Det är faktiskt väldigt luddiga gränser inom autismspektrat, forskarna är ju inte själva överens. Jag fick min AS-diagnos i Kronobergs landsting och fick i princip välja mellan AS och autism. Här i Jönköpings landsting går gränsen mellan AS och "klassisk" autism vid utvecklingstörning. En del anser att AS överhuvudtaget inte finns, andra att det är något helt annat än autism... Som tur är forskas det ju väldigt mycket nu, så kanske det blir större klarhet i det hela.


Moderator: Tråden är avdelad från gunilla-gerland-och-hennes-bok-en-riktig-manniska-t69.html

Ann skrev:Blir så nyfiken, varför är det inte konstigt att du inte kände igen dig i G. Gerlands bok? Vilken betydelse menar du att det har att G.G har högfungerande autism och att du har Atypisk autism gränsande till Asperger?

Varför har du fått diagnosen Atypisk autism istället för Asperger?

Jag kanske har missförstått skillnaderna mellan de olika diagnoserna, men som jag fattat det så är det marginella skillnader. Exempelvis att man ska ha haft en språkstörning som liten för att få diagnosen Högfungerande autism.

Tycker att det borde vara tydligare gränser och kriterier mellan de olika diagnoserna.

Autismspektrumet: Kanners syndrom eller "klassisk" autism, högfungerande autism, Aspergers syndrom, genomgripande störning, atypisk autismspektrumstörning eller autismliknande tillstånd

Med ovanstående uppställning framkommer det att högfungerande autism finns mellan "klassisk" autism och Aspergers syndrom, medan atypisk autismspektrumstörning återfinns mellan aspergers syndrom och neurotypiska eller normala. Det är av denna anledning som jag inte tycker att det är så konstigt att jag inte känner igen mig i vissa delar av Gunilla Gerlands liv. Fråga gärna mer om jag uttryckt mig otydligt.

Jag fick diagnosen atypisk autismspektrumstörning delvis eftersom min mamma inte upptäckte alla delar av mina problem när jag var liten och därigenom inte kunde styrka att jag haft handikappet under småbarnsåren. En annan anledning är att jag har en ovanlig symtomsammansättning som inte helt och hållet passar in i aspergers syndrom stereotypen (en del autistiska perceptionsstörningar och en relativt välfungerande motorik). Specialisterna på autismteamet i Lund sa efter första mötet att jag skulle få en aspergerdiagnos, men ändrade sig efter intervjun med min mamma. Jag tyckte att det var jobbigt att först få höra att jag ska få en aspergerdiagnos och sedan en månad senare helt plötsligt få höra att jag ska få en atypisk autismspektrumstörnings diagnos. Experter på autism bör veta bättre än att säga en sak och sedan plötsligt ändra sig tvärt! Jag tyckte även att det var irriterande att de lyssnade mer på vad min mamma berättade om min uppväxt än vad jag själv berättade och att de intervjuade henne tre gånger längre tid än vad de intervjuade mig.

Det är dock ingen större skillnad på diagnoserna. En nackdel med min diagnos är att den är så okänd och att det nästan inte finns någon information om den. Eftersom jag har nästan helt och hållet samma svårigheter som människor med Aspergers syndrom läser jag om denna diagnos och försöker använda mig av metoder som framtagits för att underlätta för personer med AS.

Robin:

Jag fick också min diagnos på autismmottagningen i Lund ganska nyligen, och när det gällde mig var de från början väldigt osäkra om jag överhuvudtaget hade ngn autismspektrumstörning, och de ändrade sig flera gånger under utredningen. Efter första samtalet tyckte de det var så mycket som talade emot en aspergerdiagnos att de var oense om de ville fortsätta utreda, men sen gjorde de det ändå, mest för att jag insisterade. Vid den neuropsykologiska testningen visade sig det mesta stämma med AS, men de var fortfarande tveksamma, bla därför att jag inte har så stora kommunikativa problem. Vid det sista mötet fick jag veta att jag uppfyllde kriterierna för Aspergers syndrom enligt ICD-10 men inte "Gillberg & Gillberg". Först kände jag mig bara smått förvirrad för jag är van vid att tänka ganska konkret kring diagnoser (att en diagnos är något man antingen har eller inte har), och då verkar det konstigt att de använder sig av två diagnossystem som inte är likvärdiga. Nu känns det mer okej. Jag är ju jag oavsett vad de väljer att kalla mitt tillstånd.

