Zombie skrev:Eller om man är på vilket humör som helst, bara utan egen förskyllan uppträder tillräckligt "kufiskt" för den andra att utnyttja en till slagpåse för sina aggressioner, eller kanske bara bli misstänksam och ogin mot en (egen erfarenhet från yngre dagar).

Där satte du ord på det jag tänkte!

Ingen ger sig på mig när jag är på dåligt humör.

Folk ger sig på mig när jag är förvirrad, rädd, osäker eller på annat sätt i underläge. Har även blivit utskälld för att jag var för glad en gång.

Tyvärr brukar det vara så. I synnerhet om man är en respektingivande person för det mesta och har nån egenskap folk stör sig på, då passar de förstås på att klämma till en när de nosar sig till att man är lite svagare än vanligt. Uppfattar det som helt instinktivt och något de flesta inte ens är medvetna om själva.

Min ilska handlar väldigt mycket om alla svaga människor i min närhet som bryts ner varje gång dom ska söka vård. Det är alltid nån sur kärring och det orsakar alltid att dom jag bryr mig om mår dåligt. Och varje gång jag styr upp det och ser till att det blir som jag säger så går det helt plötsligt jättebra och dom menade på ett helt annat sätt än det lät första gången

Nu har jag ställt min väckarklocka för att imorgon ringa runt och styra upp saker jag inte hade behövt göra om det fanns någon som kunde behandla svaga utsatta människor respektfullt och inte som slagpåsar. Vresiga receptionister som inte har empati för någon som bara gråter utan att tydligt klargöra vad det är för fel på kroppen och sen slänger telefonluren i örat. Mig kommer hon inte behöva ha empati för, jag ska bara säga vad jag tycker om hennes sätt att bemöta patienter.

Zombie skrev:Eller om man är på vilket humör som helst, bara utan egen förskyllan uppträder tillräckligt "kufiskt" för den andra att utnyttja en till slagpåse för sina aggressioner, eller kanske bara bli misstänksam och ogin mot en (egen erfarenhet från yngre dagar).

När jag tycker att jag försöker vara tydlig, så misstolkas jag ofta grovt, när jag håller med om en klagan, så tolkas det som om jag är irriterad över att personen klagar, när jag försöker prata tydligt för att jag ska höras, så tolkas jag som arg osv.

Jag fattar inte hur jag ska bära mig åt för att mitt meddelande ska framgå, så vitt jag förstår är mitt kroppsspråk väldigt långt ifrån det jag vill få fram, men hur kan jag ändra mitt kroppsspråk så att det jag vill ha sagt går fram.
Kroppsspråket verkar tillhöra de där komplicerade outtalade sociala koderna som man bara ska kunna...

Flia skrev:Jag tycker nt-språket känns ungefär som när man flyttat till ett annat land.

Du lär dig språket, till och med nyanser och kulturella språkinslag. Men det är ändå inte ditt förstaspråk, du måste hela tiden översätta i ditt huvud och försöka komma ihåg vad skämtsamma uttryck betyder och tänka på bakgrunder till vissa uttryck.

Klart man blir frustrerad......

Överdriver du inte lite nu? Visst så kan man definiera svenska som rikssvenska, och det är väl det man kan förvänta sig att alla vettiga människor kan. Om jag talar med t.ex. göteborgare så försöker jag att fila bort den värsta stockholmsdialekten. Men sedan så finns det ju sociolekter. Du kan t.ex. ha en samling matematiker som talar med varandra på rikssvenska, men som kör med så mycket facktermer och internskämt att utomstående inte förstår allt vad som sägs.

MsTibbs skrev:

Proffe Slimp skrev:Jag vet inte hur ni andra tänker, men jag försöker låta bli att varken förstå allting eller att rädda världen. Det finns säkert en jättebra anledning till att det är ett olika antal i korvbröds- resp. korvförpackningarna. Men det är som sagt var inte min uppgift, alltså fokuserar jag på att uppnå uppsatta mål. Om jag inte ens är ansvarig för att köpa korvbröd och korv så är antalet i förpackningarna verkligen inte mitt problem!

Att folk ska köpa mer korv i bröd?

Va? Som sagt var så är det inte mitt problem. Jag kan välja mellan att intellektualisera över att det är olika antal bröd och korv i förpackningarna, eller så kan jag lägga min tid på viktigare saker.

Oj, jag slarvade med att läsa ditt inlägg, såg det först när Proffe kommenterade det...

