka besked. Risken att jag säger nåt tvetydigt är liten. Och just detta är mycket viktigt i det jobbet (ett teknsikt yrke). Kunderna kräver ofta raka besked. Det ska vara "Ja", "Nej", eller möjligen "Vet inte men jag kollar och återkommer senast i morgon."

Duras skrev:Uppgiften handlade inte om att skriva nåt journalistikst korrekt. Det har du dessutom svårt att relatera till eftersom du (troligen) inte har nån erfarenhet från det yrket. Uppgiften handlade inte heller om att skriva en debattartikel.

Uppgiften handlade om att skriva ner argument (för och emot) angående själva ämnet och inget annat, medan du försökte vara journalist.

Varför ställs frågor/ges uppgifter på detta sätt?
Varför säger man inte bara "resonera kring frågan" eller liknande?

Jag har läst motsvarande svenska A och kanske B på gymnasiet, och jag fick då aldrig uppgiften att låtsas vara en journalist.
Jag hade svårt nog att se budskap, reflektera och annat i texter, men uppgiften man fick, brukade vara rätt tydlig.

Troligtvis skulle jag också fastna i att grubbla över "tänka mig att vara journalist" om jag fick en sådan uppgift som TS skriver om.

Enda gången man fick friare uppgifter, var inom det yrke som utbildningen ledde till. Men ändå rätt klara riktlinjer. Det man hittade på själv, var lustiga namn och otroliga humörshöjande händelser. Det var t.o.m. så roligt att fåna sig, att det gick att jobba i grupp lite hur som helst med just detta (kanske hade hela klassen sjuk humor ^_^ vi kunde kalla en patient för "miss Foster" och en annan för "Mr Snowball" - det sistnmämnda hade någon mycket lustig innebörd då som jag har glömt).

Bror Duktig skrev:

Duras skrev:Uppgiften handlade inte om att skriva nåt journalistikst korrekt. Det har du dessutom svårt att relatera till eftersom du (troligen) inte har nån erfarenhet från det yrket. Uppgiften handlade inte heller om att skriva en debattartikel.

Uppgiften handlade om att skriva ner argument (för och emot) angående själva ämnet och inget annat, medan du försökte vara journalist.

Varför ställs frågor/ges uppgifter på detta sätt?
Varför säger man inte bara "resonera kring frågan" eller liknande?

Jag har läst motsvarande svenska A och kanske B på gymnasiet, och jag fick då aldrig uppgiften att låtsas vara en journalist.
Jag hade svårt nog att se budskap, reflektera och annat i texter, men uppgiften man fick, brukade vara rätt tydlig.

Troligtvis skulle jag också fastna i att grubbla över "tänka mig att vara journalist" om jag fick en sådan uppgift som TS skriver om.

Fast vi vet egentligen inte målet med uppgiften. Kanske gick den ut på att skriva som en journalist men där själva ämnet var ointressant. Men i så fall borde man fått ämnets alla olika argument som underlag.

Eller så var det både och, men det tycker jag är en oerhört komplex uppgift. Alltså att försöka formulera sig som en journalist och samtidigt tänka ut vilka ämnes-argumentt som kan finnas. Då måste man ju hålla en massa saker i huvet samtidigt. Hade jag aldrig klarat för jag har ibland svårt att hålla en sak i huvet samtidigt

Men det sista alternativet saknar anknytning till verkligheten. Det är ju inte journalisten som hittar på argumenten i verkliga livet. I så fall var uppgiften helt korkad.

Nu har jag retat upp mig lite på den som hittade på den där uppgiften.

Min uppfattning är att en journalist rapporterar oilka saker (via media till en större krets människor).

Debattartiklar skrivs av ex.vis ledarskribenter.

Därmed är uppgiften felaktig och omöjlig att lösa. Det går inte att uppfylla "ämne" "debattartikel" och "journalist" samtidigt.

Med andra ord var det sunt och bra att Björkae inte klarade denna uppgift.

Fast det är bara vad lilla jag tycker är väl bäst att tillägga

Förlåt mig, men jag kan inte låta bli att leka med tanken att man skulle skriva en pastisch på hur vissa skriver i framför allt kvällstidningar, med felsyftningar, felstavningar, särskrivningar, taskig källkritik, olika åldersangivelse eller stavning på förnamn på de intervjuade i rubrik, bildtext och löptext osv.

Jag förstår att det inte var det som diskuterades, men det skulle vara lite roligt att säga Nu har jag skrivit som X i den och den tidningen.

KrigarSjäl skrev:Att reflektera kan jämföras med att fantisera utifrån ett givet ämne. Du kan t.ex jämföra då-nu, dra paralleller etc. Du lär dig bara du kommer igång.

Att reflektera är två saker samtidigt.

Dels känslomässigt. Att beskriva hur man känner sig, vilka känslor man får, hur man upplever en text, en bild, en film eller vad det nu är.

Man kan lära sig att bli bättre på att känna och att beskriva det man känner.