Jag tyckte också det var fel att anhörigintervjun var det som vägde tyngst i utredningen. Jag har ganska dålig relation till mina föräldrar och blev nog mest stressad över att min pappa var med vid första samtalet. Han har heller inte varit så observant på mina problem, och tolkat mycket som om jag bara varit blyg.

Är det bara motoriken och perceptionsstörningarna som gör din symtomsammansättning ovanlig ( perceptionsstörningar är väl inte ovanligt vid AS ?) eller är det annat som inte stämmer. Vet du annars något om hur vuxenhabiliteringen i Lund fungerar ? Jag har blivit remitterad dit men jag vet inte alls om de har något som skulle kunna hjälpa mig.

Hej essan. Jag har bara varit på habiliteringen en gång en så länge, men ska dit imorgon på någon aktivitetesgrupp för människor med Aspergers syndrom och ska följande vecka träffa arbetsterapeut, kurator och psykolog på habiliteringen. Jag tycker att de verkar vara mer insatta i hur det är att ha en autismspektrumstörningar än psykiatrin och att de verkar ha en bra inställning. Hur mycket nytta jag har av det får jag se i framtiden.

Förutom motoriken och perceptionsstörningarna tyckte de att det var konstigt att mina föräldrar inte har misstänkt något. Människor i min omgivning har alltid tyckt att jag är konstig och annorlunda, men mina föräldrar har aldrig reflekterat så mycket över det, eftersom min far har drag av AS (vissa av mina autismspektrumrelaterade beteenden ansågs normala i min familj av denna anledning). Ytterligare en sak som gjort att få har reagerat på att jag är annorlunda är att jag alltid har haft lätt för mig i skolan.

Vad var det som de ansåg att talade mot en aspergerdiagnos hos dig? På vilka kriterier för kommunikationssvårigheter uppfyller du inte?

Jag vet inte exakt vad de ansåg talade emot en aspergerdiagnos. Från början verkade de tycka att det var ganska mycket som inte stämde, och det som stämde trodde de kunde bero på andra orsaker (att man blir mer beroende av struktur om man mår dåligt, att problem med ögonkontakt kan bero på blyghet osv). Sen tyckte de jag var väldigt observant på omgivningen och andras åsikter om mig, att jag hade en högre funktionsnivå än deras andra patienter och att jag inte gjorde så många språkliga missförstånd. Vid de kognitiva testerna så hade jag förmåga att se helheten vid mer komplexa uppgifter (att se det centrala i en bild och relatera annat till det) och jag kunde utvärdera mig själv och vad jag var bra/dålig på under gången.

Mycket av det som inte stämmer tror jag snarare är att det inte märks. Jag är väldigt avvaktande i sociala situationer, och gör därför kanske inte lika många misstag. Jag har också haft lätt för mig i skolan och ansetts allmänt duktig.
När det gäller kommunikationssvårigheterna var det främst att jag inte har så svårt att förstå ironi, underförstådda budskap och att jag inte tolkar språket så bokstavligt. Jag kan vara lite osäker på vad folk menar ibland, men jag har ändå inte lika svårt för det som många andra verkar ha. Mina föräldrar tror det beror på att de var så ironiska mot mig när jag var liten, men jag vet faktiskt inte.

essan:

Hur känner du inför din diagnos? Jag börjar så smått bli bekväm med min. Jag tyckte som jag tidigare nämt att det var jobbigt att Nylander helt plötsligt ändrade diagnos efter att ha sagt att jag med största säkerhet skulle få en AS-diagnos (jag har svårt för plötsliga förrändringar). Jag dock träffat henne igen och hon har bett om ursäkt och sagt att det enligt henne inte är någon större skillnad mellan dessa diagnoser, så nu känns det jättebra.

Efter att jag hade fått min diagnos förstår mig respektive respekterar människor (mina föräldrar och personal inom psykiatrin respektive habiliteringen) mig i större utsträckning. Jag är samma person som innan, men det är lättare att förklara när jag kan hänvisa till diagnosen och det är skönt att inte varje ny människa man träffar inom sjukvården ska göra en egen kvasibedömning (utan expertkunskaper på området) om huruvida jag uppfyller kriterierna för en ASD eller inte. Bor du i Lund? ? Jag är 22 år, bor i Lund och studerar psykologi.