Flia skrev:Jag tycker nt-språket känns ungefär som när man flyttat till ett annat land.

Du lär dig språket, till och med nyanser och kulturella språkinslag. Men det är ändå inte ditt förstaspråk, du måste hela tiden översätta i ditt huvud och försöka komma ihåg vad skämtsamma uttryck betyder och tänka på bakgrunder till vissa uttryck.

Klart man blir frustrerad......

Jag tycker inte att jämförelsen stämmer, när jag tågluffade första gången i England (skulle fylla 18 strax efter) så översatte jag i huvudet de första dagarna, sen tänkte jag på engelska och blev tvungen att översätta i huvudet när jag pratade med en svensk efter två veckor...

När jag först hörde svenskarna prata förstod jag till en början inte ett ord...

Miche skrev:

Zombie skrev:Eller om man är på vilket humör som helst, bara utan egen förskyllan uppträder tillräckligt "kufiskt" för den andra att utnyttja en till slagpåse för sina aggressioner, eller kanske bara bli misstänksam och ogin mot en (egen erfarenhet från yngre dagar).

När jag tycker att jag försöker vara tydlig, så misstolkas jag ofta grovt, när jag håller med om en klagan, så tolkas det som om jag är irriterad över att personen klagar, när jag försöker prata tydligt för att jag ska höras, så tolkas jag som arg osv.

Jag fattar inte hur jag ska bära mig åt för att mitt meddelande ska framgå, så vitt jag förstår är mitt kroppsspråk väldigt långt ifrån det jag vill få fram, men hur kan jag ändra mitt kroppsspråk så att det jag vill ha sagt går fram.
Kroppsspråket verkar tillhöra de där komplicerade outtalade sociala koderna som man bara ska kunna...

Kroppsspråk är en av dom svåraste sakerna. Nu har jag inte det problemet själv, jag både gör rätt och förstår.
När jag ser aspisar som försökt lära sig kroppsspråk blir det bara stelt och fel, eftersom det inte är automatiskt.
Dom ler för mycket när dom tror att man ska le, gör övertydliga gester och sånt som inte alls ger rätt signaler.

Jag undrar om det inte är bäst att försöka låta bli att ge några signaler alls, vara stelare än normalt så att ingenting missuppfattas.
Då tror jag också att alla omkring uppfattar att du har problem med kroppsspråket och anpassar sig efter det.

antikropp skrev:Min ilska handlar väldigt mycket om alla svaga människor i min närhet som bryts ner varje gång dom ska söka vård. Det är alltid nån sur kärring och det orsakar alltid att dom jag bryr mig om mår dåligt. Och varje gång jag styr upp det och ser till att det blir som jag säger så går det helt plötsligt jättebra och dom menade på ett helt annat sätt än det lät första gången

Nu har jag ställt min väckarklocka för att imorgon ringa runt och styra upp saker jag inte hade behövt göra om det fanns någon som kunde behandla svaga utsatta människor respektfullt och inte som slagpåsar. Vresiga receptionister som inte har empati för någon som bara gråter utan att tydligt klargöra vad det är för fel på kroppen och sen slänger telefonluren i örat. Mig kommer hon inte behöva ha empati för, jag ska bara säga vad jag tycker om hennes sätt att bemöta patienter.

I såna fall låter det som ett konstruktivt sätt att kanalisera en högst berättigad ilska.

Däremot inte att jävlas med folk i affären bara för att de är människor. Tål man inte folk är det lämpligt att göra sina inköp sent en söndagkväll eller tidigt en måndagmorgon när det är mer eller mindre folktomt.

Proffe Slimp skrev:

Flia skrev:Jag tycker nt-språket känns ungefär som när man flyttat till ett annat land.

Du lär dig språket, till och med nyanser och kulturella språkinslag. Men det är ändå inte ditt förstaspråk, du måste hela tiden översätta i ditt huvud och försöka komma ihåg vad skämtsamma uttryck betyder och tänka på bakgrunder till vissa uttryck.

Klart man blir frustrerad......

Överdriver du inte lite nu? Visst så kan man definiera svenska som rikssvenska, och det är väl det man kan förvänta sig att alla vettiga människor kan. Om jag talar med t.ex. göteborgare så försöker jag att fila bort den värsta stockholmsdialekten.

Nu bokstavstolkar du igen. Flia pratar inte om språk, utan om sociala koder. Som bl a uttrycks i sättet man talar på.

