nano skrev::D pluspoäng tilld dig

Och det andra du sade, de är ju små människor

Tack

Barn kan vara oerhört jobbiga i större grupper. Då orkar jag inte med dom riktigt. Men att träffa en eller två i taget kan vara oerhört spännande. Alltså att höra hur dom resonerar och filosoferar kring såväl livets stora frågor som vardagliga saker.

Barn ska behandlas med respekt!

Det finns inga elaka barn, bara elaka föräldrar!

Däremot kan barn bete sig elakt, men det kan dom inte rå för. Man kan dock resonera med dom om saken. Dom förstår mycket mer än man tror.

Det där med elakhet vet jag inte.

Men vuxenhet, jag har hört om forskning som säger att folk inte känner sig vuxna förrän långt senare än tidigare generationer, nästan 30 års strecket även om det säkert är individuellt.
Fast jag vet inte, jag tycker det är situationsberoende, jag kan känna mig rätt vuxen vid rätt tillfällen och ganska barnslig vid andra tillfällen men jag vet ju ändå hur gammal jag är i kronologisk räkning eller vad jag ska kalla det.

regnif skrev:...och eftersom jag är tjej o sådär....

Min mamma jobbade länge som dagisfröken, sedan gick hon en mekanikerkurs och började på mekanisk verkstad och hon stortrivs med det.
Min syster är inte det minsta rädd att göra sådant som brukar uppfattas som något mest killar gör.
Å andra sidan så gjorde i princip inte tjejer vissa saker när jag var sådär 14 år, nu är det typ 30% tjejer på samma ställen.
Det bästa är att man får göra vad man vill sålänge man inte skadar någon

Som en oändlig teater där alla fått ett manus, utom jag....

nano skrev:Det där med elakhet vet jag inte.

Men vuxenhet, jag har hört om forskning som säger att folk inte känner sig vuxna förrän långt senare än tidigare generationer, nästan 30 års strecket även om det säkert är individuellt.
Fast jag vet inte, jag tycker det är situationsberoende, jag kan känna mig rätt vuxen vid rätt tillfällen och ganska barnslig vid andra tillfällen men jag vet ju ändå hur gammal jag är i kronologisk räkning eller vad jag ska kalla det.

regnif skrev:...och eftersom jag är tjej o sådär....

Min mamma jobbade länge som dagisfröken, sedan gick hon en mekanikerkurs och började på mekanisk verkstad och hon stortrivs med det.
Min syster är inte det minsta rädd att göra sådant som brukar uppfattas som något mest killar gör.
Å andra sidan så gjorde i princip inte tjejer vissa saker när jag var sådär 14 år, nu är det typ 30% tjejer på samma ställen.
Det bästa är att man får göra vad man vill sålänge man inte skadar någon

jag vet att jag kan vara ganska excentrisk och så, och tvivlar att det försvinner med åren, men det där med vuxenhet har ju med det hela att göra som du säger.
har också tänkt att barn inte är onda sedan, men när jag blir stressad om dem så vet jag inte riktigt hur jag skall tänka.
ibland kan jag låta bli killiga saker, för att jag är rädd om ryggen och haft ont och tycker det ÄR sanslöst jobbigt ibland med tekniska grejer (andra gånger bättre på det när jag orkar tänka så). som exempel. annars skulle jag gjort dem oftare. men det finns kanske saker som är killiga liksom som jag gör mera.

och som det där med sång, det är en tjejgrej och jag kommer mig bara inte för att göra det seriöst. för att jag känner mig patetisk och som en annan person. det är inte patetiska saker, bara när jag skall göra det. fel emotionsuttryck för mig, medans många verkar utöva den, särskilt då tjejer som jag sett det. så det är kanske mindre en killgrej så att säga?

trivdes hon med båda grejerna om man får fråga?

ja
dock vill jag "skada" sådana som verkar skada mig, och det är väl mobbning och sådant då. inget som man kommer att göra, men som att önska det onda tillbaka på dem och hoppas att de har det lite jobbigt också. och kanske störa som granne till dem eller nåt ^^
lite sådär.
men mest glor jag kanske illa på ungar (men isåf inte bara på dem), och nån satte krokben på mig/kom för nära mig en gång så jag gjorde så att den åkte ned i marken, men jag såg det som ett hot. tyckte den hånflinade eller något liknande. det var nog fortfarande i skolåldern, fast övre kan jag tänka mig, som jag var i. kände väl mig diskriminerad för olika saker, så det bara kom väl. den kanske var runt 10 år eller något sådant. så ingen jätteliten.
ibland vill jag skrika tillbaka åt dem också, men försöker väl undvika dem. har inte bestämt mig för om det är ont eller jobbigt med skriken.

jag förstår inte ens hur folk som får riktiga manus kommer ihåg dem..
sanslöst. 50 sidor utantill?

