Det blir lätt så att en individ får en slags roll som talesman för en hel grupp, som massmedia alltid vänder sig till när det behöver information eller allmänna komentarer om förhålllanden som berör just den speciefika gruppen i fråga

Jo, det är ju så. Vilket kan slå väldigt olika beroende på om det handlar om en grupp som i sig är väldigt homogen, eller en som inte är det.

En ytterst homogen kategori, "vad säger T. Åge Spårviddsson, ordförande i modelltågssamlarnas riksförening, om nya Märklinkatalogen", kan kosta på sig en sådan, men grupper som inte är lika ensidiga behöver bli allsidigt belysta, och kan vållas direkt skada om så inte sker. Vilket är just vad många massmedia aktivt har ägnat sig åt på senare år gentemot aspergare, med "Ondska" i TV3 som det förnämsta exemplet.

Och sådant borde t o m kunna ha ansetts ligga i massmedias yrkesroll att kunna räkna ut och förstå, och vara beredda att ta ansvar för att vara lite uppmärksamma på, men okej... så är det uppenbarligen inte. När vi nu vet det får vi jobba utifrån den vetskapen.

Den allmänna debatten har gått på tomgång länge. Vi har sett Gillberg + Gerland + specialpedagoger + föräldrar hur mycket som helst. Vi KAN de perspektiven nu. Vi HAR HÖRT om problemen, om varför det inte funkar i grundskolan, vikten av tidiga stödinsatser etc. Vi har hört ANDRA tala tillräckligt OM oss.

Är det någon som tycker jag har fel när jag säger att aspergare är en samhällsgrupp man talar OM och inte MED?

Alldeles för sällan hör vi vuxna aspergare som berättar inifrån, utan att ha ngn organisation i ryggen. Det stör mig att det finns så många vettiga röster som aldrig gör sig hörda.

Det jag hade behövt höra när jag som ung fick diagnosen är vuxna rimligt vettiga aspergare som själva berättar om hur de hanterar sitt annorlundaskap.

Antingen ser vi till att göra oss hörda eller så överlämnar vi det till Ögonblick.
Vad föredrar ni?

KrigarSjäl skrev:Den allmänna debatten har gått på tomgång länge. Vi har sett Gillberg + Gerland + specialpedagoger + föräldrar hur mycket som helst. Vi KAN de perspektiven nu. Vi HAR HÖRT om problemen, om varför det inte funkar i grundskolan, vikten av tidiga stödinsatser etc. Vi har hört ANDRA tala tillräckligt OM oss.

Är det någon som tycker jag har fel när jag säger att aspergare är en samhällsgrupp man talar OM och inte MED?

Alldeles för sällan hör vi vuxna aspergare som berättar inifrån, utan att ha ngn organisation i ryggen. Det stör mig att det finns så många vettiga röster som aldrig gör sig hörda.

Det jag hade behövt höra när jag som ung fick diagnosen är vuxna rimligt vettiga aspergare som själva berättar om hur de hanterar sitt annorlundaskap.

Antingen ser vi till att göra oss hörda eller så överlämnar vi det till Ögonblick.
Vad föredrar ni?

Jag håller med om precis allt det där, men det vet du väl redan.

Jepp, och jag anser att du har en realistisk syn på vad vi kan göra. Att påverka i det lilla, i vardagen, är också en form av aktivism.

Hur väl funkar OA egentligen? Har man lyckats informera, protestera mot myndighetsbeslut mm eller är det bara en kamratgrupp?

KrigarSjäl skrev:Hur väl funkar OA egentligen? Har man lyckats informera, protestera mot myndighetsbeslut mm eller är det bara en kamratgrupp?

Pemer har gått ut med två pressmeddelanden som går att läsa i sin helhet på OA:s hemsida. Han har visst också varit i kontakt med ett företag vid namn MISA som ordnar utflyttad daglig verksamhet "vars mål är att ge anställning".

Jag har här uppehos mig debatterat en del med den ledande FA-tanten här i Härnösand och även framfört synpunkter till en del tanter på socialkontoret.

Jag skulle säga att det går framåt men att det går långsamt. Jag skulle önska att OA nu började formulera konkreta frågor som vi skall driva så att inte var och en i ledningen bara flummar på efter eget huvud som det varit hitills.

Jag har läst pressmeddelandet "för mycket okunskap..." och jag tycker texten längst ner på slutet om OA skulle stått först och att det skulle kortast ner till max 3/4 A4 sida som helhet. Istället för att skriva lösa påståendet som saknas källhänvisning (den man anklagar måste ju har rätt att uttala sig) så ge en öppning att ställa upp på en intetvju istället där du ev. kan få framföra dina åsikter.

Saker ta tid och jag tror att vi måste sprida info om föreningen och etablera vårt namn innan föreningen kan driva frågor i media och på andra sätt.

Ett annat alternativ är faktiskt att skriva ett genomtänkt inlägg och få det publicerat på sidor ditt läsare får skicka in egen text. Har en kompis som då & då skickar i debattinlägg i frågor som rör hundägande till lokaltidningen och får det publicerat under de sidorna som är till för att läsare ska kunna göra sin röst hörd.

KrigarSjäl skrev:

Hur väl funkar OA egentligen? Har man lyckats informera, protestera mot myndighetsbeslut mm eller är det bara en kamratgrupp?

OA har just bildats, det kommer ta tid att organisera sig för att nå ut, går att jämföra med att starta ett företag och betänka att företag räknas som nystartat de 3 första åren. Medlemsantalet påverkar ju också vår röst utåt.

