Jag har inga vänner, och jag har svårt att få nya vänner.

Hur gör man egentligen för att få vänner?
Kan någon ge lite tips?
Jag vågar inte prata med främlingar...

Jag såg ett filmklipp på YouTube där en kille hade utvecklat en vänskaps-algoritm med ett flödesschema. Kan något sådant funka?
http://www.youtube.com/watch?v=k0xgjUhE ... re=related

[img]http://img90.imageshack.us/img90/971/diagram1.png[/img]

Paprika skrev:Jag har inga vänner, och jag har svårt att få nya vänner.

Hur gör man egentligen för att få vänner?
Kan någon ge lite tips?
Jag vågar inte prata med främlingar...

Jag såg ett filmklipp på YouTube där en kille hade utvecklat en vänskaps-algoritm med ett flödesschema. Kan något sådant funka?
http://www.youtube.com/watch?v=k0xgjUhE ... re=related

[img]http://img90.imageshack.us/img90/971/diagram1.png[/img]

Har du någon form av bekantskaps krets till att börja med? Isåfall ska du inte vara rädd för att öppna munnen, ibland får man ta sig i kragen för att få saker fungera vettu.

Vänner får man inte av scheman, Om du tycker att det hjälper en bit på vägen, så visst, Annars skulle jag inte rekomendera något sådant. Schemat var dessutom från en komediserie.

Schtekarn skrev:

Paprika skrev:Jag har inga vänner, och jag har svårt att få nya vänner.

Hur gör man egentligen för att få vänner?
Kan någon ge lite tips?

Har du någon form av bekantskaps krets till att börja med?

+1 och nej.

Bör jag vara orolig över detta? Vet inte.
Är jag orolig över detta? Nej.
Är jag nojig över detta? Oja.
Tar det mycket tanketid? Oja.
Ser jag allvaret i en sånhär sits? Absolut inte.
Snurrar tankarna kring detta i spiraler? Ja.


"Vad nu??"

Vad skall du med fler vänner till? funktionaliteten är viktig tror jag.

Föreningar är bra, aspergerträffgrupper, vuxenhabiliteringen, biblioteket, konstutställningar, kyrkan...

Paprika, schemat är korrekt även om det verkar som om yes och no verkar ha bytt plats på iaf två ställen enligt mig.

Själv har jag motsatt bekymmer, jag kan prata med vem som helst men det blir lätt pannkaka av konversationen och det är inte helt ovanligt att folk undrar vad jag är för en undelig figur.
Jag har lärt mig att leva med det o säga "sorry det blev så fel" eller tex "sorry, bara fick för mig o prata, är på så glatt humör idag" eller något.
Men hälften av gångerna går det bra, går lite upp och ner hur bra det går iofs.
Det bottnar nog i att jag inte ser något hinder att prata med någon, för min del räcker det med att någon är i närheten för att jag ska kunna få för mig o prata med denne.
Fast jag vet ställen det inte så ofta går så bra på, som tex tunnelbanan såvida det inte är så att man har ett specifikt ämne som att man undrar något om tex vart man ska gå för o komma till ett visst ställe eller något meddelande som just ropats ut i högtalarna.
Finns massa undantag.

Förresten något jag märkt, folk brukar tycka bättre om mig när jag är den som först tar initiativet att avsluta samtalet när det gått en stund.
Så folk slipper stå o prata av ren artighet.
Avslutar man samtalet när det är på en positiv nivå så brukar nog den personen ha den positiva sinnesstämningen kvar en stund och tänker denne på mig då som iaf är lite sannolikt så tror jag det gör att personen kopplar ihop mig med positiva tankar och gärna träffar mig igen.
Tror det borde funka för de flesta

imperativ skrev:

Schtekarn skrev:

Paprika skrev:Jag har inga vänner, och jag har svårt att få nya vänner.

Hur gör man egentligen för att få vänner?
Kan någon ge lite tips?

Har du någon form av bekantskaps krets till att börja med?

+1 och nej.