Jadå hon trivdes men hon sade någon gång som så att hon tagit hand om barn färdigt.
Tror hon trivs bättre med verkstadsjobbet faktiskt även om hon inte tyckte illa om att jobba på dagis.
Hon gillade nog det med om jag känner mamma rätt.
Hon hade nog inte jobbat med något hon vantrivts med.

Sång tycker jag inte är specifikt en tjejgrej men jag gillar tjejröster i sång men det har nog mer o göra med att jag är kille tror jag.
Tycker att även killar kan sjunga bra och gilla de låtarna, nåja, ok kanske är fler tjejer som sjunger men inte så att jag betraktar det som en tjejgrej.

Tekniska saker som tjejer tar sig för brukar tjejer vara bättre på än killar, iaf inom elektroniken, det har ju mer med tankeförmåga att göra än fysisk styrka.
Men även tjejer blir ju starkare av att använda sina muskler.

regnif skrev:jag förstår inte ens hur folk som får riktiga manus kommer ihåg dem..
sanslöst. 50 sidor utantill?

De får manusen inbäddade. "På köpet, förberett in i generna, vid födsel."

imperativ skrev:

regnif skrev:jag förstår inte ens hur folk som får riktiga manus kommer ihåg dem..
sanslöst. 50 sidor utantill?

De får manusen inbäddade. "På köpet, förberett in i generna, vid födsel."

Mmjo, kanske det, men ändå.
Jag har ju annat inbyggt sedan födseln, men inte direkt en halv bok att komma ihåg bara sådär ^^
Var och en har sitt, kanske.
Teaterskådis är nog värre för va, än film-?

@Nano, är det inte så att tjejer i allmänhet är bättre i en del teori(i skolan), sedan när det kommer till det praktiska finns stora brister. Förutom att dammsuga och laga mat. Generellt

Hehe, jag råkade tappa en bärbar cd-spelare i golvet någon gång, en eller två gånger (det exemplaret då), den verkade gå sönder och tappa någon del, men jag lyckades pula fast det. Om än jobbet var ganska litet, så var jag stolt sedan. Den gick att använda efteråt också (ta i trä).
Men om jag öppnar den helt är jag inte lika säker på att vara säker längre. För att jag inte pular med sånt annars och är rädd för elchocker. Eller ta sönder grejen så jag inte har någon kvar sedan, för sedan tappar jag tålamodet att fixa mer med den isåf. Så bättre inte börja, eftersom jag gärna vill ha manicken kvar. Har varit beroende av musikspelare förut speciellt.

Jag har lite elgrejer hemma jag är nästan livrädd för för att de knastrar, så gå då och tro att jag tänker fixa med dem då, hehe..

Typiskt tjejbeteende att inte ta risker, när jag var i 8,9 års åldern så 'lekte' jag med glödlampor och spikar i vägguttaget. Sägs att människor generellt blir mer femina nu för tiden, det kan de tydligen mäta på avståndet mellan anus och urinrör.

Parvlon skrev:@Nano, är det inte så att tjejer i allmänhet är bättre i en del teori(i skolan), sedan när det kommer till det praktiska finns stora brister. Förutom att dammsuga och laga mat. Generellt

Glömde att tillägga min ironi~smiley.

Jag förstod att det stod generellt.
Tyvärr tar jag oftast en jätterisk och det är det här med kärleken som jag nog skall skippa med nästa gång, dock.
Det är mest det tekniska jag inte orkar riskera med, eftersom jag tycker det är jättejobbigt att koncentrera sig på det (hjärnan stänger egentligen av, och jag får kämpa ordentligt för att ens bli intresserad av att fixa nåt mer på det, har alltså inte egentligen intresset, det är så förbannat tråkigt, får ångest av ansträngningen), om det skulle gå sönder. Jag orkar inte ens tänka på var man köper en ny manick. Har inte energin. Blir bara irriterad istället. Speciellt när jag förstår att jag skall pula med det ensam, bilket betyder att jag är en dålig person, vilket får mig att deppa. Detta är alltså hur jag brukar tänka, så det är inget agg nu.