Jag tycker nog också att det känns mer och mer ok att ha fått en diagnos, men det har fortfarande gått så kort tid att jag inte riktigt hunnit "smälta" det. Från början blev jag lite förvånad över att jag överhuvudtaget fick en diagnos, eftersom de varit så osäkra hela tiden. Sen tyckte jag det var förvirrande att det stämde med ICD-10 men inte med Gillbergkriterierna (som egentligen är den diagnosmanual de brukar använda sig av ). Det kändes som om min diagnos var så "på gränsen" att jag i princip fick välja själv om jag hade AS eller inte. Lena Nylander pratade också om att en diagnos är "en färskvara" och att man kanske inte uppfyller kriterierna som äldre. Först tyckte jag det lät konstigt för jag trodde asperger var nåt kroniskt som man antingen hade eller inte hade, men nu har jag förstått att det inte är så antingen-eller som jag trodde och då gör det inte så mycket att allt inte stämmer in på mig.

Det verkar vara så för många att en diagnos leder till att omgivningen och familjen blir mer förstående, men min familj vill fortfarande inte försöka sätta sig i i min situation. Jag har en väldigt stökig familj och när jag har försökt förklara vad jag tycker är jobbigt (att de ändrar bestämda planer, att de smäller i dörrarna, skriker när de pratar osv osv ) blir de bara demonstrativt ännu värre. Det vill alltid markera att de är de som är "normala" och som folk är, och då bli min diagnos bara ett bevis på att det är jag som är konstig och onormal.

Jag är 21 år och bor också i Lund. Jag studerar egentligen ingenting, fast jag får pengar från csn (ganska ohållbar situation). Jag har läst lite olika fristående kurser, (b.l.a psykologi och cellbiologi), men jag har varit för trött och okoncentrerad för att kunna engagera mig, fastän jag egentligen är intresserad. Jag vill bli läkare men jag vill att allting i mitt liv ska fungera bättre först, så att jag kan vara mer säker på att klara en så svår utbildning.
Hur går det för dig ? Har du en bra struktur i tillvaron ? Läser du psykologprogrammet eller fristående kurser ?

essan skrev: Lena Nylander pratade också om att en diagnos är "en färskvara" och att man kanske inte uppfyller kriterierna som äldre.

Jag har aldrig hört talas om att någon blivit av med sin Asperger som vuxen... Låter konstigt, tycker jag...

Nettus: Jag tror inte heller att det är vanligt att man "blir av" med AS helt och hållet, men däremot finns det nog vissa som lär sig kompensera för sina svårigheter i så hög grad att de inte längre har behov av en diagnos. Sen kan man också förflytta sig inom autismspektrum, t:ex så kan ett barn som får diagnosen autistiskt syndrom bättre stämma in på diagnoskriterierna för aspergers syndrom som vuxen, och då borde även en högfungerande person med AS kunna utvecklas så pass mycket att de problem hon/han har kvar inte är tillräckliga för en diagnos.

OK - det resonemanget köper jag!

essan skrev:Jag vet inte exakt vad de ansåg talade emot en aspergerdiagnos. Från början verkade de tycka att det var ganska mycket som inte stämde, och det som stämde trodde de kunde bero på andra orsaker ( att man blir mer beroende av struktur om man mår dåligt, att problem med ögonkontakt kan bero på blyghet osv). Sen tyckte de jag var väldigt observant på omgivningen och andras åsikter om mig, att jag hade en högre funktionsnivå än deras andra patienter och att jag inte gjorde så många språkliga missförstånd. Vid de kognitiva testerna så hade jag förmåga att se helheten vid mer komplexa uppgifter ( att se det centrala i en bild och relatera annat till det ) och jag kunde utvärdera mig själv och vad jag var bra/dålig på under gången.

Mycket av det som inte stämmer tror jag snarare är att det inte märks. Jag är väldigt avvaktande i sociala situationer, och gör därför kanske inte lika många misstag. Jag har också haft lätt för mig i skolan och ansetts allmänt duktig.
När det gäller kommunikationssvårigheterna var det främst att jag inte har så svårt att förstå ironi, underförstådda budskap och att jag inte tolkar språket så bokstavligt. Jag kan vara lite osäker på vad folk menar ibland, men jag har ändå inte lika svårt för det som många andra verkar ha. Mina föräldrar tror det beror på att de var så ironiska mot mig när jag var liten, men jag vet faktiskt inte.

Känner igen mig i allt du beskriver. Jag har också atypisk autism och det var nog också svårt att bestämma min diagnos, jag var ju så diffus och förstår sociala signaler och koder fastän jag inte alltid efterlever dessa.

essan skrev: När det gäller kommunikationssvårigheterna var det främst att jag inte har så svårt att förstå ironi, underförstådda budskap och att jag inte tolkar språket så bokstavligt. Jag kan vara lite osäker på vad folk menar ibland, men jag har ändå inte lika svårt för det som många andra verkar ha.