Men det är också en intellektuell process. Där finns det tekniker man kan lära sig, metoder man kan använda. Jämförelser är en sån. Det finns fler. Många av dem är praktiska, konkreta.

Kemins fackspråk kan kanske hjälpa.

Att analysera betyder att sönderdela. Att dela upp i relevanta beståndsdelar. För att på det sättet se vad saken man ska analysera består av.

Exempel kan vara argumentations och kommunikationsanalys. "Vem säger vad till vem i vilken kanal och med vilket syfte?" Ungefär.

Man kan lära sig olika analytiska tekniker. Och lära sig att bli bättre på de man redan kan.

Att syntetisera betyder att plocka ihop. Till exempel att plocka ihop olika argument eller perspektiv till en ny helhet. Här finns också tekniker man kan lära sig.

Björkae skrev:När det kommer ett prov med en uppgift att reflektera kring [ämne] så skriver jag ner den korrekta faktan, sen ska man se på saken ur olika vinklar, men eftersom jag redan skrivit ner den korrekta faktan om ämnet, så sitter jag bara och stirrar ner på pappret och blir helt tom.

Oftast när man får en uppgift finns inte "den korrekta faktan". Eller så formulerar man (du Björkae?) frågeställningar som inte ger möjligheter till diskussion och reflektion. Frågor som får fakta till svar kan omöjliggöra vidare diskussion. Här handlar det om frågor som tex börjar med Var....?, När....? eller Vem, Vilka, Hur.......? eller likartat.

Exempel kan vara en fråga som får svaret 1945. (Tex "När slutade andra världskriget?") Det finns inte så mycket att reflektera över eller diskutera där. Likaså frågan Hur gick Irakkriget till? Frågan får fakta till svar, oftast inte så mycket att diskutera.

Så är det inte med frågor som börjar med Varför.....? eller Hur kommer det sig att....?

Frågor som kräver förklaringar leder alltid vidare till reflektion och diskussion. Och till att man konstaterar att det finns olika sätt att se på saken.

Tänk på frågan "Varför startade George W Bush kriget i Irak? Här finns det massor att reflektera kring. Och olika sätt att förklara saken på.

Slutsats: Genom sitt sätt att formulera frågor kan göra det lättare eller svårare att reflektera/diskutera.

Om man i skolan ställer Varför-frågor varje gång man får en uppgift så tränar man upp sin förmåga till reflektion.

Allt detta är färdigheter som man kan lära sig och träna på. Påståendet att du inte kan reflektera är möjligen sant. Men det beror i så fall på att ingen lärt dig de metoder och tekniker man behöver. Inte på att du inte kan lära dig. Kräv specifik undervisning i detta.

Dina eventuella brister beror med all sannolikhet på brister i den undervisning du fått. Inte på brister hos dig.

Björkae, vill du prata mer om detta så kan du skicka ett PM.

[Ber om ursäkt för dålig svenska och eventuella stavfel. Har opererats och kan bara använda en hand. Och äter starka smärtlindrare.]

Jag hatar ordet "reflektera" i 10 veckor på lärarutbildningen hade vi en massa föreläsningar i olika naturvetenskapliga ämnen, föreläsningarna i sig var vädligt givande oftast men sen skulle man reflektera över föreläsningarna på 1.5 A4. Jag fick inte fram något alls, kunde skriva om jag tyckte det var bra eller dåligt men sen var det så svårt att få ner det som man efterfrågade. Efter några veckor när jag fått läsa vad klasskamraterna skrivit så kunde jag få ihop den sida som krävdes. Men det kändes så fel att skriva massa svammel jag ändå inte fattade något av.

I gymnasiet, jag läste vårdprogramet så klagades det hela tiden på att mina uppsatser om omhändertagande vid diverse sjukdomar var väldigt exakta och bra men jag fick aldrig ihop patientens bild, man skulle tänka sig in i deras situation och skriva en massa om vad den behöver. Väl på plats så kunde jag ju förstå och agera efter vad en patient behövde men det var så svårt att få ner det på papper i ett klassrum.

Ordbajsa är något som jag inte behärskar alls, men gärna skulle vilja lära mig för i NT världen verkar det vara viktigt.

Anledningen till att man formulerar frågan låtsas vara journalist om än kanske utifrån än mer slarvig än korrekt uppfattning om vad en journalist gör för något är för att man vill att den som ska göra uppgiften får tillfälle att leva sig in i förment konkret situation. Helt enkelt att man ska tänka sig att det man nu skriver skulle kunna vara tryckt i en tidning. En indikation på genre helt enkelt.

Att man uppmuntras till att reflektera i utbildningar beror på att det anses bra att kunna förhålla sig självständigt till undervisningsmaterialet, formulera saker med egna ord, tänka igenom problem osv. På det sättet anses de kunskaper man få lättare fastna och bli en personlig kunskap i stället för något enbart inlärt och därmed också lättare gå att plocka fram när man behöver dem. Det handlar också om att man gör en check på att eleven verkligen har förstått och inte bara rapar upp något som står i en text eller som sagts på lektionen. Förmåga till reflektion kring ett ämne anses ju visa det. Och så gör man det för att motivera eleverna. Låta dem diskutera med varandra och sånt.