Sedan tar jag nog risken att berätta för mycket på en gång också. Brukar förlora massa folk genom det, men men.
Sedan så har jag själv svårt att se värden med risker. Iallafall många risker kanske. Är det värt det? Jag kämpar jämt med att tänka om det är värt det som kommer sedan.

Jag tror du blandar in gestapo eller vad de hette med det där med avståndet?
Eller menar du att tåla infektioner och andra sjukdomar lite sämre?

Nej det är nya forskningsområden, tror jag. Själv kommer jag ihåg en sköterska som tog mig på pungen när jag gick i skolan, men det kanske är ändrat nu,, Riskerar förhållanden, är väl ganska normalt för tjejer. Tror inte det har att göra med risk för fysisk smärta, och överlevnad, när känslor är överordnade pengar,makt och status.

Jo, det stämmer nog. Det där med riskerna. Tänkte nog på de olika sorters risker innan du skrev.
Vad den där sköterskan gjorde, du menar att de är lite mesiga i sådant där nuförtiden? Ingen närmare fysisk kontakt med patienten så att säga?
Och det där med risktagande för tjejer stämmer nog som du säger. Har själv märkt det. När jag själv talat om andra tjejer, så gör man nästan likadant själv sedan tyvärr..men det var bara för att jag trodde de skulle joina mig, men sedan inte gjorde det. En annan relationsrisksgrej då kanske.
Har dock gjort en del tekniska saker, men sedan börjar man få ont så att man bör sluta, dock kan jag hålla på med olika saker FÖR länge istället. Inte så att man verkar bli proffs på det, men men. Att få sakerna att hänga ihop är svårt för mig, är det sedan tjejigt, vet ej. Kan fixa med detaljerna i någon aktivitet, men att göra något helt av det är svårare. Nåt projekt, vadsomhelst.
Sedan tar man väl inte riskerna att man skickar iväg det, men men.
Är väl det där igen att man undrar om det är värt risken, vad händer sedan? Men det är väl som du säger, makt och pengar med mera. Avskräckande hinder i vägen liksom.

Du skriver litet längre än vad många andra gör, men vad gör det? Den som tröttnar, slutar oftast att läsa.

Mm, kanske det är lite långt.
Fast det kan vara svårt att se vem som slutat läsa och vem som bara inte svarat.

Jag vet inte, tycker att teorin 'AS är en extrem version av den manliga hjärnan', är bullshit.Isf hade knappt någon tjej fått diagnosen. Därför jag tog upp det med riskbenägenhet. Ang. skolsköterskor så bryr jag mig inte om hur mycket kontakt de har med eleverna. Slutade skolan för länge sen.

Jo. Det kanske inte är en extremversion, men tycker att en del med den kan stämma. Tror det är "aspigt" att låta bli att städa jämt och så, och det stämmer in på mig, tjejer är oftast inte nördar men det är aspergare(?) etc., men klart att det inte säger allt. Även om nu aspergare kan vara helt tvärtom mot varandra också, så då vet jag inte..
Genisyndrom då? ^^

Jo. Det är säkert så att många genier behöver hjälp. Att städa, brukar väl oftast vara 'männen' som gör det i djurriket, ibland för att imponera. Jag hittar mina saker bättre när jag inte städat, så har ej gått på 'städpsykosen' än.

Det visste jag inte om djurriket faktiskt.
Ja, att ändra på ordningen gör ju att man inte hittar allt lika lätt igen..
Sedan kan man ju alltid ta bort dammklumpar och så efter ett tag iaf. .

Det är säkert bra, ifall man vill behaga eller imponera på någon. Jag tror det är sämre ifall man har det kliniskt rent dock, för hälsa osv.

Jag känner mig utanför samhället och att högst 1% av befolkning är nåt jag kan relatera till någorlunda. Fast och andra sidan kan man inte gå och vara tjurig hela tiden för att saker inte går ens väg, vilket visserligen ofta är men tror att många med AS tar det för långt.

Jag gör det jag vill och försöker fungera någorlunda i symbios med det jag bör göra, vilket jag inte riktigt vet vad det är visserligen.

Har också tänkt på det där. För rent är nog inte heller bra.