Jag har inte överdrivet svårt att använda/förstå ironi. Men det kan kanske beror på att jag, i den lilla vänskapkrets jag har och i familjen, varit rätt "överironiska" istället? Vet faktiskt inte. Gillar dock inte ironi och ibland tror jag, även om jag själv vill tro tvärtom, att jag missar en del ironi från folk som jag inte känner såväl. Blir rätt många "Ahaa... Du menade så.". Det är ju lite svårt att bedömma själv kan jag tycka. Om man inte verkligen har några mycket utstående exempel.

Sen är det ju värt att nämna, säger inte att du påstår det, att förstå just ironi eller inte är väl kanske inte det tyngst vägande i en diagnos.

essan skrev:Robin:

Jag fick också min diagnos på autismmottagningen i Lund ganska nyligen, och när det gällde mig var de från början väldigt osäkra om jag överhuvudtaget hade ngn autismspektrumstörning, och de ändrade sig flera gånger under utredningen. Efter första samtalet tyckte de det var så mycket som talade emot en aspergerdiagnos att de var oense om de ville fortsätta utreda, men sen gjorde de det ändå, mest för att jag insisterade. Vid den neuropsykologiska testningen visade sig det mesta stämma med AS, men de var fortfarande tveksamma, bla därför att jag inte har så stora kommunikativa problem. Vid det sista mötet fick jag veta att jag uppfyllde kriterierna för Aspergers syndrom enligt ICD-10 men inte "Gillberg & Gillberg".

Inte ovanligt då kriterierna är skrivna för pojkar och inte flickor, tack och lov skrivs de just nu om och beräknas vara klara till 2010 ca. Utifrån erfarenhet både privat och i arbetet, är det skrämmande att de som skall utreda oss inte har mer intelligens än att ta reda på skillnaden och söka information. Flickor anses vara mer sociala, fröken duktig mm, vilket gör att det typiska för killar, utåtagerande beteende, social avskärmning mm såklart inte stämmer!!

Män och kvinnor har biologiska skillander i hjärnan, detta gäller även aspies. Tack och lov för folk som GG Tranqvist, Bejeroth, Gillberg m fl som skakar om neuropsykiatrin ..

Hemlig skrev:En annan diagnos man kan få om man inte uppfyller alla kriterier är:
Störningen i utvecklingen (ej uvecklingsstörning)

Är det korrekt att Asperger är "en störning i utvecklingen" - eller är det galet fel att säga så?


Moderator: Diskussionen avdelad från negativt-resultat-ingen-diagnos-t9628.html

Flinta skrev:

MsTibbs skrev:

Flinta skrev:
Är "autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) ett uttryck för detta? Jag har fattat det så Om jag fattat rätt borde personer med den diagnosen kunna ansöka om LSS-insatser precis som personer med atypisk autism?

Det är ett annat namn för atypisk autism

Intressant! "Autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) = atypisk autism

ELLer det är kanske pdd-nos jag tänker på, men det borde vara samma sak som ast-uns.

MsTibbs skrev:

Flinta skrev:

MsTibbs skrev:
Det är ett annat namn för atypisk autism

Intressant! "Autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) = autism

ELLer det är kanske pdd-nos jag tänker på, men det borde vara samma sak som ast-uns.

PDD-NOS - är det inte den som sätts mkt (eller kanske bara) i Holland? NOS kommer jag ihåg står för No Other Specified - men PDD?

Flinta skrev:

MsTibbs skrev:

Flinta skrev:
Intressant! "Autismspektrumtillstånd UNS" (utan närmre specifikation) = atypisk autism

ELLer det är kanske pdd-nos jag tänker på, men det borde vara samma sak som ast-uns.

PDD-NOS - är det inte den som sätts mkt (eller kanske bara) i Holland? NOS kommer jag ihåg står för No Other Specified - men PDD?

MCDD som är en form av PDD-NOS sätts typ bara i Holland. I Sverige är också Atypisk autism.