Och som vanligt kunde du inte kunde låta bli att klämma in förväntningar på att alla ska kunna saker som du kan; i detta fall rikssvenska och att anpassa sig till olika situationer. Vore kul att som omväxling få se något inlägg där du inte dömer ut andra för att de ev inte lever efter dina personliga normer.

Men sedan så finns det ju sociolekter. Du kan t.ex. ha en samling matematiker som talar med varandra på rikssvenska, men som kör med så mycket facktermer och internskämt att utomstående inte förstår allt vad som sägs.

Det ligger väl lite närmare det jag tror Flia syftade på.

Miche skrev:När jag tycker att jag försöker vara tydlig, så misstolkas jag ofta grovt, när jag håller med om en klagan, så tolkas det som om jag är irriterad över att personen klagar, när jag försöker prata tydligt för att jag ska höras, så tolkas jag som arg osv..

Jag har lärt mig att försöka uttrycka mig antydningsvis. Det är ofta sm ingen förstår vad jag försöker antyda så det gäller att välja sitt umgänge väl.

Min familj vill förstå mig så de fortsätter att prata med mig tills de har förstått. Främlingar på stan behöver man inte bli förstådd av. Smarta, lyssnande bekanta försöker litet grand att förstå en och lyckas oftast ungefärligen. Mindre lyssnande smarta och mindre lyssnande halsvsmarta förstår en inte, så med dem diskuterar jag endast var skåpet ska stå, typ.
Sen finns det de härliga människor som man kan uttrycka sig rakt på sak med.

Man kan ju råka hamna i en umgängeskrets full av smarta och hyfsat lyssnande människor, så att man kan träna upp sin betoning, sitt uttryckssätt och sitt kroppsspråk eftersom de gillar en trots ens misstag. Jag önskar det funnes kurser att gå också men då får man utforma dem själv. Jag är bitter över att ingen som har betalt för sådana saker har gett sig fan på att utforma dem men som sagt, nån av oss kanske gör det.
Eller så kan man leta upp de där underbara som man kan uttrycka sig rakt på sak med.

Flia skrev:Kroppsspråk är en av dom svåraste sakerna. Nu har jag inte det problemet själv, jag både gör rätt och förstår.
När jag ser aspisar som försökt lära sig kroppsspråk blir det bara stelt och fel, eftersom det inte är automatiskt.

Jag tänker inte alls på mitt kroppspråk när jag kommunicerar med andra, men det är så synd att när jag kommunicerar med mina nära och kära som vet hur jag fungerar, så blir det ändå fel...

Flia skrev:Jag undrar om det inte är bäst att försöka låta bli att ge några signaler alls, vara stelare än normalt så att ingenting missuppfattas.
Då tror jag också att alla omkring uppfattar att du har problem med kroppsspråket och anpassar sig efter det.

Då måste man koppla in hjärnan för det med, jag har tillräckliga problem att hitta vad jag ska säga och hur jag ska säga det för att det inte ska bli fel, om jag då dessutom ska hålla reda på kroppen tror jag att det inte kommer att fungera alls.
Detta gäller för situationer då jag är stressad och/eller trött...

Inger skrev:

Proffe Slimp skrev:

Flia skrev:Jag tycker nt-språket känns ungefär som när man flyttat till ett annat land.

Du lär dig språket, till och med nyanser och kulturella språkinslag. Men det är ändå inte ditt förstaspråk, du måste hela tiden översätta i ditt huvud och försöka komma ihåg vad skämtsamma uttryck betyder och tänka på bakgrunder till vissa uttryck.

Klart man blir frustrerad......

Överdriver du inte lite nu? Visst så kan man definiera svenska som rikssvenska, och det är väl det man kan förvänta sig att alla vettiga människor kan. Om jag talar med t.ex. göteborgare så försöker jag att fila bort den värsta stockholmsdialekten.

Nu bokstavstolkar du igen. Flia pratar inte om språk, utan om sociala koder. Som bl a uttrycks i sättet man talar på.

Och som vanligt kunde du inte kunde låta bli att klämma in förväntningar på att alla ska kunna saker som du kan; i detta fall rikssvenska och att anpassa sig till olika situationer. Vore kul att som omväxling få se något inlägg där du inte dömer ut andra för att de ev inte lever efter dina personliga normer.

1) Nja, sociala koder är knepiga för alla. De som säger att de aldrig har problem med det är lögnare, idioter eller borde gå ut oftare.
2) Jag bryr mig inte. De som inte kan anpassa sitt språk efter situationen straffar bara sig själva.