OA är både en kamratgrupp och har målet att påverka! Det är medlemmarna som är föreningen, det är för ofta man hör personer som tror att vissa är "anställda" för att göra jobbet och att medlemmarna bara kan vänta på resultat...

VaiSing skrev:
Saker ta tid och jag tror att vi måste sprida info om föreningen och etablera vårt namn innan föreningen kan driva frågor i media och på andra sätt.

Jag tänker att att genom att engagera sig och ta en aktiv del , göra sin röst hörd, i de frågor som idag drivs av andra intresseföreningar, så sprids info om att OA finns.

Om inte OA själva marknadsför sig så kommer OA att förbli en "träffförening" inom en begränsad grupp, vilket också kan vara av stor betydelse.

Grupper som OA vill ha och etablera kontakt med, till dessa måste nog OA själva stå för sin marknadföra för att nå ut. Precis som när det gäller att starta företag så måste man skaffa sig ett kundunderlag, fast för OA handlar det om ett kontaktnät. Maila journalister, programledare, producenter inom olika medier. Dessa aktörer kommer inte att hitta själva till OA.

Jag skrev ett inlägg här:

artikel-had ... tml#227876

där jag citerar följande ifrån:

Apropå diskussionen om hur OA ska nå ut i massmedia tycker jag personligen (som ickemedlem och allt... ;-D ) att det är viktigt att börja vid "roten av det onda" och rikta sej FRAMFÖRALLT till de sjukvårdsorgan som finns. Läkartidningen är ett sådant. Det finns säkert ett flertal tidskrifter med psykiatri som målgrupp. Att prioritera dessa framför AftonBluddret tycker jag vore naturligt.

Allt annat olika så rekommenderar jag att ni studerar gayrörelsens historia (i den mån man kan tala om en sådan.) Där finns ett komplett smörgåsbord av frågor om vad som är representativt, politiska ståndpunkter och allianser att studera.

Mmm.... det ligger mycket i det. Vi är i samma sits som HBT-rörelsen, men ligger... ja, hur långt...? ...tio år efter? Mer? Mindre?

Igår blev dock undertecknad uppringd från en svensk tidning och har fått se och kommentera en text som angetts ska komma i tryck i den tidningen i morgon... Dags för världspremiär!

Tråd i tipsavdelningen - med info om vilken tidning det är - kommer...

Pemer skrev:
Mmm.... det ligger mycket i det. Vi är i samma sits som HBT-rörelsen, men ligger... ja, hur långt...? ...tio år efter? Mer? Mindre?

Frågan är om vi ligger så långt efter. Vägen mot egen "makt och frihet " är redan byggd så det är bara att köra.
Frågan är väl mer hur vi väljer att se på oss själva. Jag hoppas det inte är så här

Pemer skrev:Mmm.... det ligger mycket i det. Vi är i samma sits som HBT-rörelsen, men ligger... ja, hur långt...? ...tio år efter? Mer? Mindre?

Nja, jag menar att man skall se HBT-rörelsen till största delen som ett varnande exempel.

Som T-et till exempel. Hur kom det in där? Vad har transor att göra med homosexuella män som attraheras av andra män och kvinnor som attraheras av andra kvinnor?

Förenklingar, sammanklumpningar och personer med oredovisade agendor skall vi akta oss för. Jag hörde av en vän att de borgerliga politikerna i Uppsala funderar på att dra sig ur Uppsala Pride då det håller på att bli en lekstuga för diverse skumma socialister. Och så har vi en av redaktörerna för KomUt! som är ett tungt namn inom yelah.net...

Notera att folk får så gärna vara socialister för mig, om någon undrar. Det är bara det att man skall vara medveten om att det finns folk som gärna shanghajar folk till Klasskampen v.Femtielva. Jag tänker inte bli någons maskot under stridsropet att aspergare är förtryckta på samma sätt som blattar och bögar.

P.S. Ja inte ens blattar och bögar är homogena grupper. Vad gäller blattarna så är det inte bara skillnader mellan dom från vilka länder de kommer, utan från vilka delar av länderna också...

P.P.S. Och jag kan tänka mig värre saker än att vara en liberal eller konservativ flata som blir "representerad" av en gapig häxa som Tiina Rosnenberg eller en oreflekterande fäsör som Mian Lodanen.

Med reservation för att "conservative" inte låter sig översättas rakt av till "konservativ", att det är mer än en ocean som skiljer USA från Europa och att homosexualitet och AS inte kan jämföras hur som helst så är denna artikel läsvärd: Goodbye to the GLBT Movement

It is time for gay conservatives to declare independence from the GLBT movement. We’ll still make common cause at times. Gay conservatives will continue to fight government-sponsored discrimination.

But it is time for gay conservatives to admit that we are aliens in this movement, that we disagree with its leadership and its most visible activists on some very basic questions about what it means to be gay, about what must be done to improve the lot of gay Americans, and about how much weight should be given to purely gay issues in a time of economic and military turmoil. This presidential election has rawly exposed the rifts that have been there from the beginning.

The marriage of the gay left and gay conservatives under the umbrella of the “GLBT movement” has failed. It’s like waking up one morning next to your spouse and realizing all of sudden you don’t really like each other. You’ve been squabbling all these years to save a relationship you no longer believe in.

Rättelse: Det skulle stå "Och jag kan svårligen tänka mig värre saker..." givetvis.

Man kan väl nå ut i media med villkoret att det inte är nån h-vetes modesak att ha det. Sedan vet jag inte. De får inga pengar av deltagarna, eller att de inte får ge dem det, om de gör mode utav'et. Så. ^^