Pervasive Developmental Disorder - Not Otherwise Specified (PDD-NOS)

googlat:

http://www.med.yale.edu/chldstdy/autism/pddnos.html

jorand skrev:Pervasive Developmental Disorder - Not Otherwise Specified (PDD-NOS)

googlat:

http://www.med.yale.edu/chldstdy/autism/pddnos.html

Tack men jag har -tråkigt nog- svårt med engelska och att läsa mkt text, annars hade jag lätt kunnat uppdatera mig genom att googla (istället för att skriva frågorna i tråden).

jorand skrev:Pervasive Developmental Disorder - Not Otherwise Specified (PDD-NOS)

googlat:

http://www.med.yale.edu/chldstdy/autism/pddnos.html

Exakt! Och på svenska är den motsvarande termen genomgripande störning i utvecklingen. "Genomgripande" hade Hemlig tappat bort i den termen.

PDD-NOS kallas genomgripande störning i utvecklingen UNS på svenska i DSM-IV.

I ICD-10 heter det i stället atypisk autism.

På tal om genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation så stör det mig att man ser både PDD-NOS och PPD-NOS som förkortning.

Hej!
Vad är det för skillnad mellan Aspergers syndrom och atypisk autism/autismliknande tillstånd?

Jag vet att en person med atypisk autism inte uppfyller de diagnoskriterier som ställs för aspergers. Så frågan är då vad är det mer specifikt som skiljer atypisk autism från AS?

"Ibland bedömer läkarna att ett barn har en störning inom autismspektrumet, men att barnet inte uppfyller alla kriterier för autistiskt syndrom eller Aspergers syndrom. Då kan diagnosen istället bli autismliknande tillstånd, atypisk autism eller genomgripande störning i utvecklingen."

"Autistiska drag
När en person har problem som förekommer inom autismspektrumet, men inte uppfyller alla kriterier för någon av diagnoserna, brukar man tala om autistiska drag. Autistiska drag är inte en egen diagnos, utan brukar användas som en komplettering till en annan diagnos."
http://www.handikappupplysningen.se/gn/ ... tillstand/

Jag funderar kring detta med att vara mindre eller mer autistisk. Kan det vara så att atypisk autism innebär att man har mer "theory of mind" och har mycket enklare att lära sig "sociala regler"? Har en person med atypisk autism mer fantasi, eller mindre motoriskt klumpig än en person med AS? Är aspergers mer "manligt beteende" och atypisk mer "kvinnligt beteende"? Atypisk mer känsla? AS mer förnuft? Det är mer sådana specifika skillnader som jag undrar över.

Jag vet att det är mycket stora skillnader från individ till individ. Alla är så olika. Men gränsdragningarna mellan de olika diagnoserna i autismspektrat verkar vara så luddiga.
Om det finns någon här med atypisk autism, som kan skriva om vad skillnaderna är mellan AS och autismliknande tillstånd och hur ni upplever det skulle jag bli tacksam.

Moderator: Slog ihop med liknande tråd.

Ibland går nog diagnoserna i varandra, om man befinner sig i diagnosen AS ytterkanter, oavsett om det är mot klassisk autism eller mot det vanliga. För någon kristal klar gräns har jag svårt att se att det finns.

Mycket handlar nog om en tolkningsfråga hos utredaren, vad det får för namn, iaf i vissa fall.

Min erfarenhet är att högfungerande aspergare och personer med atypisk autism/autismliknande tillstånd inte skiljer sig speciellt mycket från varandra.

Atypisk autism är just för att sätta när utredaren inte anser att riktigt tillräckligt många kriterier är uppfyllda för en aspergerdiagnos. Och det är ju något väldigt subjektivt, och inte alltid något de uppfattar sinsemellan utifrån de skrivna kriterierna i diagnosmanualerna, utan det kan vara deras egen professionella missuppfattning att enstaka exempel på något av kriterierna är ett kriterium. Det har vi sett exempel på när medlemmar här på forumet beskrivit varför deras utredare satte atypisk diagnos.

Så gränserna är jätteflytande. En person som skulle få diagnos Asperger av en utredare skulle kunna få atypisk autism satt av en annan. Och kanske högfungerande autism av en tredje. Och dömas ut som fullt frisk av en fjärde!

Själv har jag varit med om tre av de fyra varianterna... fick atypisk diagnos när jag utreddes, men har sedan fått ren AS-diagnos inskriven som "diagnos som stöds av dagens utredning" i ett läkarintyg. Och fått höra att jag inte har några autistiska drag alls av en känd forskare och läkare som också sagt samma sak till en av landets mer aktiva föreläsare med ADHD- och Asperger-diagnos. Hon skulle väl rimligen döma ut alla hon såg som friska om hon kom till en taco-kväll på Vasa's...