Inger skrev:

Proffe Slimp skrev:Men sedan så finns det ju sociolekter. Du kan t.ex. ha en samling matematiker som talar med varandra på rikssvenska, men som kör med så mycket facktermer och internskämt att utomstående inte förstår allt vad som sägs.

Det ligger väl lite närmare det jag tror Flia syftade på.

Ja, och man måste inte ha AS för att få ett helvete med andras sociolekter.

Vad gäller kroppspråk så är det en avvägning. Att vara så stel att man ger intryck av att vara levande död som kan snubbla på sin egen skugga är fel. Men det är även fel att vara så sprallig att man framstår som en glad hund som inte kan stava till "andras personliga integritet" är också fel. Själv så anser jag att det är bättre att vara lite för svårläst än lite för lättläst. Hellre att folk är lite rädda för en än att de är lite irriterade på en. Det går alltid att knäppa upp sin stelhet senare och det är alltid lättare att säga att man har förstått något eller ej än att lita på att samtalspartnern lyckas med att avkoda ens kroppspråk. Däremot så är det svårt att gå från sprallmaja till normal. I synnerhet om man har skämt ut sig genom att krama folk för mycket.

Miche skrev:

Flia skrev:Kroppsspråk är en av dom svåraste sakerna. Nu har jag inte det problemet själv, jag både gör rätt och förstår.
När jag ser aspisar som försökt lära sig kroppsspråk blir det bara stelt och fel, eftersom det inte är automatiskt.

Jag tänker inte alls på mitt kroppspråk när jag kommunicerar med andra, men det är så synd att när jag kommunicerar med mina nära och kära som vet hur jag fungerar, så blir det ändå fel...

Flia skrev:Jag undrar om det inte är bäst att försöka låta bli att ge några signaler alls, vara stelare än normalt så att ingenting missuppfattas.
Då tror jag också att alla omkring uppfattar att du har problem med kroppsspråket och anpassar sig efter det.

Då måste man koppla in hjärnan för det med, jag har tillräckliga problem att hitta vad jag ska säga och hur jag ska säga det för att det inte ska bli fel, om jag då dessutom ska hålla reda på kroppen tror jag att det inte kommer att fungera alls.
Detta gäller för situationer då jag är stressad och/eller trött...

Ja i stressade situationer är det inte lätt. Det är då jag inte längre orkar prata nt-svenska (sociolektal svenska ? hmm.... nä... jag gillar inte det uttrycket) utan drar iväg med min aspergska. Dessutom med en massa pubertala svordomar inblandade, vilket inte ökar folks respekt för mig precis (jag är 53 och går med rullator )

Annars brukar jag kunna översätta till nt-svenska när jag märker att folk inte förstår mig.
När jag redan gjort folk arga för att jag sagt nånting för direkt så är det svårt att rätta till det. Då brukar jag säga att jag är sån, att det inte finns några undermeningar i det jag säger.

"Oj... vilken stark grön färg det var på den där tröjan"
Ooops, hon ser förnärmad ut.... jag menade ju bara att det var en stark färg, jag kanske tycker det är snyggt men det säger jag kanske sen.
Då är det dags att översätta och förklara.

Ser du när folk blir förnärmade eller missuppfattar dig?

Flia skrev:Ja i stressade situationer är det inte lätt. Det är då jag inte längre orkar prata nt-svenska (sociolektal svenska ? hmm.... nä... jag gillar inte det uttrycket) utan drar iväg med min aspergska. Dessutom med en massa pubertala svordomar inblandade, vilket inte ökar folks respekt för mig precis (jag är 53 och går med rullator )

o_O Vaa?

Flia skrev:När jag redan gjort folk arga för att jag sagt nånting för direkt så är det svårt att rätta till det. Då brukar jag säga att jag är sån, att det inte finns några undermeningar i det jag säger.

"Oj... vilken stark grön färg det var på den där tröjan"
Ooops, hon ser förnärmad ut.... jag menade ju bara att det var en stark färg, jag kanske tycker det är snyggt men det säger jag kanske sen.
Då är det dags att översätta och förklara.

Jag känner så väl igen det där, jag måste ofta förklara och förklara för jag har även svårt att hänga med när jag nått gränsen, dvs när motparten faktiskt förstått vad jag menat och innan motparten tycker att jag tjatar för att de redan förstått vad jag egentligen menade...
Det är sk*tjobbigt, men det är så mitt liv gestaltar sig...