Bör jag vara orolig över detta? Vet inte.
Är jag orolig över detta? Nej.
Är jag nojig över detta? Oja.
Tar det mycket tanketid? Oja.
Ser jag allvaret i en sånhär sits? Absolut inte.
Snurrar tankarna kring detta i spiraler? Ja.


"Vad nu??"

okeeeej??..

nano skrev:Förresten något jag märkt, folk brukar tycka bättre om mig när jag är den som först tar initiativet att avsluta samtalet när det gått en stund.
Så folk slipper stå o prata av ren artighet.
Avslutar man samtalet när det är på en positiv nivå så brukar nog den personen ha den positiva sinnesstämningen kvar en stund och tänker denne på mig då som iaf är lite sannolikt så tror jag det gör att personen kopplar ihop mig med positiva tankar och gärna träffar mig igen.
Tror det borde funka för de flesta

Jag har kommit på detta också. Eller - det var någon som sade att varje gång den talade med mig, så fick den avsluta konversationen och att jag kunde prata hur länge som helst. Då började jag fundera på det.

Men det är väldigt jobbigt att tänka på det här hela tiden, det "dödar" det som samtalet borde ha fokus på (det man talar om).
Jag misslyckas fortfarande för det mesta tror jag.

Jag har blivit bäst accepterad och "omtyckt" när jag har varit deprimerad eller så på min vakt att jag knappt säger något.
Jag har inte fått några vänner av det, men folk har inte retat upp sig på mig lika mycket, och inte tyckt att jag var en lustig kuf lika mycket.
T.o.m. så är det så att när jag har varit deprimerad, så har folk sagt att jag verkar må bättre
Nu för tiden vet jag att inte prata fullt så mycket och om vad som helst, som förr, men det är sorgligt att behöva vara så på sin vakt hela tiden.

Schtekarn skrev:Har du någon form av bekantskaps krets till att börja med? Isåfall ska du inte vara rädd för att öppna munnen, ibland får man ta sig i kragen för att få saker fungera vettu.

Nej, jag har inga.

Parvlon skrev:Vad skall du med fler vänner till? funktionaliteten är viktig tror jag.

Jag har ingen vän alls. Jag vill ha en vän åtminstone.
Vad menar du med funktionaliteten?

MsTibbs skrev:Föreningar är bra, aspergerträffgrupper, vuxenhabiliteringen, biblioteket, konstutställningar, kyrkan...

Vad för föreningar finns det?

Vissa aspergerfolk kan vara lite jobbiga ibland.

Vart hittar man konstutställningar? Har bara varit på kulturhuset, men de byter så sällan.

Vill inte gå till kyrkan då jag tycker att folk som tror på att det finns någon osynlig uppe i himlen som konstant hela tiden övervakar alla hela tiden, för att sedan bestämma om de ska till himlen/paradiset eller helvetet, är lite knäppa.

Paprika skrev:
Vad menar du med funktionaliteten?

FUnktion=Vad de gör för nytta, för dig.

Jag har ingen vän alls. Jag vill ha en vän åtminstone.

Inte ens de som du spelar WoW med? De kanske inte duger?

Vill inte gå till kyrkan då jag tycker att folk som tror på att det finns någon osynlig uppe i himlen som konstant hela tiden övervakar alla hela tiden, för att sedan bestämma om de ska till himlen/paradiset eller helvetet, är lite knäppa.

Paprika, vilken stad bor du i?
Tänker mig att du kunde få komma på någon träff

Några sådana där NT-arrangörer har jag inte sett på någon av de träffar jag varit på och skulle nog inte gå på en sådan träff tror jag.
Skulle bli konstlat tror jag.

Bror Duktig skrev:
Jag har blivit bäst accepterad och "omtyckt" när jag har varit deprimerad eller så på min vakt att jag knappt säger något.
Jag har inte fått några vänner av det, men folk har inte retat upp sig på mig lika mycket, och inte tyckt att jag var en lustig kuf lika mycket.
T.o.m. så är det så att när jag har varit deprimerad, så har folk sagt att jag verkar må bättre
Nu för tiden vet jag att inte prata fullt så mycket och om vad som helst, som förr, men det är sorgligt att behöva vara så på sin vakt hela tiden.

Fy för den lede vilken sorglig historia...