Jag tycker det reflekteras ganska friskt här på forumet så jag förstår nog inte problemet men kanske har jag en blind fläck. Men jag upplever det snarare som att ni AS-personer reflekterar mycket mer än människor i gemen eftersom ni ofta reflekterar över sådant som många andra tar som självklart såsom ords och meningars betydelse, umgängesnormer och annat.

.

Det jag upplever när det gäller reflektioner är att det funkar när ämnet har någon kopplig till mig, om de tär ett specialintresse eller något jag känner för. Men när det som det oftast är i skolan något påtvingat som ja ghar svårt att sätta mig in i så funkar det inte alls. Kärlek och relationer fattade jag inget av på gymnsiet, vi läste kärleksromaner och skulle prata kring det, jag missförstod älskaren i en bok för en privatdetektiv... men efter att jag träffat plux och hade en egen relation så kunde jag förstå varför folk gjorde och tänkte som de nu gjorde. Men innan kunde jag inte sätta mig in i eller förstå varför folk reagerade eller tyckte som de nu gjorde.

Något annat jag brukar ha svårt för är uppgifter som utgår ifrån att man tänker som någon neurotypisk individ skulle göra, exempelvis uppgiften från förra provet jag skulle skriva, där uppgiften var ungefär "Du praktiserar som journalist på en medelstor tidning och din chef vill att du ska skriva en debattartikel om [ämne]" så satt jag i dessa tre timmar och kunde inte bestämma mig hur jag skulle få min artikel att efterlikna något som en praktiserande journalist kunde ha skrivit

Varför väljer du att försöka tänka som en nt i uppgiften? Du skulle kunna försöka tänka som en aspig journalist som tänker på ditt sätt, att det är du som är journalisten.

Undrar varför alla fastnade för "reflektionstemat" i Björkaes fråga? Det verkar inte som om någon har sett detta:

Björkae skrev:Jag fokuserar ofta på en sak och har svårt att se helheten, kan man begära speciallärare i svenska pga asperger? eller ska jag berätta det för min nuvarande lärare och hoppas på att få annorlunda uppgifter?

Om du har en NPF-diagnos (NPF = Neuropsykiatrikst funktionshinder där bl.a. Asperger syndrom ingår) så har du rätt till LSS och stöd för att klara bl.a. skolgång.

Du måste vända dig till kommunen (eller den som utredde dig) och begära att du får en LSS-handläggare som sedan har som skyldighet att se till att du får det stöd du behöver för att klara din vardag (däribland din skolgång)!

Det som är tråkigt i sammanhanget är att det kan ta väldigt lång tid innan du får handläggare och stöt (jag vet inte om vårdgarantin kan snabba upp det hela, någon annan som vet?)

Miche skrev:Undrar varför alla fastnade för "reflektionstemat" i Björkaes fråga? Det verkar inte som om någon har sett detta:

Björkae skrev:Jag fokuserar ofta på en sak och har svårt att se helheten, kan man begära speciallärare i svenska pga asperger? eller ska jag berätta det för min nuvarande lärare och hoppas på att få annorlunda uppgifter?

Om du har en NPF-diagnos (NPF = Neuropsykiatrikst funktionshinder där bl.a. Asperger syndrom ingår) så har du rätt till LSS och stöd för att klara bl.a. skolgång.

Du måste vända dig till kommunen (eller den som utredde dig) och begära att du får en LSS-handläggare som sedan har som skyldighet att se till att du får det stöd du behöver för att klara din vardag (däribland din skolgång)!

Ja det har du rätt i. Men jag tror Björkaes enda mål är att klara denna svenska-kurs och inget annat. Detta för att få ett komplett gymnasie-betyg så han kan söka till högre studier om han vill. Om han dessutom lär sig lite om sig själv och andra på köpet så är det förstås en bonus.

Förhoppningsvis kommer Björkae tillbaks och berättar hur det ligger till.

Duras skrev:
Min uppfattning är att en journalist rapporterar oilka saker (via media till en större krets människor).

Debattartiklar skrivs av ex.vis ledarskribenter.

Rapportera är en sak som journalister gör. Men inte den enda. Din uppfattning är alltså felaktig.

Kommenterar är en annan. Refererar en tredje. Och som du tar upp. debatterar är en fjärde. Och det finns fler. Den journalistiska texten kan vara en krönika. Eller ett kåseri.

Vill bara ha sagt att en text som är åtminstone delvis/till stor del reflekterande kan tillhöra många olika subgenrer. Eller annorlunda uttryckt, det faktum att texten innehåller reflekterande moment innebär inte att den ska se ut på ett givet sätt.