Flia skrev:Ser du när folk blir förnärmade eller missuppfattar dig?

Inte direkt, det tar alltid tid innan jag fattar, ofta är det så sent att det redan är kört att försöka rätta till misstaget... (känns det som åtminstone)...

Proffe Slimp skrev:

Flia skrev:Ja i stressade situationer är det inte lätt. Det är då jag inte längre orkar prata nt-svenska (sociolektal svenska ? hmm.... nä... jag gillar inte det uttrycket) utan drar iväg med min aspergska. Dessutom med en massa pubertala svordomar inblandade, vilket inte ökar folks respekt för mig precis (jag är 53 och går med rullator )

o_O Vaa?

Ehh?? Vad är frågan?

Miche skrev:

Flia skrev:Ser du när folk blir förnärmade eller missuppfattar dig?

Inte direkt, det tar alltid tid innan jag fattar, ofta är det så sent att det redan är kört att försöka rätta till misstaget... (känns det som åtminstone)...

Hur sent jag än fattar så talar jag om att jag är lite felkopplad uppe på tomtekontoret. Ber dom försöka förstå (vilket faktiskt inte är så lätt för dom) att jag aldrig aldrig ALDRIG menar nåt annat än det jag faktiskt säger.
En del av mina bekanta har börjat fråga typ "vad menar du med det?" och då kan jag skjuta in en liten översättning.

sugrövmanövern skrev:

Zombie skrev:Eller om man är på vilket humör som helst, bara utan egen förskyllan uppträder tillräckligt "kufiskt" för den andra att utnyttja en till slagpåse för sina aggressioner, eller kanske bara bli misstänksam och ogin mot en (egen erfarenhet från yngre dagar).

Där satte du ord på det jag tänkte!

Ingen ger sig på mig när jag är på dåligt humör.

Folk ger sig på mig när jag är förvirrad, rädd, osäker eller på annat sätt i underläge. Har även blivit utskälld för att jag var för glad en gång.

hehe, håller med om allt här tror jag. men jag tror att de ger sig på mig för dåligt humör också, vet inte.

vet inte om man kan skriva flera meddelanden på raken? för att jag kom på att svara på olika nu.

lite liknande här som med busskortet tycker jag. om man skall ha någon medicinkur eller något, där man skulle fördela medicinen på flera gånger om dagen, tex. penicillin, så står inte det hur lång tid det skall gå emellan gångerna. och om man skall ta alla på en gång eller inte. kanske logiskt att fördela jämnt över dagen, men tycker det borde stå för säkerhets skull. man vet ju inte..speciellt om man aldrig tagit sådant innan för fasen eller har någon som vet om det, för att de kanske själva inte behövt ta det innan eller glömt eller om det var när man var barn senast, och då kan de ju ha fått in nya jevla sortens piller liksom!
så jag tycker det är lite dumt att förvänta sig sådana här saker av alla. utan att förklara. att det finns så mycket sådant här, och jag blir också enerverad. att det skadar ju inte med tydlighet?

man kan ju ha bott utomlands så man inte vet hur det funkar. eller använt bil i något år så man missat det med biljettsystemet, va..

för menar de alla tabletterna på en gång (om de inte säger det)?
och eftersom en 2-tabletter om dagen-kur kan tänkas ha 12 timmar emellan gångerna (?), så kanske man råkade tänka det på 3 dagars-kuren också.
som en gång när jag fick det, då fick jag tabletten till kvällen och dagen efter för att apoteket hade stängt för dagen, så jag ombads att ta den ena på kvällen, den andra nästa dag. men de sade inte hur lång tid det skall gå emellan. och sedan på apoteket så sade de att 12 timmar är för mycket, när jag väl var den som frågade först innan de talade om det.. att går det bra med ca. 12 timmar emellan? eftersom jag ändå inte hade någon förpackning på kvällen att titta i när jag gick hem, och det verkade inte stå där heller sedan.

så, tydlighet borde ju inte skada?

eftersom jag tydligen hade gått över tiden lite med dem, så är det ju kanske bra att ta med sådant? om det nu är så att det vore effektivast med en viss fördelning över dagen.

sedan kanske man blir betraktad som dum, och jag kan också bli arg på sådant.
man vill väl bara ha det tydligt för sig. för säkerhets skull.
eftersom det ändå är så mkt nytt och mycket saker att komma ihåg.
och har märkt av detta på flera sådana här saker, då jag skulle ha tagit alla på en gång om inte det står där...att man tar dem flera gånger. hur vet man liksom? om man inte har studerat eller funderar vad som kan gälla.

det var en ny kiosk vid tågstationen som inte fått in några åkremsor och jag hörde att de kanske inte får sälja det, medans kiosken de hade där innan den, en annan kedja nog, hade dem. så det är lite irriterande...
vet någon förresten om man kan åka på kontanter? det är ju kanske oroande om man inte har biljett liksom och bor så att man inte har en kiosk tillgänglig kanske..innan man åker iväg.

regnif skrev:vet någon förresten om man kan åka på kontanter? det är ju kanske oroande om man inte har biljett liksom och bor så att man inte har en kiosk tillgänglig kanske..innan man åker iväg.

Jag tror att det praktiskt är ganska svårt att åka på kontanter, mynten går kanske att använda som hjul eller ska man glida fram på sedlarna?
Skjut mig inte!

I många län har man stoppat möjligheten att betala med kontanter på bussarna för att förbättra förarnas säkerhet, men på de flesta tåg skulle jag tro att det fortfarande går bra att betala med kontanter.
Några län har infört att biljettautomater på de mest trafikerade busshållplatserna och många har infört möjligheten att betala resan med SMS. Jag rekommenderar att du kontrollerar det aktuella trafikbolagets hemsidan för mer information.

Flia skrev:

Miche skrev:

Flia skrev:Ser du när folk blir förnärmade eller missuppfattar dig?

Inte direkt, det tar alltid tid innan jag fattar, ofta är det så sent att det redan är kört att försöka rätta till misstaget... (känns det som åtminstone)...

Hur sent jag än fattar så talar jag om att jag är lite felkopplad uppe på tomtekontoret. Ber dom försöka förstå (vilket faktiskt inte är så lätt för dom) att jag aldrig aldrig ALDRIG menar nåt annat än det jag faktiskt säger.

Om det alltid vore så väl att man faktiskt menar allt det som man av någon anledning säger. Det finns ju något som heter ingivelse, och den är inte alltid av det hållbara slaget. Tyvärr händer det att man får sagt sådant som man djupt ångrar.

Så även om det kan tyckas som att man just när man säger något verkligen menar det (allvarligt eller skämtsamt och allt däremellan), kan det hända att man faktiskt inte menar det, när det kommer till kritan.

Att tillföra denna nyans ifrågasätter inte (eller tar ställning till) det som i övrigt sagts i tråden.

**************

Moderator weasley:

Korrigerade skrivfel.

Flia skrev:

Proffe Slimp skrev:

Flia skrev:Ja i stressade situationer är det inte lätt. Det är då jag inte längre orkar prata nt-svenska (sociolektal svenska ? hmm.... nä... jag gillar inte det uttrycket) utan drar iväg med min aspergska. Dessutom med en massa pubertala svordomar inblandade, vilket inte ökar folks respekt för mig precis (jag är 53 och går med rullator )

o_O Vaa?

Ehh?? Vad är frågan?

Jag bara häpnades över att en person kan vara 53 år och inte har lagt de pubertala svordomarna bakom sig.

Proffe Slimp skrev:

Flia skrev:

Proffe Slimp skrev:[quote="Flia"]Ja i stressade situationer är det inte lätt. Det är då jag inte längre orkar prata nt-svenska (sociolektal svenska ? hmm.... nä... jag gillar inte det uttrycket) utan drar iväg med min aspergska. Dessutom med en massa pubertala svordomar inblandade, vilket inte ökar folks respekt för mig precis (jag är 53 och går med rullator )

o_O Vaa?

Ehh?? Vad är frågan?

Jag bara häpnades över att en person kan vara 53 år och inte har lagt de pubertala svordomarna bakom sig.[/quote]

Visst är det kul.... NOT.
Kanske har med ADHD'n att göra, jag brukar säga att det sitter en tonårsunge däruppe på kontoret och förstör för mig.
Fast det är bara när jag slappnar av som grodorna hoppar.

Det låter helt klart som [WikiSve]Tourettes_syndrom[/WikiSve]!

Nej det tror jag inte, det är bara barnslighet. Jag måste inte göra det, jag trivs inte med att göra det (annat än möjligen med min dotter=internspråk), och jag kan absolut låta bli.

Det kan ha att göra med att jag umgåtts en del med rätt trasiga ungdomar också.